Odinsbarn

Boken hos adlibris eller bokus

Jag tror knappast att jag är den enda som anser att omslagen till de tre böckerna i Korpringarna är nåt av det snyggaste som kommit ut på jag vet inte hur länge. Och samtidigt som de är snygga är de djupt obehagliga och väcker definitivt nyfikenheten hos mig. Nu har jag äntligen läst första delen, Odinsbarn, och jag är imponerad men kanske inte helt begeistrad.

Hirka har ingen svans. Den svanslösa kallas hon. Vargarna tog den, slet av svansen på henne när hon bara var ett litet spädbarn och där svansen borde sitta har Hirka istället ett fult ärr. Hela sitt liv har hon fått kämpa för att visa vad hon går för trots att hon är annorlunda. Ingen svans har hon, och inte heller kan hon famna. Hon kan inte känna kraften som strömmar genom jorden, kraften som alla av ymsätt kan famna. Och man måste kunna famna vid riten som alla genomgår när man fyllt sexton.

Hirka är femton vintrar gammal när hennes pappa börjar packa ihop allt de äger och har, han vill ge sig av. Det är något med den stundande riten som gör honom orolig och rädd och det är nu Hirka får veta sanningen om vem hon är. Hon är en sådan som man i Ymslandet fruktar, en sådan som det berättats sagor om i århundraden, en sådan som sprider rötan. Hon är ett mytologiskt missfoster - ett odinsbarn, en menskr. Det var inte alls några vargar som slet av svansen. Hirkas far hittade henne, ett litet svanslöst människo-odjur, i en korpring och han tog hand om henne och fostrade henne som sin egen dotter, trots att han borde lämnat in henne till Rådet för avrättning.

Trots det Hirka nu fått veta är hon ändå angelägen om att genomföra riten. Nu mer än någonsin är det viktigt att få alla att tro att hon är som de, att hon inte är en sådan som bör avrättas. Med hjälp av sin bästa vän Rime börjar hon sätta en plan i verket. Rimes kraft är stark och genom att låna av hans kraft finns det en chans att hon kan lura Rådet så att det ser ut som att det är hon som famnar.

Men Hirka vet inte att det är fler än hennes far som känner till, eller åtminstone anar att hon existerar. Och hur har hon egentligen hamnat i Ymslandet? Om hon färdats genom korpringarna så kanske även andra Odinsbarn kan komma in? Eller något mycket värre?

Siri Pettersen har skapat en intressant och fantastisk värld grundad på nordisk folktro. Jag gillar idén med att det är människan som är den udda fågeln i berättelsen, att det är Hirka som är det abnorma och ovanliga. Men kampen - det goda mot det onda, som i stort sett alltid ingår i fantasyberättelser intresserar mig inte lika mycket. Och även om jag finner berättelsen intressant, så går det inte att förneka att Odinsbarn är segstartad, det tar ett tag innan själva handlingen kommer igång. Jag är lite osäker på om jag kommer att läsa följande delar, här finns element som lockar väldigt, men samtidigt hade jag önskat ett lite högre berättartempo.