torsdag 27 augusti 2015

5768 visningar på youtube

Finns att köpa på adlibris eller bokus
Hur är det att tillhöra en minoritetsbefolkning i dagens Sverige? Hur är det att ständigt vara omgiven av fördomar, att ständigt få höra att man är på ett visst sätt för att man tillhör en särskild grupp människor? Rosita vet. Rosita är rom och hon är stolt över sitt ursprung. Men det är inget hon pratar om. Det är liksom enklast så när hon ändå bara får ta skit för att hon är den hon är.

Rosita är fjorton år och kämpar sig genom högstadiet. Det bästa hon vet är att sjunga och i hemlighet drömmer hon om att bli artist. Rosita och två andra tjejer utmanas att ställa upp i en talangjakt och till en början går tjejerna med på det enbart för att rädda sina betyg, men när Lena och Nattie, som de andra tjejerna heter, hör Rosita sjunga inser de plötsligt att de faktiskt har chans att vinna och kamma hem prispengarna. Frågan är bara om de har chans mot de andra tävlingsdeltagarna?

För Rosita skulle en vinst betyda mycket eftersom hennes mamma då skulle ha råd att få behandling för sin sjukdom. All Rositas tid går till att öva och träna inför tävlingen och det blir svårt att få tiden att räcka till bästa kompisen Ella också. Och hur bra kompisar är Lena och Nattie när det verkligen gäller?

Jag störtgillade 5768 visningar på youtube! Boken är skriven av Ralf Novák-Rosengren och Anita Santesson som har åstadkommit en lyckad blandning av spännande berättelse och upplysande skildring av hur det kan vara att leva som rom i Sverige idag. Fördomar är svåra att slå hål på och just därför är denna bok viktig som ger en inblick i en romsk familjs vardag, som i stort är som alla andras vardag. Kul också att här även ges plats till en glimt av en judisk familjs vardag.

Och så himla roligt att just denna bok vann Barnens romanpris förra året! Jag hoppas på och kommer att jobba för att fler ska läsa den här boken.

söndag 23 augusti 2015

Sommarens bästa...

Kulturkollo såg den här veckan tillbaka på sommaren 2015 och uppmanade sina läsare att lista det bästa av sommarens upplevelser och händelser. Jag gör ett försök så här när veckan nästan är slut:

Sommarens…
Bästa bok
Alltså... jag är lite besviken. Jag har inte haft den där wow-läsupplevelsen i sommar. Som vanligt så blev det inte riktigt så mycket läst som jag tänkt mig, men det brukar ju ändå alltid finnas någon bok som ger mig den där wow-känslan. Men njä... Det närmsta blir i så fall Bea Uusmas Expeditionen. Min kärlekshistoria Visst gillade jag flera av sommarens lästa böcker, men tyvärr inga översvallande känslor någonstans.

Bästa tv/film
Nä, den här hoppar jag över.

Bästa dag
Helt klart när jag och sambon spontant drog till Bornholm och cyklade från Rönne till Allinge. Fantastiskt väder, fantastisk fin ö och en ljuvlig solnedgång.

Projekt
Gav sambon en nybörjarkurs i vindsurfing när han fyllde år. Det slutade med att jag joinade och semestern inleddes med att trä på sig våtdräkt, försöka förstå det här med vindriktningar, dra upp tunga segel och ramla i plurret oräkneliga gånger. Och frysa om tårna (det här var innan sommarvärmen kom). Och jag är helt nöjd med att efter fullbordad kurs faktiskt bara kunna stå på brädan och surfa i en riktning. 

Skönhetsupplevelse
Alltså, Bornholm var fantastiskt vackert! Att cykla genom pittoreska byar, skåda långsträckta vita stränder, stupande kustlinjer, klippiga stränder, vidder med sädesfält och lummiga skogar. En natt på Bornholm räcker inte långt. Hit måste jag fler gånger!

Nya bekantskap

Inte helt ny, snarare nygammal bekantskap: Korsord! Har löst korsord som en tok i sommar. (därav få lästa  böcker) Jättemysigt att sitta och klura med både i skärgårdsstugan framför brasan som på stranden en solig dag.

Lärdom
Jag tycker ju att jag borde ha lärt mig från förra sommaren. Och förra sommaren igen. Och den innan den. Och så vidare. Hur mycket tid jag än tror mig ha över för att läsa en ocean av böcker så hinns det inte med! Så jag behöver med andra ord inte släpa hem kilovis med böcker innan semestern för att jag tänker att jag ska läsa så himla mycket... Men å andra sidan. Jag tror knappast att jag kommer att ha lärt mig till nästa år heller, det är ju dessutom bra att ha lite att välja bland.

Kulturupplevelse
Möjligen en tvivelaktig kulturupplevelse, men att delta i frågesporten På styret, som Babel i Malmö och Mejeriet i Lund höll i, tyckte jag var riktigt kul. Det är precis vad det låter som: Som På spåret, fast från cykel och med destinationer i Lund och Malmö. Hoppas på en ny omgång nästa sommar!

fredag 21 augusti 2015

Snöstormen

Finns hos adlibris och bokus
Mitt i sensommarvärmen kyler jag ner mig med att läsa en bok som utspelar sig i isande vinterkyla med bistra vindar och tjocka snötäcken. Sofia Nordins första bok förr LL-förlaget heter Snöstormen och handlar om en skidsemester som går fruktansvärt fel.

Rut är på skidsemester i Åre med sin pappa, sin storebror och lillasyster. Eller, ja, faktiskt så har de lånat en stuga ett par mil från Åre, så de måste ta bilen till backarna varje dag. Att de måste åka långt varje dag för att åka skidor är egentligen inte det värsta. Nä, det värsta är att stugan ligger i obygden där mobiltäckningen är lika med noll! Under middagen första kvällen så irriterar sig Ruts pappa på att alla tre barnen bara sitter och fifflar med sina mobiler. De är ju nu de ska umgås! Efter middagen ska han sticka in till Åre och hämta sin flickvän Becka som kommer med bussen och när de kommer tillbaka så tycker han att barnen får anstränga sig att vara trevliga. Rut blir skitirriterad och innan pappan går ut till bilen hinner hon skrika några fula saker efter honom.

Det är nu spänningen tätnar. För timmarna går utan att pappa och Becka kommer tillbaka. Det blåser och snöar nåt förfärligt ute och till slut orkar ingen av syskonen sitta uppe och vänta längre. De går och lägger sig. När de vaknar nästa morgon har deras pappa fortfarande inte kommit tillbaka. Strömmen har gått nån gång under natten, det går inte att tända några lampor och elementen är nu iskalla. Dessutom är stugan totalt insnöad! Och i skafferiet finns inte mycket mer mat än lite bröd och sockerbitar. Och fortfarande är mobiltäckningen lika med noll...

Timmarna går men deras pappa kommer inte tillbaka. Tänk om han råkat ut för en olycka? Tänk om ingen vet var syskonen är? Tänk om de både hinner svälta och frysa ihjäl innan någon kommer till undsättning? Till slut bestämmer sig syskonen för att försöka ta sig ut ur stugan och gå, genom meterhöga drivor av snö, till Åre.

Det är en dramatisk och spännande händelseutveckling som driver handlingen framåt i Snöstormen, men mycket av handlingen utgörs också av Ruts inre tankar och känslor. Nordin behärskar definitivt att skriva enkelt lättläst och samtidigt göra det väldigt välskrivet. Jag hoppas på att hon skriver fler lättlästa böcker.

måndag 17 augusti 2015

Årstider

Ett antal klassiska Stephen King romaner har under våren kommit i nyutgåvor på albertbonnier förlag med nya snygga lockande framsidor. Här finns The Shining, Lida, Jurtjyrkogården och Dolores Clairborn. Jag blir sugen på att läsa flera, men den jag läste under min sommarledighet blev novellsamlingen Årstider. Hur man nu kan kalla det noveller när det bara är en som understiger hundra sidor. Den längsta är på drygt tvåhundra sidor!
Finns i storpocket hos adlibris eller bokus

Hur som helst, åtminstone två av novellerna i samlingen är väl kända. Om inte i novellform så åtminstone som de filmer som de ligger till grund för. 

Den första novellen, Vårbedrifter är den novell som filmen Nyckeln till frihet är baserad på. Bankmannen Andy hamnar i fängelset Shawshank för att avtjäna sitt livstidsstraff för mord på sin hustru och dennes älskare. Andy hävdar bestämt att han är oskyldigt dömd, men fogar sig i sitt öde och blir en mönsterfånge. 

Sommardåd handlar om trettonårige Todd som gör upptäckten att en gammal nazist bor i hans område. Självklart är den gamle mannen, som nu lever under annan identitet, efterlyst, och Todd vet att han har en hållhake på den gamle. Den här novellen är ondskefullt otäck och jag får nog säga att detta är min favorit av de fyra novellerna.

Höstgärning är mer känd som film under titeln Stand by me - en ruskigt bra film som jag sett om många gånger. Och har man sett filmen så känner man i stort sett igen allt. Det var förvisso ett tag sen jag såg Stand by me nu, men jag kan nästan slå vad om att filmmanuset följer novellen nästintill till punkt och pricka.

Den sista novellen, Vinterverk, handlar om en exklusiv klubb där man träffas och berättar historier för varandra. En av dessa historier som berättas handlar om en ung gravid kvinna som blir en av de första att få lära sig andningsprofylax. Slutet är något bisarrt och påminner mest om de skräckhistorier som King brukar spotta ur sig. För möjligtvis med undantag av sista berättelsen, Vinterverk, så ska novellerna i Årstider snarare kategoriseras som thriller/spänning än skräck.

onsdag 12 augusti 2015

Att Strindberg hade humor!

I pocket hos adlibris eller bokus
Detta är min första Strindberg. Så vitt jag kan minnas har jag inte tidigare läst något av honom, annat än möjligen utdrag och kanske nån novell i skolan. Min bild av Strindberg har varit den av en lynnig och svår man och efter att ha läst Siri av Lena Einhorn befästes liksom denna bild ännu mer. Men även om man kanske inte sympatiserar med karln så tycker jag ändå att man bör ha läst någon Strindberg, så det fick bli min sommarens klassiker. Och att valet föll på just Hemsöborna var helt enkelt för att jag tyckte det kunde vara mysigt med en skärgårdsskildring när jag ändå själv befann mig i skärgården. Och döm om min förvåning när jag inser att karln hade humor!

Hemsöborna har en av svensk litteraturs mest kända inledningsrader:
"Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen." 
Men vem är han? Jo, han är Carlsson, den värmländske fastlänningen som i rollen som förstedräng ska ställa i ordning gården på Hemsö som förfallit efter att gubben Flod gått bort. Madam Flod har kallat på honom och ger honom fria tyglar att göra det som krävs för att få gård och djur på fötter igen. Carlsson är nog så förslagen och har storartade planer för såväl gården som sin egen framtid. Och nog lyckas han få gården på fötter alltid! Han gör det till och med med bravur! Men det är ändå inte alla på gården som gillar Carlsson. Madam Flods son Gusten har inte mycket till övers för den nye drängen och hans högfärdiga sätt. Och när så småningom Carlsson och Madame Flod gifter sig, vilket gör Carlsson till gårdens herre, ses inte detta med blida ögon av den förbisedda sonen.

Det här är som sagt roligt. Dråpligt, är nog snarare ordet jag söker. Carlsson är något av en besserwisser som förvisso är beläst, men som också gärna vill verka mer erfaren än vad han är, och se, ölivet har han då rakt ingen erfarenhet av. Carlssons små klavertramp gör honom därför till ett lätt byte bland gårdens övriga anställda. Hemsöborna har flera färgstarka karaktärer som väcker munter uppmärksamhet hos mig som läsare. Förutom Carlsson kan ju prästen nämnas. Det är rent av fryntligt att läsa Hemsöborna, med sin lättsamma ton och detaljerade skärgårdslivsbeskrivningar, även om det hela slutar rätt så tragiskt.

måndag 10 augusti 2015

Semesterläsning - ambition och utfall

Som vanligt var ambitionen högt satt och som vanligt så hanns det inte med så många böcker som jag hade önskat. Och det är väl egentligen mitt ständiga dilemma. För det finns ju så många böcker... Och större delen av sommaren har ju faktiskt varit perfekt för att sitta och kura med en bok, så nog borde utfallet blivit lite bättre? Men, inte här inte. Nä, istället har många timmar som kunde lagts på läsning ägnats åt korsordslösning istället! En ny last kanske? 

Men faktiskt så är sommaren inte slut ännu. Det finns fortfarande chans till att hinna med en och annan av de sommarlånade böckerna innan hösten är här. Och jag hoppas lite på att en av dessa ska kunna ge mig sommarens läsupplevelse för helt ärligt så tror jag inte att jag läst sommarens bästa bok än.


Att föda ett barn

Se mer på adlibris eller bokus
Tjugoåriga Maj har flyttat från Östersund till Örnsköldsvik där hon har fått jobb som servitris på ett konditori. Flytten är nödvändig, både då Maj känner att hon inte längre kan bo hemma men också eftersom Erik gjort slut med henne. Maj är hjärtkrossad, trots att Erik är ett självcentrerat svin. Och så följer hon med sin nya väninna en kväll och träffar Tomas. En äldre man (över trettifem år!) med grått hår i tinningarna, tråkig och skild, men ändå hamnar Maj i säng med honom. Och en gång räcker för att Maj ska bli med barn. Och därmed är olyckan gjord. Det finns inget annat att göra än att gifta sig. Så ett halvår senare står en höggravid Maj brud i ett vintermörkt Örnsköldsvik.

Tomas kommer från en mycket finare familj än Maj och Maj får kämpa hårt med att försöka förstå vad som nu förväntas av henne i den nya rollen som hustru och mamma. Det är julfirande och släktkalas och en allt klarare insikt om att Tomas inte riktigt klarar alkoholen. Det var inte så här Maj hade tänkt sig att det skulle bli! Hon skulle ju bara mellanlanda i Örnsköldsvik för att sen flytta till Stockholm. Och hon skulle dansa och leva livet och sen skulle hon stå brud i vitt - ett ommarbröllop, vacker och slank, och det var ju Erik hon skulle gifta sig med. Istället blev det en man hon inte kan förmå sig att släppa inpå sitt liv. Och så den här skammen inför den egna situationen. Maj har inte ens vågat berätta för sina föräldrar att hon är med barn. Men nog förstår de?

Jag tog mig an Kristina Sandbergs Att föda ett barn med stor entusiasm. Så många hyllningar, så många som kände igen sig och så många som blev upprörda. Måste ju vara en bra bok! Och inledningsvis är jag helt fast! Jag upprörs, jag både gillar och ogillar Maj. Jag tycker det är jätteintressant att läsa om 1930-talets vardagsliv och tänker att så här hade ju min mormor det! Hon var ungefär i Majs ålder vid denna tid. Hon skulle ha känt igen maträtterna, hushållsbestyren, kläderna. Men min entusiasm mattas något mot slutet. Det är inte ordflödet som till en början förvirrade mig lite som tröttar - det vänjer man sig vid. Sandberg har nämligen sitt egna sätt att skriva på. Inre tankar varvas med yttre skeenden, bakåtblickar från Majs framtid som ger läsaren en hänvisning om kommande delar i Majtrilogin. Nä, det är nog snarare så att jag blir trött och fullkomligt matt av Majs ständiga strävan mot att vara den perfekta hustrun, att passa in i sin makes familj, göra ett gott intryck - vara rätt helt enkelt. Eller, som man också kan beskriva det, om jag nu ska tillåta mig att vara lite elak: Martyrskapet. Och kanske blir jag matt och trött för att jag delvis påminns om min egen mamma som ofta tycks leva efter självupplevda outtalade krav och förväntningar från omgivningen. Och faktiskt kan även jag, trots att jag varken är gift eller har barn eller har en besvärlig svärfamilj, känna igen mig i Majs strävan efter perfektionism. Och sen är det det hära med att det fortfarande oftast är kvinnan i familjen som tar hand om hushållsbestyren. Det är självpåtaget och så funkar det även i vårt hushåll. Det är dagens insikt. Kanske dags att släppa på kraven och framför allt delegera mer till sambon?