tisdag 11 juli 2017

Scary tales retold

I våras började Hegas förlag ge ut Wiley Blevins mörka omtolkningar av klassiska sagor. Jag läste både Dödluvan och Askungen och vampyrprinsen med stor behållning och jag vet att man i slutet av sommaren även kommer att ge ut Prinsessan på den giftiga ärtan. Men jag kunde inte hålla mig. Så jag lånade hem ett par av böckerna som ingår i serien Scary tales retold (Lilla skräckbiblioteket på svenska) på engelska, nämligen Snow White and the seven trolls samt Jack and the bloody beanstalk. Och givetvis hoppas jag att Hegas kommer att översätta och ge ut även dessa.
Länk till adlibris och bokus

Snow White, som ju redan ursprungligen är en rätt så hemsk historia, tycker jag i och för sig blir något mjäkig i sin omtolkning. Elaka drottningen finns så klart med, men nog är hon elakare i den riktiga sagan? I Blevins version har den elaka drottningen ingen relation till Snövit från början och inte heller skickar hon ut en jägare att döda den stackars flickan. Men äpplet är så klart med och det biter Snövit i och faller genast ned i den djupa sömn som endast kan brytas av en prins kyss. Fast Snövit har så klart oturen att hamna i händerna på sju elaka troll som ser möjligheten att locka till sig rikedomar och skatter av de prinsar som vill prova att häva Snövits förtrollning. Och det där med att man måste kyssa Snövit är det så klart ingen som informerar prinsarna om som istället tror att de kan häva förtrollningen genom att ösa guld och silver på den vackra flickan, skatter som trollen givetvis tar hand om.
Länk till adlibris och bokus

Sagan om Jack och bönstjälken är jag inte lika bekant med sen tidigare, men jag tror nog att Blevins gör ett rätt så bra jobb med att göra denna till en läskigare variant. Här är det, till skillnad från i Snövit, i alla fall både blod och ond bråd död och det är ju lite det man förväntar sig när man läser nånting som ingår i en serie som heter Scary tales retold.

Böckerna på engelska tycker jag förresten funkar väldigt bra för de som vill läsa lite enklare böcker på engelska. Några svåra ord finns så klart, men som bredvidläsning på mellanstadiet är det inga större problem.

torsdag 6 juli 2017

Stora små lögner

Som pocket hos adlibris eller bokus
Liane Moriarty fick sitt författargenombrott med Öppnas i händelse av min död som också blev en försäljningssuccé. Den boken har nu jag inte läst. Däremot har jag njutit i fulla drag av Moriartys andra succé: Stora små lögner.

Handlingen utspelar sig i det lilla samhället Pirriwee utanför Sydney och kretsar kring tre kvinnor som alla har gemensamt att deras barn går i samma förskoleklass.

Celeste och Madeline är nära vänner sedan tidigare och lever ett utåt sett idylliskt småstadsliv med familjelycka. Den yngre och ensamstående Jane däremot är nyinflyttad och tas under Madelines vingar efter att Jane på introduktionsdagen till förskolan assisterat Madeline när hon vrickat foten. Janes son, Ziggy, blir olyckligtvis anklagad för mobbing och därmed inte inbjuden till födelsedagskalaset som resten av förskoleklassen blivit inbjudna till. För Madeline är det självklart att stå upp för sina vänner och hon bestämmer raskt att hennes dotter inte ska gå på kalaset om inte alla i klassen blir bjudna. Celeste hakar på och låter inte heller sina tvillingsöner gå och därmed är konflikten ett faktum. Skolans föräldrar delas i två läger, de som håller på Jane och den större gruppen som håller på det mobbade barnets föräldrar, de som vill få Ziggy avstängd från skolan. Konflikten blir alltmer infekterad, snart är hela Pirriwee delad i två läger, och konflikten når till slut sin kulmen på skolans årliga frågesportskväll för föräldrarna.

Enbart detta är en smarrig historia, men bokens titel, Stora små lögner, då? Både Jane, Madeline och Celeste döljer saker för sin omvärld, saker som är svåra att prata om, sådant de skäms för och sådant som kan verka fördömande i andras ögon.

Stora små lögner är lättsmält och medryckande, det är ett smart drag av Moriarty att varva kapitlen med skvaller och vittnesmål från den förödande händelsen under frågesportskvällen. Nyfikenheten kring exakt vad som inträffar denna kväll växer med varje kapitel. Trots att det nu är en lättsmält roman så får Moriarty in djupare och tyngre teman som kvinnomisshandel, övergrepp och det svåra i att hantera mobbing. Och nu ser jag fram emot att frossa i serien som bygger på romanen!

onsdag 5 juli 2017

Tisteltankar

Länk till adlibris och bokus
Allt börjar när Linns mormor sjunker ihop på perrongen. Linn, som ser på, blir som handlingsförlamad, hon vet inte vad hon ska göra. Men ambulans tillkallas och mormor körs in till sjukhus. Där dör mormor. Hennes liv går inte att rädda och med mormor dör en del av Linn.

När skolan ska börja igen efter sommarlovet har Linns klass splittrats upp när man hamnat på en ny skola efter att den gamla blivit fuktskadad. Linn hamnar i en klass där hon inte känner någon. Men i klassen går även Tim. Eller Badbollen, som Alice och Em kallar honom. Badbollen som ringde ambulansen när mormor segnade ner på tågstationen. Badbollen som Linn vet att hon borde tacka, men som hon inte vill ses tillsammans med eftersom det vore lika med socialt självmord. Men trots detta känner hon en samhörighet med Tim och hon dras till honom. Men oron för vad kompisarna Em och Alice ska säga är stor och Linn, som redan känner av hur vännerna glider ifrån henne, intar samma nedlåtande attityd mot Tim när hon är med dem.

Och som om det inte vore nog med oron kring att hamna utanför i skolan så är det också bekymmer hemma. Pappa blir av med jobbet och bråkar med mamma och så är det skilsmässa på gång mellan pappas bror och Lotten som Linn tycker så mycket om. Och så allt med mormor, sorgen efter henne, men framför allt rädslan inför döden som ibland tycks Linn övermäktig. Det är när hjärtat klappar som mest av oro som tisteltankarna tar över.

Låt mig börja med att säga: Älskar titeln! Tisteltankar. Man hör ju precis vad det handlar om. Det är de där elaka tankarna om sig själv som är så svåra att styra undan när osäkerheten tar över. Precis som med Kan vi inte bara låtsas som om ingenting har hänt ger Tisteltankar en pricksäker skildring av en tjejs osäkerhet på sig själv och längtan efter att passa in i en gemenskap som hon kanske ändå egentligen inte har så mycket gemensamt med eller som inte är riktigt rätt. Men i Tisteltankar tar sig huvudpersonens oro och osäkerhet andra uttryck och jag tycker det är bra att Eggert sätter ord på panikångesten. Överhuvudtaget tycker jag att Anette Eggerts roman är riktigt bra även om jag tyckte att de sista sidorna skyndade på lite väl mycket.

tisdag 4 juli 2017

Ingen ser dig

Mira brukar varje sommar åka iväg med bästa kompisen Olivia till hennes sommarställe i Skåne. Men i år har Mira och Olivia börjat glida ifrån varandra och Mira har inte ens blivit tillfrågad om hon vill följa med och eftersom Miras föräldrar fortfarande jobbar så har de tvingat Mira att vara med på sommarfritids istället.

Fritidset ska ha ett vildmarksläger där man ska ut i skogen och sova i vindskydd och Mira tycker att det hela är urtöntigt men det visar sig att de andra som ska vara med är helt okej. Det är tre andra som har anmält sig, två killar och en tjej i Miras ålder och så är det fritidsledaren Kenneth så klart. Det är Kenneth som kör ut alla till skogen. På vägen i bilen får de höra på radion om ett par farliga fångar som rymt från den närliggande Kumlaanstalten och alla tycker det känns osäkert att man nu ska tillbringa hela natten mitt ute i skogen när det kan springa omkring våldsamma rymlingar i närheten. Men Kenneth lugnar dem och säger att det inte är någon fara.

För att lägret ska kännas som att det är mer "på riktigt" samlar Kenneth in allas mobiltelefoner när de kommit fram. Man behöver ju inget sådant i skogen, säger han. Men så klart får alla låna Kenneths egen telefon och ringa hem för att säga att man kommit fram. Mira har precis pratat med sin pappa och tryckt bort samtalet när det surrar till i mobilen av ett sms. Mira kan inte låta bli utan trycker fram meddelandet och läser: "Gör det inte. Du kommer att ångra dig. Stanna kvar där du är".

Exakt vad är det Kenneth inte ska göra? Vad är det han kommer att ångra? Mira skäms för att hon har läst någon annans privata sms, så för att Kenneth inte ska få reda på det så raderar hon sms:et. Och hon kan ju inte heller säga nåt till de andra, för vad skulle de då tro om henne? Men budskapet i meddelandet oroar Mira.

Första kvällen blir ändå trevlig, men när de vaknar morgonen därpå så är Kenneths sovsäck orörd och Kenneth själv är spårlöst borta. Det går upp för gänget att fritidsledaren har lämnat dem helt ensamma under natten och nu är de övergivna i vildmarken, utan telefoner och utan att veta var de är eller hur man klarar sig själv i naturen.

Anna Knutssons och Ann-Christine Magnussons Ingen ser dig är nagelbitande sträckläsning och trots att det nu är några år sen jag läste boken minns jag fortfarande den där nervpirrande känslan av att inte veta hur det ska gå. Det här är en riktigt bra thriller för mellanåldern som håller än.

Thicker than water

Länk till adlibris och bokus
Anne Cassidy skriver i en kommentar till Thicker than water att många böcker har gjort starkt intryck på henne men få har stannat kvar i hennes tankar såsom Steinbecks Möss och människor. Det är ett påstående som även jag skriver under på. Thicker than water är alltså Cassidys egna moderna bearbetning av Steinbecks klassiska roman och det är mycket som känns igen från originalet. Cassidy har mer eller mindre tagit storyn rakt av och förlagt den i vår tid, detaljerna skiljer sig åt, men det går att känna igen det mesta.

I Cassidys version hankar sig fosterbröderna George och Lennie fram mellan olika jobb. Nu har de kommit till en pub i Hastings efter att de tvingats fly från senaste jobbet för att Lennie fick ett utbrott, vilket han får ibland när han inte kan besinna sig.

På puben är det meningen att George ska hjälpa till i baren och vara DJ. Han älskar nämligen musik och Georges och Lennie drömmer om att en dag starta en skivbutik i äkta vintagestil med LP-skivor för musikälskare. Men den store vänlige jätten Lennie tappar kontrollen än en gång och den här gången går det inte att fly mer.

Slutet på Thicker than water är så klart inte lika chockartat om man tidigare läst Möss och människor, men det är fortfarande ett starkt slut som etsar sig fast i minnet. Cassidys version är riktigt bra och Steinbecks roman kan i denna nya tappning leva vidare hos en yngre generation och dessutom tillgängliggöras för de som kan ha svårare att ta till sig en hel roman.

måndag 3 juli 2017

Tro på dig själv

Länk till adlibris och bokus
Tjejerna i Laxens bollklubb har problem med sammanhållningen i laget. Istället för att som tidigare vinna matcherna förlorar de nu match på match och de ligger i riskzonen för att bli nedflyttade. Självförtroendet hos spelarna är förståeligt nog inte det
bästa trots att tjejerna egentligen är duktiga spelare. Problemen ligger djupare än så, tävlandet om uppmärksamhet på och utanför plan har stört tjejernas spel och de funkar helt enkelt inte längre som ett lag.

Deras tränare, Tina, har insett var problemet ligger. För att kunna bli ett fungerande lag igen behöver tjejerna återfå förtroendet för varandra och sig själva och framför allt måste de lära sig att ha kul tillsammans igen. En träningshelg med övernattning ser ut att kunna hjälpa laget på en bit på vägen.

Tro på dig själv är första delen i serien om Handbollstjejerna och är skriven av danska Dorte Lilmose. Gillar man handboll så är detta en bok att sluka för det handlar mycket om själva handbollspelet och vad som händer på planen. Bland fotbollsböckerna finns det redan ett antal liknande böcker, men vad gäller handboll så har det knappt funnits något tidigare och därför är det kul att denna bok nu finns på svenska. Kul också att det handlar om ett tjejlag.

Skärvor av minnen

Länk till adlibris och bokus
Efter att mer eller mindre ha levt i en kappsäck de senaste fem åren, åkt från den ena platsen till den andra, levt i en lastbil och större delen av sin skolgång blivit hemskolad av sin pappa, så har nu pappa Andy tagit beslutet att Hayley ska få gå sitt sista skolår på high school i en riktig skola. De flyttar alltså hem till samma ort som de bodde i för många år sen, flyttar in i farmors gamla hus. Hayley återupptar kontakten med sin gamla barndomskompis Gracie och börjar leva ett till synes normalt tonårsliv. Men Hayley har svårt att finna sig till ro med sitt nya liv. Det finns sociala regler som hon missar och Hayley får finna sig i ständigt återkommande kvarsittningar när hon opponerar sig mot lärarna. Men skolan är inte Hayleys största problem. Tankarna på pappa, ansvaret hon känner för honom, går nämligen ut över det liv som en vanlig tonåring borde få leva.

Hayleys pappa är krigsveteran och har tjänstgjort i både Irak och Afghanistan. I andras ögon är han en amerikansk hjälte, något han avskyr att höra och han lider svårt av posttraumatisk stress. Andy sover dåligt, han kan vakna mitt i natten med mardrömmar och ångestskrik, han får raseriutbrott och har överhuvudtaget svårt att hålla tankarna på krigets upplevelser borta. Därför bedövar han sig själv med sprit och lättare droger. I perioder mår Hayleys pappa bra och klarar av att sköta ett jobb, men ofta varar det inte länge innan han får sparken. Hayley har därför blivit mer förälder till sin pappa än vad hennes pappa är till henne och hon jobbar hårt på att hålla uppe fasaden av en normal pappa-dotter-relation, vilket allt som oftast slutar med att hon får försöka sopa igen spåren av sin pappas tillkortakommande och bakslag.

Laurie Halse Anderson Skärvor av minnen kritiserar det amerikanska samhället där dyra sjuk- och hälsoförsäkringar gör att de som behöver vård och hjälp inte får det de behöver. Men romanen är mest av allt en skildring av en pappa-dotter-relationen i behov av räddning men där både Andys och Hayleys stolthet gör att de inte förmår ta emot hjälp utifrån. En liten fin kärlekshistoria piggar upp i allt elände också. Finn är killen som förmår att bryta genom Hayleys alla skyddsmurar och når fram till henne. För Hayleys skyddsmurar är skyhöga efter år av svek och efter att under stora delar av sin uppväxt fått ta hand om sig själv.


tisdag 20 juni 2017

Dags för disco

Länk till adlibris och bokus
Dags för disco är andra boken i serien Vänner 4-ever som bjuder på en hel del igenkänning för den som går på lågstadiet.

Det är alltså dags för disco och Jack vet inte riktigt hur det funkar på disco, han har ju inte varit på något innan. Hur mycket pengar ska man ha med sig? Vad ska man ha på sig? Hur ska man dansa? Edvin menar att man måste gå tillsammans med en tjej, han tänker fråga Julia, kan inte Jack fråga Emilia? Men Jack är rädd för att Emilia ska säga nej så det slutar med att Jack och Edvin har följe till discot.

När de kommer till discot börjar Edvin genast dansa med Julia. Det ser jättekul ut, men Jack vågar inte fråga Emilia så istället står de tysta och stela bredvid varandra ända tills Emilia går och köper popcorn. Då kommer bästa låten! Den som man bara inte kan stå still till utan som man bara måste dansa, hoppa, röra sig till. Stella drar upp Jack på dansgolvet och det är så roligt! Tills Jack ser hur Emilia står ensam i ett hörn med en strut popcorn. Tänk om Emilia tror att Jack inte vill dansa med henne nu? Hur ska han lösa detta?

Marie Oskarsson skriver vardagsnära om livet på lågstadiet med kompisar, skolan och lite kärlek. Det här är en hit för den som kommit förbi nybörjarläsningen!

måndag 19 juni 2017

Dödens märken

Länk till adlibris eller bokus
Ett flödessvall omgärdar en galax med flera beboeliga planeter. Det här flödessvallet rör sig genom galaxen, det finns där ständigt men dess intensitet varierar och det syns ibland som nån form av norrsken. Detta flöde påverkar människorna som bor i galaxen, dels i form av de unika flödesgåvor och öden varje människa har och dels genom att påverka och ligga till grund för religioner och politik.

På planeten Thuve lever två folkslag, dels de fredsälskande thuvesiterna och dels de mer stridslystna Shotet-folket. Akos tillhör thuvesiterna och kommer från en inflytelserik familj. När Shotet-folket får nys om hans öde kidnappas han tillsammans med sin bror och blir fånge hos Shotets tyranniske regent, Ryzek.

Ryzeks yngre syster, Cyra, lider enormt av sin flödesgåva. Hennes gåva orsakar henne enorm fysisk smärta som hon genom beröring kan föra över till andra människor, något hennes bror utnyttjar för att tortera sina fiender. Cyras och Ryzeks relation är knappast den bästa men när Ryzek upptäcker att Akos gåva stoppar andra personers flödesgåva för han samman Akos med Cyra för att lindra hennes smärta.

Ett till en början högst motvilligt sammanförande leder snart till insikten om att de har en gemensam fiende i Ryzek. Och Cyra har också något som Akos vill ha och behöver. Hon kan hjälpa honom att lära sig att slåss, vilket han måste lära sig för att kunna rädda sin bror som också hålls fånge av Ryzek. Omväxlande får man följa Akos och Cyra och hur deras relation går från fiendeskap till djup vänskap och till och med något mer.

Det här är grundhistorien i Veronica Roths Dödens märken, men det hela är mycket mer komplicerat, i alla fall känns det så i mitt huvud. Flödessvallet och flödesgåvorna är ganska diffusa. Det finns allianser mellan olika planeter och olika familjer som jag tycker är röriga. Och så finns här mitt i allt orakel som kan avgöra vad som ska ske i framtiden. Det är lite för komplicerat, lite för snårigt att komma in i och jag förstår inte heller riktigt varför vi får följa Cyra utifrån jagperspektiv medan Akos berättelse återges i tredje person. Det finns en karta över galaxen i början, men jag hade hellre sett en karta över planeten Thuve och en förteckning över de mäktiga släkterna och hur de hänger ihop med varandra med allianser och familjeband.

Jag tyckte väldigt bra om Divergent-serien, men det här faller jag dessvärre inte för, även om jag delvis imponeras över Roths enorma världsbygge. Andra delen i denna duologi kommer jag därför med största sannolikhet inte att bry mig om att läsa.

Stort tack till Modernista för recensionsexet!

fredag 16 juni 2017

Hemmet

Länk till adlibris och bokus
Mats Strandbergs Färjan var en mycket trevlig skräckupplevelse och jag har sett fram emot att läsa Hemmet ända sen jag fick nys om att den höll på att skrivas.

Hemmet är äldreboendet Tallskuggan som ligger i ett litet samhälle på västkusten. Hit till avdelning D ska Joels mamma, Monika, nu flytta. Demensen har förändrat Monika, gjort att hon inte längre klarar att bo ensam hemma och Joel har inför flytten tillfälligt fått flytta tillbaka till sitt föräldrahem för att ta hand om sin mamma och sköta flytten och försäljningen av sitt barndomshem.

På avdelning D jobbar Nina sen många år tillbaka. Som tonåringar var Nina och Joel bästa vänner men omständigheter ledde till att Nina bröt kontakten med Joel och då även med Monika som betydde väldigt mycket för Nina. Och trots alla åren på Tallskuggan och arbetet med äldre och dementa så blir mötet med den förändrade Monika väldigt känslomässigt för Nina.

På Tallskuggan försämras Monika snabbt. För snabbt. Hon får våldsamma utbrott, pratar om och med sin sedan länge avlidne make allt oftare och det är inte bara Joel och Nina som reagerar på Monikas tillstånd. Monika tycks veta saker som hon inte borde känna till och personalen på Tallskuggan lägger märke till hur även de andra boende ändrar beteende. De pratar om han den nye som flyttat in. Ängeln som ska rädda dem eller han den otäcke som skräms. Han som flyttade in samtidigt som Monika.

Att som Strandberg placera handlingen på ett äldreboende blir vardagsnära och samtidigt krypande obehagligt i och med att de boende är dementa och därmed oberäkneliga och ej tillförlitliga. Det klaustrofobiska draget från Färjan återkommer på sätt och vis även i Hemmet, bara det att nu är det inte människor som är instängda och fångade på en båt, de är fast i sig själva såsom offer för demenssjukdom där ingen längre lyssnar eller tar deras berättelser på allvar. Det är skickligt skildrat. Dessutom tycker jag det är behjärtansvärt hur Strandberg också uppmärksammar den svenska äldrevården med eldsjälarna som jobbar där, de äldre som glömts bort och det svåra i att tvingas bli förälder åt sin egen mamma eller pappa. Scenen där Joel lämnar Monika på boendet första kvällen är oerhört känslosam med Monika som bara vill hem igen och undrar vad hon gjort för fel och Joel som försöker intala sig själv att han gör rätt, eftersom han ju själv inte klarar av att ta hand om sin mamma.

Relationer står alltså, precis som i Färjan, lika mycket i fokus som skräckberättelsen i sig och det är en kombination som jag tycker mycket om. Jag tyckte i och för sig att Färjan innehöll fler och mer effektfulla skräckelement, Hemmet är obehaglig och skrämmer på ett helt annat vis, men det är likväl en ypperligt komponerad skräckroman.