fredag 16 augusti 2019

Majken, Majken

Länk till adlibris och bokus
Majken är nyinflyttad i området med pappa och lillebror. Hon har börjat första klass, börjat i en ny
skola och fått en ny fröken. Hon fantiserar om att få kompisar i nya klassen, kanske nån som ger henne ett smeknamn? Det hade varit roligt.

Majken gillar i och för sig att vara hemma själv och hon har lärt sig att hitta hem från skolan så att hon kan gå hela vägen själv. Ibland stannar hon utanför det nya huset och kikar in i lägenheten längst ned. Där bor det en tant som beter sig lite annorlunda. Majken har sett hur hon smugit in i en garderob och stängt om sig och hur hon har ätit tårta från sitt eget ansikte. När hon berättar för pappa förklarar han att äldre människor ibland blir lite konstiga när de blir gamla. Men Majken, pappa och lillebror bestämmer sig för att knacka på hos tanten och säga hej. Majken och tanten, som faktiskt inte alls är så konstig som man skulle kunna tro, blir kompisar.

Majken Majken, skriven av Lisa Hyder och med illustrationer av Louise Winblad, är en berättelse om vänskap, om att hitta en kompis och om vänskapen mellan gammal och ung. Det vilar ett allvar över berättelsen och efterhand framkommer det att Majkens mamma inte längre lever. Man kan känna och förstå saknaden och genom pappans sätt att vara förstår man hur tung vardagen ibland blir. Men samtidigt berättas detta på ett rakt och osentimentalt vis och jag tycker det känns lite skönt att det inte problematiseras mer utan mest berättas som ett faktum.

torsdag 3 januari 2019

Läsmål 2019

68 lästa böcker 2018 (ej bilderböcker inräknat) är långt under vad jag brukar snitta på ett år. Men så var 2018 också ett för min del ovanligt år. Jag blev mamma. (Så, ok, räka in ett par gravid- och nybliven förälder handböcker till läslistan) Det är omvälvande Det är fantastiskt! Men det är också fantastiskt vad lite tid det blir över för allt det där som man tycker om att göra. Som att läsa. Och sen skriva om de lästa böckerna i bloggen. Det är klart att det inte kommer som en överraskning att både tid och fokus förflyttas från en själv till ens barn när man blir förälder, det är en plattityd alla känner till, men, och här kommer ytterligare en plattityd, det är svårt att begripa i vilken omfattning detta sker förrän man själv är där. Den där livsomställningen. Ett nytt kapitel i livet brukar man ju kalla det. Och det kapitlet tar det lite tid att vänja sig vid.

Men jag har väl börjat släppa lite av den där frustrationen jag känt ibland över att det ibland tar månader innan jag hunnit skriva klart ETT blogginlägg (har för närvarande ett par tre utkast till bokrecensioner med hastigt nedskrivna tankar). Och istället njuter jag och känner desto större tillfredsställelse de gånger jag faktiskt lyckas posta något. Och jag ska inte heller glömma det faktum att jag faktiskt både orkar och hinner med att läsa, om än i ett något långsammare bokplöjartempo. Det är jag tacksam över. Det och att Storytel har väldigt många böcker i e-boksformat (perfekt vid amning, nattning och när lillen somnat för natten).

Så. Läsmål för 2019? Är det ens lönt att sätta några sådana? Med tanke på att jag faktiskt inte hade ett barn att ta hand om första halva av 2018 och därmed kunde upprätthålla mitt lästempo halva året så lär jag antagligen få ännu mindre läst under 2019. Så x antal lästa böcker som mål det stryker jag direkt. Istället sätter jag som mål att fortsätta utnyttja de stunder jag har till läsning men lägga ned ambitionen att skriva utförliga inlägg om vad jag läst. Jag kan vara nöjd om jag ens åstadkommer ett inlägg per månad. Det kommer med andra ord troligtvis fortsätta vara lite stiltje här på bloggen. Istället ska jag kanske försöka unna mig att låna och köpa mina barnboksfavoriter till lillen så att vi framöver kan läsa och glädjas tillsammans. Men det får vara till att någon slutat tugga på böckerna.

tisdag 11 december 2018

Neverworld

Länk till adlibris och bokus
Marisha Pessl slog igenom stort med Fördjupade studier i katastroffysik som kom 2006, en bok jag kämpade mig igenom för nåt år sen, men som jag uppenbarligen ändå tycke rätt bra om inser jag när jag läser vad jag skrivit om den. Jag hade nämligen fått för mig att jag inte gillade den. Och det var därför med viss tveksamhet jag började läsa Pessls senaste roman, Neverworld, eftersom jag trodde att denna skulle kunna bli lika kämpig att läsa. Men ingalunda! Storyn i Neverworld tilltalar mig och till skillnad från Fördjupade studier... tror jag att jag faktiskt kommer minnas handlingen.

Det har gått ett år sen Beatrice träffade sina gamla vänner från college. Hon har inte träffat dem sen hennes pojkvän, Jim, återfanns död ett par veckor innan examen. Hon orkade inte, ville inte, utan drog sig helt enkelt undan gänget som hon tillhört, ett gäng som svetsats samman av just Jim. Men efter en inbjudan från en av vännerna att vara med och fira födelsedag beslutar sig Bee, som hon kallas, att åka och träffa sina fyra gamla vänner med en viss förhoppning om att de ska kunna prata om Jims död och vad de kände till om de mystiska omständigheterna kring hans död. Ingen av vännerna har förväntat sig att hon skulle komma och det är ett rätt så avmätt välkomnande som möter henne. Stämningen är liksom inte den bästa. Trots att Jim inte nämns med ett ord under hela kvällen.

Kvällen slutar med att hela gänget råkar ut för en bilolycka som de tror sig klara sig oskadda från. Men nästa dag knackar en mystisk man på dörren, han presenterar sig som Väktaren, och det han berättar borde inte vara möjligt. Enligt Väktaren befinner sig de fem vännerna i Neverworld, ett ställe mellan liv och död, för i själva verket, i den riktiga världen, så omkom alla utom en av vännerna i den där bilolyckan kvällen innan. Neverworld fungerar som ett slags tidsloop i vilken ungdomarna upplever samma dag, dagen för olyckan, om och om igen fram tills dess att de gjort ett enhetligt beslut om vem av dem som ska överleva. Men alla vill så klart överleva och efter ett antal vakor som inte leder någonstans börjar var och en att hantera tillvaron i Neverworld på sitt eget vis. Det är en märklig värld där handlingar inte får några konsekvenser och där samma dag kan upplevas på tusen olika vis. Men snart börjar tillvaron krackelera och det står mer och mer klart för alla att ett beslut måste fattas och att det beslutet går hela vägen tillbaka till Jim och hans sista dygn i livet. Det är dags för hemligheter att komma fram i ljuset och det är dags för var och en av vännerna att rannsaka sig själva.

Neverworld är som ett betydligt mörkare Måndag hela veckan. Det är ett spännande mardrömslikt scenario Pessl målar upp samtidigt som hon får till något av ett klassiskt who-done-it-mysterium för ja, givetvis så har Jim bragts om livet och detta mysterium måste lösas. Det är originellt även om karaktärerna lämnar en del att önska. Framför allt de manliga karaktärerna känns väldigt vagt tecknade och jag tycker det är svårt att känna ens det minsta för någon av dem. Men som sagt, en originell och spännande berättelse med ett slut som åtminstone inte jag kunde förutsäga.

Tack till Modernista för recensionsexet!

måndag 10 december 2018

Lilla Han

Länk till adlibris och bokus
Lena Ollmark och Per Gustavsson fick tydligen så pass blodad tand av sitt fantastiska samarbete med Den förskräckliga historien om lilla hon att de kände att de ville göra om det. Och gärna det! Resultatet blev en ny berättelse i skenbart samma stil, Den hiskeliga berättelsen om lilla han.

Lilla han ska hälsa på hos sin morfar. Lilla han har världens bästa morfar och tillsammans brukar de drömma och fantisera och morfar brukar berätta en massa historier om hur han byggde om och snickrade på det ruckel som numera är morfaderns fina hus och hur han jagade iväg alla spöken som en gång hemsökte huset.

Men när lilla han kommer till sin morfar den här gången är inget sig likt. Huset som morfar varit så stolt över har börjat förfalla och morfar själv ligger svag och sjuk i sin säng. Men ännu värre är att de spöken som morfar en gång jagade bort verkar ha kommit tillbaka!

Den hiskeliga berättelsen om lilla han är betydligt snällare än den om Lilla hon (framför allt slutet) men fuluvarna, trastrollen och skuggfolket kan nog ändå skrämma en och annan läsare. Gustavssons illustrationerna hjälper till att sätta den rätta mörka tonen, men där Lilla hon var mörk rakt igenom så är Lilla han mer av en tröstebok som fyller läsaren med hopp och mod. Skulle jag alltså välja en läskig bok så hade jag alla gånger valt den om Lilla hon framför denna, men med det sagt, så är Den hiskeliga berättelsen om lilla han likväl en bok jag tyckte om, fast på ett helt annat vis.

måndag 3 december 2018

Ord i djupaste blått

Länk till adlibris och bokus
Åh, så fin! Det var min första tanke när jag läst ut Ord i djupaste blått av Cath Crowley. Enligt mig kan detta nog vara en av de bästa ungdomsromanerna 2018. Åtminstone den mysigaste.

För tre år sen, kvällen innan Rachel flyttade från Gracetown, bestämde hon sig för att berätta för sin bästa vän, Henry, att hon i själva verket länge varit hemligt förälskad i honom. För att göra det lite enklare att berätta valde Rachel att lämna ett brev till Henry som hon stoppade in i hans favoritbok i hans föräldrars bokhandel. För säkerhets skulle lämnade hon en ledtråd till honom för att han säkert skulle hitta brevet. Dagen efter flyttade som sagt Rachel med spänd förväntan på hur Henry skulle bemöta hennes brev. Men även om han hörde av sig så nämnde han aldrig med ett ord brevet. Och Rachel kunde inte förstå varför. Sårad som hon kände sig slutade hon därför själv att svara på Henrys kontaktförsök.

Nu, tre år senare, har Rachel flyttat tillbaka till Gracetown för att bo hos sin moster och arbeta ett år innan hon ska gå om sista året i skolan. Att hon misslyckades med att ta examen är det ingen som känner till, än mindre att hennes bror omkommit i en drunkningsolycka och att det är anledningen till att hon nu flyttat tillbaka.

När Henry får veta att Rachel är tillbaka blir han jätteglad men han kan absolut inte förstå varför Rachel är så kall mot honom. Rachel får hur som helst jobb i Howling books, Henrys föräldrars bokaffär och lite i taget börjar de åter närma sig varandra. Men det finns så klart fortfarande hinder mellan dem och ett av de största heter Amy som är Henrys flickvän sen ett par år tillbaka.

Ord i djupaste blått är en alldeles underbar berättelse om kärlek och sorg, kärlek till böcker och litteratur, till orden som ger människor mening. Och sen förtjänar bokhandeln med dess brevbibliotek ett par ord också. Brevbiblioteket är helt enkelt en avdelning i bokhandeln med böcker som ej är till salu, men i vilka folk skrivit och skriver kommentarer i marginalerna till sina favoritböcker eller stoppar in brev och meddelande mellan sidorna för att andra ska hitta och läsa. Det är en helt fantastisk idé och jag önskar att det fanns något liknande i verkligheten.

Tack till Modernista för recensionsexet!

fredag 30 november 2018

Pärlfiskaren

Länk till adlibris och bokus
Miranda är den skickligaste pärlfiskaren i hela landet. Hon återvänder alltid från sina dyk med en låda full av pärlor i alla dess färger, många fler än de flesta och mer erfarna pärlfiskarna, och detta trots att Miranda dessutom saknar en arm. När Miranda var elva år bet en roshaj av den. Roshajar ser pärlorna som sina och attackerar därför med jämna mellanrum de pärlfiskare som försöker plocka pärlor på fel ställe.

När drottningen utlyser jakten på ögonstenen, en mytomspunnen pärla som sägs kunna stilla längtan och uppfylla alla ens önskningar känner Miranda sitt kall. Flera generationer pärlfiskare före henne har gett sig av på jakt efter ögonstenen, nästan ingen har återvänt, inte heller Mirandas far, och de som har återvänt har aldrig blivit sig själva igen.

Men att ta med sig ett barn på jakten sägs skydda och Miranda råkar få den ständigt pladdrande åttaåriga Syrsa på halsen. Miranda vill egentligen inte alls ha med en unge som knappt kan dyka och som bara virvlar upp sand när man ska leta efter pärlor, men hon har lovat att lära Syrsa vad hon kan och om det nu är som det sägs att ett barn kan ge skydd på resan, så låt gå.

Det är dock inte bara Syrsa som stör Mirandas jaktro. En kvinna vid namn Iberis som vill åt ögonstenen följer Miranda i hasorna som en olycksbådande skugga. Hur Miranda än försöker så kan hon inte skaka av sig sin förföljare. Det är bara att inse att hon måste vara på sin vakt när hon väl hittar ögonstenen, något hon är helt förvissad om att hon kommer att göra. Kosta vad det kosta vill.

Jag gillar verkligen idén med pärlfiskarna och att det finns en hel mytologi bakom. Och roshajarna sen!  Pärlfiskaren är fantasifull som en saga men något långsam i berättartempot och jag tror den gör sig bäst som högläsning eller möjligen passar äventyrsläsare med tålamod. Pärlfiskaren av Karin Erlandsson är första delen i Legenden om ögonstenen, andra delen, heter Fågetämjaren och ytterligare två delar är planerade

söndag 11 november 2018

Stanna hos mig

Länk till adibris och bokus
Akin möter Yejide på universitetet där de båda pluggar och omedelbart vet han att Yejide är kvinnan i hans liv. När han friar säger Yejide ja på villkoret att Akin lovar att aldrig ta sig fler fruar som traditionen påbjuder. På det viset är Akin och Yejide ett modernt par i 1980-talets Nigeria men också eftersom Yejide fortsätter att jobba och startar egen frisersalong. Det är ett lyckligt äktenskap men efter fyra år har det fortfarande inte blivit några barn.

Visst längtar Yejide efter barn, men hennes längtan är nästan underordnad Akins familjs krav på barn. Akin är sin mors förstfödde och att det inte ska bli några barnbarn finns liksom inte på kartan. Men trots att både Akin och Yejide konsulterat läkare och testat sig hos doktorer som menar att allt är som det ska så blir det ändå inga barn. I ren desperation går till och med Yejide till nån slags häxdoktor som får henne att genomföra en ritual med en get i hopp om bli gravid. För ju längre tid som går utan att Yejides mage börjar växa desto större blir kraven från Akins familj om att ta sig en andra hustru för att på så vis föra släkten vidare. Och trots att Akin inte vill ta sig en andra fru blir till slut pressen från hans mor allt för stor. 

Såsom nybliven mamma är stora delar oerhört smärtsamma att läsa. Men hur jobbigt det än är att läsa så finns här mer än bara barnlängtan och barnsorg och ett äktenskap fyllt av prövningar. Här finns krocken mellan det moderna samhället och det traditionella och inte minst en twist, lika tragisk som skrattretande, som bit för bit läggs fram under läsningens gång, men som det i vart fall tog mig ett tag att fatta.

Stanna hos mig är en av årets bästa läsningar enligt mig och att det dessutom är en debutroman är helt oerhört! Gissa om jag kommer att vilja läsa mer av Ayòbámi Adébayò. 

torsdag 1 november 2018

Mareld

Länk till adlibris och bokus
Mareld är tredje och sista delen i Camilla och Viveca Stens trilogi Havsfolket. Jag har tyckt bra om de två tidigare delarna (som jag skrivit om här och här) och Mareld är kanske till och med ännu mer spännande, definitivt mörkare med en riktigt otäck inledning.

Det är december månad, julförberedelserna står för dörren, i skolor runt om i landet tränas det inför Lucia och längtas efter jullov. Tuva ser extra mycket fram emot det här jullovet då bästa vännen Rasmus, som numera bor på fastlandet, och hans familj ska fira jul med hennes familj ute på Harö. Men glädjen över den annalkande julen överskuggas när en Waxholmsbåt förliser i skärgården. Trots stort sökpådrag kan man vare sig hitta färjan eller någon av dess över hundra passagerare eller besättning. Det man tror sig veta om förlisningen är att färjan kört in i istäcket som i rekordfart lade sig över havet och på ett mycket oturligt vis antagligen slet upp ett hål i skrovet som gjorde att fartyget tog in vatten. Det borde vara omöjligt och Tuva anar genast att något inte är som det ska. I henne öron låter det som något som sjörået skulle kunna åstadkomma. Också marelden vars sken så ofta denna vinter spelar under vattenytan skvallrar om att magiska krafter kan vara inblandade. Enligt skärgårdens äldre befolkning är marelden ett varsel om något illabådande.

Mycket riktigt är Waxhlomsbåtens förlisning sjöråets verk, det är ett blodsoffer utfört för att en gång för alla få bort människorna från skärgården. Tuva måste än en gång kämpa mot sjöråets allt starkare krafter. Men även Tuvas förmågor har blivit starkare och den här gången har hon fler personer än tidigare som kan hjälpa och stötta henne. Men i den avgörande kampen är det trots allt bara Tuva som kan stoppa sjöråets planer.

Det är mycket jag gillar med Havsfolket-böckerna, bland annat älskar jag skärgårdsmiljön som får mig att längta dit trots att böckerna, så att säga, utspelar sig "off season". Här förekommer vare sig blå blå vindar och vatten, varma klipphällar eller annat sommaridylliskt men kanske är det just det som tilltalar mig. Jag gillar också miljöbudskapet som ligger till grund för hela dramat men som trots allt inte skrivs läsaren på näsan. Och så klart folktron med nordiska väsen som lever vid vår sida.

Mareld är kort och gott ett bra avslut på en bra och spännande serie och ett typexempel på en bok som man vill läsa klart samtidigt som man helst inte vill att den ska ta slut.

måndag 1 oktober 2018

Alla suger och det är ingens fel

Länk till adlibris och bokus
Li går sista terminen i nian. Hennes mål är att gå ut med höga betyg så att hon kommer in på gymnasiet i Stockholm, det vill säga långt hemifrån, för att därefter söka in på sin dröm skola i USA (ännu längre hemifrån), Massachusets Institute of Technology.

Li längtar med andra ord på att livet ska börja på riktigt. Tonårslivet på högstadiet, med allt vad det innebär med drama och falskspel, är inget hon vill ta del av, helst hade Li gått omkring i en egen bubbla om det vore möjligt, och hon ser snarare ner på sina jämnåriga klasskamrater som hon tycker är tillgjorda och saknar självrespekt. Det är av den anledningen kanske ingen överraskning att Li inte umgås med någon i sin egen ålder och att hon inte har några jämnåriga vänner, vilket oroar hennes föräldrar, i synnerhet hennes mamma. Men Li har vänner. Eller en vän åtminstone, Olivia som är nio år och går i trean. Och när hon en dag  möter Sigvard som är pensionär och änkling får hon en vän till. 

Men så börjar det en ny kille i Lis klass, Max. Max med de fantastiska ögonen och utan att riktigt veta hur det gick till så har Li gått och kärat ned sig. Så till den grad att hon börjar sätta sina egna mål åt sidan. Och glömmer sina enda riktiga vänner.

Alla suger och det är ingens fel är sjuttonåriga (!!) Ebba Hyltmarks imponerande debutroman. Jag får lite Fredrik Backman-känsla när jag läser, och antar att det är humorn som bidrar till den känslan. Dock tycker jag att boken är något ojämn. För även om jag många gånger tänker: "Wow, att hon är så ung!" tänker jag även ibland: "det märks att hon är ung". Så trots att Alla suger... nu inte är av den kalibern att jag tar den till mitt hjärta, i mitt personliga tycke är detta en medelbra bok, helt okej men ingen minnesvärd sådan, så tror jag att många i högstadieåldern kan känna igen sig i Li och kommer att uppskatta boken. Däremot både tror och hoppas jag att vi får se mer av Ebba Hyltmark.

fredag 28 september 2018

Inte din bror

Länk till bokus och adlibris
Samtidigt med den stora flyktingvågen hösten 2015 lade Malin Stehn märke till hur samtalstonen och klimatet på sociala medier hårdnade allt mer. Tvivelaktiga inlägg och kommentarsfält fyllda med rasism och främlingsfientlighet gjorde Stehn upprörd och hon försökte så gott hon kunde argumentera emot och skrev insändare för att möta den värsta dumheten. Men rädslan för att själv bemötas med näthat stoppade henne från att skicka in insändarna. Istället skrev hon Inte din bror, boken om Abbe och Hossein.

Abbe går i åttan, mest brukar han tillbringa fritiden hemma framför datorn, och är kanske inte den som har jättelätt för sig att skaffa vänner, men på sistone har han börjat hänga en del med Rasmus, en av klassens coolare killar. Från att ha befunnit sig rätt så långt ned på den sociala stegen så får Abbe nu en rejäl skjuts uppåt när han börjar hänga  med Rasmus gäng och därmed också får gratis inträdesbiljett till fester. Men det finns också en baksida med att hänga med Rasmus. Rasmus gör en hel del saker som Abbe inte gillar, saker som Rasmus vill få med Abbe på, och det är inte det enklaste att säga nej till Rasmus.

En dag berättar Abbes föräldrar nyheten att de har bestämt sig för att bli ett familjehem och ta emot Hossein, en ensamkommande flykting från Afghanistan. Abbe blir helt paff! Det här vill han absolut inte veta av. Hur kan hans föräldrar ta beslutet - över hans huvud dessutom - att ta hem en helt okänd person och låta honom bo hos dem? Beslutet är nu redan taget, men Abbes föräldrar kan glömma att Abbe kommer att engagera sig eller ta emot med öppna armar! Och med tanke på Rasmus åsikter om invandrare vågar Abbe inte berätta om Hossein för någon, särskilt inte nu när han äntligen ingår i ett socialt sammanhang. Den enda som Abbe efter ett tag vågar berätta för är Rebecka, som ingår i Rasmus gäng men som är självständig och cool som ingen annan av tjejerna i skolan.

Sommarlovet, som Abbe tidigare sett fram emot, inleds med familjesemester i Dalarna. Föräldrarnas lömska plan är att killarna ska lära känna varandra och att Abbe ska acceptera Hossein. Abbes inställning är dock orubbad. Hossein är föräldrarnas problem.

Men ett sommarlov är långt och föräldrarnas lömska plan får viss effekt trots allt. Och tack vare Rebeckas genuina intresse för Hossein vågar även Abbe öppna upp för att släppa in Hossein. Men problemet med vad Rasmus ska tro och säga kvarstår och även om sommaren är lång går det inte att undvika Rasmus i all evighet.

Malin Stehn skriver så att det känns och det mycket tack vare att Abbe är så lysande porträtterad. Man förstår precis hur han brottas med sitt samvete, hur han ska förhålla sig till sina kompisar och vad de tycker, men också hur han ska förhålla sig till sina egna åsikter. Jag tror många kan känna igen sig i den här osäkerheten som känns väldigt typisk för tonåren.
   
Inte din bror är ett utmärkt underlag för diskussioner om allt från vänskap och kompislojalitet, flyktingar och främlingsfientlighet och vill man använda boken i skolan så finns det dessutom en lärarhandledning  med förslag på olika sätt att jobba med boken på.

Stort tack till Opal förlag för recensionsexet!