Åskan

länk till adlibris och bokus

Ulf Starks sista bok, Åskan, är en riktigt fin barndomsskildring som handlar om vänskap och mod. Ulf och bästa kompisen Bernt bor granne med Oskarsson som bor i kvarterets mest prydliga lilla hus. Oskarsson själv är stor, mörk och bullrig och bland barnen är han känd som Åskan. Han är jätten som alla barn i grannskapet är livrädd för. Enligt Bernt är piggen på baskern, som Åskan alltid har på sig, inget annat än en antenn som han använder för att prata med de andra jättarna. Det råder alltså ingen tvekan om att barnen till varje pris undviker Åskan, för vem vet, han kanske till och med äter barn!

För att vara livsfarlig jätte har dock Åskan ett harmlöst intresse, eller passion är det nog snarare: han älskar att lyssna på pianospel. Ulfs mamma, hon spelar piano en stund varje kväll, och det tillsammans med att varje helg åka ut till sitt lilla torp och sitta i lugn och ro en stund är sådant som Ulfs mamma bara måste göra för att orka med allt annat med jobb och laga mat och städa och alla andra vardagsbekymmer. Att Åskan varje kväll ställer sig bakom ett träd i närheten av Ulfs hus för att lyssna på mammans pianospel, det känner hon nog inte till. Men det gör Ulf. Han har sett hur Åskan smyger omkring utanför om kvällen och hur han sedan när Ulfs mamma börjar spela liksom blir som hypnotiserad.

Men när det lilla torpet som Ulfs mamma brukar åka ut till en dag förstörs av en storm förändras pianospelet tvärt. Ulfs mamma är för ledsen för att spela något annat än sorgsna låtar och varje gång hon spelar låter det som om hennes hjärta gått sönder. Ungefär i samma veva råkar Ulf avslöja något som Bernt berättat för honom i förtroende med följden att Bernt inte längre vill prata med Ulf. Två stora bekymmer tynger alltså nu Ulf och han vill gärna hitta en lösning på problemen. Dels måste han komma på nåt som gör hans mamma glad igen och dels måste han göra nåt som gör att Bernt förlåter honom och vill vara hans kompis igen. Men vad?