lördag 30 december 2017

Juldagar

Länk till adlibris och bokus
Jeanette Wintersons Juldagar fick bli min julläsning i år. Boken har underrubriken 12 berättelser och 12 festmåltider för 12 dagar och består alltså av olika berättelser som kan portioneras ut under julledigheten. Här finns berättelser för de flesta ett par spökhistorier (mys!), några mirakel och några helt alldagliga berättelser med vanliga människor och vanliga möten och händelser.

Men så var det ju det här med festmåltiderna också. Mellan de olika berättelserna skriver Winterson högst personligt om olika julrecept och drycker som passar till, hon berättar kuriosa om mat och jultraditioner som ibland går så långt tillbaka som till romartiden och hon skriver om sitt egna julfirande. Detta tillsammans med en härlig blandning berättelser, alldeles lagom långa när stor tid av juldagarna går åt till hinna med umgänge och att träffa släkt och vänner och man inte alltid hinner grotta ner sig i läsfåtöljen mer än några stunder i taget, gör Juldagar till en mysig och genuint trevlig julbok.

fredag 29 december 2017

The Bunker Diary

Länk till adlibris och bokus
Kevin Brooks The Bunker Diary är en otäck psykologisk thriller som handlar om Linus, ungefär femton-sexton år, som efter att ha rymt hemifrån och under en tid levt på gatan blir kidnappad. Av vem, vart han förts eller varför just han blivit kidnappad är en gåta för honom. Stället han förts till väcker lika många frågor. Av allt att döma är Linus fängelse en underjordisk bunker. Där finns ett litet kök, ett badrum och sex rum. Enda utvägen är en hiss som åker ner på morgonen och upp på kvällen. Men att ställa sig i hissen och vänta på att den åker upp är lönlöst. Det funkar inte så. Hissen åker helt enkelt inte upp igen om den har någon passagerare med sig.

Till en början är Linus ensam. Men de fem ytterligare rummen skvallrar om att han kan komma att få sällskap, och mycket riktigt dyker det så småningom upp fler personer, som alla blivit bortförda på liknande vis av en man de inte känner. Linus och hans medfångar vet att de övervakas av kameror och mikrofoner och de försök de gör till uppror eller flykt straffas hårt. Det finns helt enkelt inget sätt att ta sig från bunkern. Linus är dock mån om att skriva ned sina tankar och vad som händer i en anteckningsbok som alla fångar har fått. Han försöker stenhårt hålla koll på dagarna, på tiden och hålla fast vid rutiner och hålla hoppet uppe trots att hans medfångar inte är lika medgörliga.

The Bunker Diary är en obehagligt klaustrofobisk läsupplevelse som också skildrar vad desperata situationer kan få människan att göra. Det här är knappast någon feelgood-läsning och det blir än otäckare och obehagligare mot slutet när allting ställs på sin spets.

torsdag 28 december 2017

Fejk

Länk till adlibris och bokus
Artonåriga Jule har haft en tuff uppväxt som härdat henne och gjort henne till en fighter, någon som inte låter sig bli beroende av andra, någon som enkelt kan ikläda sig olika roller när det behövs. När Jule var yngre gick hon i samma klass som Imogen som kommer från en förmögen familj. Jule och Imogen var kompisar men tappade kontakten men när de nu träffas igen återupptas deras vänskap och känns lika självklar då som nu.

Men helt självklar är den kanske ändå inte? Fejk berättas delvis bakifrån, vilket ger läsaren en utmaning när man ska nysta i vad som händer och har hänt, och det är en högst bedräglig berättelse som spelas upp.

E. Lockhart är en spännande författare vars två tidigare böcker, Kanske är det allt du behöver veta och Den ökända historien om Frankie Landau-Banks, erbjuder intressant läsning och snillrika berättelser. På sätt och vis är även Fejk snillrik och intressant, i alla fall om man inte sedan tidigare råkar känna till The Talented Mr Ripley, som är en av Lockharts för mig mest uppenbara influenser till den här berättelsen. Och eftersom jag nu känner till The talented Mr Ripley så blir storyn tyvärr en smula förutsägbart och till och med stundom ospännande. Det är synd när nu Lockhart är en sådan skicklig författare, för hon ror definitivt hem formen och upplägget för romanen med sin i huvudsak bakifrånberättade historia. Så, dessvärre, halvljummet betyg från min sida vad gäller storyn, men eloge till Lockhart för hennes berättarteknik.

Noel och den magiska önskelistan

Länk till adlibris och bokus
När Noels mamma bestämmer sig för att jobba utomlands ett tag flyttar Noel och pappa till en ny lägenhet. Noel har självklart fattat sen lång tid tillbaka att allt inte är helt bra mellan mamma och pappa, även om ingen säger något högt och flytten till den nya lägenheten har också inneburit att Noel fått börja i en ny skola. Där har han hamnat i en klass i vilken det verkar stört omöjligt att få några vänner. I början försökte Noel verkligen, men nu när jullovet närmar sig har han i stort sett gett upp, stannar hellre inne i klassrummet när det är rast istället för att stå ensam på skolgården.

Noels liv tar en ny vändning den dag en illaluktande smutsig och tovig gubbe sätter sig bredvid honom på bussen hem. När gubben hoppar av någon hållplats senare ligger det kvar en papperslapp på sätet. Noel vecklar upp lappen och läser: Noel: önskelista. Det är allt som står och det känns lite mystiskt att det är just Noels namn som står på lappen. Tänk om det är en magisk önskelista? Det kan ju aldrig vara fel att testa och därför provar Noel att önska sig en vän.

Det häftiga är att önskan slår in nästan direkt! Noel träffar Silke som precis flyttat in i hans hus och sporrad av önskelistans magi provar Noel att önska sig fler saker, vilka också magiskt nog går i uppfyllelse. Men önskningarna tycks inte enbart vara av godo. För varje önskning har sin konsekvens och för varje bra sak som slår in, följer något mindre bra.

Janina Kasteviks Noel och den magiska önskelistan är en finstämd vinterberättelse om ensamhet och vänskap, trassel i familjen och om vardagsmagi som blir mysig och lite spännande läsning för mellanstadiet.

måndag 18 december 2017

Liten svart hund i natten

Länk till adlibris och bokus
Samson är en liten svart glad och kavat hund. Han är inte rädd för någonting och brukar glatt gå fram för att hälsa även på de riktigt stora hundarna som morrar och skäller. Men dagen då den här historian tar sin början sker något fruktansvärt. Samsons matte trillar ihop när de är på väg till tunnelbanan. Hon har fått en hjärtinfarkt och ambulansen kommer och hämtar henne. Men ingen finns att ta hand om Samson som blir skrämd och rusar iväg utan att veta vart han ska eller vart han är.

Efter ett tag kommer Samson till en park som han känner igen sig i. Här brukar han och matte promenera och Samson som inte riktigt hittar hem härifrån går till slut och lägger sig under en buske i parken i hopp om att hans matte ska komma och leta efter honom. Men matte kommer inte och hämtar honom. Och ingen annan heller. Samson är nu både hungrig, törstig, kall och rädd. Och helt ensam i den stora staden. Men så hittar han en röd vante. Den luktar bekant på något vis.

Rose Lagercrantz Liten svart hund i natten är rikligt illustrerad av Rebecka Lagercrantz som låter oss följa med på Samsons strapatser runt om i Stockholm. Det är också en alldeles bedårande berättelse som får det kallaste vinterhjärta att smälta. Det här är definitivt något för hundälskaren, men det räcker gott att uppskatta hjärtevärmande berättelser för att man ska gilla den här lilla boken.

onsdag 13 december 2017

Stanna

Länk till adlibris och bokus
Ester har alltsedan studenten för nåt år sen jobbat i ett antikvariat. Hon älskar böckerna, men avskyr sin chef. Tillsammans med bästa kompisen Hanin delar hon en liten etta i Stockholm och när Ester inte jobbar ser Hanin till att det händer nåt mer i Esters liv förutom jobbet i antikvariatet, tillsammans festar de och Hanin är den som pushar Ester att våga ta kontakt med Eli, den gänglige killen som en dag dök upp i antikvariatet för att köpa en bok om Frida Kahlo och som Ester bara inte kan sluta tänka på.

Det blir de två till slut och allt känns så himla rätt! De har gemensamma intressen och passar perfekt för varandra på alla sätt och vis. När Elis mamma blir sjuk, riktigt svårt sjuk, är Ester där och stöttar. Men allt som tiden går och Elis mamma blir sjukare och Eli själv blir mer nedstämd, börjar Ester känna sig både otillräcklig och åsidosatt. Det går inte längre att hålla lågan i Elis och Esters förhållande vid liv och det som förut varit den bästa tiden i Esters liv börjar gå åt att bli den värsta någonsin.

Stanna är Flora Wiströms debutroman som handlar om att vara runt tjugo och uppleva den riktigt stora kärleken, om att vilja ge allt av sig själv utan att räcka till, om att vilja leka och vara ung samtidigt som kärleken ställer krav och man istället går vilse i sig själv. Stanna handlar också om vänskap, den där riktigt starka som kan finnas mellan två personer som känner varandra utan och innan. Wiströms prosa är ljuvlig att läsa, poetisk på sina ställen, lite prettovarning tyckte jag dock det var på sina ställen med de många kulturella och litterära name-droppningar. Men annars gillade jag Stanna väldigt mycket, speciellt som den bjuder på mycket igenkänning från livet som tjugo-någonting.

torsdag 7 december 2017

Luridiumtjuven

Länk till adlibris och bokus
William Wenton bor i Norge på hemlig adress. Att han heter Wenton i efternamn är så klart också hemligt och familjen kallar sig sen åtta år tillbaka för familjen Olsen. Varför familjen lever under taget namn och varför man flydde från England har William aldrig fått någon bra förklaring på. Det enda han vet är att hans morfar försvann strax innan de blev tvungna att fly.

Williams morfar var en av världens skickligaste kryptologer, han var alltså expert på att lösa koder och kluriga problem och William har ärvt denna förmåga. William ser fram emot att hans klass ska få besöka Omöjlighetsutställningen på Vetenskapshistoriska museet som turnerat världen över och som visar upp Omöjligheten, världens mest komplicerade kod som ska vara nästintill omöjlig att knäcka. Till allas förvåning löser William koden och sätter därmed sig själv och sin familj i direkt livsfara.

William skickas till ett vetenskapligt institut i England och här får han äntligen veta sanningen om sin morfars mystiska försvinnande, sin egen familjs hemlighet och varför han själv svävar i livsfara.

Bobbie Peers har skrivit Luridiumtjuven som inledningsvis är väldigt spännande. Tyvärr tyckte jag att dem tappade fart efter ett tag, eller så var det bara jag som tröttnade, men för den som gillar actionäventyr med en del sci fi-inslag och tekniska innovationer så är det här en bok att rekommendera. Fortsättning följer i bok två, Kryptalportalen.

tisdag 5 december 2017

Rysarnoveller för mellanstadiet

Länk till adlibris och bokus
Precis som titeln avslöjar så är det här en samling skräckberättelser för mellanstadiet. Skräck. Elva rysare för mellanstadiet är en riktigt lyckad antologi med noveller skrivna av flera stora svenska författarnamn inom barn- och ungdom.

Antologin innehåller allt från mer klassiska spökhistorier till modernare vandringssägensliknande historier. Här finns odjur som gömmer sig under ytan, spöken som bjuder på karameller, youtubefenomen som förleder sina fans och hemligheter som aldrig var menade att bli avslöjade.

Allt som allt är detta en härlig blandning av vardagsnära skrämmande historier och övernaturliga obehagligheter som ger rysningar och kalla kårar.

måndag 4 december 2017

Du känner mig så väl

Länk till adlibris och bokus
Kärlek vid första ögonblicket har man ju hört om, men vänskap vid första ögonblicket? Du känner mig så väl av David Levithan och Nina LaCour skulle man nästan kunna säga beskriver detta. Eller de kommer åtminstone väldigt nära i sin beskrivning av Marks och Kates begynnande vänskap. Vänskap vid första ögonblicket är kanske något missvisande, för de båda har haft matte tillsammans i ett helt år, bara att de aldrig tidigare har pratat med varandra. Men under Pride-veckan i San Fransisco stöter de på varandra på en bar och där inleds deras vänskap.

Båda två bär på kärleksbekymmer. Mark är kär i sin bästa vän, Ryan, som under samma kväll hånglar upp en annan kille. Kate ska denna kväll träffa vad hon tror är sitt livs kärlek, Violet, som hon fram tills nu endast pratat, chattat och mejlat med, men hon vågar inte riktigt, missar mötet och kanske försitter hon sin chans för all framtid.

Kvällen som börjar med att Kate och Mark båda känner sig miserabla slutar trots allt med att bli en fantastisk kväll och dessutom blir det början på en stark ömsesidig vänskapsrelation.

Kärleksbekymmerna fortgår romanen igenom, med skillnaden att Mark och Kate nu har varandra att stötta, peppa och stärka. Du känner mig så väl är en väldigt fin berättelse om betydelsen av riktiga vänner och starka vänskapsband men också en hyllning till Pride och att våga var den man är.

Stort tack till Modernista för recensionsexet!

torsdag 30 november 2017

Glömskan

länk till adlibris och bokus
Johanna Olssons Glömskan börjar direkt med att Hedda, hennes mamma och lillebror Teo lämnar mammans våldsamma pojkvän, Thomas. Den här gången har han slagit sitt sista slag. Planen är att de ska gömma sig hos Heddas mormor som bor i den lilla byn Glömskan uppe i Norrland. Heddas mamma och mormor kommer inte så värst bra överens, vilket Thomas vet och därför känner de sig rätt säkra på att Thomas inte kommer att leta där i första hand. Det är med andra ord en plats de kan känna sig trygga på, även om Hedda tycker det är ett rätt så tråkigt och händelselöst ställe hon hamnat på.

En dag när Hedda är i affären stöter hon på en kille i hennes egen ålder. Hon kommer på honom med att snatta och konfronterar honom. Som straff snor han hennes mobiltelefon, men Hedda följer efter killen ut i skogen till ett ödehus där det visar sig att han bor, uppenbarligen på rymmen från sitt hem.

En morgon upptäcks det att Heddas lillebror Teo har försvunnit. Hur mycket man än letar och får hjälp av både polis och frivilliga från byn så går det inte att hitta ett spår av Teo och man fruktar det värsta - att Teo blivit bortrövad. I sökandet efter Teo tar Hedda hjälp av Simon, pojken som bor i ödehuset. Han visar sig både känna till skogen väl och sådant som gömmer sig där och Hedda blir varse att det inte är alla som kan se de väsen som bor i skogarna, men Hedda är definitivt en av dem.

Glömskans både suggestiva stämning och gradvis stigande spänning fångar snabbt läsaren och Johanna Olsson följer Pax-trenden med att blanda in element från den nordiska folktron, något jag är lite förtjust i. Jag tycker också att Olsson fått till en lagom blandning av realism och övernaturligt vars trådar i berättelsen väger fint mellan varandra.

måndag 27 november 2017

The Hate U Give

Länk till adlibris och bokus
Sextonåriga Starr lever i två världar. Hon har vuxit upp och bor i den fattiga förorten men går i skolan inne i stan på en finare privatskola med nästan bara vita elever. Starr har lärt sig att förhålla sig till båda världarna, att dämpa sin förortsjargong när hon är i skolan för att inte sticka ut där och bland sina gamla kompisar hemmavid försöker hon att inte sticka ut på andra håller genom att verka snobbig och förmer.

På väg hem från en fest får Starr skjuts av sin gamla barndomsvän, Khalil. Polisen stoppar dem och Starr gör som hennes föräldrar har lärt henne; nämligen att aldrig ifrågasätta och göra precis vad polisen säger. Khalil har inte nött in samma mantra och när han ombeds att kliva ur bilen och vänta gör han en rörelse som polisen misstolkar varpå han blir skjuten till döds.

Starr chockas svårt, men värre är att hon som enda vittne får utstå påtryckningar både från de som anser att polisen har gjort fel och vill få upprättelse för Khalil, men också från polisen som vill svartmåla Khalil och istället utmåla honom som någon som fick skylla sig själv. Hur än Starr väljer att göra, vittna eller inte vittna, så kommer hennes val att få enorma konsekvenser för flera inblandade personer, inte minst hennes eget liv.

The Hate U Give är i min mening aningens lång, har aningens många bihandlingar, är aningens pratig (läs amerikansk) och blir aningens tjatig efterhand. Det känns som att Angie Thomas velat få med så mycket som möjligt, och ja, man får visserligen lära känna Starr väldigt väl, men det hade man nog ändå kunnat få göra om storyn komprimerats något. Jag sällar mig alltså inte till de som överöser den här romanen med lovord. Dock är The Hate U Give ett väldigt intressant nutidsdokument som ger inblick i USAs rasmotsättningar och det polisvåld man tyvärr hör eller läser om då och då. Och jag gillar den upplevelse av svart förortskultur som romanen förmedlar, det är något man sällan får läsa om i ungdomsromanernas värld. Jag tycker alltså trots mina invändningar ändå om storyn och tycker definitivt att den var mycket läsvärd.

Innan jag läst boken ifrågasatte jag lite varför man inte översatt titeln eller valt en svensk titel till boken, men det framgår glasklart när man väl läser The Hate U Give. Det hade inte kunnat bli någon annan titel. En eloge också till översättaren som valt att inte översätta många av slangorden och uttrycken till (ofta krystade) svenska motsvarigheter utan istället valt att behålla de amerikanska uttrycken. Det blir så mycket bättre då.

fredag 24 november 2017

Luftsprång

Länk till adlibris och bokus
17-åriga Linnea är elitgymnast med siktet inställt på VM. Medan hennes familj är på sommarsemester i Italien så är hon själv iväg på ett läger för elitgymnaster. Men Linnea stukar tidigt foten och det hjälper henne att ta beslutet. Hon har länge grubblat och funderat över sitt val med gymnastiken, över vad hon valt bort och vad hon missar jämfört med andra tonåringar, och helt ärligt har hon inte varit säker den senaste tiden på att VM är hennes mål. Är det egentligen inte hennes föräldrars mål? Hennes tränares? Med sin stukade fot kan Linnea ändå inte träna och hon smiter helt enkelt från lägret.

Tanken är att hon ska ta tåget hem, men hon går vilse och hamnar i ett rivningsområde. När det nu börjar ösregna pallar hon inte försöka hitta rätt väg, foten gör ont, hon är blöt och trött så Linnea bestämmer sig istället för att övernatta i ett av rivningshusen.

En natt blir till flera nätter. För rivningsområdet är perfekt miljö för några parkourutövare som Linnea lär känna nästa dag och hon bestämmer sig för att stanna. Som gymnast har Linnea goda förutsättningar för att snabbt lära sig de knep som behövs för att forcera olika hinder och ta sig fram på ett smidigt vis och hon imponerar på parkourgänget med Isak i spetsen. Isak drömmer om att nå berömmelse genom parkouren och Linnea låter sig imponeras av denna karismatiske kille. Men när hon möter David, en annan kille som också håller till i rivningsområdet lär sig Linnea mer om parkourens sanna filosofi och hon får också lära sig att Isak är någon hon bör vara försiktig med att lita på.

I Annika Widholms Luftsprång får man läsa en hel del om parkour, men Luftsprång handlar egentligen inte så mycket om själva sporten som om Linneas identitetssökande och uppbrott från krav från olika håll med medföljande sträng disciplin. Ett annat tema som också utgör en betydande del av berättelsen är flyktingars situation med rotlöshet och osäker framtid. Luftsprång är medryckande läsning och jag gillar framför allt det öppna slutet.

torsdag 23 november 2017

Vandrande pinnar på rymmen

Länk till adlibris och bokus
Vandrande pinnar på rymmen är en lättläst berättelse om Frodo som ska få husdjur. Tillsammans med pappa, farmor och storasyster Ebba åker Frodo hem till en tant som säljer vandrande pinnar. Det är rätt långt att köra och det blir nästan som en familjeutflykt.

Frodo är jätteglad att han ska få sina vandrande pinnar, men hans pappa som tycks ha en lättare fobi för insekter är inte lika glad, men han har i alla fall gett med sig och gått med på att Frodo ska få sina husdjur.

Frodo får med sig nio vandrande pinnar på från tanten. Han har tagit med sig en låda att ha pinnarna i under resan hem, problemet är bara att han glömde ta med ett lock. Men lite plastfolie löser kvickt det problemet. Tillfälligt i alla fall, för så klart råkar de små rackarna ta sig ut ur sitt tillfälliga boende och så länge det finns vandrande pinnar lösa i bilen så vägrar Frodos pappa att köra någonstans. Några pinnar fångas snabbt in, men vandrande pinnar är små och inte så himla att lätta upptäcka, speciellt inte när det finns många skrymslen och vrår att gömma sig i.

Linda Åkerström har skrivit en humoristisk berättelse om en familj som går ifrån den konventionella normen och visar att även pappor kan vara ängsliga och att farmödrar minsann kan visa jädrar anamma.

onsdag 22 november 2017

Flora Banks förlorade minne

Länk till adlibris och bokus
När Flora Banks var tio år fick hon en tumör i hjärnan. När hon var elva opererades tumören bort men konsekvenserna blev att Flora ända sen dess lider av anterograd minnesförlust. Det betyder att Flora kommer ihåg sådant som har med det motoriska att göra (sätta på duschen, koka en kopp te och så vidare) och Flora minns också allt från innan hon fyllde elva år. Men allt nytt hon är med om fastnar inte och hennes minne nollställs ett par gånger varje dag, vilket gör att Flora kan bli väldigt förvirrad. För varje gång hennes minne nollställs är hon återigen en tioårig flicka. Flora har därför lärt sig metoder för att fungera i sociala sammanhang, till exempel skriver hon ned viktiga saker eller sådant hon behöver komma ihåg på lappar, i en anteckningsbok hon ständigt bär med sig och på sina armar. Det funkar faktiskt hyfsat och till sin hjälp har Flora också sina föräldrar och sin bästa vän Paige.

På en fest, avskedsfesten för Paiges pojkvän som ska till Svalbard och plugga, kysser Flora en kille. Men det är inte vilken kille som helst utan Paiges pojkvän Drake. I vanliga fall skulle Flora inte minnas vad hon gjort när hon vaknade nästa dag, men det gör hon! Hon minns Drake och hon minns kyssen. Det måste alltså betyda något. Kanske är det hennes minne som håller på att reparera sig?

Flora lever för detta enda minne (men glömmer så klart varför Paige som är hennes enda vän, inte längre vill prata med henne) som ger henne hopp om att hon kanske ska börja fungera normalt igen. Och medan Floras föräldrar måste skynda iväg till Paris för att ta itu med en familjeangelägenhet så beslutar sig Flora för att hon ska sticka till Svalbard, till Drake som får henne att behålla sina minnen.

Emily Barr har skrivit Flora Banks förlorade minne som jag tycker har en väldigt intressant story.  Det jag mest gillar är att man får sätta sig in i Floras situation, uppleva den förvirring hon upplever när hennes minne nollställs och det i sig ger mig en aha-upplevelse av hur till exempel dementa personer kan uppleva sin värld. Även om jag nu gillar storyn, så håller den inte riktigt hela vägen. Här finns några logiska luckor (föräldrarna som lämnar sin sjuttonåriga förvirrade dotter för att åka till Paris till exempel) och framåt slutet började jag också ana hur saker och ting låg till. Men ändå gillade jag Flora Banks förlorade minne så pass att jag mer eller mindre sträckläste boken.

fredag 17 november 2017

I rosens mitt

Länk till adlibris och bokus
Det är julen 1918. Stefan och hans pappa firar jul på egen hand i år efter att Stefans mamma tagit livet av sig under hösten. Både Stefan och hans pappa sörjer men mest av allt är de lämnade ensamma med alla frågor om hur detta kunde ske. Det fanns inga tecken som tydde på att Stefans mamma var deprimerad eller hade andra orsaker till att inte vilja leva längre. Hon hade till och med planer på att resa till London till våren.

På julafton får Stefan en julklapp från en vän till hans mamma. Paketet visar sig innehålla ett förstoringsglas och med hjälp av förstoringsglaset finner Stefan ett hemligt budskap dolt i en tecknad ros som hans mamma tecknat i ett brev hon skrivit till pappan. Budskapet är skrivet som en gåta, vilket får Stefan att börja söka efter svaret och gåtan leder till ännu en och för Stefan från en plats till en annan runt i Stockholm. Snart upptäcker han dock att han är förföljd och Stefan blir mer och mer säker på att hans mamma inte alls tagit livet av sig utan i själva verket blivit mördad och dessutom att han själv tillsammans med sin far också svävar i livsfara.

I rosens mitt är ett riktigt klassiskt mysterium där varje ledtråd leder fram till en ny. Inramningen är vemodig, det är jul men en sorgtyngd sådan. Den vemodiga stämningen övergår dock rätt så snart till en riktigt spännande deckargåta i vilken Martin Widmarks text samspelar med illustratören Ola Skogängs illustrationer som ibland ger känsla av serieroman. Jag tycker att I rosens mitt är ett riktigt lyckat vintermysterium för mellanåldern och utan att berätta så mycket mer om orsaken till att Stefans mamma mördades (för mördad blev hon!) så drog i alla fall jag kopplingar till Macchiarini-skandalen. Måhända är det också så att viss inspiration hämtats från fallet med skandalkirurgen.

onsdag 15 november 2017

Den förskräckliga historien om Lilla Hon

Länk till adlibris och bokus
Lilla Hon är en helt vanlig flicka. Egentligen heter hon något annat, men hon har alltid kallats för Lilla Hon. Det bästa Lilla Hon vet är att äta bokstavskex och vissla på samma gång. Ännu bättre tycker hon om att hoppa bland kuddar och madrasser. I skolan finns ett kuddrum som Lilla Hon längtar efter. Men de andra eleverna vill inte släppa in henne. Det är deras kuddrum, säger de. De andra eleverna tycker istället att det är jätteroligt att skrämma Lilla Hon med att berätta otäcka historier om elever och lärare som spökar på skolan eftersom Lilla Hon blir så rädd då. Bland annat berättar de om slöjdflickan som brukade springa omkring med saxar och sen ramlade på sin egen sax och dog eller så berättar de om Matfarbrorn som släpar omkring på en köttyxa och som spökar i skolköket.

En dag när de andra eleverna har tråkigt i skolan bestämmer de sig för att skoja med Lilla Hon. De säger till Lilla Hon att hon kan få komma in i kuddrummet om hon går upp på vinden. Lilla Hon som så gärna vill in i kuddrummet antar utmaningen. För på vinden spökar nämligen en lärarinna som hängde sig själv. Men de andra barnen som ju i själva verket inte har några tankar på att släppa in Lilla Hon i kuddrummet låser in Lilla Hon på vinden. Och där glöms hon bort.

Den förskräckliga historien om Lilla Hon är en alldeles förtjusande läskig berättelse. Len Ollmark kombinerar sin fallenhet för skräckhistorier med humor och tillsammans med Per Gustavssons illustrationer blir det bisarrt, läskigt och roligt á la Tim Burton. Det är härligt blodigt och otäckt och hela berättelsen slutar i ett härligt crescendo. Som vuxen tolkar jag så klart in fler aspekter och då blir berättelsen om Lilla Hon hemsk på ett helt annat vis.

Tomtespelet

Länk till adlibris och bokus
Det har ju mer eller mindre blivit en tradition nu att Rabén&Sjögren ger ut en ny adventsbok varje år där man kan läsa ett nytt kapitel varje dag fram till jul. Därför finns det vid det här laget en rad titlar att välja att läsa för barn upp till 9-10 år om man vill räkna ner till jul. För lite äldre barn har det dock inte kommit något liknande initiativ förrän nu. Förlaget Lind&co ger i år ut Tomtespelet. En julsaga i 24 kapitel skriven av Arne Norlin.

I Tomtespelet är huvudpersonen elvaårige Michael som under en julmarknad sista helgen i november stöter på en man, kusligt lik tomten, i en gränd. Mannen erbjuder Michael att vara med i ett spel som går ut på att han varje dag ska göra något kul, intressant eller nyttigt varje dag fram till julafton. Michael tycker det verkar spännande och dessutom kan man vinna ett fint pris så han går med i spelet.

Varje dag kommer ett uppdrag på sms, signerat Tomten och i slutet av varje dag rapporterar Tomten hur Michael ligger till bland alla de andra som deltar. Uppdragen varierar från att baka pepparkakor till att vara julsnäll mot någon och en del uppdrag är klurigare än andra att lösa, men den stora frågan är så klart vem som skickar de här sms:en med uppdragen. Är det nån som skojar med Michael eller finns tomten på riktigt?

Idén med Tomtespelet är rolig och kul att det kommer en adventsbok för de något äldre barnen, men så värst spännande blir det aldrig. Däremot är Tomtespelet väldigt lärorikt eftersom man får läsa och lära sig om många av våra jultraditioner. Kanske blir det lite roligare att läsa Tomtespelet just som adventsbok med ett kapitel om dagen istället för att som jag gjorde läsa i ett svep, men jag är fortfarande lite tveksam till om den här boken går hem hos den tänkta målgruppen 9-12 år. Det skulle i så fall vara den nedre delen av målgruppen, 9-10-åringar, som kan uppskatta berättelsen tror jag.

tisdag 14 november 2017

Haj-Jenny

Länk till adlibris och bokus
Haj-Jenny är skriven av Lisa Lundmark och handlar om Jenny som går i tvåan och som älskar att läsa. Framför allt gillar hon att läsa om hajar. Hajar är precis som Jenny nämligen, de är tysta och de gör precis som de vill. Men det här med att vara tyst är tyvärr en grej som andra inte alltid fattar. När läraren tvingar henne att svara på frågor ropar alltid alla "Jag hör inte!" eller "Prata högre!" Jenny har själv valt att inte räcka upp handen, att inte prata högt inför alla, trots att hon ofta vet svaren på lärarens frågor. Men det fattar inte hennes lärare som tror att Jenny bara är blyg och att hon egentligen vill bli som de andra barnen i klassen med sina bläckfiskarmar som åker upp och ner och viftar omkring hela tiden. Jenny är inte alls blyg. Hon är bara tyst och hon gillar att vara det precis som hon tycker om att vara för sig själv ibland. Precis som en haj.

Jenny är en tjej jag känner lite extra för. Jag var också introvert som barn (är fortfarande), jag var inte heller den som gillade att prata högt i klassen, räckte inte alltid upp handen även om jag kunde svaret och kunde verkligen gilla att bara få vara för mig själv ibland. Det finns massor av barn som är som Haj-Jenny och ändå så få böcker med huvudpersoner som dessa barn kan identifiera sig med. Emma Adbåges Jag är jag är i och för sig ett annat bra exempel på en bok med en introvert person som huvudkaraktär, men jag önskar ibland att de tysta barnen fick ta lite större plats i barnlitteraturen.

torsdag 9 november 2017

Myran och gåtorna

Länk till adlibris och bokus
Myran is back! Och nu går han i ettan, har lärt sig att läsa och älskar att läsa gåtor och testa dessa på alla han känner. Och så är han snabbast i klassen på att springa. I alla fall tills hans ärkefiende Eva springer förbi honom.

Precis som i En Myras liv  är Myran och gåtorna en vardagsnära berättelse full av igenkänning för den som går på lågstadiet. I förra boken skilde sig Myrans föräldrar och sen dess bor Myran varannan vecka hos mamma och varannan vecka hos pappa. Det finns så klart bra saker med att ha mamma eller pappa för sig själv varannan vecka, men det jobbigaste är att Myran alltid måste längta efter någon.

Lite jobbigt är det också att mamma gått och blivit kär i badvakten Jesper. Myran gillar verkligen Jesper, men just därför får också Myran dåligt samvete för samtidigt vill han ju inte att pappa ska bli ledsen. För pappa är ingen kär i. Och hur känns det egentligen när man är kär? Efter att ha upptäckt att Eva faktiskt älskar gåtor lika mycket som Myran själv känns det som om Myran har magen full av varm choklad. Är det så det känns när man är kär?

Linn Gottfridssons andra bok om Myran lämpar sig precis som den första mycket väl för högläsning och är underhållande för både stor och liten. Fortfarande blir jag alldeles varm inom mig när jag läser om Myran, men jag tycker nog ändå att första boken är ett snäpp vassare. Fast så brukar det ju å andra sidan vara med första förälskelser.

måndag 6 november 2017

Höstväsen

Länk till adlibris och bokus
Höstväsen är en samling skräckberättelser bestående av sju noveller av lika många författare, alla med spänning och skräck som sin bästa genre. De är rätt skiftande i läskighetsgrad och i ärlighetens namn skulle jag nog inte direkt kalla alla för skräckberättelser. Några är lite krypande i stämningen, några är direkt obehagliga, men skräck-junkie som jag är så hade jag gärna sett att man fläskat på lite mer i några av berättelserna. Risken är ju dock att det blir överdrivet, så å andra sidan är det kanske bra att vissa är av berättelserna har en lite mer återhållen karaktär.

Bäst gillar jag Alex Haridis och Magnus Nordins noveller. I Haridis novell, Alla helgons dag, går ett harmlöst skämt över styr och huvudkaraktären Hannas psyke bryts ner av ånger. Nattsköterskan av Nordin är något av en klassisk spökhistoria, något som i den här samlingen faktiskt sticker ut.

måndag 30 oktober 2017

På andra sidan reglerna

Länk till adlibris och bokus
Lukas kommer som ny till klassen på gymnasieskolan i Vintlunda ett par veckor in på vårterminen i ettan. Lukas är lagom entusiastisk över att tvings flytta från Stockholm till nån håla på vischan och han förväntar sig så klart att det kommer att ta tid att komma in i klassen, hitta nån att hänga med, hitta nya vänner. Men allt går mycket enklare än Lukas kunnat hoppas på. Hans nya klasskamrater är riktigt schyssta och han blir snabbt en i gänget som består av de populära killarna och tjejerna. Överhuvudtaget verkar det vara god stämning i klassen, förutom en liten detalj. Det finns en tjej, Olivia, hon klär sig i bylsiga oformliga kläder, håller sig för sig själv och faktum är att ingen ens vill prata med henne än mindre sitta med eller jobba med. Hon är helt utstött och Lukas får höra att han inte ska bry sig, att Olivia får skylla sig själv för att hon är ensam. Det märkliga är bara att när Dante, en av killarna i klassens innegäng, ska ha fest är Olivia välkommen. Och väl på festen är det som om Olivia är en helt annan person.

Lukas dras med av Olivias nya uppenbarelse och därmed dras han in i en konflikt som verkar stå mellan Olivia och i stort sett resten av klassen. Hans nya klasskompisar som välkomnade honom när han kom framstår inte alls som schyssta längre och ju mer Lukas får veta om det som hänt tidigare, desto vidrigare och hemskare tycks hans nya "vänner" vara. Till skillnad från i princip alla andra på Vintlunda gymnasium kan Lukas varken blunda för eller acceptera den hatkampanj som drivs mot Olivia. Han måste göra nåt, men kan en enda person rucka på gamla invanda mönster och gruppkonstellationer?

På andra sidan reglerna av Emma Granholm är efterlängtad läsning och jag sträckläste större delen av boken för som vanligt kan Granholm konsten att engagera, men jag är trots det ändå inte helt begeistrad. Själva ämnet med näthat berör och känns högst trovärdigt, men att ingen, verkligen INGEN på hela skolan reagerat eller gjort något för Olivia innan Lukas kom känns lite väl otroligt, på samma vis som att Olivia, som ju ändå framstår som rätt handlingskraftig, inte polisanmält trakasserierna. Lukas själv känns inte heller helt igenom trovärdig. Han framstår som alldeles för helylle och reko. Det är ju bra att han sätter saker och ting i rörelse, gör så att invanda hierarkier och mönster börjar ruckas på, men han är i mina ögon för bra för att vara sann. Dock är detta ändå en bok jag absolut kan rekommendera och med tanke på #metoo-kampanjen så känns På andra sidan reglerna i allra högsta grad aktuell.

tisdag 24 oktober 2017

Wursten och veganen

länk till adlibris och bokus
Wursten. Det är Bodil det. Wursten började hon kallas som liten eftersom hon gillade korv väldigt mycket och Wurst är ju det tyska ordet för korv. Sen har det liksom hängt med. Den här sommaren, sommaren efter sexan, är sommaren då Wursten och hennes bästis sen hon var fyra år, Veronika, börjar glida ifrån varandra. Veronika har börjat växa ifrån Wursten och hänger hellre med Emmy och killarna vid utomhusbadet, snackar om mens och killar och är allmänt tonårsfnittrig. Men Wursten är inte riktigt där än och hon känner sig mest utanför.

Mitt i allt detta, när Wursten börjat känna sig riktigt utanför, så dyker Diana upp. Diana är nyinflyttad och hon har bestämt att hon och Wursten ska bli vänner, och så blir det. Och helt plötsligt så har Wursten utan att egentligen haft så mycket att säga till om genomfört sitt livs första politiska aktion. Diana är nämligen vegan och hon övertalar Wursten om att de ska göra en aktion mot köttindustrin genom att helt enkelt bryta sig in i kiosken vid utomhusbadet och byta ut alla korvar mot veganska korvar. Det går väl på ett ungefär som det var tänkt, men ändå inte riktigt.

Wursten och veganen är Åsa Asptjärns första bok för mellanåldern och även om jag nog tycker att hennes böcker om Emanuel Kent är snäppet vassare så är det här en rakt igenom rolig och rätt så oförutsägbar bok. Asptjärn fångar skickligt pinsamma situationerna utan att det blir krystat och det går absolut att känna igen sig i Wursten och den känsla av ensamhet hon upplever i början innan Diana dykt upp. Jag gillar att Wursten dessutom tecknas som en stark tjej som inte tar nån skit. Veronika och Emmy må tycka att hon är en tönt, men mesig är hon verkligen inte!

måndag 23 oktober 2017

Tuffa gänget

länk till adlibris och bokus
Herr Varg är gruvligt trött på att ständigt betraktas som farlig och ond. Så för att försöka göra nåt åtdetta så bestämmer sig Herr Varg för att han och hans kompisgäng bestående av Herr Piraya, Herr Haj och Herr Orm, som ju alla anses vara ena riktiga busar, ska börja göra en massa goda gärningar för att få folk att ändra uppfattning om dem. Men att försöka göra nåt snällt visar sig vara lättare sagt än gjort när alla är livrädda för en.

länk till adlibris och bokus
Aaron Blabey har skrivit om Tuffa gänget som inleds med boken En god gärning och gänget fortsätter att försöka förbättra sitt rykte i nästa bok, En ruggig historia, där ett gäng burhöns ska undsättas från sitt trista instängda liv, och resultatet av Tuffa gängets goda gärningar får ungefär liknande resultat som i första boken. (Det är framför allt Herr Orm som har svårt att skilja på att hjälpa andra och att hjälpa sig själv i den här delen) Men roligt är det och väldigt fartfyllt.

Det är inte mycket text och böckerna följer trenden med humorböcker liknande Vår trädkoja och Dagbok för alla mina fans där bilderna är minst lika viktiga. Men skillnaden är att Tuffa gänget har en yngre målgrupp. Men även en vuxen läsare kan absolut uppskatta de här hysteriskt roliga böckerna.

Tredje delen om Tuffa gänget, En gnagares hämnd, kommer våren 2018, något jag helt klart ser fram emot!

De försvunna

Länk till adlibris och bokus
Det är sommar och Judit och åtta andra barn ska på en veckas lägerresa. Den vita bussen slingrar sig genom skogslandskap på ensliga vägar. Men så kränger bussen till och plötsligt har den kört av vägen. Chauffören klagade tidigare över att hon inte mådde bra. Nu lever hon inte längre. Förutom chocken så har de andra klarat sig hyfsat, bara en tjej som heter Noomie har klämt fast foten och skadat sig. Men eftersom de befinner sig mitt ute i ingenstans saknar telefonerna täckning och den vuxne ledaren ger sig iväg tillsammans med två av barnen för att söka hjälp. De andra sju uppmanas att vänta vid bussen tills de kommer tillbaka. 

Mer än ett dygn hinner gå. Matsäcken de haft med sig börjar ta slut och gänget bestämmer sig för att de inte kan vänta längre. De lämnar bussen och börjar gå. Vart vet de inte, men följer de vägen åt nåt håll så måste de ju förr eller senare komma fram till något eller till någon som kan hjälpa dem. Men vägen tar slut och de tvingas slå läger i en glänta. Maten är vid det här laget slut och dunken med vatten innehåller bara några droppar. Läget är akut och saken blir inte bättre av att det i gruppen finns många starka viljor och mer än en som stör sig på någon annan. Man kommer överens om att alla beslut ska tas demokratiskt efter röstning och för att de ska kunna lita på varandra får ingen av dem undanhålla några hemligheter, vilket visar sig att fler än en av dem har. 

Det är genom Judit vi får följa gruppen, det är hennes åsikter som färgar vad vi tycker om de andra i gruppen och det är Judit som vi förstår bär på den mörkaste hemligheten. Tittar man bara på bokens omslag så skulle man kunna tro att Cecilia Lidbeck skrivit en rysare, men De försvunna är mer åt  psykologisk thriller-hållet och handlar mer om hur psyket påverkas när man är vilse, hungrig, rädd och börjar förlora hoppet. De försvunna handlar om att överleva och även om händelseförloppet mest präglas av hur gänget försöker klara sig, skaffa mat för dagen, så bidrar intrigerna i gruppen till att det här blir riktigt ruskig och spännande. 

tisdag 17 oktober 2017

The perks of being a wallflower

Länk till adlibris och bokus
Charlie är en wallflower, en fluga på väggen, en betraktare. En som alltid står vid sidan om och ser på. Han är en grubblare, en rätt så introvert typ som hellre tänker ett steg längre innan han agerar. Men efter att hans vän nyligen tagit livet av sig bestämmer sig Charlie för att det behövs en förändring. Och när är väl bättre att börja om på nytt om inte första året på high school? Charlie bestämmer sig för att bli en som är med, en som deltar istället.

I high school skaffar sig Charlie nya kompisar, styvsyskonen Sam och Patrick, som går sista året på high school och de guidar honom i hans nya liv med fester, gemenskap, tjejer och första dejter, fylla och cigaretter.

Stephen Chboskys The perks of being a wallflower har nästintill kultstatus och läses flitigt i amerikanska skolor. Det är dock först på senare år då boken filmatiserats som en svensk översättning kommit. Boken är skriven som en brevroman och vi får följa Charlie under hans första år på high school genom de brev han själv skriver till en okänd vän. I breven berättar han allt. Han skriver om skolan, sin engelskalärare som ger honom extrauppgifter och böcker att läsa, han berättar om vad som händer hemma med syskon och han berättar om allt han är med om tillsammans med sina nya vänner. I breven får vi ta del av lyckorus, besvikelser och ångest. Det som är väldigt framträdande är att Charlie tycks vara väldigt känslig till sin natur, dessutom är det lätt att få för sig att han har nån form av autism eftersom han inte alltid verkar kunna läsa av sociala situationer. Men jag tror inte att det är meningen att man ska uppfatta honom som autistisk utan mer som en väldigt försiktig och analyserande person som dessutom hellre sätter andra personer före sig själv. 

Handlingen utspelar sig i början av 1990-talet och för mig som är uppvuxen under denna tid är det dessutom extra kul och nostalgiskt att läsa om blandband, musik och artister som jag växt upp med. 

torsdag 12 oktober 2017

Sjörök

Länk till adlibris och bokus
Sjörök är andra delen i mor och dotter Stens samarbete kring rysartrilogin Havsfolket.

I första boken, Djupgraven, får Tuva reda på att hon är en bortbyting. Hon tillhör egentligen havsfolket, ett folk som lever i havet och som människorna i skärgården bildat en pakt med för att  skydda varandra. Det är inte många, förutom Tuvas närmsta familj, som känner till vem Tuva egentligen är, gälarna som syns som ärr på hennes hals är Tuva noga med att dölja bakom sjalar och höga kragar.

Det har precis varit sportlov och en märklig dimma vilar över hela skärgården. Tuva tycker den påminner om samma tjocka dimma som var i höstas när Axel försvann spårlöst, men det vill hon helst inte tänka på. Hur som helst så är det som att hela världen är inbäddad i bomull och det går inte att se många meter framför sig. Men det konstigaste är att dimman inte vill försvinna. När Österman, som kör skolbåten, är med om en olycka och ingen vill berätta vad som hänt honom börjar Tuva förstå att det nog inte är någon vanlig dimma ändå. Snart börjar hon också höra en kvinnoröst som säger att pakten är bruten, att människorna i skärgården måste dö och att Tuva måste välja vilken sida hon ska stå på - människornas eller havsfolkets.

Det var givet att Sjörök skulle få följa med till senaste stughelgen på Runmarö, som ju förekommer i boken. Efter att ha läst Djupgraven förra hösten var jag gudaglad att badsäsongen var över för det året eftersom jag nog aldrig hade vågat så mycket som doppa tårna i havet efter att ha läst om vad som skulle kunna dölja sig i djupen. Nu visste jag lite vad jag kunde vänta mig och därför blev jag inte lika skrämd av Sjörök. Dessutom fokuseras det mer på Tuvas relationer och hennes identitetssökande i denna andra del. Inte lika läskig som Djupgraven alltså, men mysigt ruggig och ryslig är Sjörök ändå och jag ser givetvis fram emot avslutande delen.

måndag 9 oktober 2017

Liftarens guide till galaxen

Länk till adlibris och bokus
Douglas Adams Liftarens guide till galaxen räknas ofta till en av vår tids kultklassiker. En bok man bör ha läst. Jag har förvisso sett filmen från 2005, och den var väl ok som jag minns det. Att läsa boken har stått på min att-göra-lista ett tag för jag vill ju förstå storheten med denna humor-sci fi. Dock kunde jag ganska så omgående konstatera att detta inte var min kopp te.

Visserligen är Liftarens guide till galaxen fantastiskt fantasifull, den är knasig och har ett slags hyperaktiv berättarglädje. Det påminner faktiskt stundtals om när man läser berättelser skrivna av barn i 8-10-års åldern där detaljer och orsakssamband berättas ingående, ni vet när man faktiskt medan man läser nästan kan höra hur barnet suttit och fnissat medan hen skrivit. Lite så. Men alltså, nä. För min smak är det alldeles för många avbrott i historien, det är en, för att citera boken själv "...ganska ojämn bok /.../ och den innehåller en del artiklar som den tillfällige redaktören just för tillfället ansåg vara intressanta." Ungefär så. Jag tycker visserligen början är rätt kul med motorvägsbygget och så, men sen blir det för ojämnt, jag tappar bort mig och bryr mig väldigt lite om hur det ska gå för Arthur Dent och Ford Prefect.

onsdag 4 oktober 2017

Hata Gustavsberg

Länk till adlibris och bokus
Miranda, eller Mirre som alla kallar henne, går i nian. Hon längtar till gymnasiet, till att få komma bort från trista Gustavsberg, till att nåt ska hända. Livet i Gustavsberg är så fruktansvärt förutsägbart. Kompisarna Liv och Moa är visserligen schyssta, men till och med att hänga med dem börjar kännas menlöst. De vill aldrig prova något nytt, göra något spännande och till och med helgerna är inrutade och rutinmässiga. Mirre längtar efter att få festa, klottra slagord, vad som helst, bara nåt händer. Nu!

På en släktmiddag får hon chansen. Det är när hennes farbror, som brukar komma med dumma kommentarer och säga allmänt inskränkta saker, börjar lufta sina fördomar om homosexuella som Mirre frankt ställer sig upp och deklamerar att hon är lesbisk. Kanske är det bara för att få tyst på sin farbror, kanske är det så att hon är lesbisk? Helt ärligt så har Mirre aldrig tidigare ens reflekterat över detta, men nu när hon kommit ut inför hela släkten, så får det vara så.

Mirres familj ställer sig aningens skeptiska till att Mirre kommit ut och Mirres kompisar reagerar ungefär likadant. De säger att de stöttar henne, men verkar mer se på det som en nyck, nåt som kommer att gå över. Men nu när Mirre kommit ut tänker hon gå all in. Hon kommer ut på Instagram, låter hela skolan få veta och hon blir kompis med coola Sanna, skolans fram tills nu enda flata, och de båda blir ett par. Att hänga med Sanna är spännande och Mirre får äntligen allt det där som hon gått och längtat efter. Men när hon och Sanna väl blivit ett par försvinner de gamla kompisarna. Och när Mirre ställer till det med Sanna har hon plötsligt inga kompisar kvar.

Hata Gustavsberg är Agnes Lindströms debutroman, en riktigt underhållande och träffsäker sådan. Jag tror många tonåringar kommer att känna igen sig i Mirre och hennes känsla av att vara fast i ett trist förutsägbart liv och vilja något mer, något annorlunda. Att vara missnöjd, trots att man egentligen har ett ganska okej liv med kompisar, hyfsat schyssta föräldrar och bra syskon. Det handlar så klart om att försöka hitta sin egen identitet, och det är inte alltid det lättaste.

Trollspanarna

Länk till adlibris och bokus
Trollspanarna är Annika Widholms tredje bok om kompisarna Malva och Hanna som råkar ut för kusligheter. Tidigare finns Spökspanarna och Zombiespanarna och båda dessa är rysligt populära på min skola. Jag är ganska säker på att även Trollspanarna kommer att väcka flera läsares intressen.

I Trollspanarna är Malva och Hanna med sin klass på utflykt i skogen. Deras lärare Peter har ordnat så att de ska träffa Trulsa i skogen. Hon kan nämligen allt om skogen. Men Peter blir nästan sur på Trulsa när hon börjar berätta om trollen som bor i skogen. Troll finns bara i sagorna, säger Peter, inte på riktigt.

När Trulsa berätta färdigt om skogen så ska klassen gå en tipsrunda två och två. Det är gula markeringar utsatta i skogen som ska vara lätta att följa, men ändå går Malva och Hanna fel och hamnar vilse. Snart ser och hör de troll överallt. Trulsa har sagt att trollen helst kommer fram när det är mulet eftersom de inte gillar sol och nu mörknar himlen mer och mer.

Trollspanarna är spännande och alldeles lagom småkuslig när man går i lågstadiet. Texten är lättläst och perfekt när man vill ha en kapitelbok men inte är riktigt redo för de tjockare böckerna än. Jag tycker Spanarna-serien är en riktig succé och jag hoppas Annika Widholm och Jonna Björnstjerna, som gjort de härliga illustrationerna, fortsätter ge ut böcker om Malva och Hanna.

Tusen tack till Hegas för recensionsexet!

tisdag 3 oktober 2017

Flesh and blood

Länk till adlibris eller bokus
Flesh and blood utspelar sig mitt under Blitzen i London. Bill önskar sig en bror. Mer än någonsin nu när han är sur på sin lillasyster som gjort så att de är tillbaka i London med sin mamma istället för att vara evakuerade till landsbygden där det finns en massa andra ungar och kompisar att hänga med.

En natt efter att kvarteret träffats av en bomb så hör Bill ett rop på hjälp från rasmassorna i ett hus. En svårt skadad pojke dras ut ur det raserade huset. Bill och hans mamma besöker pojken på sjukhuset. Han är så svårt skadad att nästan hela han är bandagerad. Det enda som är synligt är hans ena öga. Pojken tycks inte kunna prata och någon familj går inte att hitta. När Bill och hans mamma får höra att pojken riskerar att hamna på barnhem tycker de att det låter förfärligt och erbjuder sig istället att de ska ta hand om pojken.

Bill ser fram emot att få en ny vän och tänker att han nog ska kunna muntra upp pojken. Men det blir inte som någon i familjen tänkt sig. Pojken fortsätter att vara knäpptyst, men inte desto mindre betraktar han allt som familjen gör med sintt enda fungerande öga. Bills lillasyster tycker han är obehaglig och snart börjar även Bill ångra att de erbjudit pojken husrum. Hela situationen tär på familjen, men deras samvete tillåter inte heller dem att sätta pojken på barnhem. Chris Priestleys Flesh and blood är en krypande obehaglig, psykologisk berättelse med ett hyfsat öppet slut som är tolkningsbart.

torsdag 21 september 2017

Idag är allt

Länk till adlibris och bokus
Idag är allt av Nicola Yoon utspelar sig under en enda dag. En dag som kommer att bli både omstörtande och avgörande för två unga människor i New York. Sjuttonåriga Natasha har sen hon var tolv år levt i New York med sin familj som illegal invandrare, men nu har domen kommit. Familjen ska utvisas till Jamaica. Ikväll. Natasha, som känner sig mer amerikansk än jamaicansk, tänker in i det sista försöka se till så att familjen ska få stanna och har därför bokat möte med en advokat som säger sig kunna hjälpa henne.

Daniel tar den här morgonen på sig kostym och slips för att se anständig ut på intervjun han ska på som förhoppningsvis kommer att hjälpa honom att komma in på Yale där han ska plugga till läkare. Det är en enorm möjlighet som ligger framför Daniel, men det är bara det att Yale snarare är Daniels föräldrars dröm än hans egen. Själv vill han helst jobba med att skriva poesi i framtiden, men kraven från hans hårt arbetande föräldrar som invandrat från Sydkorea går inte att bara strunta i.

Av en tillfällighet korsas Natashas och Daniels vägar, han räddar henne från att bli överkörd vid ett övergångsställe och hon känner att hon står i tacksamhetsskuld till honom och bjuder på en fika. Daniel är redan här övertygad om att det är ödet som fört dem samman och att han träffat sitt livs kärlek. Men medan Daniel är en obotlig romantiker så är Natasha cynikern som inte tror på något annat än det som går att bevisa vetenskapligt. Att dessutom gå och bli kär sista dagen hon har kvar i USA står inte på hennes att-göra-lista. Men Daniel är envis, faktiskt ganska charmig och otroligt sexig och Natasha går motvilligt med på att tillbringa dagen med honom i väntan på deras respektive viktiga möten.

Idag är allt är en romantisk historia som uppmuntrar till filosofiska funderingar. Allt som sker i boken präglas av tillfälligheter, slumpen, kanske ödet? Det är ett vad-hade-hänt-om-inte-tänk hela berättelsen igenom. Det är en rad incidenter som leder till att två personer ska träffas och det är inte bara Daniel och Natasha som är inblandade eller påverkar vad som kommer att ske. Orsak och samband styrs av flera individer vars historier vi också får korta glimtar av emellanåt. Och precis som med Ingenting och allting är slutet inte alls så förutsägbart som man skulle kunna vänta sig av en bok av denna genre, vilket jag verkligen gillar.

onsdag 20 september 2017

Inatt jag drömde

Länk till adlibris och bokus
En natt på sommarkollot kan inte Malik sova. Herregud vad Elias snarkar! Alla andra har hunnit somna och nu är det bara Malik som ligger vaken. Eftersom han ändå inte kan somna så reser han sig och går upp. Det är då han upptäcker de där ljusstrimmorna ovanför de sovandes huvuden. Det är som en liten öppning med ljus innanför. Malik blir nyfiken och går fram till glipan ovanför Elias huvud, tar tag i öppningen och särar på den med sina händer, och där förstår han att de här gliporna han kan se är ingångar till de andras drömvärldar. Kliver han in i glipan så hamnar han i någon annans dröm.

Självklart tycker Malik att det är superspännande. Men han fattar också att han inte kan berätta något om vad han upptäckt. Men han bestämmer sig ändå för att visa sin upptäckt för Sira, snyggaste tjejen på kollot och som Malik är kär i. Sira tycker också det är jättehäftigt och vill att de ska göra om det. Men att gå in och ut ur folks drömmar är så klart inte helt okomplicerat. Vaknar personen vars dröm man besöker blir man fast i drömvärlden. Ytterligare omständigheter komplicerar till det för Malik. För vem är den där kvinnan med vita handskar och paraply som börjar dyka upp när Malik besöker drömmarna och som sen dessutom följer med honom ut ur drömmarna? Och vad vet statsministern om Maliks förmåga egentligen?

Mårten Melin har skrivit en fantasifull och spännande historia som mitt i alla knasigheter som händer känns totalt trovärdigt och vardagsnära. Jag gillar Inatt jag drömde väldigt mycket. Tack vare de korta okomplicerade meningarna blir boken lättläst och en riktig bladvändare. Och vad glad jag blev när det dessutom visade sig att man fick göra ett återbesök på Skogsbingelskolan!

tisdag 19 september 2017

Den olycksaliga återkomsten

Länk till adlibris och bokus
Tvillingarna Thornthwaites olycksaliga återkomst av Gareth P. Jones är en efterlängtad uppföljare till Tvillingarna Thornthwaites testamente. Första boken slutade visserligen med en vapenvila mellan Ovid och Orelli, efter att de i åratal försökt ta livet av varandra, men det slutade också med att hela herrgården Thornthwaite brann ned. Syskonen bor nu alltså mer eller mindre i en ruin (vissa delar är fortfarande beboeliga) samtidigt som en rumänsk hantverkare, Dragos, fått i uppdrag att restaurera herrgården. Deras butler är död och deras kokerska sitter i fängelse och de enda de har kvar att räkna som familj är trädgårdsmästaren Tom, hushållerskan Hazel och deras före detta barnsköterska syster Griddle. En stor förändring för tvillingarna är också att de numera går i skola i byn där de försöker smälta in och skaffa kompisar, något som inte är världens lättaste då deras familjs rykte är illa ansett av de flesta.

Tvillingarna Thornthtwaites olycksaliga återkomst börjar med att en för syskonen tidigare okänd morbror dyker upp för att upprätta kontakt och relation med sina syskonbarn. Samtidigt börjar den ena efter den andra mystiska olyckshändelsen inträffa. Som tur är har Ovid och Lorelli flera års erfarenhet av att klara livhanken i diverse dödsfällor, men vem är det som nu gillrar fällorna? Ovid och Lorelli bedyrar sin oskuld inför varandra, så vem är det egentligen som försöker ta livet av dem nu? Givetvis figurerar flera misstänkta typer i tvillingarnas närhet som möjligen skulle kunna vinna på tvillingarnas bortgång.

Precis som vid första mötet med Tvillingarna Thornthwaite är det här en trevlig, mysig och väldigt underhållande berättelse om än rätt så elak och våldsam.

fredag 15 september 2017

Skogens blod

Länk till adlibris och bokus
Lena Ollmark kan det här med läskiga berättelser. Skogens blod och andra skräckberättelser innehåller fem korta och lättlästa skräckisar för unga. De är faktiskt rätt bra läskiga och inte på något vis tillrättalagda.

Här är berättelsen om Peter som vill skydda vargarna under vargjakten och går med i Skogens blod, en hemlig organisation som sögs värna om vargarna. I berättelsen om mobbade Julia ser Julia äntligen sin chans att bli av med sina plågoandar när det börjar en ny kille på skolan. Här är Kalle som är livrädd för fåglar. Ingen förstår honom, men Kalle vet vad fåglarna är ute efter. Har man sett Hitchcocks Fåglarna så förstår man Kalle mer än väl. Fjärde berättelsen handlar om ett författarbesök som slutar med att var och en i klassen avslöjar sina allra värsta rädslor. Och så är det Saga som är sjukt nyfiken på det där Youtube-klippet som sägs vara värre än döden. Det visar sig faktiskt vara så.

Skogens blod är perfekta skräckberättelser att mysa till det med när höstmörkret faller och regnrusket utomhus sätter stämningen.

Sally Jones

Länk till adlibris och bokus
Jakob Wegelius båda böcker om gorillan Sally Jones är berättelser som står sig var och en för sig men som tillsammans blir ett riktigt härligt läsäventyr. Böckerna är utgivna med ett par års mellanrum och är väldigt olika i sina utföranden. Den första, Legenden om Sally Jones, skulle nästan kunna tas för en bilderbok, så rikt illustrerad som den är, medan Mördarens apa är en riktig tegelsten till kapitelbok och dessutom riktar sig till en något äldre målgrupp.

Sally är gorillan som fångas i Afrikas djungel och smugglas till Europa som förlovningspresent till den sköna Fatima i Istanbul. Men den sköna Fatima vill inte ha någon apunge och Sally Jones hamnar istället hos en djurälskande och juvelälskande madam som lär upp Sally i det tjuvaktiga yrket. Äventyr följer därpå, och berättelsen om Sally Jones innehåller såväl hopp och drömmar som svek och besvikelser.

Sally Jones räddas till slut av fartygsmaskinisten Koskela, eller Chiefen, som han rätt och slätt och kallas och tillsammans skaffar de sig fartyget Hudson Queen som de ger sig av på för att se världens alla hav.
Länk till adlibris och bokus

Legenden om Sally Jones slutar alltså rätt så lyckligt och Mördarens apa tar vid i samma anda, men den hoppfulla tonen varar inte länge. Det här är nämligen en mycket mörkare berättelse som startar i Lissabons hamnkvarter. Ett jobb med att hämta en last slutar olyckligt för Chiefen och Sally Jones. Chiefen blir oskyldigt anklagad för mord och dömd till fängelse. Sally tvingas fly och finner tröst och hjälp hos några vänliga människor som också försöker hjälpa henne med att avslöja den riktiga mördaren. Jakten på den skyldige för Sally från Lissabon till Egypten och ända till Indien. Det är många hinder längs med vägen och Sallys liv och öde bestäms av flera inblandade personer och stundom ser det riktigt mörkt ut för Sally. Men trots den mörka tonen så slutar även Mördarens apa lyckligt.

Jakob Wegelius belönades med Augustpriset för båda böckerna först år 2008 sedan även 2014. Välförtjänt!

onsdag 13 september 2017

Flickan som kom till Auschwitz

Judar, homosexuella, romer, funktionshindrade, kriminella förbrytare eller politiskt oliktänkande, är de grupper av människor som man ofta förknippar med förintelsens offer. Men sen fanns det också de som bara hade otur. Sådana som Kazimiera, katolsk polack som befann sig på fel ställe vid fel tillfälle och som inte hade papper att styrka sin identitet med. Det finns troligtvis fler historier liknande Katjas, säkert fanns det fler som Katja vars öde gick så mycket sämre. För Katja överlevde trots allt.

Kazimiera föddes i Polen 1925. När kriget bröt ut drogs i stort sett alla tyska män ut i kriget, men fabriker och gårdar och annat arbete måste ju fortfarande skötas, varför tyskarna tvångskommenderade de ockuperade polackerna till att arbeta i Tyskland. Kazimiera blev som femtonåring helt enkelt skickad som tvångsarbetare till en bondgård i Österrike där hon och en annan flicka fick arbeta hårt. Kazimiera vantrivdes och bestämde sig för att rymma tillsammans med en annan tjej. Men på tågstationen hoppade de på fel tåg. Och istället för att åka hem till Polen hamnade Kazimiera i Auschwitz.

Därefter skickades hon från det ena lägret till det andra. Vid krigsslutet kom hon till Sverige som 20-åring. Här träffade hon så småningom sin make Sture och bytte namn till Katja. Precis som många som upplevde och var med om förintelsen pratade Katja sällan efteråt om vad hon upplevt. Det var ingen hemlighet vad som hänt, men inget som man pratade om. Men en dag kände Katja att det var dags att berätta sin historia och kontaktade Sören Sommelius som skrivit ned Katjas upplevelser i Flickan som kom till Auschwitz.

Pojken som överlevde förintelsen

Thomas Buergenthal var knappt elva år och befann sig i Sachsenhausen när lägret befriades av ryska soldater våren 1945. Därmed är Thomas Buergenthal också en av de yngsta att överleva Auschwitz, som han satt i dessförinnan.

Thomas föddes i Tjeckoslovakien 1934 och var ende sonen till ett tyskt judiskt par. När tyskarna marscherade in i Tjeckoslovakien 1939 flydde den lilla familjen till Polen där de under flera år levde i olika ghetton. Thomas föräldrar lyckades på olika vis gömma undan Thomas eller övertyga de tyska soldaterna att han var arbetsför eller hittade på något annat som gjorde att han undvek att sorteras ut med alla andra barn som skickades iväg från ghettona och detta gjorde att deras lilla familj lyckades hålla ihop ända till i augusti 1944 då de transporterades iväg till Auschwitz.

I Pojken som överlevde förintelsen berättar Thomas, utifrån de minnen han har från sin barndom, om sin uppväxt i de polska ghettona med en vardag många gånger kantad av fasor och rädsla för de tyska soldaterna, och fortsätter att beskriva livet i Auschwitz och senare Sachsenhausen.

På många punkter känner man igen beskrivningarna från koncentrationslägren från andra överlevarberättelser, men det som jag tycker skiljer ut den här biografin från så många andra är hur Thomas Buergenthal ägnar en stor del av boken till att också ta upp hur det var för de som överlevde efter kriget. Många som befriades från lägren drog till en början till synes planlöst omkring, vilse utan ett hem att återvända till. Thomas slog till exempel följe med ett gäng ungdomar som till en början slog sig ner i någons övergivna bostad. En tid senare togs Thomas omhand av en polsk soldat och kom att bli maskot i den polska armén innan han hamnade på barnhem och slutligen återförenades med sin mamma som också överlevt.

Och till skillnad från många överlevande judar så valde Thomas mamma att stanna kvar i Tyskland, mamman var ju trots allt tyska, och Thomas och hon slog sig ner i Göttinger, där mamman vuxit upp. Här berättar Thomas om hur folk omkring dem ofta inte vågade prata med dem eller hur påverkade hans klasskamrater var av judiska propagandan, förvånade över att Thomas inte var den tjuvaktige typ med stor näsa och mörkt hår som de fått lära sig att alla judar var, och hur en del lärare uppenbart slunkit igenom avnazifieringsprocessen som man som lärare måste gå igenom innan man fick lov att undervisa igen.

Thomas hamnade så småningom i USA där han utbildade sig till jurist och blev senare domare i internationella domstolen i Haag 2000-2010.