onsdag 30 december 2015

Hjärnpunka

Finns hos adlibris och bokus t.ex.
Hjärnpunka. Smaka på det ordet. Man förstår direkt vad det betyder. Kortslutning i hjärnan. Hjärnsläpp.

Leo Hoffman har hjärnpunka. Han säger fel saker vid helt fel tillfällen. Han gör bort sig. Det är som att hans hjärna inte samarbetar med resten av hans kropp. Detta händer framför allt när Isabella, snyggaste tjejen i klassen (och på hela skolan), är i närheten. Och det tråkiga är att det inte verkar finnas något botemedel. Det är bara att uthärda. Och hoppas på att hon inte ska tycka att han är helt tappad bakom vagnen.

Nu är Leo så klart inte precis tappad bakom vagnen. Men han tillhör heller inte någon av klassens smartaste, snyggaste eller mest populäraste killar. Han är vanlig. Förvisso en väldigt schysst och något öververbal kille, men det hjälper inte långt på popularitetsskalan. Inte heller hjälper det på fotbollsplanen. Fotbollstränaren, Allan, struntar i vilket, han vill ha ett lag med killar som tycker det är kul att spela fotboll. Det räcker för honom. Men det räcker inte för de andra i laget. Speciellt inte för Kricke och Jocke P. Och när Leo för en gångs skull gör världens snyggaste mål blir de vansinniga. För även om det är ett ovanligt snyggt mål så sitter målet i fel bur. Laget förlorar och i stort sett alla tycker att det är dags för Leo att hoppa av. Men Kricke och Jocke P. hotar Leo med att de ska skära av honom hans ädlare delar om han inte slutar på fotbollen.

Det är alltså de sista veckorna på vårterminen i sexan; Leo är hemligt kär i Isabella, han suger på fotboll och har ett överhängande hot från två killar som tyvärr också går i hans klass. Och eftersom skolan snart slutar så håller klassen på att förbereda sig på att åka på klassresa till Stockholm. Och man vet ju hur det är på klassresor. Alla regler sätts ur spel och vad som helst kan hända. Det gäller bara för Leo att skärpa till sig. För visst verkar det ändå som att Isabella kanske är pytte-, pyttelite intresserad av honom? Kanske? Och Kricke och Jocke P. kommer att hinna glömma det där med fotbollen. Eller hur? Nog kommer osynliga lagar och regler att sättas ur spel på den här klassresan alltid. Men det blir bara inte helt som Leo tänkt sig.

Staffan Cederborgs Hjärnpunka är en riktigt rolig brista-ut-i-skratt-bok. Dråpligheter, pinsamheter och rappa repliker gör att man sitter och småler eller fnissar på var och varannan sida (och här och där bryter man ut i gapskratt). Och ändå får Cederborg till en allvarligare ton i bakgrunden. Det är snyggt gjort och anledningen till att det blir så bra är nog för att hela historien berättas genom Leo. Till exempel förekommer solklara fall av mobbing, bristande föräldraansvar och andra svårigheter. Möjligen hade man kunnat fördjupa sig i dessa lite mer seriösa ämnen, men i det här fallet tycker jag inte det behövs. Det räcker så väl att liksom bara snudda vid det för att ändå förstå allvaret och på så sätt fortsätta låta Hjärnpunka vara en rolig bok. Men en rolig bok med eftertanke.

tisdag 29 december 2015

Röd drottning

Se mer på adlibris eller bokus
Sjuttonåriga Mare Barrows lever i en segregerad framtid, men hennes värld är inte segregerad på grund av rikedom, ras eller religion. Nej, hon lever i en tid där man delat in människor efter vilket blod man tillhör: vanliga rödblodiga eller silverblodiga. De röda är underkuvade de silvriga och lever i kåkstäder, mer eller mindre, och tjänar de silvriga som styr riket och som förutom att de innehar makten även har speciella förmågor, superhjälteförmågor kan man närmast beskriva dessa som. Vissa silvriga kan till exempel läsa tankar och styra någon annans sinne, vissa är övermänskligt starka och andra kan styra vatten eller eld eller få växter att prunka och växa.

Som röd räknas man som ingenting. Har man inte tur att få lärlingsplats någonstans är man åtminstone förvissad om att man när man fyller arton med all säkerhet kommer att skickas som soldat till de silvrigas armé. Alla Mares äldre bröder är soldater vid fronten och snart kommer hon själv att åka. Men av en tillfällighet hamnar hon som tjänare vid det kungliga Solpalatset och där upptäcks det att Mare besitter förmågor som endast en silvrig borde kunna ha. 

Mare hamnar omedelbart mitt i det kungliga maktspelet. Ingen kan få veta att hon inte är en silvrig - det skulle hon kunna bli avrättad för och kungen börjar istället göra planer för att använda Mare för sin egen vinnings skull. Men tack vare sin unika ställning blir Mare kontaktad av den röda motståndsrörelsen som vill krossa de silvrigas makt. Självklart ställer Mare upp även om det faktiskt finns silvriga som hon faktiskt gillar och trots att hon då kommer att få flera liv på sitt samvete.

Röd drottning är Victoria Aveyards debutroman som blivit en bestseller i USA. Och visst låter det som att den här romanen har något alldeles extra? Men, tyvärr, säger jag. Bokomslaget är faktiskt det bästa med den här boken (fantastiskt fint att titta på!). Jag tycker Röd drottning påminner om en blandning av Collins Hungerspelen (underdogen Mare som en Katnis som blir sitt folks stora hopp) och Sandersons Sista riket (superhjälteförmågorna, det segregerade samhället etc). Den har faktiskt förutsättningarna att bli något riktigt bra, men Aveyard når inte hela vägen. Det är, jag vet inte, för mycket hon vill få med? Det händer saker hela tiden, det är twists and turns och action och komplotter så att man blir nästan vimmelkantig. Eller uttråkad, som jag. Det är till och med så att jag tycker den är seg, vilket den absolut inte borde vara med tanke på hur mycket som händer. I och för sig blir det riktigt spännande mot slutet, där fastnade jag och slutade skumläsa som jag gjorde ett tag i mitten, men tyvärr tycker jag inte det väger upp. För även om Aveyard försökt få till en nyanserad hjältinna så är hon inte nog nyanserat skildrad eller gestaltad för att jag ska känna något för henne. Och inte heller får vi veta så mycket om de där krigen som pågår i fjärran. Precis som med många liknande dystopiska romaner så förmodar jag att man får veta mer om hur saker och ting förhåller sig, varför världen ser ut som den gör och så vidare, först i nästa bok. Det är frustrerande å ena sidan. Å andra sidan så bryr jag mig nog inte den här gången.

Tack till Modernista för rec.exet!

God jul, Lilla Lök

Finns hos bokus och adlibris
God jul, Lilla Lök är förra årets julkalenderbok. Alltså en bok med tjugofem kapitel som kan läsas ett om dagen till och med juldagen. Det är Frida Nilsson (gillar!) och Maria Nilsson Thore (gillar!) som ligger bakom denna fina berättelse.

Lilla Lök är sex år och går i nollan. Han bor med sin mamma och nu när julen nalkas är det dags att börja fundera på vad han önskar sig i julklapp. Lilla Löks (självklart heter han inte Lilla Lök, hans riktiga namn är Stig, men hans mamma tyckte han såg ut som en liten lök när han var liten och därför kallas han så) högsta önskan den här julen är att få en cykel. Och en pappa. Men cyklar är för dyrt säger mamma, och pappor kan man inte önska i julklapp.

Lilla Löks mamma har gång på gång förklarat att hon bara träffade Lilla Löks pappa en gång och att hon inte vet vem han är och att hon inte heller bryr sig om vem han är, men att hon är så himmelskt glad över att hon har Lilla Lök. Men mammas förklaringar hjälper liksom inte när man hela tiden går och undrar vem som är ens pappa och fantiserar om hur det ska vara när man träffar honom. Och det hjälper absolut inte när de andra i klassen undrar och frågar så att Lilla Lök blir helt arg och frustrerad och skriker att han visst har en pappa! En hemlig! Nä, för då börjar de istället fundera över vem som är den hemliga pappan. Kan det vara bydåren Karl? Han som Lille Lök precis börjat lära känna. Han som alla tror kan hypnotisera höns till att gå baklänges.

Frida Nilsson visar återigen hur bra hon är på att gestalta känslor hos barn. God jul, Lilla Lök är en jättefin historia om familj och gemenskap, känslor, vänner och att vara annorlunda som kommer att väcka många tankar och känslor. Just att Nilsson lyfter det här med att inte ha råd med allt gillar jag särskilt. Det är inte så himla ofta man läser om föräldrar med ansträngd ekonomi i barnböcker. Jag gillar God jul, Lilla Lök väldigt mycket, här finns mycket som man kan prata om när man läser boken tillsammans med ett barn. Men så värst julig tycker jag inte att den är. Alltså, jo, budskapet är superjuligt, men jag hade ändå hellre velat ha lite mer tomtetro och sånt i den här typen av bok som ska läsas varje dag som en nedräkning till julafton. God jul, Lilla Lök står sig å andra sidan som en bok att läsa flera gånger under året. Och det är positivt.

Älskade Dunne!

Rose Lagercrantz böcker om Dunne med sina fantastiska uttrycksfulla illustrationer av Eva Eriksson är något av det bästa som getts ut på barnboksmarknaden på senare år och som riktar sig till lågstadiebarn. Kombinationen med många illustrationer och inte så mycket text (fast jag tycker de två senaste böckerna fått lite större textmängd) satt med stort typsnitt samt en historia med stor igenkänning för målgruppen är helt suverän! I alla fall för de som gillar att läsa om vardagsliv, känslor och vanliga händelser (alla ungar gillar faktiskt inte fantasy och action). Och de är lika underbara att läsa som vuxen. Inte minst för att man riktigt kan minnas och känna allt det där som man själv kände när man var en liten ettagluttare. Minns hur det var att ha en riktig bästis! Minns hur mycket man tyckte om fröken, även om hon kunde vara lite sträng ibland. Och minns hur ledsen man kunde bli när någon i skolan var dum mot en.
Finns på adlibris och bokus

I tredje boken om Dunne, Sist jag var som lyckligast, närmar sig skolavslutningen. Dunne och mormor har varit och köpt klänning och nya skor. I klassen håller man på att avsluta allt man hållit på med under året och Dunne har bara kvar att avsluta boken om sig själv, Mitt lyckliga liv, när hon blir utkallad i kapprummet av fröken. Det har hänt något hemskt. Fröken berättar att idag kommer Dunnes mormor att hämta henne efter skolan för Dunnes pappa har blivit påkörd av en bil och har hamnat på sjukhus. Med ens försvinner all lycka från Dunne. Hon vet inte vad hon ska göra eller säga, så hon blir bara helt tyst. Det går inte att tänka bort det förfärliga. För tänk om pappa inte vaknar igen. Dunne får följa med till sjukhuset och får se pappa i sjuksängen med slangar och bandage och det är så hemskt!

Finns hos adlibris och bokus
Men pappa vaknar som tur är, men han kommer att få ligga på sjukhuset i flera månader. Men det gör inget, för när pappa har vaknat så kan Dunne förmå sig att känna glädje och lycka igen. Och hon kan se fram emot att tillbringa sommarlovet med bästisen Ella Frida på hennes sommarö i skärgården, som nästa bok, Livet enligt Dunne, handlar om. Tillsammans badar de (minst fem gånger) varje dag, spanar på älgar och örnar och säljer kaffe och bullar till alla nyanlända sommargäster. Och varje kväll kan hon prata med pappa på telefon. Och när han plötsligt kommer på överraskningsbesök så blir Dunne så klart jätteglad, men hon blir inte glad när pappa har med sig en annan överraskning. För det är något de inte kommit överens om.
Kommer i april!

Åh, Dunne, vad du får mig på gott humör! Dunne-böckerna är förvisso fullsprängda med allvarligheter, som dessutom gör böckerna till guldgruvor att sitta och läsa tillsammans med ett barn för att sedan prata om, men glada Dunne klarar av att ta sig igenom det svåra och kan sen se bortom dessa svåra stunder och fortsätta vara världens lyckligaste unge. Jag vill bara läsa mer om dig, Dunne, och ditt lyckliga liv. Och faktiskt så får jag det! I vår kommer femte boken om Dunne. Vi ses när vi ses heter den och förväntas komma i april. Gissa om jag ska läsa den!

tisdag 22 december 2015

Önskestjärnan

Läs mer på adlibris eller bokus
Hur länge som helst har jag nu velat läsa Ingelin Angerborns Önskestjärnan. Visst ser den vintrig, mysig och lite sådär magisk ut? Jag tänkte mig att detta skulle vara som en lågstadievariant av de typiska Angerbornska böckerna med magisk realism. Det var det inte! Önskestjärnan var inte alls som jag tänkt mig och jag hade allra minst föreställt mig att det här skulle vara en absurt rolig bok!

Astrid har bråkat med sin bästa kompis Vera. Det sades en massa elaka saker och även om det kändes bra att säga allt det där dumma precis där och då så kändes det precis lika hemskt alldeles precis efteråt när allt det där dumma var sagt. Och nu är det liksom för sent och det dåliga samvetet ligger och maler som en tung sten i magen. Att sen mamma kommer och tjatar om mjölken som Astrid glömde köpa gör ingenting bättre och Astrid känner sig eländigare än eländigast. Tänk vad skönt det skulle vara om hon kunde få vara någon annan istället. Vara någon som är omtyckt och älskad och som ingen tjatar eller är dum mot.

Nya upplagan med ny framsida
När Astrid en stund senare är ute med sin mamma för att handla stannar de för att titta på stjärnorna. Det är en sån där gnistrande stjärnklar kväll och plötsligt ser de en fallande stjärna! Och när man ser en fallande stjärna får man ju önska sig något. Astrid som fortfarande känner sig låg efter eftermiddagens allt bråk önskar att hon var någon älskad och omtyckt. Tänk till exempel att få vara en... hund. Det önskar sig Astrid!

Tyvärr, för Astrid, är det nu faktiskt så att önskan slår in. Ingen verkar sakna flickebarnet Astrid, och Astrid får istället finna sig i en vardag som hunden Astrid. Och det är inte helt lätt att ställa om sig från människa till att vara hund. Ta bara maten till exempel. Hur kul och gott är det att knapra torra kulor torrfoder vareviga dag, eller att aldrig få sitta i soffan. Och det här med att gå på toaletten, sen. Glöm att Astrid tänker kissa utomhus när alla kan se. Men det är inte heller helt enkelt för en hund att klättra upp på toalettstolen.

Astrid vet inte vad hon ska ta sig till för att bli sitt vanliga jag igen. Men hon vet att det är bråttom, sakta börjar nämligen vartenda mänskligt drag som finns inom hennes hundkropp att försvinna och snart har hon kanske glömt bort vem hon egentligen är!

Även om Önskestjärnan nu inte var som jag tänkt mig, så gillade jag den skarpt. Den är faktiskt riktigt, riktigt rolig. Nyligen gavs boken ut igen med ett nytt omslag, men även detta tycker jag är lite missvisande i förhållande till innehållet. Det antyder fortfarande mer magisk och mörk stämning än vad man faktiskt får. Eller är det bara jag som tycker så?

Bosse flyttar in

Finss hos adlibris och/eller bokus
Bosse flyttar in är den perfekta boken för hundälskaren på lågstadiet. I Åsa Karsins lättlästa bok träffar vi Lea som alltid längtat efter en egen hund. Men trots hennes outtröttliga tjatande har hennes föräldrar sagt nej. Fram tills nu. För nu ska nämligen Leas mamma börja arbeta en del hemifrån och det innebär att det finns möjlighet för familjen att ta hand om en hund. Lea blir så klart överlycklig, trots att det inte alltid går som smort med den nye lille familjemedlemmen.

Bosse flyttar in varvar berättelsen om hur det går till när valpen Bosse kommer till familjen med allehanda fakta om hundar. Man får lära sig lite om olika raser, vad man bör tänka på när man skaffar hund, vad valpen behöver för grejer och så vidare. Och det är hur charmigt som helst! Bosse flyttar in är mysig, rolig och bjuder på stor igenkänning för alla med hund. Karsin varvar text som passar för den som tagit sig förbi Börja läsa-böckerna med superlätt text och även någon sida tätare skriven faktatext och jag gillar faktiskt denna spretighet. Det går liksom att hoppa över den lite tätare faktatexten om man vill och ändå få en bra helhetsupplevelse av denna lilla bok. Det blir stora tummen upp till Bosse flyttar in!

torsdag 17 december 2015

Jag var här

Finns t.ex. hos adlibris eller bokus
Codys bästa vän Meg tar livet av sig på ett motellrum. Allt är planerat in i minsta detalj och alla, inte minst Cody, är chockade. Sprudlande, livfulla Meg finns inte längre! Hon ville inte finnas längre. Hur har Cody kunnat missa att Meg mått dåligt? Hur har Meg inte ens sagt något till Cody? Är det inte sådant här bästa vänner ska kunna anförtro varandra? Megs familj är så klart utom sig av sorg och ber Cody att åka till Tacoma, den universitetsstad som Meg flyttat till för att plugga bara ett drygt halvår tidigare, för att packa ihop Megs grejer. I Tacoma möter Cody de människor Meg umgicks med, bland annat de personer som Meg delade studenthem med. Men Cody möter också Ben, killen som krossade Megs hjärta. Självklart anklagar Cody den här tvålfagre casanovan, för förutom Cody själv är Ben den person som stod Meg närmast och alltså borde han ha kunnat förhindra det som hände.

Men den största chocken kommer när Cody tar sig in i Megs dator och hittar krypterade filer som visar hur Meg varit aktiv på en självmordssajt och att någon där uppenbarligen har hjälpt Meg att både ta beslut, förbereda och planera självmordet. Cody tänker inte låta den här personen komma undan. Men hur ska hon kunna komma åt en person vars signatur på ett nätforum är det enda hon känner till?

Jag som verkligen gillade Gayle Formans Om jag stannar hade onekligen en del förväntningar på Formans senaste roman, Jag var här. Men även om jag kände tårarna stiga till bräddarna vid något tillfälle så blev jag inte lika övertygad till att låta tårarna flöda fritt till denna bok. Trots detta så tycker jag om Jag var här.  Det är en både drabbande och viktig historia. Jag tycker mycket om hur Forman låter Cody gå igenom hela spektret av känslor som kan drabba en som förlorar en närstående: sorgen, tomheten, chocken, vreden. Skuldkänslorna. Allt om hur Cody tar sig an sorgen och förlusten känns så genomäkta och likaså hur Cody sakta accepterar att hennes version av Meg inte är oklanderlig. Men kärlekshistorian. Mja, den tycker jag känns lite krystad och det är nog därför jag inte sväljer Jag var här med hull och hår. Men i övrigt: Det här är en mycket bra bok. 

Tack Modernista för rec.exet!

tisdag 15 december 2015

Pretty little liars

Pretty little liars är i första hand känd som en oerhört populär tv-serie och efter en helt ovetenskaplig studie i mitt egna lilla skolbibliotek känner jag mig rätt säker när jag konstaterar att långt ifrån alla i seriens tittarkretsar känner till att lögnerna, intrigerna och hemligheterna i tv-rutan är baserade på det
som utspelar sig i Sara Shepards böcker med samma namn.

Finns hos adlibris och bokus bl.a.
Rosewood är en stillsam förort i Pennsylvania. Här bor läkare och karriärskvinnor grannar med professorer och ambitiösa hemmafruar. Här är ungdomarna studiemotiverade, sportiga och väluppfostrade. Men idyllen får sig en törn när den fjortonåriga Alison plötsligt och spårlöst försvinner. Även om hennes bästa vänner Hanna, Emily, Spencer och Aria var där kvällen då hon försvann har de ingen aning om vad som kan ha hänt. Och de fyra tjejerna som en gång i tiden var ett så tight gäng med Alison, eller Ali som självklart nav, är nu splittrade och umgås inte längre.

Men minnet av Ali spökar fortfarande tre år efter hennes mystiska försvinnande och en dag dyker det första sms:et upp. Alis gamla kompisar får alla mystiska meddelande i form av sms, mail eller lappar som antyder att någon känner till deras hemligheter - hemligheter som bara Alison kände till. Och alla meddelande är undertecknade A. Är Alison tillbaka? Och vad är det hon vill?

Pretty little liars är onekligen en spännande historia, men litterärt sett är det här rätt torftigt. Man överöses med adjektiv, mycket kretsar kring hur någon ser ut och vad man har på sig. Överlag är det mer beskrivande text än gestaltande och tyvärr känns det ibland som att jag läser något som en högstadieelev hade kunnat skriva. Och vad gäller översättningen så tycker jag det är synd att det förekommer så många anglifierade meningar som det gör. 

Men Pretty little liars ska nu inte läsas som en litterär upplevelse, det här är ren och skär underhållning och det tycker jag Shepard gör bra, för spännande, det är den.

Tack Modernista för rec.exet!

onsdag 9 december 2015

När hundarna kommer

läs mer på adlibris eller bokus
Kommer du ihåg din första riktigt stora kärlek? Minns du hur det kändes? Minns du hur du nästan kunde ta på dina känslor, så starka kändes de? Har du glömt hur det kändes, så kommer minnena med all sannolikhet att väckas till liv om du läser När hundarna kommer. Jessica Schiefauer är fenomenalt bra på att gestalta känslospelet mellan Isak och Ester. Deras förälskelse och kärlek är förförande stark. Och på samma gång är den förgörande.

Isak och Ester träffas på en fest på våren. De känner till varandra så klart, de går ju på samma gymnasium, men det är först nu de lägger märke till varandra. Och när de första trevande stegen för att inleda något är förbi så finns det bara de två. Omvärlden försvinner liksom.

Men nu är det här inte bara en fantastisk kärlekshistoria. Isak har en lillebror, Anton. Anton håller sig mycket för sig själv, han spelar hög musik på sitt rum, vit makt-musik. Ingen lägger märke till vilka Anton har börjat umgås med. Inte förrän det är för sent. Alldeles för sent.

Den här sommaren är Anton med om att slå ihjäl en jämnårig kille. Varför? Det vet nog inte ens Anton själv. Antons medverkan i misshandeln får oerhörda konsekvenser på den lilla, stillsamma orten vid sjön. Inte minst för offer och förövares familjer. Isak anklagar sig själv för att han inte såg tecknen i tid. Ester gör allt hon kan för att stötta Isak. Men Ester är inte längre är önskad. Det är mycket som går i tusen bitar den här sommaren.

Jessica Shiefauer har berättat att hon var tonåring när John Hron misshandlades till döds. Denna händelse har lämnat spår och följt henne under alla år och det är också denna händelse som ligger till grund för När hundarna kommer. Det är en otroligt stark bok som inte går att släppa. Den är förvånansvärt snabbläst - jag sträckläste! Språket är både kärnfullt och målande, och som sagt gestaltningen är väldigt välgjord. Jag gillar också hur Schiefauer aldrig nånsin dömer det som händer, hon intar på sätt och vis ett betraktandeperspektiv som låter läsaren själv fundera kring de underliggande orsakerna till det våld som förekommer. Jag förstår så väl att Augustjuryn valde att prisa just denna bok, för även om den går snabbt att läsa så är det en bok som stannar kvar hos en länge, länge.


tisdag 8 december 2015

Konsten att skapa en tjej

Se mer på adlibris eller bokus
När Johanna Morrigan från Wolverhampton är fjorton år gammal vinner hon en poesitävling och får som vinnare komma som gäst i ett populärt familjeunderhållningsproram på TV. Johanna gör dessvärre bort sig monumentalt och efteråt bestämmer hon sig för att ta livet av Johanna. Istället skapar hon Dolly Wilde. Dolly är en häftig femme fatale med ett blixtrande munläder. Musiken blir det nya stora intresset och när Dolly är sexton har hon lyckats få jobb som skribent på ett musikmagasin och skapar succé med sina sylvassa sågningar. Alltså hoppar Johanna/Dolly av skolan och börjar på heltid lyssna på ny musik, skriva recensioner (läs: sågningar), intervjua musiker och kända eller mindre kända band, hänga med redaktionen på fester. Supa och knulla runt.

Konsten att skapa en tjej var inte min bok. Alls. Caitlin Morans bok har fått många positiva omdömen men jag gillade den inte det minsta. Faktiskt hade jag egentligen inte ens tänkt läsa klart, men nu blev det så på nån vänster. Fast jag skummade rätt så stora partier här och där. Visst, det finns några avsnitt som är lite roligare, speciellt när Dolly visar prov på sin rappa käft, men annars tyckte jag att det här var rätt så tröttsamt att läsa. Det enda Johanna/Dolly gör är att supa och knulla runt. Och så tror hon att om hon gör det så blir hon populär och ouppnåelig. Och innerst inne är hon bara en helt vanlig tonåring som vill bli kär och ha en pojkvän. Det är så synd om henne. Allt är bara så tragiskt och eländigt. Det är som att läsa en skrytberättelse, bara det att man inte imponeras för fem öre.

Supernova!

1:a boken hos adlibris eller bokus
Det är en viss tjusning med att läsa en bok som utspelar sig på en plats man känner igen eller har varit på. Att sen läsa en bok som utspelar sig på en plats man kan utan och innan eftersom man är uppvuxen där är nästan ännu häftigare. Speciellt om platsen i fråga är en ganska liten ort som inte många utanför Skåne (eller ens Malmö-Lund-området) kan peka ut på kartan. Så, välkomna till Bjärred!

Märta ska i första Supernovaboken börja skolan (tvåan) igen efter ett låååångt sommarlov som mer eller mindre regnat bort och bara varit supertråkigt. Hon har längtat så, men redan två timmar in på första skoldagen så vill hon inget annat än att få gå hem igen. De har vikarie, kompisen Ebba, som Märta suttit bredvid i skolan, har flyttat och till råga på allt så gör Märta bort sig katastrofalt på gympalektionen. Men dagen blir faktiskt bättre. För i den tomma bänken bredvid Märta får den nya tjejen, Nova, sitta. Nova är en stor tjej med stort självförtroende, Supernova, kallar hon sig själv och en superhjälte är precis vad hon är. Det syns ju också klart och tydligt på hennes tröja som pryds av ett stort stålmannen-S. Och superhjältar de utför ju så klart superhjältedåd, vilket är precis det som Märta får hjälpa Nova med när de har följe hem efter skolan.

2:a boken hos adlibris eller bokus
I alla böckerna om Supernova utförs diverse olika hjältedåd, även om vissa hjältedåd kanske ter sig något mer tveksamma. Det räddas kaniner, viktiga papper och skottas snö. Men det viktigaste hjältedådet är nog utan tvekan deras insats för att pigga upp gubben Holgersson. Det är inte utan att man blir lite varm inombords.

Det här är vardagsnära berättelser med hög fnissighetsfaktor. Okej, själva platsen är, som ni säkert förstår, inte det viktigaste i dessa böcker, men åtminstone jag tycker det är coolt. Och det tycker ju också alla Bjärredsbarn som läser böckerna.

Tre Supernovaböcker har hittills kommit ut. Det är korta kapitel och alldeles perfekt lagom långa böcker för den som börjat läsa lite mer. Åsa Öhnells böcker om Supernova är supercharmig och jag läser gärna fler böcker om Märta och Nova och om gubben Holgersson. Och om Bjärred!


3:e boken också hos adlibris eller bokus