fredag 30 september 2011

De 7 dödssynderna

När LL-förlaget utlyste en novelltävling som skulle handla om de sju dödssynderna fick man in 351 bidrag. Bland dessa valdes de bästa bidragen ut och så bad man författarna Maria Küchen och Fredrik Fredén att skriva varsin novell som man samlade i De 7 dödssynderna - noveller. Varje novell representerar en av dödssynderna vrede, vällust, girighet, högmod, frosseri, avund och lättja, och har man inte lusläst förordet (eller innehållsförteckningen, som jag missade) så är det rätt så kul att sitta och klura på vilken av dödssynderna den novell man läser just då handlar om. Många av novellernas huvudpersoner får, på ett eller annat sätt, sitt straff för sina synders skull, men långt ifrån alla, och det är skönt att ingen av novellerna moraliserar speciellt mycket.

De 7 dödssynderna är en lättillgänglig och lättläst novellsamling. Och bra är den också! Till exempel gillade jag Kvarteret Gamen som handlar om Lotta och hennes mormor. Mormodern bor i husets bästa lägenhet och flera av grannarna går bara och väntar på att mormodern ska försvinna så att de kan köpa loss lägenheten. Novellen har en snygg vändning i slutet som jag gillade mycket.

torsdag 29 september 2011

Rum 213

Ingelin Angerborn har utkommit med ännu en mysrysare till bok, Rum 213. Evelina åker på sommarkollo till Björkuddens kollo. Hon får dela rum med Meja och Bea. När kolloledaren frågar på skämt om tjejerna är vidskepliga, eftersom de kommer att få sova i rum 213, kommer Evelina ihåg bilen som hon såg på vägen till kollot. Bilens registstreringsnummer var just RUM 213, men Evelina bestämmer sig för att det helt enkelt bara måste ha varit ett mycket egendomligt sammanträffande.

Tjejerna kommer överens från första början och med mycket fniss och spänning beslutar de sig för att busa med killarna de spanat in. Men rätt så snart över går den förväntansfulla glada stämningen till obehag och osäkerhet när värdefulla saker börjar försvinna från tjejerna i rummet och de tysta anklagelserna gentemot varandra hänger som spöken över rummet. Men frågan är om det verkligen är någon i rummet som kan ha tagit sakerna, eller ens någon på kollot? Det är nämligen fler märkliga saker som sker i rum 213. Till exempel så vaknar Bea flera nätter av mardrömmar om natten och är säker på att hon har sett en flicka sitta på Elviras sängkant. Kan flickan vara samma flicka som påstås ha dött på kollot för flera år sedan? Och varför upplever Elvira fler och fler märkliga sammanträffanden?

Rum 213 är en spännande blandning av sommarhärligheter, mystik och ruggiga historier. Jag gillar den ödesmättade inledningen som skvallrar om hemskheter längre fram i boken och som bidrar till den mysrysliga stämningen boken igenom. Texten är luftig och läsvänlig och ett extra plus måste jag ge till den snygga layouten och det mycket passande bokomslaget.

tisdag 27 september 2011

Pojkarna

Pojkarna handlar om de tre 14-åriga tjejerna, Bella, Momo och Kim - bokens jag. Tjejerna, som vill vara barn lite till men vars kroppar börjat utvecklas från flickiga raka och smala konturer till mer fylliga och rundade former, är redan vana vid de jämnåriga killarnas sexistiska skämt och antydningar. För varje kränkande ord eller gest känner de hur de krymper, men i Bellas växthus har de sin fristad. Där kan de vara sig själva, leka, klä ut sig och ta plats.

En natt upptäcker de att genom att dricka av en speciell blommas nektar förvandlas de till pojkar. Som pojkar kan de gå ut utan att behöva utstå förnedrande ord och blickar och det är en berusande känsla som uppfyller dem.

I sin pojkdräkt träffar Kim Tony som hon blir förälskad i. Men Kim är i sin flickdräkt totalt ointressant för Tony som ratar henne för de smala snygga tjejerna. Som pojke kan Kim däremot komma Tony närmare än någon annan tjej varit.

Bella och Momo tröttnar dock snart på att låta sig förvandlas men Kim kan inte sluta att dricka av blommans nektar. Natt efter natt smyger hon iväg till växthuset och låter sin kropp anta en pojkes skepnad. Hon känner en enorm frihet i sin pojkkropp men Kims handlingar sliter på vänskapen mellan tjejerna. Inte heller blomman klarar av Kims vårdslösa hantering och snart är blomman med den förtrollande nektarn döende.

Jessica Schiefauer skriver med ett poetiskt och mycket vackert målande språk. Pojkarna handlar bland annat om att bli vuxen, upptäcka nya sidor av sig själv och om att hitta sig själv. Men Pojkarna handlar även om vänskap, den första kärleken och om könsnormer.  Det känns som att Schiefauer med sin bok på ett sätt försöker uppmärksamma vad det är som bestämmer vår identitet, att det kanske mer handlar om den man bestämmer sig för att vara, snarare än om man är flicka eller pojke från födseln. Pojkarna skulle med all säkerhet vara intressant att diskutera utifrån ett genusperspektiv, men jag nöjer mig med denna iakttagelse.

Jag gillade Pojkarna. Det tog i och för sig några kapitel innan jag kommit in i berättelsen, men sen var jag fast och jag tyckte att boken var riktigt bra. Och snygg är den också!

måndag 26 september 2011

Omläsning

Bokcirkel imorgon! Bokcirkelboken Kapitulera omedelbart eller dö läste jag redan i våras och då jag gillade den väldigt väldigt mycket så lägger jag gärna lite tid på en snabb omläsning.

söndag 25 september 2011

lite treats från bokmässan

Bokmässan - årets bibliotekariehändelse, har ägt rum de senaste dagarna. Trots det enorma utbudet, så blev det inte så mycket shopping för egen del utan mest presenter till andra. Men de här fina tablettaskarna hittade jag till mig.

onsdag 21 september 2011

När kan man tala om övergrepp?


Jon går i ettan på gymnasiet. Han gillar att läsa, han gillar böcker och han gillar ord. Han är en språknörd helt enkelt. Han umgås inte med någon, faktiskt skulle man kunna säga att han inte har en endaste kompis. Han är rätt så nöjd med sin tillvaro ändå. Men när klassen får en vikarie i svenskan förändras allt. Vikarien Liselott Sand är inte som de andra lärarna. Hon klär sig i starka färger och höga klackar. Och hon älskar böcker lika mycket som Jon gör. Hon och Jon kommer väldigt bra överens och Jon blir inbjuden till Liselott Sands bokcafé där han träffar andra likasinnade och för första gången så känner sig Jon som en del i ett sammanhang. Men hur nära vän kan man vara med sin lärare? Och var går gränsen mellan nära vänskap och att vara något mer?

Jon tycker inte om när Liselott kommer för nära. Men han vill inte heller göra henne generad eller ledsen. Och varför reagerar han så starkt? Det är kanske så att han missuppfattat allt, och killar kan ju inte våldtas av en kvinna. Män däremot, de kan antasta flickor. Och det är precis det Jons pappa blir anklagad för. Av Bella, Jons lillasysters bästa kompis dessutom. Vem ska man lita på? Och vem bestämmer vem som talar sanning?

Marie-Chantal Long är bra på att skriva böcker som berör. Jag har tidigare läst Döden finns liksom och Vad hatet gör kan ingen förstå, som är en riktig bladvändare. Vi är väl vänner! är otäck läsning om övergrepp och maktutnyttjande i olika skepnader. Ett tredje övergrepp gestaltas i boken när media hänger ut Jons pappa. Vad har media för rätt att döma någon som ännu inte bevisats skyldig? Liksom de andra av Marie-Chantal Longs böcker som jag läst lämnar även Vi är väl vänner! mig med många tankar och funderingar. Det finns mycket att diskutera kring ämnet övergrepp och den här snabblästa boken fungerar som en bra utgångspunkt.

tisdag 20 september 2011

Ombeni

Min systers dotter har många pappor är andra boken om Ombeni, skriven av Christina Wahldén. I första boken, I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig, får man lära känna Ombeni. Ombeni kommer till Sverige som ensamkommande flyktingbarn. Efter att ha sett sin familj bli mördad och själv ha hållits som slav av rebellerna, lyckas Ombeni fly från Kongo till Sverige. Men hon plågas av att ha tvingats lämna kvar sina systrar i Kongo ovetandes om deras öde. Boken slutar med att Ombeni får veta att en av hennes lillasystrar också lyckats fly till Sverige och det är här Min systers dotter har många pappor tar vid.

Systrarna har inte setts på fyra år men Ombenis syster Maua visar ingen glädje över att ha återförenats med sin storasyster. Med sig har Maua en liten dotter, Kitumaini, och de båda flyttar in i Ombenis lilla etta. Ombeni har efter fyra år i Sverige anpassat sig väl till sitt nya liv, men Maua har svårt att vänja sig vid allt det nya. Maua vill inte prata med Ombeni om vad hon varit med om och hon anklagar hela tiden Ombeni för att hon lämnade sina systrar i sticket. Det enda Maua gör är att sova och vara arg. Inte ens sin lilla dotter tar hon hand om och Ombeni önskar att det var hennes andra syster som hade lyckats fly istället.

Sakta, sakta får dock Ombeni reda på vad hennes syster utsatts för. En del upplevelser är desamma som Ombenis, men Maua har också utsatts för övergrepp långt värre än de Ombeni fick utstå. Ombeni inser att hon på egen hand aldrig kommer att kunna hjälpa sin syster. Men Maua vill inte ha hjälp av någon. Och hela tiden lever systrarna i ovisshet om Maua kommer att få stanna i Sverige.

Christina Wahldén är duktig på att skildra ungdomar som lever eller har levt ett utsatt liv med både kränkningar och övergrepp. Böckerna om Ombeni är inget undantag och detta är böcker som borde finnas på alla högstadie- och gymnasieskolors bibliotek. Wahldén gör ett bra arbete med att uppmärksamma både konflikten i Kongo, en av världens mest dödliga konflikter sedan andra världskriget, och hur det kan vara att komma till ett främmande land som ensamkommande flyktingbarn.

söndag 18 september 2011

Bläckhjärta

Bokmässan startar på torsdag! Temat för årets Bok & bibliotek är tyskspråkig litteratur och Cornelia Funke är en av många tyskspråkiga författare som kommer att besöka mässan. Efter att i ungefär ett halvår ha haft Funkes Bläckhjärta liggandes vid sängen så insåg jag att jag inte längre hade några ursäkter för att låta den ligga och samla ännu mer damm. Jag har länge velat läsa Bläckhjärta, men har prioriterat bort den för andra böcker. Och det faktum att det är en rätt så tjock bok och dessutom i genren fantasy, har gjort det ganska enkelt för mig att skjuta upp läsningen. Men nu så!
Meggie lever tillsammans med sin pappa Mo, sedan modern lämnade dem när Meggie fortfarande var en liten flicka. Mo är en fenomenal historieberättare som försörjer sig på att binda om böcker. En natt kommer en man vid namn Sotfinger till dem och varnar Mo för en viss Capricorn. Nästa dag packar Mo samman sina saker, tar med sig Meggie och mer eller mindre flyr till en avlägsen släkting. Elinor är Meggies mammas moster och bor i ett enormt hus i vilket varenda ledig yta täcks av böcker. I Elinors bibliotek gömmer Mo en mycket värdefull bok som Capricorn för allt i världen vill få tag på. Men varken Mo eller den värdefulla boken kan undkomma Capricorns list. Meggie och Elinor dras ofrivilligt in i ett äventyr i vilket den skrivna berättelsen bara väntar på att få väckas till liv utanför pappret.

Bläckhjärta var inte så tokig trots min, till en början, avvaktande inställning. Jag har sagt det förr: böcker som handlar om böcker tilltalar mig mycket och jag älskar tanken med att varje historia som någonsin skrivits bara ligger och väntar på att få bli verklighet. Det är ett fantasifullt och fascinerande äventyr som berättas av Funke, men jag saknar ett större driv i berättelsen. Bläckhjärta är ingen bladvändare men en helt klart läsvärd historia. Bläckhjärta följs av Bläckmagi och Bläckdöd, men för egen del känner jag att Bläckhjärta är en avslutad historia och jag tror inte att jag kommer att läsa de två följande delarna.

torsdag 15 september 2011

Isnätterna

Isnätterna är Malin Isakssons tredje bok och handlar om att befinna sig i gränslandet mellan ungdom och vuxen. Jenny har gått ut gymnasiet men vet inte riktigt vad hon vill göra. Hösten har redan kommit, på arbetsförmedlingen påpekar arbetsförmedlaren att det fortfarande inte är för sent att söka till högskolan. Hon har ju bra betyg och goda chanser att komma in på det hon vill. Men Jenny känner det som att hon sitter fast i sin tillvaro. Hon har varken ork eller lust att ta sig för något och Jenny sjunker allt djupare in i likgiltigheten. Hemma känns det tomt efter de utflugna bröderna, mamma bryr sig för mycket, och hade det inte varit för Jennys syster Jojo, så hade Jenny släppt taget om allt för länge sedan.

Till skillnad från Jenny så är Jojo fylld av upprorisk energi, en energi som Jenny önskar hon hade. Ibland önskar hon till och med att hon kunde vara sin syster. Systrarna inleder en farlig lek där de börjar klä sig likadant, ha samma frisyr och söka kickar på ett eller annat vis. Spänningssökandet och kickarna är det enda som får livet att kännas verkligt, men hur långt måste man gå för att känna något? Och när har man gått för långt?

Isnätterna är en rätt så svår bok som kräver en hel del av sin läsare. Meningarna är förvisso korthuggna och boken är inte speciellt tjock, men mycket av boken utspelar sig i Jennys inre, i hennes tankar. Jag blir berörd av Isnätterna, jag känner framför allt mycket för Jenny som befinner sig i sin depressiva bubbla, men jag känner mig fortfarande, efter att ha läst ut boken, osäker på om jag förstått den helt och hållet. Jag har inte tidigare läst något av Isaksson och är inte van vid hennes sätt att skriva. Kanske krävs det att man har läst någon av hennes tidigare böcker för att helt kunna greppa Isnätterna?

Ett stort plus för det fina bokomslaget. Det gillar jag mycket.

tisdag 13 september 2011

Något att prata om

Jesper Bohms storebror Nicklas tog sitt liv sommaren 2004. Kvar lämnades förutom vänner och familj, även Nicklas sambo och deras tre barn. Beskedet om att Nicklas begått självmord kom som en chock för alla. Han var ju som vilken vanlig kille som helst. Men faktum är att självmord faktiskt är en av de vanligaste dödsorsakerna. Och ändå pratas det så lite om det.

Med boken Du borde vara här - min brors självmord försöker Jesper Bohm bryta det tabu som tycks finnas kring att prata om självmord. Bohm sätter ord på hur det känns att vara en av dem som lämnas kvar, och berättar om sina egna erfarenheter efter broderns död. Hur sorgen och förlusten av brodern blandades med skamkänslor, skuld och förebråelser. Och att enda sättet att bli av med skammen och skuldkänslorna har varit att prata om det.

Du borde vara här - min brors självmord är en mycket angelägen bok. Det är LL-förlaget som gett ut Bohms bok och texten är saklig och lätt att ta till sig. Bohm berättar med värme om de minnen han har av sin bror, om oron innan beskedet om vad som hänt kom, och hur saknaden efter Nicklas aldrig kommer att försvinna. Detta är en mycket personligt skriven bok som väcker stort engagemang hos mig som läsare. Sist i boken finns ett avsnitt med fakta om självmord och hänvisningar till vart man kan vända sig för att få hjälp.

fredag 9 september 2011

Boom!

Mark Haddon ligger bakom det här humoristiska äventyret som delvis utspelar sig flera tusen ljusår från vår egen galax. Boom! handlar om Jim, en helt vanlig kille som lever ett helt vanligt liv. Boken börjar när hans illaluktande storasyster Becky en dag berättar för Jim att hon har hört lärarna på skolan diskutera att placera honom i specialskola för problembarn. Nog för att Jim inte är skolans skarpaste kille eller någon av lärarnas favorit, men att han låg så risigt till hade han ingen aning om. Det här är allvarliga grejer och Jim vill absolut inte placeras på någon specialskola. Men går det att lita på att Becky talar sanning? Jims bästa kompis Charlie kommer på att man kan avlyssna lärarna i personalrummet när de ska ha lärarmöte. Om de inte diskuterar Jim på mötet så borde allt vara i sin ordning och Jim kan slappna av och fylla Beckys mc-hjälm med majonnäs som hämnd.

Charlie lyckas smuggla in en avlyssningsapparat i lärarrummet och själv gömmer sig Jim och Charlie i en skrubb på skolan för att kunna lyssna vad som sägs under lärarnas möte. Det sägs ingenting om Jim, men däremot så upptäcker Charlie och Jim att lärarna pratar med varandra på ett besynnerligt språk. Kan det vara så att lärarna går en kvällskurs i mongoliska? Eller är de bankrånare som måste tala med kodspråk? Jim och Charlie bestämmer sig för att gå till botten med det hela och efter visst luskande och spionerande står sanningen klar för dem. Lärarna är utomjordingar!

Upptäckten tar med Jim och Charlie på ett hisnande äventyr ända bort till Skyttens elliptiska dvärggalax. Men killarna måste se upp för det är inte helt igenom fredliga utomjordingar de har att göra med.

Boom! är riktigt rolig och jag läser boken med ett leende på läpparna mest hela tiden. Det är fart och fläkt i handlingen och jag kan tänka mig att den här boken skulle kunna lämpa sig för högläsning.

torsdag 8 september 2011

Meningen med livet

Janne Tellers bok Intet börjar med att Pierre Anton bestämmer sig för att sluta gå till skolan eftersom man ändå inte lär sig något av mening i skolan. Ingenting betyder något, och finns det inget som inte betyder något så finns det inte heller någon mening med att bry sig om någonting.

Pierre Anton flyttar upp i ett plommonträd och från trädgrenarna ropar han ut till sina före detta klasskamrater att allt saknar betydelse och att det inte finns någon mening med något. Klasskamraterna i 7 A blir alla upprörda och provocerade av Pierre Antons uttalande. Klart att det finns en mening med något! Och klart att det finns något som har betydelse! Man bestämmer sig för att samla ihop saker av betydelse i en hög för att bevisa för Pierre Anton att det visst finns betydelse här i världen. Var och en i klass 7 A går med på att ge upp något av betydelse och placera det på högen. Den som är tvungen att ge upp något får också lov att bestämma vad nästa person ska lägga på högen, men snart har jakten på mening och betydelse eskalerat till någon form av hämndspiral som snurrar snabbare och snabbare.

Intet är en rätt otäck berättelse som ställer livets stora frågor på sin spets. Tack vare Intets berättarjag Agnes, får språket en rätt så naiv ton och det förstärker upplevelsen av att det är utifrån en 13-årings perspektiv som berättelsen förmedlas. Det finns mycket att diskutera kring den här boken som dessutom är rätt snabbläst.

tisdag 6 september 2011

Boken om allting

Den prisbelönte holländske författaren Gus Kuijer har bland annat skrivit Boken om allting. Det är tidigt 1950-tal och vi får lära känna nioårige Thomas, en pojke med mycket livlig fantasi. Thomas pappa är mycket religiös och gör sitt bästa för att hålla sin familj gudfruktig, något han gör med hjälp av hårda nävar och slag. Framför allt är det Thomas mamma som får ta emot många av slagen och Thomas kan riktigt höra hur änglarna gråter när pappa slår mamma. Även Thomas får ta emot stryk ibland och han är rätt så rädd för sin pappa och för den träslev som pappan använder på Thomas. Egentligen borde Thomas också vara rädd för tanten i grannhuset. Det sägs att hon är en häxa. Men för att var en häxa så är hon väldigt snäll. Lyckan börjar med att sluta vara rädd, säger hon. Och Thomas upptäcker att det finns en annan tro att följa än den som pappan utövar, en tro som bygger på sympati och medkänsla istället för hot och slag.

Det var bokens titel, Boken om allting, som jag föll för. Bokomslaget är tyvärr helt intetsägande och inte det minsta lockande. Jag tror knappast heller att bokens målgrupp finner bokomslaget speciellt attraktivt, vilket är rätt så synd. För även om detta är en något långsam berättelse så är den ändå engagerande och väldigt eftertänksam.

måndag 5 september 2011

Att våga hoppas

Är att hoppas samma sak som att vara naiv? Hoppas inte det. Men det är vad Jonna verkar tro. Om och om igen hoppas hon att mamma och mormor ska göra något för henne, för hennes skull. Och gång på gång blir Jonna besviken. Men den här gången verkar det som att allt kommer att bli bra. Den här julen har Jonnas mamma tagit ledigt fyra dagar så att de ska kunna fira jul tillsammans, som en riktig familj. Men så kommer  mammas nya kille och viftar med flygbiljetter till Mallorca. Detta blir droppen som får bägaren att rinna över för Jonna. Jonna stormar ut ut lägenheten, kastar in sina nycklar genom brevinkastet, trampar i skorna på vägen nerför trappan och tar sen första bästa tåg till Stockholm.

Från och med nu tänker Jonna klara sig själv. Hon ska hitta ett jobb och sen ska hon hitta någonstans att bo. Att hitta ett jobb borde inte vara så svårt, det är dagarna innan jul och handeln är som mest busy. Men det är ingen som vill anställa en tunn tjej med randigt hår som inte gått ut gymnasiet ens. Det är lätt att tappa modet när man plötsligt inser att man befinner sig ensam, kall och hungrig i Stockholm, utan vare sig pengar eller mobiltelefon. Jonna känner sig totalt misslyckad och är livrädd för att sluta som Angelika, tjejen som gav upp och hoppade från en bro. Jonna har också nästan gett upp när hon träffar Alex och Elina. Två tjejer i Jonnas ålder som också har det svårt men som lärt sig alla knep och tricks för att överleva en dag i taget.

Åsa Anderberg Strollos Hoppas utspelar sig under några bitande mörka och kalla vinterdagar kring jul och är en riktigt mörk skildring av de ungdomar som blivit svikna inte bara av sina nära, utan även av samhället. Men trots att ingenting går som Jonna tänkt sig och trots att verkligheten är så mycket kallare och hårdare än Jonna kunnat föreställa sig, så förlorar hon aldrig hoppet helt och hållet. Jonna framstår som alldeles för oskuldsfull och naiv för att klara av att överleva storstadsdjungeln, men samtidigt är denna naivitet hennes styrka. Den gör Jonnas karaktär så mycket mer levande och gör det också lätt att identifiera sig med henne och gilla henne. Hoppas är en riktigt bra bok som berör och som uppmanar till att aldrig ge upp utan fortsätta tro på att det finns något gott som väntar på en.

söndag 4 september 2011

(o)planerat bröllop

I (o)planerat bröllop av Bali Rai får man lära känna Manjit, eller Manny som han föredrar att bli kallad. Manny bor i England under samma tak som sin mamma och pappa och sina två äldre bröder med respektive hustru. Det är punjabisk tradition att en nygift kvinna flyttar in hos maken och Mannys familj håller hårt på de punjabiska, men även på de sikhiska traditionerna.

Manny är den i sin familj som är mest integrerad i den engelska vardagen. Han drömmer om att bli något, göra något med sitt liv, men framför allt vill han ha rätten att själv bestämma vad han ska göra och med vem han ska umgås. Men för Mannys pappa är familjens heder det allra viktigaste. Fadern ogillar Mannys vänner och han tycker att utbildning är slöseri med tid. Istället bör Manny gifta sig och börja jobba så fort skolan är klar så att det blir karl av honom.

Första gången Manny hör sin pappa prata om att Manny ska gifta sig är när han är 13 år. För Manny blir det en chock, även om han egentligen varit väl medveten om faderns planer för honom. Det är bestämt att Manny ska gifta sig när han fyller 17 och det är inget Manny kan göra åt, vad han än säger eller gör. Allt eftersom 17-års dagen närmar sig försöker Manny visa sin familj att han inte behöver dem och att han inte kommer att göra som de säger. Men Mannys handlingar får motsatt effekt och det slutar istället med att han mer eller mindre blir kidnappad till släkten Indien där det är meningen att han ska stanna tills det är dags för bröllop.

Handlingen i (o)planerat bröllop påminner till stora delar om Arkan Asaads Stjärnlösa nätter som jag läste i våras. I båda böckerna vill författarna upplysa om hur svårt det kan vara att överbrygga kultur- och generationsklyftor och att även pojkar kan råka ut för arrangerade äktenskap. Men även om (o)planerat bröllop är långt mer välskriven så fastnade jag inte genast i berättelsen som jag gjorde vad gäller Stjärnlösa nätter. Jag behövde läsa en bra bit in i boken för att känna att jag verkligen var intresserad av att veta hur det skulle gå för Manny, men i rättvisans namn ska jag säga att boken tog sig bra i slutet och blev riktigt spännande. Ett litet minus dock för de många indiska eller punjabiska uttryck som inte alltid översatts, som jag tror många ovana tonårsläsare kan hänga upp sig på.

torsdag 1 september 2011

Höra till

Åsa Storck, som skriver för Hegas förlag, har bland annat skrivit boken Höra till som handlar om Olivia som går på högstadiet. Olivias familj är inte som alla andra. De har stränga regler som de lever efter och bryter man mot någon av reglerna kan man hamna utanför. Precis det hände med Fanny, Olivias storasyster, som ingen haft kontakt med på över två år.

Olivia går i en vanlig skola, men i byn där hon bor pratar Rådet om att man ska bygga en egen skola, Det fria ordets skola, där bara barn som Hör till får gå. Detta oroar Olivia mycket eftersom det då skulle innebära att hon inte skulle ha kontakt med någon som inte Hör till. Hon skulle inte få lov att vara med och spela i orkestern längre, och hon skulle inte få träffa Reza något mer. Ibland önskar Olivia att hon var lika stark som Fanny och vågade bryta med sin familj. 

Höra till är en lättläst bok om att inte ha rätten till att få bestämma över sitt eget liv, men ändå ha modet att våga göra något åt det.