fredag 17 november 2017

I rosens mitt

Länk till adlibris och bokus
Det är julen 1918. Stefan och hans pappa firar jul på egen hand i år efter att Stefans mamma tagit livet av sig under hösten. Både Stefan och hans pappa sörjer men mest av allt är de lämnade ensamma med alla frågor om hur detta kunde ske. Det fanns inga tecken som tydde på att Stefans mamma var deprimerad eller hade andra orsaker till att inte vilja leva längre. Hon hade till och med planer på att resa till London till våren.

På julafton får Stefan en julklapp från en vän till hans mamma. Paketet visar sig innehålla ett förstoringsglas och med hjälp av förstoringsglaset finner Stefan ett hemligt budskap dolt i en tecknad ros som hans mamma tecknat i ett brev hon skrivit till pappan. Budskapet är skrivet som en gåta, vilket får Stefan att börja söka efter svaret och gåtan leder till ännu en och för Stefan från en plats till en annan runt i Stockholm. Snart upptäcker han dock att han är förföljd och Stefan blir mer och mer säker på att hans mamma inte alls tagit livet av sig utan i själva verket blivit mördad och dessutom att han själv tillsammans med sin far också svävar i livsfara.

I rosens mitt är ett riktigt klassiskt mysterium där varje ledtråd leder fram till en ny. Inramningen är vemodig, det är jul men en sorgtyngd sådan. Den vemodiga stämningen övergår dock rätt så snart till en riktigt spännande deckargåta i vilken Martin Widmarks text samspelar med illustratören Ola Skogängs illustrationer som ibland ger känsla av serieroman. Jag tycker att I rosens mitt är ett riktigt lyckat vintermysterium för mellanåldern och utan att berätta så mycket mer om orsaken till att Stefans mamma mördades (för mördad blev hon!) så drog i alla fall jag kopplingar till Macchiarini-skandalen. Måhända är det också så att viss inspiration hämtats från fallet med skandalkirurgen.

onsdag 15 november 2017

Den förskräckliga historien om Lilla Hon

Länk till adlibris och bokus
Lilla Hon är en helt vanlig flicka. Egentligen heter hon något annat, men hon har alltid kallats för Lilla Hon. Det bästa Lilla Hon vet är att äta bokstavskex och vissla på samma gång. Ännu bättre tycker hon om att hoppa bland kuddar och madrasser. I skolan finns ett kuddrum som Lilla Hon längtar efter. Men de andra eleverna vill inte släppa in henne. Det är deras kuddrum, säger de. De andra eleverna tycker istället att det är jätteroligt att skrämma Lilla Hon med att berätta otäcka historier om elever och lärare som spökar på skolan eftersom Lilla Hon blir så rädd då. Bland annat berättar de om slöjdflickan som brukade springa omkring med saxar och sen ramlade på sin egen sax och dog eller så berättar de om Matfarbrorn som släpar omkring på en köttyxa och som spökar i skolköket.

En dag när de andra eleverna har tråkigt i skolan bestämmer de sig för att skoja med Lilla Hon. De säger till Lilla Hon att hon kan få komma in i kuddrummet om hon går upp på vinden. Lilla Hon som så gärna vill in i kuddrummet antar utmaningen. För på vinden spökar nämligen en lärarinna som hängde sig själv. Men de andra barnen som ju i själva verket inte har några tankar på att släppa in Lilla Hon i kuddrummet låser in Lilla Hon på vinden. Och där glöms hon bort.

Den förskräckliga historien om Lilla Hon är en alldeles förtjusande läskig berättelse. Len Ollmark kombinerar sin fallenhet för skräckhistorier med humor och tillsammans med Per Gustavssons illustrationer blir det bisarrt, läskigt och roligt á la Tim Burton. Det är härligt blodigt och otäckt och hela berättelsen slutar i ett härligt crescendo. Som vuxen tolkar jag så klart in fler aspekter och då blir berättelsen om Lilla Hon hemsk på ett helt annat vis.

Tomtespelet

Länk till adlibris och bokus
Det har ju mer eller mindre blivit en tradition nu att Rabén&Sjögren ger ut en ny adventsbok varje år där man kan läsa ett nytt kapitel varje dag fram till jul. Därför finns det vid det här laget en rad titlar att välja att läsa för barn upp till 9-10 år om man vill räkna ner till jul. För lite äldre barn har det dock inte kommit något liknande initiativ förrän nu. Förlaget Lind&co ger i år ut Tomtespelet. En julsaga i 24 kapitel skriven av Arne Norlin.

I Tomtespelet är huvudpersonen elvaårige Michael som under en julmarknad sista helgen i november stöter på en man, kusligt lik tomten, i en gränd. Mannen erbjuder Michael att vara med i ett spel som går ut på att han varje dag ska göra något kul, intressant eller nyttigt varje dag fram till julafton. Michael tycker det verkar spännande och dessutom kan man vinna ett fint pris så han går med i spelet.

Varje dag kommer ett uppdrag på sms, signerat Tomten och i slutet av varje dag rapporterar Tomten hur Michael ligger till bland alla de andra som deltar. Uppdragen varierar från att baka pepparkakor till att vara julsnäll mot någon och en del uppdrag är klurigare än andra att lösa, men den stora frågan är så klart vem som skickar de här sms:en med uppdragen. Är det nån som skojar med Michael eller finns tomten på riktigt?

Idén med Tomtespelet är rolig och kul att det kommer en adventsbok för de något äldre barnen, men så värst spännande blir det aldrig. Däremot är Tomtespelet väldigt lärorikt eftersom man får läsa och lära sig om många av våra jultraditioner. Kanske blir det lite roligare att läsa Tomtespelet just som adventsbok med ett kapitel om dagen istället för att som jag gjorde läsa i ett svep, men jag är fortfarande lite tveksam till om den här boken går hem hos den tänkta målgruppen 9-12 år. Det skulle i så fall vara den nedre delen av målgruppen, 9-10-åringar, som kan uppskatta berättelsen tror jag.

tisdag 14 november 2017

Haj-Jenny

Länk till adlibris och bokus
Haj-Jenny är skriven av Lisa Lundmark och handlar om Jenny som går i tvåan och som älskar att läsa. Framför allt gillar hon att läsa om hajar. Hajar är precis som Jenny nämligen, de är tysta och de gör precis som de vill. Men det här med att vara tyst är tyvärr en grej som andra inte alltid fattar. När läraren tvingar henne att svara på frågor ropar alltid alla "Jag hör inte!" eller "Prata högre!" Jenny har själv valt att inte räcka upp handen, att inte prata högt inför alla, trots att hon ofta vet svaren på lärarens frågor. Men det fattar inte hennes lärare som tror att Jenny bara är blyg och att hon egentligen vill bli som de andra barnen i klassen med sina bläckfiskarmar som åker upp och ner och viftar omkring hela tiden. Jenny är inte alls blyg. Hon är bara tyst och hon gillar att vara det precis som hon tycker om att vara för sig själv ibland. Precis som en haj.

Jenny är en tjej jag känner lite extra för. Jag var också introvert som barn (är fortfarande), jag var inte heller den som gillade att prata högt i klassen, räckte inte alltid upp handen även om jag kunde svaret och kunde verkligen gilla att bara få vara för mig själv ibland. Det finns massor av barn som är som Haj-Jenny och ändå så få böcker med huvudpersoner som dessa barn kan identifiera sig med. Emma Adbåges Jag är jag är i och för sig ett annat bra exempel på en bok med en introvert person som huvudkaraktär, men jag önskar ibland att de tysta barnen fick ta lite större plats i barnlitteraturen.

torsdag 9 november 2017

Myran och gåtorna

Länk till adlibris och bokus
Myran is back! Och nu går han i ettan, har lärt sig att läsa och älskar att läsa gåtor och testa dessa på alla han känner. Och så är han snabbast i klassen på att springa. I alla fall tills hans ärkefiende Eva springer förbi honom.

Precis som i En Myras liv  är Myran och gåtorna en vardagsnära berättelse full av igenkänning för den som går på lågstadiet. I förra boken skilde sig Myrans föräldrar och sen dess bor Myran varannan vecka hos mamma och varannan vecka hos pappa. Det finns så klart bra saker med att ha mamma eller pappa för sig själv varannan vecka, men det jobbigaste är att Myran alltid måste längta efter någon.

Lite jobbigt är det också att mamma gått och blivit kär i badvakten Jesper. Myran gillar verkligen Jesper, men just därför får också Myran dåligt samvete för samtidigt vill han ju inte att pappa ska bli ledsen. För pappa är ingen kär i. Och hur känns det egentligen när man är kär? Efter att ha upptäckt att Eva faktiskt älskar gåtor lika mycket som Myran själv känns det som om Myran har magen full av varm choklad. Är det så det känns när man är kär?

Linn Gottfridssons andra bok om Myran lämpar sig precis som den första mycket väl för högläsning och är underhållande för både stor och liten. Fortfarande blir jag alldeles varm inom mig när jag läser om Myran, men jag tycker nog ändå att första boken är ett snäpp vassare. Fast så brukar det ju å andra sidan vara med första förälskelser.

måndag 6 november 2017

Höstväsen

Länk till adlibris och bokus
Höstväsen är en samling skräckberättelser bestående av sju noveller av lika många författare, alla med spänning och skräck som sin bästa genre. De är rätt skiftande i läskighetsgrad och i ärlighetens namn skulle jag nog inte direkt kalla alla för skräckberättelser. Några är lite krypande i stämningen, några är direkt obehagliga, men skräck-junkie som jag är så hade jag gärna sett att man fläskat på lite mer i några av berättelserna. Risken är ju dock att det blir överdrivet, så å andra sidan är det kanske bra att vissa är av berättelserna har en lite mer återhållen karaktär.

Bäst gillar jag Alex Haridis och Magnus Nordins noveller. I Haridis novell, Alla helgons dag, går ett harmlöst skämt över styr och huvudkaraktären Hannas psyke bryts ner av ånger. Nattsköterskan av Nordin är något av en klassisk spökhistoria, något som i den här samlingen faktiskt sticker ut.

måndag 30 oktober 2017

På andra sidan reglerna

Länk till adlibris och bokus
Lukas kommer som ny till klassen på gymnasieskolan i Vintlunda ett par veckor in på vårterminen i ettan. Lukas är lagom entusiastisk över att tvings flytta från Stockholm till nån håla på vischan och han förväntar sig så klart att det kommer att ta tid att komma in i klassen, hitta nån att hänga med, hitta nya vänner. Men allt går mycket enklare än Lukas kunnat hoppas på. Hans nya klasskamrater är riktigt schyssta och han blir snabbt en i gänget som består av de populära killarna och tjejerna. Överhuvudtaget verkar det vara god stämning i klassen, förutom en liten detalj. Det finns en tjej, Olivia, hon klär sig i bylsiga oformliga kläder, håller sig för sig själv och faktum är att ingen ens vill prata med henne än mindre sitta med eller jobba med. Hon är helt utstött och Lukas får höra att han inte ska bry sig, att Olivia får skylla sig själv för att hon är ensam. Det märkliga är bara att när Dante, en av killarna i klassens innegäng, ska ha fest är Olivia välkommen. Och väl på festen är det som om Olivia är en helt annan person.

Lukas dras med av Olivias nya uppenbarelse och därmed dras han in i en konflikt som verkar stå mellan Olivia och i stort sett resten av klassen. Hans nya klasskompisar som välkomnade honom när han kom framstår inte alls som schyssta längre och ju mer Lukas får veta om det som hänt tidigare, desto vidrigare och hemskare tycks hans nya "vänner" vara. Till skillnad från i princip alla andra på Vintlunda gymnasium kan Lukas varken blunda för eller acceptera den hatkampanj som drivs mot Olivia. Han måste göra nåt, men kan en enda person rucka på gamla invanda mönster och gruppkonstellationer?

På andra sidan reglerna av Emma Granholm är efterlängtad läsning och jag sträckläste större delen av boken för som vanligt kan Granholm konsten att engagera, men jag är trots det ändå inte helt begeistrad. Själva ämnet med näthat berör och känns högst trovärdigt, men att ingen, verkligen INGEN på hela skolan reagerat eller gjort något för Olivia innan Lukas kom känns lite väl otroligt, på samma vis som att Olivia, som ju ändå framstår som rätt handlingskraftig, inte polisanmält trakasserierna. Lukas själv känns inte heller helt igenom trovärdig. Han framstår som alldeles för helylle och reko. Det är ju bra att han sätter saker och ting i rörelse, gör så att invanda hierarkier och mönster börjar ruckas på, men han är i mina ögon för bra för att vara sann. Dock är detta ändå en bok jag absolut kan rekommendera och med tanke på #metoo-kampanjen så känns På andra sidan reglerna i allra högsta grad aktuell.

tisdag 24 oktober 2017

Wursten och veganen

länk till adlibris och bokus
Wursten. Det är Bodil det. Wursten började hon kallas som liten eftersom hon gillade korv väldigt mycket och Wurst är ju det tyska ordet för korv. Sen har det liksom hängt med. Den här sommaren, sommaren efter sexan, är sommaren då Wursten och hennes bästis sen hon var fyra år, Veronika, börjar glida ifrån varandra. Veronika har börjat växa ifrån Wursten och hänger hellre med Emmy och killarna vid utomhusbadet, snackar om mens och killar och är allmänt tonårsfnittrig. Men Wursten är inte riktigt där än och hon känner sig mest utanför.

Mitt i allt detta, när Wursten börjat känna sig riktigt utanför, så dyker Diana upp. Diana är nyinflyttad och hon har bestämt att hon och Wursten ska bli vänner, och så blir det. Och helt plötsligt så har Wursten utan att egentligen haft så mycket att säga till om genomfört sitt livs första politiska aktion. Diana är nämligen vegan och hon övertalar Wursten om att de ska göra en aktion mot köttindustrin genom att helt enkelt bryta sig in i kiosken vid utomhusbadet och byta ut alla korvar mot veganska korvar. Det går väl på ett ungefär som det var tänkt, men ändå inte riktigt.

Wursten och veganen är Åsa Asptjärns första bok för mellanåldern och även om jag nog tycker att hennes böcker om Emanuel Kent är snäppet vassare så är det här en rakt igenom rolig och rätt så oförutsägbar bok. Asptjärn fångar skickligt pinsamma situationerna utan att det blir krystat och det går absolut att känna igen sig i Wursten och den känsla av ensamhet hon upplever i början innan Diana dykt upp. Jag gillar att Wursten dessutom tecknas som en stark tjej som inte tar nån skit. Veronika och Emmy må tycka att hon är en tönt, men mesig är hon verkligen inte!

måndag 23 oktober 2017

Tuffa gänget

länk till adlibris och bokus
Herr Varg är gruvligt trött på att ständigt betraktas som farlig och ond. Så för att försöka göra nåt åtdetta så bestämmer sig Herr Varg för att han och hans kompisgäng bestående av Herr Piraya, Herr Haj och Herr Orm, som ju alla anses vara ena riktiga busar, ska börja göra en massa goda gärningar för att få folk att ändra uppfattning om dem. Men att försöka göra nåt snällt visar sig vara lättare sagt än gjort när alla är livrädda för en.

länk till adlibris och bokus
Aaron Blabey har skrivit om Tuffa gänget som inleds med boken En god gärning och gänget fortsätter att försöka förbättra sitt rykte i nästa bok, En ruggig historia, där ett gäng burhöns ska undsättas från sitt trista instängda liv, och resultatet av Tuffa gängets goda gärningar får ungefär liknande resultat som i första boken. (Det är framför allt Herr Orm som har svårt att skilja på att hjälpa andra och att hjälpa sig själv i den här delen) Men roligt är det och väldigt fartfyllt.

Det är inte mycket text och böckerna följer trenden med humorböcker liknande Vår trädkoja och Dagbok för alla mina fans där bilderna är minst lika viktiga. Men skillnaden är att Tuffa gänget har en yngre målgrupp. Men även en vuxen läsare kan absolut uppskatta de här hysteriskt roliga böckerna.

Tredje delen om Tuffa gänget, En gnagares hämnd, kommer våren 2018, något jag helt klart ser fram emot!

De försvunna

Länk till adlibris och bokus
Det är sommar och Judit och åtta andra barn ska på en veckas lägerresa. Den vita bussen slingrar sig genom skogslandskap på ensliga vägar. Men så kränger bussen till och plötsligt har den kört av vägen. Chauffören klagade tidigare över att hon inte mådde bra. Nu lever hon inte längre. Förutom chocken så har de andra klarat sig hyfsat, bara en tjej som heter Noomie har klämt fast foten och skadat sig. Men eftersom de befinner sig mitt ute i ingenstans saknar telefonerna täckning och den vuxne ledaren ger sig iväg tillsammans med två av barnen för att söka hjälp. De andra sju uppmanas att vänta vid bussen tills de kommer tillbaka. 

Mer än ett dygn hinner gå. Matsäcken de haft med sig börjar ta slut och gänget bestämmer sig för att de inte kan vänta längre. De lämnar bussen och börjar gå. Vart vet de inte, men följer de vägen åt nåt håll så måste de ju förr eller senare komma fram till något eller till någon som kan hjälpa dem. Men vägen tar slut och de tvingas slå läger i en glänta. Maten är vid det här laget slut och dunken med vatten innehåller bara några droppar. Läget är akut och saken blir inte bättre av att det i gruppen finns många starka viljor och mer än en som stör sig på någon annan. Man kommer överens om att alla beslut ska tas demokratiskt efter röstning och för att de ska kunna lita på varandra får ingen av dem undanhålla några hemligheter, vilket visar sig att fler än en av dem har. 

Det är genom Judit vi får följa gruppen, det är hennes åsikter som färgar vad vi tycker om de andra i gruppen och det är Judit som vi förstår bär på den mörkaste hemligheten. Tittar man bara på bokens omslag så skulle man kunna tro att Cecilia Lidbeck skrivit en rysare, men De försvunna är mer åt  psykologisk thriller-hållet och handlar mer om hur psyket påverkas när man är vilse, hungrig, rädd och börjar förlora hoppet. De försvunna handlar om att överleva och även om händelseförloppet mest präglas av hur gänget försöker klara sig, skaffa mat för dagen, så bidrar intrigerna i gruppen till att det här blir riktigt ruskig och spännande.