tisdag 26 april 2011

Spökhistoria med feel good-faktor

En av mina favoriter från förra året är Louise Arnolds Min osynlige vän. Under påsken har jag läst den fristående fortsättningen Sökes: Vilsna spöken. Artur Grå fortsätter även i uppföljaren att tjänstgöra som Toms osynlige vän och räddare i nöden, men han har kommit på att han kan dela med sig av sina kunskaper och lära ut andra vilsna spöken hur man blir en osynlig vän. Utan Toms godkännande annonserar Artur ut sina tjänster och plötsligt vallfärdas olika sorters spöken till Toms sovrum för att lära sig bli en Osynlig vän.

För Toms del är det bara att gilla läget. Men när man upptäcker att spöken runt om i landet plötsligt börjar försvinna måste Artur och Tom lägga fokus på att ta reda på vad som är i görningen istället för att utbilda nya osynliga vänner.

Sökes: Vilsna spöken är lika mysig att läsa som Min osynlige vän. Båda böckerna innehåller en stor dos humor, ett rikt och detaljerat språk och även om handlingen är något förutsägbar så blir åtminstone jag på riktigt gott humör av att läsa om Tom och Artur Grå. 

söndag 24 april 2011

Jag är kär!

Jag känner mig helt tagen av Jandy Nelsons Himlen börjar här. Det är precis så här en riktigt bra bok ska vara, man vill läsa och läsa. Läsa mer och mer. Man vill läsa klart boken men man vill inte att den ska ta slut. Jag är på vippen att börja om från början igen bara för att behålla det vackra och den fina känslan jag får av Himlen börjar här.

17-åriga Lennie håller på att förgås av sorg och saknad efter sin två år äldre syster Bailey som plötsligt dött. Systrarna är nära sammansvetsade, de känner varandra utan och innan. Lennie drar efter systerns död sig undan från all närhet. Hon klarar inte av att rensa upp bland Baileys saker och hon klarar inte av att dela med sig av alla överväldigande känslor, sorgen, ilskan, saknaden. Istället skriver Lennie ner tankar, minnen, texter, dikter - allt tillägnat Bailey, på allt möjligt skrivbart och sprider dessa omkring sig. Men mitt i den förtvivlade sorgen möter hon för första gången den stora himlastormande passionerade kärleken. Hur är det möjligt att ens våga tänka på kärlek och förälskelse mitt i all bedrövelse, än mindre uppleva det?

Boken handlar inte bara om sorg och kärlek utan mycket kretsar kring Lennies personliga utveckling och självinsikt. Hon har alltid sett upp till och beundrat Bailey, men har samtidigt alltid känt sig lite som systerns följeponny. Det är systern som varit den utåtriktade och som banat väg medan Lennie levt ett stilla liv och bara hängt på. Nu får Lennie möjlighet att börja våga gå sin egen väg, bli författaren till sin egen berättelse, som hon beskriver det.

Himlen börjar här är otroligt romantisk, så fylld av känslor. Jandy Nelson har ett fantastiskt och målande språk, det är så tydligt så att det ibland känns som att det är en film jag tittar på istället för en bok jag läser. Och Lennies insprängda dikter och minnesanteckningar av Bailey är så poetiska och vackra. Egentligen brukar jag få en allergisk reaktion när det blir för romantiskt. Men det här blir varken sockersött sliskigt eller töntigt. Jag lever mig in i Lennies känslostormar och tycker det känns fantastiskt när hon låter passionen explodera. Så som Lennie beskriver sin förälskelse är precis så jag vill uppleva kärleken!

lördag 23 april 2011

Den legendariske Darren Shan

Skräckens cirkus gillas av många och nu börjar jag förstå varför. Den fiktive Darren Shan står som författare till böckerna och berättar själv legenden om sitt liv. Historien börjar med att Darren och kompisen Steve får tag på biljetter till en freak show, Cirque du freak, som är i stan. Showen kommer för alltid att förändra Darrens liv. Här träffar han för första gången på vampyren Crepsley och hans dödligt giftiga spindel, Madame Octa, som väcker ett begär inom Darren som ligger utom hans kontroll. Darren har alltid varit väldigt fascinerad av spindlar och han känner att han bara måste ha Madame Octa. Det är en farlig väg han beger sig in på, man kommer inte undan med att sno från en äkta vampyr, och det är oundvikligt att det kommer att gå snett. Darren blir tvungen att lägga sitt liv i Crepsleys händer och därmed också ta avsked från det liv han hittills levt.

Det här är spännande skrivet, många av kapitlen slutar med en cliffhanger som gör att man bara måste läsa några sidor till, och några till... Stundom är det riktigt blodigt, vilket får mig att vrida mig och försöka skumma igenom de otäcka styckena. Men samtidigt är ju detta lite av tjusningen, man vill ju bli skrämd, ungefär som när man ser på en skräckfilm. Måhända är böckerna inget som inbjuder till djupare diskussioner, men som lättillgänglig underhållning fungerar detta utmärkt.

onsdag 20 april 2011

För bra för att dö

Christina Wahldéns För bra för att dö handlar om Stella som går gymnasiet. Hon har hur länge som helst trakasserats och mobbats av Alva och hennes gäng på skolan. Stellas självförtroende är i botten. Hon tröstar sig hemma med att äta, vilket gör att hon mår ännu sämre eftersom hon hela tiden ökar i vikt och med den ökande vikten ökar självföraktet. På nätet hänger hon på forum där det diskuteras olika sätt att ta livet av sig. Stella har mest bara lekt med tanken, men så får hon kontakt med Joel. De ingår en självmordspakt och snart har leken med tanken blivit allvar.

Christina Wahldén har som vanligt skrivit en fängslande och angelägen berättelse utifrån ett allvarligt och svårt ämne. En helt ok bok att läsa när man känner för en eländesberättelse som ändå slutar väl.

tisdag 19 april 2011

Mordisk syskonkärlek

Gareth P Jones har skrivit en mysig, rolig, mordisk men ändå rätt så snäll berättelse om tvillingarna med det tungvrickande namnet Thornthwaite. Tvillingarna Thornthwaites testamente handlar om det föräldralösa tvillingparet Ovid och Lorelli som bor på ett enormt gods. Tillsammans står de som ensamma arvtagare till släktens enorma förmögenhet som de kommer att få tillgång till när de fyller 16. Eftersom släkten Thornthwaite är väldigt illa omtyckta inne i byn så växer syskonen upp på godset med tjänstefolket och butlern Alfred står för deras skolundervisning. Således är Ovid och Lorelli ganska isolerade från andra människor och man skulle kunna tro att syskonen därför står varandra väldigt nära. Men då tror man fel. Faktum är att Ovid och Lorelli har en särdeles annorlunda syskonrelation. Ingen vet hur det började men ända sen de var små har de åtskilliga gånger försökt ta livet av den andre, hela tiden på allt mer raffinerade sätt. Men nu till deras 13-års dag föreslår Ovid en vapenvila och han föreslår att man ska skriva ett nytt testamente. Om ett av syskonen dör före 16 års ålder ska den överlevande tvillingen göras arvslös. En advokat tillkallas för att sköta bouppteckningen till testamentet och allt borde vara frid och fröjd. Men mordförsöken fortsätter...

Det här är en riktigt trevlig och mysig historia. Lite Morden i Midsomer-känsla över det hela med brittisk aristokratmiljö, hemligheter, ond bråd död och utstuderade mordförsök. Låter knäppt, men de här morden blir man glad av att läsa om.

måndag 18 april 2011

Poesi light

Jag har bara hört gott om Sonya Sones båda böcker Vad mina vänner inte vet och Vad min flickvän inte vet. Men första gången jag såg bokomslagen avfärdade jag böckerna som romantiskt tonårsdravel och var inte alls intresserad av att läsa dem (detta innan jag ens visste vad böckerna handlade om). Men sen var det så många som lovordade dem och när jag hörde hur de var skrivna blev jag genast mer intresserad. Och nu tycker jag tom om bokomslagen. De är genomtänkta och snyggt utformade för att tillsammans utgöra en helhet. Böckerna är klassade som lyrik men så där hemskt poetiska tycker jag inte att texterna är. Men vad vet jag, lyrikanalfabet som jag är.
Vad mina vänner inte vet handlar om Sophie som blir riktigt kär för första gången. Men det är inte helt problemfritt för föremålet för den stora kärleken är Murphy, skolans värsta tönt. Hon vågar till en början inte ens erkänna för sig själv hur det ligger till så hur ska hon våga berätta för sina vänner? Och vad ska alla på skolan säga?

I Vad min flickvän inte vet fortsätter berättelsen om Sophie och Murphy men den här gången är det Murphy som är berättare. Hur kära de än är så är det svårt att bortse från vad omgivningen tycker och både Sophie och Murphy lider av att ingen i skolan kan acceptera deras förhållande.

Jag tyckte att del 2, Vad min flickvän inte vet, var betydligt bättre än del 1. Murphy är en mycket intressantare karaktär att lära känna och boken handlar lika mycket om Murphys personliga utveckling som den handlar om Sophies och hans förhållande.

lördag 16 april 2011

Oönskad

Jag hade rätt höga förväntningar på Gemma Malleys Oönskad. Många har sagt till mig att den ska vara bra, handlingen tilltalar mig och jag har varit sugen ett tag på att läsa den. Därför är tyvärr besvikelsen desto större nu efter att väl läst den. Jag gillade den inte särskilt.

Året är 2140. Man har uppfunnit ett läkemedel som gör att människors kroppar inte längre åldras och evigt liv är därför numera möjligt. Men evigt liv innebär också att jordens resurser inte längre räcker till för nytt liv. Människor som tar läkemedel för att få evigt liv får därför inte fortplanta sig. Men det händer att folk skaffar barn ändå. Dessa barn är de oönskade som enligt opinionen inte borde få existera.

Anna är ett av dessa oönskade barn och bor och lever med andra oönskade barn på en anstalt. Här uppfostras barnen till att bli tjänare/slavar. Anna har lärt sig att hon är en börda för samhället och är övertygad om att hon inte borde få existera. Men så kommer Peter till anstalten. Han har vuxit upp utanför anstalten men har nu blivit tillfångatagen och skickad hit för att indoktrineras. För Anna berättar han att det finns en annan verklighet än den hon känner till. Och han försöker övertyga henne om hennes rätt till ett liv och försöker också övertala henne att fly med honom.

Det här hade kunnat bli bra. Men det var så många detaljer som bara inte kändes realistiska eller helt och hållet genomtänkta av författaren. Vissa saker tyckte jag också var väl förutsägbara. Karaktärerna var för platta och osammanhängande. Det gick tex väldigt snabbt för Anna i slutet att börja tänka om och Peter kände jag bara var alldeles för slätstruken på nåt vis. Men jag kan förstå att många kan tycka om boken. Men då får man först ta av sig sina kritiska glasögon när man läser. Jag glömde nog det.

tisdag 12 april 2011

Will Grayson

John Green och David Levithan har i Den andre Will Grayson skrivit vartannat kapitel om varsin Will Grayson. Den ena Will Grayson är en högst vanlig kille som försöker följa två regler här i livet: 1. Hålla käften 2. Inte bry sig. Men det visar sig vara svårt att följa sina egna regler när kärleken slår till. Den andre Will Grayson är en deppig, självdestruktiv kille som inte gärna låter andra människor komma honom nära inpå livet. Ett falskleg, en misslyckad nätdejt och en porrbutik senare har de båda Will Graysonarnas vägar korsats.Tiny Cooper, den förste Will Graysons karismatiske jättestora och jättebögiga kompis blir navet för de båda Will Grayson att kretsa kring och fungerar som katalysator för de båda Will Graysonarnas karaktärsutveckling. Som om det inte räckte med två Will Grayson så tillkommer en tredje Will Grayson (eller egentligen Gil Wrayson) som har en betydande roll i Tiny Coopers självbiografiska musikal. Det kan låta rörigt men det är inga problem att hålla isär karaktärerna. Istället är det humoristiskt, knasigt och gripande.

Förvisso tyckte jag att de första kapitlena var sådär, lite småsega, men det tog sig efter ett tag och andra halvan av boken var jag helt fast i. Älskade slutet! Jag gillar också hur det i Levithans böcker mer eller mindre är regel på att det ska finnas gaypersoner och att deras homosexualitet inte beskrivs som ett hinder eller något negativt.

fredag 8 april 2011

Sveriges första E-bok+

På Gilla böckers hemsida läser jag att Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag släpps som E-bok+, dvs en digital utökad utgåva som innehåller extramaterial i form av text, bild, ljud och musik. Jag har redan konstaterat att jag kommer att läsa om Jag är tyvärr död... varför då inte testa detta format? Dags att skaffa en Ipad nu, kanske?

torsdag 7 april 2011

Gilla böcker, gilla Sara Ohlsson!

Jag vill läsa mer! Men nu har jag läst ut Sara Ohlssons debutbok med den fantastiska titeln Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag. Olivia blir efter tre år dumpad, utan förvarning, av John. Johns skäl till dumpningen är åldersskillnaden, hon är 17, han är 21. Under tre år har de varit det perfekta paret. Olivia vet knappt vem hon är utan John och är helt förkrossad. Med hjälp av sina polare försöker hon ömsom komma över John och ömsom smida planer för hur hon ska vinna tillbaka honom. För att överleva saknaden av att inte ha en annan kropp nära börjar hon träffa andra killar, men snart går snacket i skolan och bland bekantskapskretsen. Vad håller hon på med egentligen? Olivia är livrädd för att få rykte som skolans nya slampa, men varför bry sig? Varför kan man inte få skratta när man är glad, gråta när man är ledsen och ha sex när man är kåt?

Ju närmare slutet jag kom märkte jag hur orolig jag blev för att det skulle bli en vändning i berättelsen och sluta sockersött. Men icke, tack och lov. Det hade förstört hela boken för mig och lämnat mig väldigt besviken. Nu tycker jag tvärtom att den slutar riktigt bra.

Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag är skriven med humor och mycket känsla. Jag gillar de korta styckena som fungerar lite som små glimtar av Olivias känslor och tankar och som hjälper till att ge Olivias karaktär så mycket personlighet.

Undrar hur länge det kommer att dröja innan jag läser om boken?

3 X Argasso

Argasso förlag ger i första hand ut lättlästa översatta engelskspråkiga titlar för barn och ungdom. Lättlästa som de är har jag på kort tid läst tre titlar av tre olika författare.

Textlek av Kate Cann handlar om Mel som är tillsammans med Ben. Ben är den bästa pojkvännen ever och Mel tycker ibland att det är för bra för att vara sant att han just fastnat för henne! Men så börjar någon skicka otäcka sms till Mel. I sms:en står det att Ben bara leker med henne och att han tänker dumpa henne. Mel vill inte tro på meddelandena och hoppas att det är som hennes kompis Lisa påstår, att det är någon som bara vill förstöra mellan Mel och Ben. Men kan Mel lita på att det är så? Visst känns det som att det skulle kunna ligga sanning bakom sms:en?

Mary Arrigan har skrivit Hemlös som handlar om 14-årige Matthew. Matthew bor hos en fostermamma och dennas nye bråkige pojkvän. Efter att ha fått stryk av mammans pojkvän får Matthew nog och bestämmer sig för att dra. Han packar en rygga med kläder och pengar som han sparat och ger sig ut på gatorna. Det första som händer är att han blir rånad på sina pengar men han träffar också Jeremy, eller gentlemanna-Jeremy som han kallas. Jeremy tar Matthew under sitt beskydd och lär ut hur man bäst överlever på gatan.

De flesta av Argassos böcker brukar sluta lyckligt (ofta lite väl sockersött-lyckligt och bra för min smak) men Johnny Kemps återkomst av Keith Gray har ett riktigt bra och tänkvärt slut. Dan som är bokens huvudperson är den som fick nog och vågade sätta dit Johnny Kemp, skolans värsting, och fick honom avstängd från skolan. Men nu är Johnny tillbaka och han tänker inte låta Dan komma undan med vad han gjort. Dan försöker till varje pris undvika en konfrontation, men det är oundvikligt. En uppgörelse krävs och det blir en blodig sådan. Det jag gillar med Johnny Kemps återkomst är att skolans övriga elevers handlande (eller icke-handlande) formar Dan till en person han själv varit livrädd för. Det här är en riktigt tankeväckande berättelse.

onsdag 6 april 2011

Skärseld

I Skärseld kombinerar norske Simon Stranger två allvarliga ämnen för att bygga sin historia. Emilie är på semester med sin familj på Gran Canaria. Hennes familj vakar över henne som hökar vid middagsbordet för att se till så att hon äter. Emelie har sedan ett par månader tillbaka gått ner mycket i vikt, hon har börjat jogga, och har tom med sig löparskorna på semestern. Hon känner sig själv väldigt stolt över att hon lyckas stå emot hungerskänslorna och hon gillar den tunna smala kropp som hon har fått.

Samuel har flytt från Ghana i hopp om ett bättre liv. Tillsammans med 21 andra personer från olika afrikanska länder har Samuel för dyra pengar köpt sig en plats i en båt som ska ta dem till Europa och till ett rikare, bättre liv. Men människosmugglarna har lurat dem. Bensinen i båten tar slut efter ett par dar och därefter driver båten sakta, sakta ute på havet. Till slut, utsvultna och uttorkade når man dock land. Båten går i land på Gran Canaria och där korsas Emilies och Samuels vägar. Emilie bestämmer sig för att hjälpa de svaga flyktingarna och hjälper dem att gömma sig och köper mat till dem. Mötet med flyktingarna som hungrar efter mat får Emilie att börja fundera vad hon själv håller på med, varför hon, som är lycklig nog att ha tillgång till mat inte kan njuta av den?

Jag gillade Skärseld som tar upp två angelägna ämnen. Emilies kroppsfixering ställs på sin spets i och med mötet med fattigdomen och Samuel som tror att alla västerlänningar är lyckliga bara för att de har de bättre ställt materiellt får också en tankeställare. Liksom Christina Wahldén gör i sina böcker informerar Stranger kort om flyktingar och redovisar statistik. Det är en rätt snabbläst bok med korta avsnitt och man får omväxlande följa Emilie och Samuel.

måndag 4 april 2011

Odd och frostjättarna

I Odd och frostjättarna har Neil Gaiman hämtat stoff från den nordiska mytologin. Det är vikingatid och Norge har haft en ovanligt lång och kall vinter som aldrig tycks ta slut. I den lilla vikingabyn bor den 12-årige Odd. Hans namn betyder knivsegg och är ett namn som ska bringa tur. Men Odd är udda. Han är inte som alla andra pojkar. Han kan till exempel aldrig sluta le och detta retar sig många på. Den långa kalla vintern börjar gå folket på nerverna och har gjort byborna extra griniga och lättretliga. Odd beger sig till sin fars gamla skogshuggarstuga för att få lite lugn och ro. På vägen råkar han på en björn som fastnat med ramen i ett träd efter att ha försökt komma åt honung. Odd hjälper björnen och en enögd örn samt en räv dyker också upp. Det är märkliga djur för det visar sig att djuren kan tala. Odd får veta att Frostjättarna intagit Asgård och stulit Tors hammare. Men det värsta är att om inte gudarna får tillbaka hammaren så riskerar en evig vinter att sänka sig över människorna. Odd bestämmer sig för att hjälpa till.

Jag har inga entusiastiska superlativ att ösa över den här boken. Det är absolut ingen dålig bok på något vis, men jag får helt enkelt inget riktig känsla för berättelsen. En rätt så enkel fantasyhistoria som kan passa mellanstadiet framför allt.

It's a book!

Nu har jag äntligen läst den! Lane Smiths Det är en bok! som jag blev så förtjust i efter att ha sett boktrailern ovan. Och boken är minst lika förtjusande söt som trailern.

söndag 3 april 2011

Peter, jag gillar dig

Anton, jag gillar dig av Peter Pohl, var en bok som verkligen överraskade mig. Anton är killen i klassen som är den schysstaste kompisen, snäll och omtänksam mot alla. Han är smart och han är bäst på idrott, framförallt är han bäst på fotboll. Han trollar med bollen som Zlatan. Han är nästintill perfekt tycker Jojo. Men små små tecken på att allt inte är så perfekt med Anton dyker upp i allt större utsträckning. Varifrån får han alla sina mobiltelefoner, varför hämtar Antons pappa aldrig på fotbollsträningen och varför bjuder han aldrig hem någon till sig? Hans historier stämmer inte. Men Jojo kan ju minnas fel. Eller?

Jag kände inte till så mycket om boken sedan tidigare. Att Anton har problem hemma förstår man som läsare ganska snart, men jag förväntade mig något annat än det som avslöjas i slutet av boken. Och det var inte bara Antons hemförhållande som blev en överraskning för mig, för även berättarjagets sanna identitet avslöjas först i slutet. Anton, jag gillar dig är en engagerande berättelse som känns väldigt trovärdig. Jag gillar hur boken är skriven med berättarjaget som liksom vänder sig direkt till Anton i sin berättelse. Man förstår verkligen hur speciell berättaren tycker att Anton är och vilket intryck han har gjort. Jag har tidigare bara läst Jag saknar dig, Jag saknar dig som jag tyckte var sådär, men här sögs jag fast från första sidan och är nu sugen på att förkovra mig i Peter Pohls böcker.

lördag 2 april 2011

Extra och Pim-Pim

En morgon står hon bara där. På fotbollsplanen vid skolan. Hon ser bortkommen ut, lite ovårdad och liksom tilltufsad. Pim-Pim är den första hon pratar med. Extra heter hon och hon är den nya tjejen i Pim-Pims klass. Det är många som tycker Extra är lite annorlunda men hon smälter in bra i nya klassen, hon liksom sprider positiv energi omkring sig. Men Pim-Pim förstår sig inte på henne. Efter att tom ha följt med honom hem behandlar Extra honom nu som luft, det är som att han inte finns för henne. Det har kommit en trollkarl till stan och Pim-Pim kopplar samman denna med Extra. Han börjar snoka kring huset där trollkarlen sägs bo för att få veta mer om Extra, denna mystiska och äppledoftande liljevita varelse. Vem är Extra och vad är det för mörka moln som hopar sig?

Per Nilssons Extra- En morgon stod hon bara där är första boken i en ny serie. Boken är lättläst med korta kapitel och berättelsen har ett driv i sig som gör att man inte riktigt kan släppa boken. Andra delen är planerad till hösten 2011.

fredag 1 april 2011

Imorgon när kriget kom

I ett tidigare inlägg skrev jag att jag bara måste läsa John Marsdens Imorgon när kriget kom. Filmatiseringen har premiär om en vecka och nu har jag då äntligen läst första boken. Men räcker det för att se filmen? Jag borde nog egentligen läsa ett par delar till i serien för jag gillar inte att läsa en bok efter att ha sett filmatiseringen. Jag vill bilda mig en egen bild och uppfattning av platser och karaktärer innan jag tar del av någon annans tolkning.

Hur som helst. Sju ungdomar ger sig iväg på en vildmarkstur i den australiensiska naturen. När de återkommer från sin idylliska campingtur är ingenting som vanligt längre. Hundar och andra husdjur är döda och deras föräldrar är puts väck. Elen fungerar inte och inte heller går det att använda telefoner. Det visar sig att Australien har invaderats av en fiendearmé och alla de känner har tillfångatagits och satts i läger. De sju ungdomarna är oroliga och rädda men beslutar sig för att bedriva gerillaverksamhet mot fienden. De återvänder till Helvetet, den undangömda dalgång de campade i, och planerar hur de ska organisera sitt motstånd.

Det här är en bitvis väldigt fängslande berättelse, även om jag tyckte att inledningen var väl seg. Det tog ett par kapitel innan jag hade kommit in i boken. Nu har ju den här boken ett antal år på nacken, och jag får nog ändå säga att jag läst mer fängslande dystopier. Men detta är utan tvivel den som känns mest realistisk. Det Marsden gör bra är hans skildring av hur ungdomarna trots deras rädsla och ovisshet försöker anpassa sig till något som liknar en slags vardag och hur de trots allt fortsätter att vara ungdomar som blir kära och funderar över vad de ska göra i framtiden osv. Hur livet trots en extrem situation ändå fortsätter så att säga.