torsdag 29 december 2011

Mina julklappsböcker

2011 års julklappsböcker

Den perfekta julläsningen

En äkta feel good-bok! Perfekt julledighetsläsning! Jag hade inte kunnat välja en bättre bok än Dash och Lilys utmaningsbok av Rachel Cohn och David Levithan att läsa under julen.

Lily och Dash har av olika omständigheter blivit lämnade ensamma i New York över julen. Lily kan inte tänka sig något värre medan Dash ser fram emot att slippa det vanliga ståhejet kring julfirandet. I ett försök att sysselsätta Lily under julen, och kanske också finna henne en lämplig kille, har hennes bror placerat ut en röd anteckningsbok i Lilys favoritbokhandel. Anteckningsboken innehåller ledtrådar och utmaningar som ska genomföras av den som vågar läsa vidare. Dash hittar den röda anteckningsboken instucken mellan de bekanta bokryggarna i sin favoritbokaffär. Självklart antar han utmaningarna, den här leken vill han gärna vara med på.

Under dagarna före och efter jul lär Dash och Lily känna varandra genom att skriva i anteckningsboken och sedan skicka den vidare tillsammans med ytterligare utmaningar. Nyfikenheten på den andre växer sig större, men kommer förhoppningarna att infrias när och om de väl träffas på riktigt?

I vartannat kapitel får man följa Dash och Lily. Det är roligt, underfundigt och det blir, som alltid när Rachel Cohn och David Levithan samarbetar, en ljuvlig kärlekshistoria med New York som kuliss. Detta är sann läsglädje och jag är säker på att jag kommer att läsa om Dash och Lilys utmaningsbok nästa jul!

onsdag 28 december 2011

Polyhymnias guld

Polyhymnias guld, den sista och avslutande delen i trilogin om Tyko Flores av Martin Widmark, kastar en rakt in i handlingen. Det gäller nästan att man känner till karaktärerna och handlingen från de två tidigare böckerna om Tyko Flores. Jag hade svårt att komma ihåg allt när jag påbörjade läsningen av Polyhymnias guld, och detta trots att det inte var så jättelängesen jag läste Fyrtornet i Son-Li som är del två. Men det gav sig till slut, även om jag tror att jag hade tjänat på att läsa alla tre delar i ett svep.

Tyko och hans sällskap, bestående av Julia och medlemmarna av varietésällskapet, måste styra över det farofyllda havet, vars strömmar är opålitliga och ständigt föränderliga, och ta sig in i den tredje världen där Tykos mor hålls fången av kejsaren i De dödas stad. Enda sättet att korsa havet på är att följa med på det fartyg som ska föra de dödsdömda ungdomar som årligen offras till den fruktade Ormapan. Men för att deras uppdrag att befria Tykos mor inte ska vara förgäves måste de med alla medel se till att själva inte hamna i Ormapans klor. Det är ett livsfarligt uppdrag för Tyko att utföra, men det är också enda sättet för honom att nå sanningen om sitt ursprung.

Polyhymnias guld är mörkare än de två föregående delarna. Det är spännande läsning och liksom de tidigare delarna illustreras varje kapitel med fantastiska bilder av Henrik Tamm. Jag tyckte dock att den avslutande delen i äventyret om Tyko Flores tog slut lite väl snabbt, utvecklingen i de två sista kapitlen formligen rusade fram och här hade Widmark gott kunnat få brodera ut handlingen lite mer. Tyko Flores äventyr är en trevlig och spännande fantasytrilogi, men jag tycker inte att del två och tre riktigt lever upp till första delen, Den dansande djävulen som tog mig med storm.

fredag 23 december 2011

Julläsning

Det här är vad jag hoppas hinna med i jul. Bland annat.

Äggg

Elvaårige Gilbert är allergisk mot ägg. Inte lite allergisk, utan mycket allergisk. Väldigt mycket allergisk till och med. Det jobbiga med allergin är inte att han får utslag eller klåda eller något sådant, utan att han måste kräkas när han märker att han fått det minsta lilla bit ägg i sig. Som tur är så respekteras Gilberts allergi av de som känner till den. Utom av Gilberts faster. Hon verkar ha fått för sig att Gilbert bara hittat på sin allergi och testar honom gärna genom att blanda ägg i maten hon bjuder på. Gilbert känner sig kränkt av sin faster och är gruvligt trött på att hon inte kan respektera att han inte tål ägg. Men han ska nog se till så att hon minns. Och att hon heller aldrig någonsin glömmer det. Hämnden är ljuv.

Stein Erik Lunde har vunnit flera priser och utmärkelser för boken Äggg i Norge. Det är en roligt skriven bok som ändå tar Gilberts problem på stort allvar och som väl skildrar hur Gilbert känner sig i utsatta situationer.

torsdag 22 december 2011

Den sista häxan

Den sista häxan av Sven-Olof Lorentzon bygger på verkliga händelser. År 1757 i en liten by i Dalarna anklagar en sjuttonårig dräng några kvinnor för att vara häxor. Häxförföljelserna i Sverige nådde sin kulmen under 1660-1670-talet och under denna period avrättades mer än 300 anklagade häxor (källa: Ne.se). Tack vare utbildning och undervisning i skolan under 1700-talet så slutade man så sakteligen att tro på trolldom och häxor. Ute på landsbygden fanns det dock inte alltid tillgång till skola för vanliga människor och fortfarande fanns det en tro på gamla sagor om häxor som for till Blåkulla.

Huvudpersonen i Den sista häxan är sjuttonårige Erik. Trots att han blivit avvisad så kan Erik inte sluta tänka på den vackra Sara med de glittrande ögonen och det långa glänsande håret. Varje gång han tittar in i hennes ögon är det som att han blir helt förtrollad av henne.

Snart börjar korna runt om i byn få en mystisk sjukdom och några blir så illa däran att de dör. Folk i byn börjar prata, visst ser det ut som att någon kan ha ridit på korna? Tänk om de har blivit förtrollade! Men varför blir inte korna på gården där Sara bor sjuka? Hur kan det komma sig att en så vacker flicka kan vara så elak, sur och tvär men ändå få Erik att tänka på henne hela tiden? Erik har sina misstankar, men han måste ha bevis innan han berättar för någon. Och bevis ser han till att skaffa sig. Men när Erik väl vågat avslöja sina misstankar för prästen och en rättegångsprocess inletts, kommer tvivlen och hans samvete säger att han handlat fel. Men tar han tillbaka vad han berättat så skulle folk anklaga honom för lögn, och han har ju svurit på bibeln att han talat sanning. Hur ska han kunna göra rätt för sig nu?

Krigare utan minne

På en öde strand vaknar Biko upp. Hans huvud bultar, hans kropp värker och han minns inte vem han är eller hur han hamnat på stranden. Men han märker att alla han möter vet vem han är, och nästan alla fruktar och är livrädda för honom. De som inte flyr försöker döda honom och Biko får veta att ett pris är satt på hans huvud.

Så träffar han Tira en ung kvinna som låter Biko följa med i hennes båt. Små glimtar av minnen återvänder sakta till Biko tack vare Tira. Han har haft en familj, en fru och barn, men Furste Garda har dödat dessa som hämnd för att Biko haft ihjäl så många av furstens män. Biko väljer att lita och tro på Tira trots att han anar att hon döljer något för honom. Även Tira har utsatts för Furstens våld och ondska och tillsammans beger de sig mot furstens ö för att utkräva sin hämnd. Under färdens gång blir Biko allt mer varse om vem han egentligen är och det han får veta om sig själv skrämmer honom.

Niklas Krog, en av Sveriges populäraste fantasyförfattare, har skrivit Krigare utan minne för LL-förlaget som är första delen i en trilogi. Det är en våldsam berättelse om den råbarkade och sammanbitne Biko som innehåller en hel del slagsmål och blodspillan. Krog lyckas förmedla en mörk suggestiv stämning i Krigare utan minne och han lyckas så pass väl så att till och med jag blir sugen på att läsa vidare om Biko och hans sökande efter sig själv och sin familj.

onsdag 21 december 2011

I ett annat land

I I ett annat land får man träffa fjortonårige Aleks som bor på flyktingförläggning med sin familj i det lilla samhället Dalshed. I snart ett halvår har familjen levt i Sverige. Aleks plågas av minnen från sitt hemland och drömmer mardrömmar nästan varje natt. Det är så många otäcka minnen som slåss om utrymmet i Aleks huvud och de vuxna runt omkring honom vill att han ska berätta om sina upplevelser. Men alla minnen snurrar bara runt, runt och Aleks vet inte var eller hur han ska börja berätta. Dessutom vill han inte riskera att väcka liv i gamla minnen igen genom att berätta.

Av Kjell, som jobbar i köket på förläggningen, får Aleks låna en cykel och kan ta sig runt i trakterna och utforska sin omgivning. På sina cykelturer stöter Aleks på mindre välvilliga människor, men han möter också vänlighet och han lyckas få nya vänner som han kan anförtro sig åt. För Lisa vågar Aleks berätta om sin älskade hund Mir som han saknar så väldigt. Och den hörselskadade Dagmar tycks förstå när Aleks på sitt eget språk berättar om sina upplevelser.

Jag tycker att I ett annat land är lite väl politiskt korrekt. Problematiken med främlingsfientlighet känns given, men att samma killar som tråkar Aleks, fullt ut verkar acceptera den homosexuelle fritidsledaren verkar lite osannolikt. Att också Aleks direkt accepterar Kjells och fritidsledarens relation utan några som helst kommentarer känns ju i och för sig fint och trevligt, men lite för bra. Men I ett annat land känns ändå som en viktig bok som ger insikt i hur det kan vara att leva mitt i en konflikt, om än inte mitt i skottlinjen, och hur det känns att tvingas lämna trygghet, vänner och släkt och allt annat man har kärt. Håkan Lindquist lyckas väl med sin gestaltning av Aleks och genom Aleks upplever man svårigheten i att sätta ord på hemska upplevelser.

tisdag 20 december 2011

De utvalda

Tankeläsaren är första delen i den blivande fantasytrilogi De utvalda av Kristin Cashore. Jag gillar ju inte fantasy överdrivet mycket, men det som lockade mig att läsa Tankeläsaren var att relationer sades stå i större fokus än mystiska och mytiska väsen. Dessutom så har flera av eleverna på skolan jag jobbar på fullkomligen slukat boken och direkt frågat om nästa del (som inte kommer ut förrän i maj 2012). Så det är klart man blir nyfiken då.

I en värld där sju kungadömen härskar föds det ibland barn med olikfärgade ögon. Dessa barn utmärker sig genom att ha speciella egenskaper, eller gåvor, och vanliga människor fruktar dessa Särlingar som de kallas. Det är kungens privilegium att utnyttja särlingarna och deras gåvor för egen vinnings skull och som så många andra särlingar arbetar Katsa för sin kung. Katsa är född med dödandets gåva och ända sedan hon lärde sig att kontrollera sin särlingsgåva har hon fått springa kungens ärenden för att driva in skulder, ge betalt för oförrätter eller hota kungens fiender. Katsa avskyr det hon tvingas göra mot andra människor och har i hemlighet startat Rådet, en motståndsrörelse som försöker skydda befolkningen från de ärelystna och grymma kungarna. Trots detta ser Katsa inte ljust på sin egen framtid, hon vet att hon för alltid kommer att vara tvungen att utföra sin kungs befallningar.

Men allt förändras när hon möter prins Po, en särling med tankeläsandets kraft. Po kan inte bara mäta sig med henne i strider utan han förstår också hur det känns att betraktas som speciell och stå utanför. Kärlek uppstår och Katsa får mod till att bryta med sin kung och följa med Po för att kämpa mot en ondskefull kung. Under resans gång får Po och Katsa oanade insikter om sina gåvor men också föraningar om att den ondskefulle kungen kanske döljer fruktade särlingskrafter.

Jag är inte helt entusiastisk efter att ha läst Tankeläsaren. Men jag får väl hålla med om att den stundom lyckas bygga upp spänningen och skapa ett riktigt bra driv i handlingen. Här finns behållning både för romantikern, fantasyfantasten och för den som föredrar action och äventyr. Men det här är inte riktigt my cup of tea och jag känner mig inte speciellt uppslukad av vare sig handling eller huvudpersoner.  Del två, Monstrets dotter lär jag inte kasta mig över.

Rufus sista resa

Rufus vaknar upp på sjukhus, han har inget minne om vad som har hänt och han kan varken röra sig eller tala. Rufus egen kropp har blivit hans fängelse - det här är tusen gånger värre än att dö. Men tack vare en envis sjuksköterska går Rufus rehabiblitering ändå framåt. Hon kommer på sätt som Rufus kan kommunicera på och snart har hon provocerat fram reaktioner hos Rufus som får honom att inse att han faktiskt kan ta sig ur sitt fängelse om han bara vill. Men vill han det?

Man anar att Rufus varit med om något otäckt, det tisslas och tasslas bland sjukhuspersonalen, men ingen vill berätta för Rufus vad som har hänt. Rufus vet inte om han har ett liv värt att återvända till och han leker med tanken på att ge upp, sluta kämpa. Men så möter Rufus Paula, en hjärtsjuk tjej som väntar på transplantation. Och Rufus livslust vänder tillbaka. Tack vare Paula får hans liv mening igen, men när Rufus till sist får reda på vad det är han har varit med om och vad han orsakat, återvänder tvivlen. Kommer han att klara att gå vidare och finns det ett liv värt att kämpa för?

Anders Brundin har skrivit Rufus sista resa, utgiven av LL-förlaget. Det här är en tankeväckande bok om vad som driver folk till onda handlingar och Brundin kommenterar i slutet begreppet ondska vs godhet. Föds vissa människor onda? Och om en ond människa kan bli god, kan då en god människa bli ond?
Rufus sista resa har bra driv i sin handling, men jag är tveksam till kapitlet där Rufus och Paula har sex i en sjukhussäng. Nej, det är inte moraltanten i mig som talar, jag tycker bara inte att de utförliga beskrivningarna av sexakten tillför något till berättelsen.

fredag 16 december 2011

Utan att säga hej då

Utan att säga hej då av Kerstin Erlandsson-Svevar är en lättläst bok som ändå ställer lite krav på läsaren. Bokens huvudpersoner är en tjej och en kille, bästa kompisar sen länge. Men när tjejen, som är bokens jag, börjar misstänka att hennes kompis vill vara lite mer än bara vän med henne börjar hon stöta bort honom. Hon är livrädd för att hans känslor ska komma i vägen för deras vänskap. Givetvis blir killkompisen sårad och börjar undvika sin tjejkompis. Men det är först när han blir tillsammans med klassens nya tjej som det går upp för bokens jag att han faktiskt varit mycket mer än en kompis för henne också. Men nu är allt för sent. Eller finns det en chans att det kan bli de två i alla fall?

Berättelsen är skriven i jag-form utifrån tjejens perspektiv, så det är kanske inte så himla konstigt att hennes namn aldrig dyker upp, men det var först nu när jag skulle skriva om boken som jag lade märke till att man aldrig får veta killens namn heller. Huvudpersonen vänder sig direkt till killen och de två blir aldrig mer än Du och Jag i den här berättelsen. Det känns väldigt personligt och intimt på nåt vis. Trots (eller kanske tack vare?) det något avskalade språket som lättlästa böcker ofta erbjuder, så är detta en stämningsfull bok som lockar fram känslor. Utan att säga hej då är en välskriven kärlekshistoria och Erlandsson-Svevar lyckas på ett avskalat vis ändå beskriva huvudpersonens känslor väldigt exakt. Det här är en bok jag gillar.

onsdag 14 december 2011

De vassa tändernas skog

De vassa tändernas skog är Carrie Ryans debutroman och har fått en rad utmärkelser i författarens hemland USA.

Mary har levt hela sitt liv i en liten by inhägnad av höga stängsel som ska hålla byborna skyddade från de Vassa tändernas skog och stänga ute de oheliga som lever i skogen. De oheliga som vandrar omkring i skogarna utanför byn är inget mindre än zombier som hungrar efter levande människokött. Den som blir biten av en ohelig är bortom räddning och förvandlas själv till en zombie. Enligt systerskapet som styr i byn finns det inga människor bortom de Vassa tändernas skog, byborna är de sista överlevande och därför är det extra viktigt att följa de enkla regler som systerskapet satt upp. Viktigast är att göra sin plikt, säkra nya generationer och att följa systerskapets ordrar.

Marys mamma har berättat om tiden före isoleringen i byn. Hon har berättat om havet, och Mary drömmer om att en dag få se detta hav. När Marys mamma blir biten av en ohelig och förvandlad till zombie blir hon förskjuten av sin äldre bror som lägger skulden på henne. Mary döms till att leva med systrarna i klostret, men hon vill inte sluta tro på att det kan finnas en värld bortom skogen. När Mary en dag ser en flicka komma till byn blir hon övertygad om att det måste finnas andra byar som deras. Denna upptäckt blir början på en svår balansgång mellan drömmar och plikt.

Givetvis innehåller De vasssa tändernas skog även en kärlekshistoria och Mary tvingas välja mellan mannen som älskar henne och mannen som hon är kär i och De vassa tändernas skog har nästan samma grad av trånande som i Twilight.

Jag hade hoppats på mer av De vassa tändernas skog. Baksidestexten och det jag läst om boken verkade ju så lovande. Men jag är besviken. Jag får inte svar på mina frågor. Vad då Återkomsten? Vilka är systrarna? Varför lever man så isolerade om man nu har möjlighet till kontakt med andra byar? Jag tycker mycket är för omständligt. Och trots ett väldigt rikt språk får jag inte alltid tydliga bilder när jag läser. Det är som att författaren är för angelägen om att beskriva bokens miljöer och karaktärer. Men istället blir det för mycket pladder och jag önskar någon redigerare hade strukit lite i texten.

torsdag 8 december 2011

Döda lärares förening

Lena Arro är en produktiv författare som framför allt är flitig på att komma på berättelser inom skräckgenren. Döda lärares förening och andra förfärliga historier består av sex korta noveller alla lika kusliga och otäcka, och absolut inget för den känslige. Titelnovellen Döda lärares förening handlar om när två elever råkar bli inlåsta på skolan samma kväll som skolans före detta, och numera döda, lärare återvänder för att hålla årsmöte. Tre av novellerna har Arro hämtat från folksagan och gjort om till sina egna läskigare varianter av originalen och är bra exempel på hur man kan återanvända teman och huvudpersoner men ändå sätta en egen prägel på.

onsdag 7 december 2011

Knivsegg

Knivsegg är skriven av Robert Swindells och har ett tydligt moraliskt budskap om att inte bruka våld utan att för den sakens skull framstå som alltför moraliserande.

Fjortonårige Sam går på en skola där ett gäng som kallas Hajarna dominerar. Hajarna mobbar och trakasserar de yngre eleverna, och Sam är en av de utsatta. Som en del av ett skolprojekt hjälper Sams klass till med hushålls- och trädgårdsarbete hos äldre som behöver lite extra hjälp. Sam som hjälper till med att röja upp i trädgården hos en gammal krigsveteran hittar en dag en kniv som han stjäl med sig. Sam börjar beväpna sig med kniven och detta ökar hans självförtroende så till den grad att han till och med vågar bjuda ut en av skolans snyggaste tjejer. Hon är dock inte alltför imponerad och skvallrar för Hajarnas gängledare, Cecil, att Sam bär kniv i skolan. En dag när Sam för en gång skulle inte har med sig sin kniv hoppar gänget på honom och utsätter honom för förnedrande behandling. Sam är fast besluten om att hämnas. Han ska sticka kniven i ryggen på Cecil. Men krigsveteranen har upptäckt att Sam snott hans kniv och lyckas övertala Sam att det bara är idioter som bär kniv och att bära vapen sällan leder till något gott.

tisdag 6 december 2011

62 Dagar

Femtonårige Tom tillbringar sommarlovet på landet med familjen, precis som vanligt. Men det här sommarlovet blir inte lika somrigt, soligt och härligt som det brukar vara. Tom, Brorsan och de andra grabbarna som brukar hänga på landet och dra runt med sina moppar, drar pojkstrecken ett snäpp längre. Att sabotera traktens brevlådor är en sak, men när någon kommer på hur man kan förvandla en astråkig kväll till något stort så är det med en viss obehagskänsla som Tom hänger på.

När killarna sätter fyr på en korsformation utanför baptisternas tält blir det stora rubriker i lokaltidningen och polisutredning. Killarna blir intagna till förhör och risken för att åtal ska väckas är stor. Brorsan säger att brottsrubriceringen kommer att bli mordbrand, och då blir det fängelse. Tom mår riktigt dåligt av det hela, men sommaren ska bli än värre. Den förståndshandikappade Lassemiss, traktens byfåne, och den person som kan ha sett gänget starta branden utanför baptisternas tält, blir påkörd och dödad. Tom oroar sig över att det kan vara moppegänget som ligger bakom Lassemiss död och han blir allt mer skuldtyngd och olycklig.

Cilla Naumann har skrivit 62 dagar. Titeln anspelar på det 62 dagar långa sommarlovet som blir en obehaglig sommar fylld av grubblerier kring döden, skuld och ansvar. Boken har ingen rak kronologi och kapitlena hoppar mellan sommarens olika dagar, men det innebär inte att det skulle vara svårare att följa med i handlingen. Naumann binder enkelt ihop berättelsen med ett okomplicerat språk, vilket gör det lätt att följa med i berättelsen.

måndag 5 december 2011

84 Charing Cross Road

Helene Hanffs Brev till en bokhandel gavs ut första gången i Sverige 1980 och är helt enkelt över tjugo års brevväxling mellan den amerikanska bokälskande Helen Hanff och antikvariatet på 84 Charing Cross Road i London.

Helen Hanff, var en New York-baserad författare som levde mellan 1916-1997 och som hyste en stor kärlek för böcker. Men hon hade tröttnat på det dåliga utbud och framför allt på den dåliga kvalitet på böcker som amerikanska bokhandlare erbjöd. Så när hon fick nys om antikvariatet Marks & Co i London lade hon en första beställning på 1940-talet som blev början på den livslånga brevväxlingen och tillika vänskapen mellan de anställda i antikvariatet och Helen Hanff.

Till en början är tonen i brevväxlingen mer professionellt hållen och sker enbart mellan Helen Hanff och antikvariatets chefsinköpare Frank Doel, men fröken Hanffs personlighet lyser snart igenom. Alla på antikvariatet är nyfikna på denna mystiska och krävande amerikanska fröken som är givmild nog att skicka godsaker och presenter till helger och högtider, och som dessutom lyckas få Frank Doel att så småningom släppa sin yrkesmässiga hållning och få en mer hjärtlig i ton i breven, allt eftersom åren går. Med tiden blir Helen Hanff personligen engagerad i varje anställd på Marks & co, inklusive deras familjer, grannar och vänner.

Tragiskt nog möts aldrig Helen Hanff och Frank Doel då denne avlider innan Helen Hanff hunnit besöka London, och efter chefinköparens död läggs antikvariatet ned. Men Helen får träffa alla de andra som hon brevväxlat med och i Hertiginnan av Bloomsbury Street berättar Hanff om sitt besök till London.

Brev till en bokhandel är en snabbläst och lättsam liten bok med hög feel-good-faktor.

söndag 4 december 2011

Besatt

Anne Cassidy är skicklig på att skapa spännande thrillers och Besatt är inget undantag. I alla fall inte om man tar sig igenom första halvan av boken. För Besatt börjar lite långsamt, jag tyckte först inte att berättelsen verkade så spännande som baksidestexten lovade, och trots det faktum att man redan på första sidorna får veta att någon bragts om livet. Det är först efter andra halvan som jag tycker spänningen börjar bli riktigt tät och ger mer driv i berättelsen.

Sextonåriga Ellie har varit kär i grannkillen Carl hur länge som helst. De är kompisar, känner varandra väl och umgås flitigt. Det har till och med hänt att de hånglat med varandra, men för att inte riskera att bli sårad eller förlora Carl så har Ellie aldrig vågat berätta för honom vad hon verkligen känner. Istället spelar hon oberörd och flörtar och hånglar med andra killar. När en ny tjej börjar i skolan, den snygga amerikanska Sandy, faller Carl för henne. Ellie hoppas att det, precis som med så många andra av Carls förälskelser, är en snabb övergående fas, men den här gången tycks det vara på allvar. Svartsjukan växer inom Ellie. Hon jämför sig med den snygga, sprudlande Sandy och känner sig mer än otillräcklig. Hon måste få Carl att börja se henne igen! Genom att manipulera både Sandy och Carl och spela ut de båda mot varandra tänker Ellie att hon ska lyckas sätta stopp för deras förhållande. Men Ellie går för långt. Alldeles för långt.

Jag sympatiserar till en början med den alldagliga och lite inåtvända Ellie.  Men ju mer besatt hon blir av Carl desto mindre tycker jag om henne. Cassidys porträtt av Ellie är väldigt nyanserat och skickligt tecknat. Utan att avslöja hur boken slutar så vill jag ändå säga att jag gillar det. Det påminner lite om den grekiska tragedin. I Besatt finns det inga vinnare.

torsdag 1 december 2011

Tvillingsjälar

Jacqueline Wilson är en av Storbritanniens mest populära barn- och ungdomsbokförfattare. Boken Tvillingsjälar är en av hennes allra största succéer.

Jewel och India bor på varsin sida av stan, medan India bor i en stor villa i ett av de mer välbärgade områdena så lever Jewel med sin mamma, styvpappa Terry och styvsyskon i en lite mer ruffig del. Terry dricker och misshandlar Jewels mamma regelbundet. När Terry en dag låter misshandeln gå ut över Jewel får Jewels mormor nog och ser till att Jewel får bo hos henne istället. Jewel får en fristad hos sin mormor. I sin dagbok skriver Jewel att hon kan känna sig trygg där men trots att hon känner sig sviken av sin mamma saknar hon henne samtidigt.

Indias föräldrar jobbar ständigt, nya au pairer avlöser varandra i hemmet och India lyckas inte få några vänner i skolan. Hon tycker om sin pappa, men avskyr sin mamma som ständigt är på sin dotter med olika dieter och bantningskurer. India dövar sin ensamhet och sina känslor med mat, godis, att läsa om Anne Frank, hennes stora hjältinna, och att skriva dagbok.

Jewel och India träffas av en slump, men de känner genast att de är varandras tvillingsjälar och blir bästisar. När Jewels mamma tillsammans med Terry kommer för att hämta hem sin dotter rymmer Jewel. India hjälper henne genom att gömma henne på sin vind - det blir precis som i Anne Franks dagbok!

I vartannat kapitel skriver Jewel och India i sina dagböcker och läsaren får ta del av deras vardag med ensamhet, osäkerhet och hemligheter. Tjejernas olika levnadssituationer är gripande och känns trovärdiga och jag tror att jag hade fullständigt älskat den här boken när jag var i elva-, tolvårsåldern. Wilson slår an en ton som går hem hos tjejer i framför allt den här åldern, hon utgår från deras perspektiv och gestaltar sina karaktärer så att det känns väldigt äkta .

onsdag 30 november 2011

Spegelns hemlighet

Ewa Christina Johanssons Spegelns hemlighet är tredje boken om Ella. Liksom i de två tidigare, Tavlans hemlighet och Spelkortets hemlighet möter Ella mystik, gåtor och spöken.

På en loppmarknad hittar Ella en dammig och repig spegel. Den är ganska smutsig och det är svårt att ens spegla sig ordentligt i den, men när Ella kikar lite närmare ser hon skuggor som tar form i spegeln. Medan hon betraktar skuggorna i spegeln blir hon medveten om att spegeln liksom suger fast henne. Det går inte att släppa blicken från den och Ella går närmre och närmre. Det är som om spegeln bär på en hemlighet och Ella vet att hon bara måste ha den.

Hon lyckas till slut övertala sin mamma om att köpa spegeln och de placerar den nere i källaren eftersom Ellas mamma tycker den är så ful och helst inte vill se den. Men väl hemma i Ellas källare är det som om all magi försvunnit från spegeln. Ella ser inget konstigt med spegeln och hon känner inte heller av något annorlunda som hon gjorde i butiken. Nu verkar spegeln vara en helt vanlig spegel. Men så när Ella och hennes tvillingsyster Ida är ensamma hemma och står och betraktar spegeln, går plötsligt strömmen och allt ljus försvinner. När lamporna tänds igen har Ida försvunnit. Tänk om hon har sugits in i spegeln?!

Spegelns hemlighet är lättläst och spännande med ett driv i berättelsen som gör att det är svårt att släppa boken när man väl börjat. Jag hoppas att Ewa Christina Johansson fortsätter att skriva fler böcker om Ella.

tisdag 29 november 2011

Mannen utan öde

2002 års nobelpristagare i litteratur, Imre Kertész har bland anant skrivit Mannen utan öde. Jag har läst den bearbetade lättlästa versionen, återberättad av Johan Werkmäster.

14-årige György bor i Budapest i Ungern, året är 1944 när han får reda på att hans far ska deporteras till ett arbetsläger. Några månader därpå får även György veta att han ska skickas till ett arbetsläger. György som aldrig varit utomlands förut tycker att det ska bli spännande, men han hamnar inte i det arbetsläger som han förväntat sig. György hamnar i Auschwitz, och transporteras sedan vidare till ett annat koncentrationsläger. De förhållande som György och de andra koncentrationsfångarna får utstå är omänskliga och det är svårt att riktigt ta in att allt detta verkligen händer på riktigt. För György känns det ibland som att han är en skådespelare i en teaterpjäs, och det hjälper honom att fjärma sig från de jobbigaste upplevelserna.

Tolv månader efter att György först hamnat i Auschwitz återvänder han hem till Budapest. Mycket har förändrats, inte minst han själv, och folk som han träffar tycker att György ska försöka glömma det han upplevt i koncentrationslägren för att kunna gå vidare. Men György varken vill eller kan glömma. Upplevelserna i koncentrationslägren kommer för alltid att vara en del av honom.

Imre Kertész, som själv deporterades till koncentrationsläger som ung pojke har hämtat inspiration till boken från sina egna upplevelser. Det här är en stark skildring och det går knappast att läsa Mannen utan öde utan att bli berörd.

Godis-sabotören

Tidningsdeckarna och godis-sabotören är Arne Norlins åttonde bok om Ali, Emma och Henke. Alla tre jobbar som reportrar på sommartidningen Norrsjö Nyheter som drivs av Henkes storebror Johan och några av hans klasskamrater från mediegymnasiet. 

I Tidningsdeckarna och godis-sabotören har Ali, Emma och Henke fått i uppdrag att testa lösgodis från olika butiker i Norrsjö för att ta reda på vilken affär som har det bästa lösgodiset. Men knappt har de hunnit börja sin undersökning när den ena efter den andra av butikerna utsätts för olika former av sabotage. Eftersom någon skrivit "Bevara sverige svänskt" på en av butikerna som ägs av en kvinna med kurdisk bakgrund så misstänker man att det ligger främlingsfientliga motiv bakom dåden. Men är det verkligen så enkelt? De tre tidningsdeckarna luskar och gräver djupare i fallen för att få fast godis-sabotören.

Jag har inte läst någon bok om tidningsdeckarna innan och jag blev imponerad över hur smart skriven Godis-sabotören är. Norlins tre unga reportrar är högst kompetenta detektiver med intelligenta tillvägagångssätt och smart slutledningsförmåga. Tidningsdeckarna och godis-sabotören är en äkta pusseldeckare där små ledtrådar placeras ut här och där så att man själv får sitta och försöka klura ut vem gärningsmannen är. Jag tycker inte att man behöver ha läst de tidigare delarna om Tidningsdeckarna, men det är klart att det, som med alla böcker i samma serie, är roligare att ha läst de tidigare delarna för att bättre lära känna huvudpersonerna.

måndag 28 november 2011

Trasig

Merparten av det jag läst av lättlästförlaget Hegas har riktat sig till mellanstadiet eller högstadiet men Trasig av Mårten Melin riktar sig snarare till unga vuxna. Max och Ida som går på gymnasiet har träffats en tid nu. De har aldrig varit pojkvän och flickvän, men de har träffats och hånglat och haft sex. Men nu måste det bli ett slut på det, för Max har träffat Elin som han är kär i. Men Ida vill att hon och Max ska fortsätta ses. Sista gången de träffas, gången de "gör slut", slutar också med att de har sex en sista gång. Och det är då det som inte får hända sker. Kondomen går sönder.

Trasig är skriven utifrån Max perspektiv och man får ta del av den ångest han genomgår, först med att inte våga berätta för Elin om Ida, men sen även den ångest och rädsla han upplever då han svävar i ovisshet om Ida blivit med barn eller inte. Mårten Melin ger ett trovärdigt porträtt av Max och Trasig engagerar trots enkel text skriven på ett begränsat antal sidor.

Mellan himmel och helvete

Bengt Fredrikssons Mount Everest. Mellan himmel och helvete är fängslande läsning om världens högsta berg och de som både försökt att bestiga berget såväl som de som faktiskt nått toppen. Men vem var egentligen först med att bestiga toppen? Nådde George Mallory och Andrew Irvine verkligen toppen redan 1924 eller ska Edmund Hillary och Tenzig Norgay räknas som de första människorna att bestiga Mount Everest 1953? Gåtan är ännu inte löst, men det är fascinerande att tänka sig att människan i knapp utrustning nådde höjder över 8000 meter redan på 1920-talet.

Stor vikt läggs på de spännande berättelserna om olika expeditioners lyckande och misslyckanden, men boken innehåller också lättillgänglig fakta om sherpas, vad som krävs för att lyckas bestiga Mount Everest och hur utrustningen för klättrarna har utvecklats.

Mount Everest. Mellan himmel och helvete är utgiven av LL-förlaget och har således luftig och läsvänlig text med illustrationer och fotografier av klättrare och vidunderliga utsiktsbilder men även mer skrämmande fotografier som vittnar om att det inte är någon lek att nå toppen. Boken lutar mer åt populärvetenskap än gedigen faktabok, men erbjuder fascinerande läsning, jag önskar bara att någon lagt lite mer tid på korrekturläsningen.

söndag 27 november 2011

Söta pojkar är bara på låtsas

Moa Eriksson Sandberg har utifrån sina egna dagboksanteckningar från gymnasieåren skrivit en väldigt personlig och brutalt ärlig debut. I Söta pojkar är bara på låtsas går Ella teaterlinjens första år på gymnasiet i Halmstad. Ella drömmer om att bli skådespelerska och ännu mer drömmer hon om att få spela mot Jonas Malmsjö. Livet kretsar kring skola, kompisar, fester och killar. Några av Ellas kompisar har pojkvänner, men Ella letar själv inte efter en pojkvän, hon vill bara ha kul och hon är mer än nöjd om hon får sexdebuten avklarad. På riktigt. Ella flörtar än hit och än dit, och killarna faller som furor. Men när de fått vad de vill ha är Ella inte längre lika intressant och det känns lika hårt varje gång Ella inser att hon blivit utnyttjad.

Faktiskt så känns det lite som att läsa i någons riktiga dagbok. Allt händer i ett rasande tempo, man kastas rakt in i olika händelser och allt är skrivet utifrån Ellas perspektiv. Även om man tycker Ella verkar sympatisk så kan hon tyckas lite väl egocentrerad ibland, men vilken tonåring lever inte i sin egen lilla bubbla från och till?

Söta pojkar är bara på låtsas väcker en hel del igenkänning om hur det kan vara att vara tonåring med kompisar som sviker, killar som gör en besviken och förväntningar som spricker. Boken är rolig och lättsam, även om tanten i mig faktiskt ibland förfäras över Ellas naivitet när hon lättklädd struttar runt på stan och flörtar hej vilt. Handlingen utspelar sig under samma tid som jag gick på gymnasiet och därför blir det en hel del igenkänning med kläder och stilar, vilket gör det extra roligt för mig att läsa.

Älskar - hatar

Jenny Downahms Älskar- hatar har jag verkligen längtat efter att få läsa. Jag har nog aldrig blivit så berörd av en bok som jag blev när jag läste Innan jag dör (också av Downham), så det var givet att jag skulle ha förväntningar när jag startade läsningen av Älskar - hatar.

Mikey och Ellie lever i två skilda världar. Medan Mikey bor med sin alkoholiserade mamma och två yngre systrar i ett mindre priviligerat område så bor Ellie med sin bror och sina föräldrar i en flott villa med strandtomt på andra sidan stan. Mikey och Ellies världar kolliderar när Mikeys syster Karyn påstår att en kille har våldtagit henne på en fest. Ellies bror Tom påstås ha utfört våldtäkten. Ord står mot ord.

Alla i Toms närhet är övertygade om hans oskuld och familjen anlitar dyra advokater för att frikänna sonen. Ellie, som är huvudvittne i våldtäktsrättegången, tror inte ett ögonblick på att hennes bror skulle ha kunnat förgripa sig på en flicka i hennes egen ålder.

Mikey, vars familj lever på bidrag känner sig maktlös. Han är ursinnig och han är fast besluten om att han ska nita killen som förgripit sig på hans syster. Mikey beger sig till familjen Parkers flotta villa, beredd på att ge killen en rejäl omgång. Men istället för Tom träffar Mikey Ellie.

Mikey och Ellie borde vara självklara fiender, men ur deras första möte växer en våldsam förälskelse fram. Båda två slits mellan att vara lojal gentemot sina familjer, och sina syskon framförallt, och att följa sitt hjärta och göra det som känns rätt och riktigt.

Visst kan man tycka att själva kärlekshistorien mellan Mikey och Ellie känns förutsägbar, men det stör mig absolut inte. Jenny Downham håller nämligen läsaren i ovisshet om Toms skuld eller oskuld ända fram till slutet och denna ovisshet tillsammans med Mikey och Ellies attraktion är en klar drivkraft i berättelsen. Jag blir tyvärr inte lika berörd av Älskar - hatar som jag blev av Innan jag dör, men jag gillar absolut Älskar - hatar och den som längtar efter en riktigt bra kärlekssaga ska definitivt plocka upp den här.

torsdag 24 november 2011

Spöken

I Spöken från hela världen har Monica Zak samlat spökhistorier som hon fått berättat för sig under flera av sina många resor över hela världen. Flera av berättelserna är hämtade från Centralamerika, men det förekommer ett par från Sverige, Somalia och Samoa i Stilla havet. Många av spökhistorierna från Centralamerika har drag åt folksagohållet  med varelser, eller spöken, som återkommer. Till exempel La Llorona - Guatemalas vanligaste spöke som letar efter sitt försvunna barn, Cigüanaba - en mycket vacker kvinna med långt, svart hår som lockar till sig män bara för att sedan visa sitt riktiga ansikte för dem, eller Sombrerón som följer efter och uppvaktar unga vackra flickor.

Själva spökhistorierna är i sig inte så läskiga att läsa, den kusliga effekten hos dessa historier ligger nog i att få dem återberättade för sig. Gärna i mörker, kanske i skenet av levande ljus eller en brasa. Och det läskiga i berättelserna är snarare deras approach såsom sanna berättelser (som ju egentligen varje riktig spökhistoria ska ha). Historierna är korta och mellan spökberättelserna får Monica Zak in lite kuriosa om sedvänjor, myter eller egna reseberättelser.

onsdag 23 november 2011

Mitt nya jag

Mitt nya jag är en lättsam och lättläst berättelse i chiclitt-aktigt fodral, skriven av Rosie Rushton.

Jemma blir totalt rasande när hennes mamma berättar att familjen köpt ett hus på landet. Ska hon verkligen tvingas byta ut stan med shopping, nöjen och uteliv mot kossor, mygg och bönder!? Och till råga på allt så har ju Jemma precis upptäckt sin drömkille. Hur orättvist kan livet bli egentligen? Visserligen så har Jemmas drömkille inte upptäckt Jemma än, men kompisen Lisa engagerar sig genast för att hjälpa kärleken lite på traven. Men frågan är om Lisas metoder är de rätta?

tisdag 22 november 2011

Augustpriset 2011

Augustpriset 2011 delades ut igår! Pojkarna av Jessica Schiefauer, som jag skrivit om här, tog hem priset i barn- och ungdomsbokskategorin. Jag har faktiskt inte ens tagit mig tid till att kolla upp de nominerade i de två andra kategorierna, men jag tycker att de vinnande titlarna verkar synnerligen intressanta och vill hemskt gärna läsa båda två. Grattis till Elisabeth Åsbrink för årets svenska fackbok och till Tomas Bannerhed för årets svenska skönlitterära bok!

måndag 21 november 2011

En hemlig vän

Henrietta och hennes mamma bor inte längre tillsammans med Henriettas pappa i det stora huset på landet, istället har de flyttat in i en lägenhet i stan. Mamma har fått nytt jobb och är borta hela tiden, Henriettas nya klass är inget kul och i huset de flyttat till bor det bara gamla människor. Henrietta känner sig ensam i sin nya klass och övergiven av sina föräldrar. Kan det bli mycket värre än så? Ja, tydligen så kan det det. Henrietta blir av med sina nycklar och hennes mamma fixar så att Henrietta får vara hos grannen tant Ellen efter skolan. Men tant Ellen verkar jättevirrig och Henrietta struntar helt enkelt att gå dit. Istället hittar hon upp till Herr Wallgren som bor på översta våningen. Herr Wallgren är lite mystisk, men han är åtminstone väldigt snäll.

Något annat som är mystiskt i huset är de där gungorna på gården som tydligen ska vara livsfarliga. Henrietta har blivit tillsagd att hålla sig borta från dem, och blir väldigt förvånad när hon märker att en liten flicka med röd toppluva brukar leka våldsamt med gungorna. Flera gånger försöker Henrietta varna flickan för gungorna, men flickan lyckas alltid försvinna spårlöst. Vem är hon?

En hemlig vän är Katarina Genars debutbok som är en smygande och gåtfull berättelse om Henrietta och hennes nya grannar. Men framförallt är detta en historia om Henriettas ensamhet och hur hon upplever sina föräldrars skilsmässa. De mystiska inslagen i berättelsen tillför ett bra driv, språket flyter lätt och gör En hemlig vän till en mycket trevlig läsupplevelse.

söndag 20 november 2011

Riggad

För Blake, Holton City Colts främste målskytt, finns inget viktigare än fotbollen. Riggad av Sophie McKenzie tar sin början när Blake och polaren Dan bryter sig in på den nya fotbollsarenan. De vet att de begår ett brott och att de inte får lov att vara där, men de ska bara testa den nya planen och sätta några skott.

Givetvis blir Blake och Dan upptäckta och tvingas fly. I tumultet som uppstår kommer de två vännerna bort från varandra och Blake blir av en händelse vittne till ett samtal mellan två män. Det framkommer att en av männen, Mr Vilman har stora skulder, men planerar att förskingra pengar från den nya stadions konto. När det avslöjas att Blake hört männens samtal får han ett erbjudande för att inte avslöja Mr Vilman. Om Blake mot en summa pengar avsiktligt ser till så att Holton City Colts förlorar nästa match och därmed inte tar sig till final, så kommer Mr Vilman att lämna honom i fred. Summan som Blake erbjuds är precis den summa som behövs för att Blake ska kunna hjälpa sin mamma med att betala hyran som de ligger efter med. Blake står inför ett stort dilemma: kan han svika laget för att hjälpa sin mamma?

Jag tycker Riggad är en av de mer lyckade lättlästa böckerna. Den har en fängslande story, ett bra driv i sin berättelse och Sophie McKenzie lyckas presentera bokens huvudperson väl trots begränsat antal sidor.

fredag 18 november 2011

En bit av mig fattas

Tre ungdomar, tre olika upplevelser men samma stad och samma datum. David Levithans En bit av mig fattas gavs ut i Sverige lagom till tio-årsdagen av 11 september och i boken får man följa Claire, Jasper och Peter och deras högst olika upplevelser av dagen som började som vilken annan dag som helst.

Det är tisdagsmorgon den 11 september 2001. Claire befinner sig i skolan tio kvarter från World Trade Center när nyheten om att ett flygplan styrt in i en av byggnaderna börjar spridas. Peter skolkar från samma skola för att kunna köpa Bob Dylans senaste skiva medan Jasper tryggt sover sig igenom all uppståndelse hemma i Brooklyn.

Hela världen, och i synnerhet varenda New York-bo befinner sig i chock efteråt och det är svårt att riktigt ta in omfattningen av vad man just har varit med om. Tack vare olika omständigheter dagarna efter terrordådet så flätas Claires, Peters och Jaspers liv och berättelser ihop, och tack vare varandra kan de börja bearbeta sina upplevelser. Genom ungdomarna upplever man svårigheten med att sätta ord på det ofattbara, chocken och sorgen, men hur det ändå går att känna hopp och glädje när världen tycks ha rämnat. Och hur vardagen runt omkring ändå fortsätter även om det känns som att man själv fastnat i ett vakuum.

David Levithan lyckas riktigt snyggt med att fläta samman dessa tre ungdomars liv. En bit av mig fattas har ett underbart välformulerat språk. Och liksom i flera av Levithans böcker spelar musik en stor roll. Man märker att New York är en stad som Levithan älskar, men för att läsa En bit av mig fattas behöver man själv inte älska New York, eller ens ha varit där, för att ändå kunna känna sig riktigt närvarande i staden under sin läsning.

torsdag 17 november 2011

Döden i dina ögon

Som sjuåring hittar Jem sin mamma död i sängen, efter att ha tagit en överdos. Och i och med denna händelse förstår Jem äntligen vad de där siffrorna hon alltid kunnat se i folks ögon betyder. Siffrorna är inget annat än det datum personen kommer att dö.

Jem får en ganska så trasig uppväxt, med ständiga omplaceringar i olika fosterhem, ingen att ty sig till och ingen som hon vågar berätta om sin speciella förmåga för. Jem är nu 15 år och efter att hon blivit avstängd från skolan driver hon runt på Londons gator tillsammans med polaren Spider. En av dessa dagar befinner de sig vid London Eye när Jem plötsligt inser att alla omkring henne visar samma datum i sina ögon, och inte nog med det: det är dagens datum. Jem förstår att något hemskt kommer att hända vid London Eye och lyckas dra med sig Spider därifrån. De springer en lång stund och när de flämtande stannat för att hämta andan hör de en enorm smäll. När de vänder blickarna mot London Eye så är en av kupéerna bortsprängd och vagnar intill ser helt demolerade ut.

Hela London är i chocktillstånd efter terrordådet, men mardrömmen för Jem och Spider har bara börjat. Vittnen vid London Eye har sett de båda ungdomarna springa från platsen en kort stund innan bomben detonerade och nu är polisen mycket angelägna om att få tag på dem. Men både Jem och Spider som haft problem med rättvisan tidigare, vill för allt i världen undvika polisen. Jem och Spider flyr London i en stulen bil, men inser snart att det inte kommer att bli så himla lätt att hålla sig undan. Snart har man lyckats identifiera Spider och Jem som de två ungdomarna som flydde från London Eye och nu är det inte bara polisen som är på jakt efter dem - hela England letar efter dem.

Döden i dina ögon av Rachel Ward är en spännande och fartfylld berättelse, dock aningens förutsägbar och klyschig, framför allt vad gäller Spiders och Jems inställning till polisen samt deras framväxande kärleksrelation. Texten och språket flyter bra, men jag hakade upp mig vid ett par tillfällen då Jem vänder sig direkt till läsaren vid ett par tillfällen endast i början av boken. Jag förstår helt enkelt inte poängen med det greppet och det känns som att Ward inte varit helt konsekvent i sitt skrivande. Ward lyckas däremot mycket bättre med sin gestaltning av Jem och att beskriva de svårigheter och moraliska dilemma som Jem dagligen står inför med att ständigt veta när någon ska dö. Döden i dina ögon lyckas också väldigt väl med att ta upp många svåra ämnen såsom sex och droger utan att moralisera.

Döden i dina ögon har fått väldigt bra omdöme från flera håll, så jag hade rätt så höga förväntningar på boken, tyvärr blev jag aldrig så medryckt i berättelsen som jag hoppats på. En helt ok bok dock.

onsdag 16 november 2011

Hungerspelen trailer

Äntligen! Det här har jag längtat efter:

Alice varannan vecka

Alice varannan vecka är en snabbläst berättelse av Bo R Holmberg som handlar om plastsyskonen Hjalmar och Alice. Varannan vecka ses Hjalmar och Alice när de bor hos sin pappa respektive sin mamma. Hjalmar tycker Alice är fantastisk, speciellt när hon är på gott humör, men han önskar att hon skulle vilja hänga lite mer med honom. Oftast låser hon bara in sig på sitt rum. Men genom väggen som delar deras rum kan Hjalmar nästan höra Alice andas när hon sover, så nära ligger hon. Ibland önskar Hjalmar att de inte var bonussyskon för då hade han kunnat fråga chans på Alice. Å andra sidan så hade han kanske aldrig fått träffa Alice om de inte var bonussyskon, och då är det helt klart att föredra att vara bonussyskon.

Alice och Hjalmar har känt varandra i tre år nu. Men enligt Alice så knakar deras föräldrars förhållande i fogarna, det kanske inte blir ett fjärde år. Hjalmar tror inte han skulle palla med att gå igenom ännu en separation, och han vet att han inte skulle palla ett liv utan Alice.

Alice varannan vecka handlar om skilsmässobarnen som får anpassa sig till nya familjekonstellationer, känslomässiga separationer och om att man faktiskt kan bli kär i pappas nya tjejs dotter.

Förlåt Elina

Evelina tycker att hon är den pinsammaste i hela klassen. Hon gör hela tiden bort sig, snubblar, säger fel saker, gör fel saker. Klart att ingen vill vara med henne då. Men allt detta kan Evelina leva med så länge inte Elina skrattar åt henne.

Elina är Evelinas enda och bästa vän. Att de två hör ihop, det hör man ju på namnen: Evelina och Elina, och när de ses har de jätteroligt ihop. Men deras vänskap sker helt och hållet på Elinas villkor. I skolan är det liksom underförstått att Elina och Evelina inte pratar med varandra och det är bara om Elina inte har bestämt något annat som de kan ses. Men en dag visar det sig att tjocka Cecilia i parallellklassen vill bli kompis med Evelina, men inte kan väl Evelina bli kompis med henne! Hon är ju helt fel, och ingen annan vill ju vara med Cecilia. Och vad ska Elina säga om Evelina pötsligt får en ny kompis, tänk om hon tror att hon blivit utbytt och ersatt av tjocka Cecilia! Evelina tycker hon sviker sin kompis genom att börja hänga med Cecilia. Men vem är det som sviker vem egentligen?

Förlåt Elina är en lysande skildring av det sociala spelet, de komplicerade och underförstådda sociala regler som man förväntas följa såsom populär eller inte-populär i skolan. Evelina pendlar hela tiden mellan att känna sig speciell och utvald, men på en och samma gång bortvald. Sofia Nordins gestaltning av Evelina är bara så bra och Nordin lyckas verkligen få fram varenda tanke och känsla hos Evelina så väl så att man som läsare riktigt känner att man är där med Evelina. Lysande skrivet!

måndag 14 november 2011

Vildhäxa

Vildhäxa - Eldprovet är första delen i en ny serie av fantasydrottningen Lene Kaaberböl. 12-åriga Clara Ask stoppas en morgon när hon ska till skolan av en enorm och obehaglig katt som flyger på Clara och klöser henne i ansiktet. Därefter ställer sig katten på Claras mage och slickar förnöjt i sig blodet från Claras sår. Det vill sig inte bättre än att såren blir infekterade och Clara blir svårt sjuk. Claras mamma vet inget bättre råd än att kontakta sin syster som hon brutit kontakten med. Moster Isa bor långt, långt bort från stan i ett litet hus ute i skogen tillsammans med både vilda och tama djur. Hos moster Isa får Clara den vård hon behöver, men hon får även veta att hon, liksom moster Isa tillhör släktet vildhäxor. Vildhäxor är ett släkte som lever i harmoni med naturen och som kan kommunicera med alla levande varelser.

Men Claras mamma vill inte veta av det som hon upplever som onormalt och hon vill inte heller inse att Clara kan ha ärvt sin mosters gåvor, och så fort Clara blivit frisk igen åker de tillbaka till stan. Men efter ytterligare en märklig incident står det klart att Clara måste flytta ut till sin moster för att lära sig att utveckla de magiska krafter hon besitter. Och det är bråttom, för den ondskefulla och fallna vildhäxan Kimera vill komma åt Clara och utmanar henne att göra Eldprovet, ett prov som även vana häxor fruktar att gå igenom.

Den här formen av realistisk fantasy, som utspelar sig i min egen värld och utan alltför många konstiga varelser gillar jag betydligt bättre än fantasyböcker som bygger upp hela världar kring dvärgar, alver och trollkarlar. Eldprovet är spännande och jag har inga svårigheter att identifiera mig med Clara. Bokomslaget till Eldprovet är för övrigt riktigt snyggt och lockar verkligen till läsning!

Den perfekte vännen

Den perfekte vännen är skådespelaren Jonas Karlssons andra novellsamling, men den första jag läser av honom. I nio noveller får man möta ett antal mer eller mindre udda karaktärer. De noveller som lämnar störst intryck hos mig är de som är lite längre, såsom Rummet, Marcus eller Cirkus, men även titelnovellen, Den perfekte vännen som handlar om två män som möts efter att inte ha setts på en lång tid och bestämmer sig för att återuppta vänskapen. En vänskap som båda två mer eller mindre tar för givet existerar. Den perfekte vännen som novell är lysande och träffsäker och får en att undra hur långt man är beredd att gå för att inte tappa ansiktet.

Rummet är mer smygande obehaglig. En till synes vanlig man visar sig vara allt annat än normal och saknar både social förmåga och självinsikt. Det nya jobbet blir inte riktigt vad huvudpersonen har tänkt sig, men som tur är finns det ett rum på avdelningen som står tomt och där vår man kan hämta kraft och energi när han behöver. Men hur kommer det sig att ingen annan kan se det här rummet?

Jonas Karlsson debuterade 2009 med novellsamlingen Det andra målet som blev mycket framgångsrik. Dess noveller är alla sammanknutna på ett eller annat sätt och under bokcirkeln i helgen diskuterade vi huruvida även novellerna i Den perfekta vännen hör ihop med varandra. Några namn återkommer, en del scener skulle kunna vara skildrade ur olika perspektiv. Troligtvis har Jonas Karlsson en tanke som knyter samman berättelserna med varandra, men helt tydlig är den inte och det krävs nästan att man aktivt letar efter beröringspunkter i novellerna för att kunna upptäcka ett eventuellt mönster.

Hur som helst så är mitt samlade omdöme om Den perfekte vännen mycket positivt. Det är bra flyt i språket, pinsamma situationer behandlas träffsäkert medan mer obehagliga situationer beskrivs så att de kryper under skinnet. Och jag blir helt klart sugen på att läsa Det andra målet.

torsdag 10 november 2011

Briggsy

Briggsy är en lättläst berättelse av Isla Dewar, utgiven av Argasso. Briggsy bor och lever med ett kringresande tivolisällskap och hamnar tillfälligt i samma klass som Minnie. Briggsy sticker ut från mängden, han klär sig i färglada kläder, är spontan och sorglös och liknar ingen annan jämnårig som Minnie har träffat. Han är rik på livserfarenheter men ändå stämplas han som mindre begåvad av lärarna i skolan. Han ligger långt efter i alla ämnen och bryr sig ärligt talat inte så mycket om att försöka skaffa sig ett bra betyg.
Minnie och Briggsy blir riktigt bra vänner, Minnie låter sig imponeras av Briggsy och ser upp till honom, kanske blir de till och med mer än bara vänner? Men vad tycker Minnies pojkvän om det?

I denna korta bok får läsaren lära känna Minnie och Briggsy och ta del av deras vänskap under några månader innan Briggsy åter ger sig av. Det är inte så mycket action i Briggsy, snarare är det en lågmäld berättelse som fokuserar mer på karaktärsbeskrivningen än på en spännande handling och som uppmärksammar det faktum att begåvning inte behöver vara likvärdigt med höga betyg i skolan.

tisdag 8 november 2011

Erebos

Ett datorspel cirkulerar på Nicks skola i London. Erebos heter det. Det har fått sitt namn efter grekisk mytologi, i vilken Erebos är mörkret personifierat. Och att mörkret härskar i Erebos värld råder det ingen tvekan om. Endast den som blir utvald får lov att ta del av spelet, men först måste man förbinda sig att följa ett antal regler som följer med spelet. Som spelare av Erebos får man bara en chans, sjabblar man bort den går det aldrig att börja om från början. Dör man så åker man ut, bryter man mot reglerna så åker man ut. Man får under inga omständigheter prata om spelet, speldeltagarna eller spelkaraktärerna, vare sig med vänner, familj eller aktiva speldeltagare och aldrig någonsin får man avslöja sitt rätta namn i spelet eller sin spelkaraktärs namn utanför spelet.

16-årige Nick vet inte riktigt vad som väntar honom första gången han stoppar in den piratkopierade dvd-skivan i sin dator, men precis som utlovat är spelet sanslöst bra och han sugs genast in i dess mörka värld. Spelet har en förmåga att interagera med sina spelare och på nåt vis vet Erebos vem du är utanför spelet, vad du har för intressen och kan till och med följa minsta steg du tar utanför spelplanen. Genom att utföra uppdrag i den verkliga världen kan man avancera i Erebos, bli starkare och mer uthållig och därmed få större chans att kämpa sig in i Den inre kretsen som består av de fem starkaste, modigaste och mest värdiga spelarna. Men det spelarna inte märker är att Erebos skickligt manipulerar sina deltagare och att Erebos enda mål är att döda.

Erebos är smart, fängslande och otroligt spännande läsning! Det är med rätta som österrikiska författaren Ursula Poznanski vann 2011 års Jugendliteraturpreis, Tysklands största litteraturpris för barn- och ungdomslitteratur. Jag är helt såld på Erebos, och jag gillar inte ens att spela datorspel.

måndag 7 november 2011

Fånge i tiden

Eric Brown har skrivit Fånge i tiden som är en skrämmande, men inte helt verklighetsfrånvänd framtidsskildring av Storbritannien.

Als och Jennys utflykt tar en oväntad vändning när de av en händelse slungas 50 år fram i tiden genom en reva i tiden. Platsen är densamma, men året är nu 2055 och Al och Jenny blir förskräckta när de ser sitt hemland vara fullt av militärer. Inte nog med att beväpnade trupper kontrollerar vägarna och patrullerar gatorna inne i staden, det tycks inte längre finnas några färgade människor någonstans. Alla är vita och Al väcker stor uppmärksamhet med sitt asiatiska utseende. Al och Jenny antas vara inblandade i en terroristgrupp och grips omgående av militären. Paret tycks ha hamnat i en mörk mardröm styrd av nazister och de har ingen aning om hur de ska kunna ta sig tillbaka.

Fånge i tiden är en lättläst och spännande bok, men den är också ett tankeexperiment som pekar på vad som skulle kunna hända om nazister eller nationalister kom till makten i Storbritannien. Och budskapet är klart och tydligt: Det ligger i varje människas intresse att förhindra att detta någonsin skulle ske.

Inte på riktigt inte på låtsas

Inte på riktigt inte på låtsas är en fristående fortsättning på Maja-Maria Henrikssons Jag finns som blev Augustnominerad och tog hem förstapriset i Bokjuryn 2010.

I Inte på riktigt inte på låtsas har Johanna blivit 17 år. Hon har slutat skolan och kommit bort från sina plågoandar där. Istället jobbar hon. Men även om hon trivs rätt bra på sitt jobb så är saker och ting långt ifrån bra. Johanna längtar innerligt efter känslomässig bekräftelse, att få höra till och få känna sig hemma någonstans. Johanna är inte välkommen hos sin pappa och Johannas mamma, som har träffat en ny man som hon väntar barn med, har återigen börjat distansera sig till Johanna. Det är ingen som riktigt vill ta sig an Johanna, och hon känner det som att hon hamnat mellan den riktiga världen och hennes egen verklighet. Eller som en fluga instängd mellan två fönsterglas - isolerad.

Men så träffar Johanna Jens. Jens är annorlunda, han är stark och självständig och har samtidigt ett väldigt känsligt inre. Johanna vill vara med Jens till varje pris och när hon mer eller mindre blir utkickad från sin mamma flyttar hon in hos Jens. Men Johannas längtan efter att bli älskad, att få känna tillhörighet och få bekräftelse gör henne blind för Jens mer trasiga, destruktiva sidor.

Liksom Jag finns är det här en gripande bok som framkallar många känslor. Maja-Maria Henriksson skriver välformulerat och väldigt berörande. Man bara vill att Johannas elände ska ta slut någon gång, att någon ska kliva in och hjälpa henne, men än en gång känner Johanna att hon bara har sig själv att lita till. Trots en strimma hopp i slutet så avslutar man läsningen av Inte på riktigt inte på låtsas med förvissningen om att Johanna har en lång väg kvar att gå.

lördag 5 november 2011

Allhelgonaoffret

Det är Alla helgons dag, så vad passar väl bättre än Allhelgonaoffret då? Petter Lidbeck har lyckats riktigt bra med att skriva en spännande och otäck rysare. Det här är en riktig bladvändare och jag kunde omöjligen slita mig från boken innan jag läst sista sidan.

Shirin och hennes pappa får en sommardag ett ovanligt erbjudande om att flytta in på en stor och fin herrgård med tillhörande stall. Det är byns kyrka som äger herrgården och kyrkan ser ogärna att det stora huset står tomt. Kyrkan står för alla omkostnader och Shirin och hennes pappa får lov att disponera hela herrgården helt gratis och utan förpliktelser. Det enda som byns präst förbjuder dem att göra är att gå upp på vinden. Det här låter för bra för att vara sant. Och det är det givetvis också.

Shirins pappa bryter snart det enda löftet man givit prästen. På vinden hittar han ett stort porträtt av en man som tidigare bott på herrgården, baron Eckleburg, som han bär ned, men det som är verkligen speciellt med porträttet är att baronen och Shirins pappa ser ut att kunna vara tvillingar. Tavlan tycks ha en förhäxande kraft på Shirins pappa och hon märker av förändringar hos sin far. Från att ha varit världens snällaste och mest älskvärda pappa blir han stundom som förbytt och Shirin känner inte längre igen sin far. Och ju närmare allhelgonahelgen man kommer desto fler otäcka saker inträffar på herrgården. Är det herrgårdens förflutna som gör sig påmint?

fredag 4 november 2011

Blodsbarn

Tim Bowlers Blodsbarn börjar smygande och i ett sakta tempo men frågorna hopar sig snabbt och efter ett par kapitel är jag fast i den spännande handlingen.

Will vaknar upp på ett sjukhus efter en olycka där han svävat mellan liv och död. Han minns inte vad som har hänt, var han är, och han vet inte längre vem han är. Det enda han minns med säkerhet är flickan med det svarta håret och de blå ögonen som kallade tillbaka honom från döden. Paret som påstår sig vara Wills föräldrar tar med honom hem till det lilla kustsamhället. Åter i sitt gamla rum får Will en chock när han ser att hela hans rum är tapetserat av teckningar föreställande flickan med det svarta håret och de blå ögonen, men ingen kan svara på vem hon är.

Will försöker verkligen minnas vem han är och lära sig att lita på de personer som säger sig stå honom nära, men Will plågas av syner av den svarthåriga flickan som ingen tycks tro på eller ta på allvar. Will har också en obestämbar känsla av att något ont ruvar i det lilla samhället, men ingen vill lyssna på honom. Det visar sig dessutom att Will inte är vidare omtyckt i byn och snart blir Will varse om att någon är ute efter honom, och hans fiender tycks uppenbarligen vilja röja honom ur vägen. Men varför? Vad har Will gjort för att skaffa sig så många ovänner? Och vad vill flickan i hans syner?

Blodsbarn är bitvis riktigt spännande med bra driv i berättelsen, men jag tappade dessvärre fokus i slutet när trådarna som skulle pusslas ihop blev för många. Men är man förtjust i deckarberättelser med många pusselbitar (vilket ju jag inte är) så tror jag inte man har några problem med att hänga med. Will finner till slut tillbaka till den han var innan olyckan. Hans karaktär växer och utvecklas i och med att han inte bara själv accepterar den han är utan även vinner sin omgivnings acceptans. Men han kämpar länge och väl i motvind och lite tjatigt tycker jag att det blir med kommentarerna om att ingen tror på honom.

torsdag 3 november 2011

En dag - film

Fast jag blir onekligen hemskt sugen på att gå och se den...

En dag

En dag av David Nicholls är en bok som jag länge tänkt att jag ska läsa, men som med så många andra böcker på "vill-läsa-listan", så har den blivit bortprioriterad. Tills jag såg att En dag skulle ha biopremiär. Det fungerade som en spark i baken för mig att låna hem ett exemplar från bibblan.

Emma och Dexter träffas första gången 15 juli 1988. Det är S:t Swithinsdagen och de båda har tillbringat natten tillsammans efter att ha firat att de tagit examen från universitetsstudier. De vet båda att de kommer att skiljas åt efter denna dag. Men natten tillsammans blir början på en lång, intensiv och nära vänskap och kanske rentav något mer? För trots att Dexter och Emma är helt olika till sina sätt, umgås i olika bekantskapskretser och vill helt olika saker med sina liv så korsas deras vägar på nytt och åter på nytt. De blir varandras bästa vänner och helt ärligt så fattar alla andra det före de själva har fattat det: de kan inte vara utan varandra.

En dag spänner över nästa tjugo år. Vänskapen är inte helt jämn, det går upp, det går ner och ibland går det inte alls. Men kemin mellan Emma och Dexter består. Jag blir glad av att läsa En dag, trots att den innehåller så mycket frustration och en hel del sorg, för här finns även romantik, vänskap, relationer, vardag, fest, stora känslor, små känslor - ja, allt det där som man upplever här i livet. Och det är stor igenkänning och skrivet med mycket humor.

Det enda som bekymrar mig nu är att filmen omöjligen kan leva upp till boken. Fast å andra sidan så brukar de sällan göra det, så varför bekymra sig?

tisdag 1 november 2011

Extra - En ängel har landat

Pim-Pim och Extra är tillbaka i uppföljaren till Extra - En morgon stod hon bara där. I andra delen av Per Nilssons serie om Pim-Pim och Extra fortsätter Extra att gäcka Pim-Pim med sitt beteende. Det är bara Pim-Pim som vet att Extra är en ängel och att hon har speciella krafter som hon kan använda. Men hon använder bara sina krafter ibland och det händer att hon låter bli att använda dem när det verkligen behövs. Pim-Pim anar att Extras uppdrag handlar om att Pim-Pim ska bli mer modig och våga säga ifrån. Men varför kan hon i så fall inte bara säga det? Och varför får ingen annan veta vem Extra är?

Liksom i första boken om Pim-Pim och Extra tar en stor del av handlingen plats i vardagen med skola, vänner, familj. De enkla frågorna blandas med lite svårare som bland annat tar upp om relationer och orättvisor. Igenkänningsfaktorn för den som läser är stor och vardagsrealismen är hög trots de övernaturliga inslagen.

Mystiken tätnar i Extra - En ängel har landat när det upprepade gånger ringer i Pim-Pims telefon utan att någon tycks finnas i andra änden. Men Pim-Pim hör ändå orden tydligt: "De mörka molnen hopar sig. De tunga molnen av sten hopar sig" Vad Extras egentliga uppdrag består i avslöjas förhoppningsvis i nästa del Extra - Svart löpare hotar vit dam.

fredag 28 oktober 2011

Skelettpojken

Jag fortsätter min odyssé bland skräcklitteraturen, så här innan Halloween och allhelgonahelgen. Hegas förlag ligger bakom utgivningen av Anne Rooneys Skelettpojken som dessutom utsågs till en av bokjuryvinnarna 2010.

Davids lillebror Martin har hittat en benbit i trädgården. David följer med ut i trädgården för att gräva och se om de kan hitta fler. Det gör de, och till en början tror de att det kan röra sig om svansen på en hund men David inser snart att det förvisso nog ligger en hund begraven, men hunden är inget annat än resterna av en människa. De små benbitarna Martin och David hittar pusslar de ihop till ett människofinger. Martin vill berätta för mamma, men David tycker att de ska vänta. Innan David går och lägger sig placerar han benbitarna i fönsterkarmen. Mitt i natten vaknar han av ett skrapande ljud på sitt fönster och morgonen efter står det ett meddelande inristat i fönsterrutan. David inser att han inte inte kommer att bli lämnad ifred förrän han hittat resten av skelettet.

Det här är en lättläst berättelse som fångar sin läsare direkt och lyckas hålla kvar intresset boken igenom. Omslaget är snyggt gjort, men jag är lite mer tveksam till en del av bilderna som illustrerar berättelsen. Skelettpojken riktar sig till högstadieungdomar, men vissa av bilderna i boken känns lite barnsliga tycker jag.

torsdag 27 oktober 2011

Onkel Montague

För att komma till Onkel Montagues stora hus måste Edgar gå den slingriga, snåriga stigen genom skogen. Och trots att Edgar egentligen tycker att både vägen till Onkel Montague och Onkel Montagues hus kan kännas lite småkusligt så besöker Edgar ändå gärna sin onkel, för onkel Montague kan berätta fantastiska historier. Onkel Montague som levt länge, ingen vet riktigt hur gammal han är, har under sina år samlat på sig en massa olika föremål. Tavlor, ramar och träaskar är bara några av alla de saker som pryder Onkel Montagues murriga arbetsrum, och kring varje föremål har Onkel Montague en historia att berätta, historier som inte alltför sällan slutar i ond bråd död. Det är kusliga, läskiga och skrämmande berättelser om spöken, onda andar, förbannade föremål och monster. Men frågan är om inte den allra kusligaste historian är den som handlar om Onkel Montague själv? Och hur har Edgars onkel kommit över alla dessa föremål egentligen?

Onkel Montagues spökhistorier är skriven av Chris Priestley och är en mycket stämningsfull samling skräckhistorier. Boken är skriven med ett detaljerat och rikt språk och det förekommer en del ord som jag tänker mig att en tolvåring nog kan ha svårt att förstå. Målgruppen är mellanstadiet men historierna, som faktiskt kan vara riktigt kusliga, passar även för äldre läsare. Jag gillade verkligen Onkel Montagues spökhistorier. Det går att läsa varje berättelse var för sig, men Chris Priestley lyckas också knyta ihop varje berättelse riktigt snyggt med Onkelns egen historia. Detta är en riktigt bra spökbok!

onsdag 26 oktober 2011

När natten är som mörkast

Varje natt vaknar 13-årige Max av att någon står vid hans säng. Det är en kvinna i långa kjolar som lyser genomskinligt och vitt i nattmörkret. Hon pekar på något och nynnar på en melodi. Max tycker det är obehagligt och får allt svårare att sova, men han drar sig för att berätta något för sin pappa. Han tror ju inte på spöken egentligen. Men han börjar ändå söka fakta om spöken och på en sida på internet läser han att spöken aldrig lämnar sin grav utan orsak.

I skolan jobbar klassen med släktforskning och Max har hamnat i samma grupp som Amanda, som han i smyg tycker är klassens sötaste tjej. Amanda hittar uppgifter om en gammal släkting, Kristina Larsdotter, som dömdes till döden för mord på sin egen son. Kristina benådades till slut men både Max och Amanda blir intresserade av Kristinas öde och försöker ta reda på mer om henne och vad som egentligen hände. Det visar sig att även Max anförvanter har kopplingar till Kristina Larsdotter. 

Max vågar till slut berätta för Amanda om det han upplever om nätterna men Amanda tror först inte på honom. Inte förrän hon med egna ögon ser kvinnogestalten. Vad vill hon och vem är hon? Och varför väljer spöket att visa sig för just Max och Amanda?


Britt Engdahls När natten är som mörkast är en lättläst och stämningsfull spökhistoria som inte är jätteläskig utan snarare lite mysigt kuslig. En stor del av berättelsen fokuserar snarare på Max, hans önskan att lära känna Amanda och skitsnacket i skolan.

tisdag 25 oktober 2011

Den stulna romanen

Den stulna romanen är skriven av den egyptiska författaren Nawal el Saadawi, en kvinna som gjort sig känd för sin frispråkighet vad gäller Egyptens mansdominerande samhälle.

Den stulna romanen får vi träffa Boudour som bor i Kairos rika kvarter med sin högt uppsatte make Zakariya al-Khartiti och deras dotter. Boudour arbetar som litteraturkritiker, ett jobb hon avskyr, medan hennes make skriver krönikor i en dagstidning. Dottern Magiida följer i sin fars fotspår, hon vill nå samma framgång som skribent men saknar både inspiration och motivation. Magiida önskar i hemlighet att hennes liv vore mer som barndomsvännen Zinas, nu en av Egyptens mest hyllade artister. Medan Magiida vuxit upp i välstånd så har Zina vuxit upp som ett av Kairos gatubarn. Vad ingen av dem dock känner till är att de egentligen är systrar. Magiida både beundrar och avundas Zina, och det är hon inte ensam om. Flera av Kairos heliga män anser att Zina är alltför frispråkig och tar alldeles för stor plats och bör därför tystas.

Boudour avskyr inte bara sitt arbete, hon föraktar sin make, men även det livsbeslut och det liv som nu blivit hennes. Men det hon allra mest föraktar sig själv för är att hon övergav sin förstfödda dotter - Zina, resultatet av en ungdomsförälskelse. På avstånd har hon dock kunnat följa flickans liv och hon längtar så efter att få be Zina om förlåtelse.

Boudours enda tillflykt i sitt mediokra liv är den roman hon skriver på. I romanen låter hon huvudpersonen Badriya, Boudours alter ego, leva det liv hon önskar att hon själv vågade leva. Badriya får ibland liv även utanför romanen som ett litet extra samvete för Boudour som hela tiden pockar på hennes uppmärksamhet. Men sidorna som Boudour håller inlåsta tycks försvinna efterhand. Vart tar dem vägen? Är det hennes egen man som stjäl romanen för att tysta henne?

Det här är en bok som kräver väldigt stor uppmärksamhet från sin läsare. Handlingen följer inget rakt spår, utan hoppar både i tid och rum och mellan verklighet och fiktiv roman. Jag får erkänna att utan en omläsning så kan jag nog inte redogöra helt och hållet för den här boken. Att feminism, kvinnoförtryck och yttrandefrihet ligger författaren Nawal el Saadawi varmt om hjärtat råder det dock inga tvivel om.

måndag 24 oktober 2011

Små munsbitar av skräck

Argasso ger ut läsvänliga böcker med spännande och fängslande berättelser. Inför Halloween har jag botaniserat bland de lite mer kusliga och spökliga böckerna och hittat några riktigt blodiga hemskheter.

Charles Butler är författaren bakom Den blodiga handen. Megs hand blir riktigt illa tilltygad när hon attackeras av en hund. Med sin hand fast i hundens käftar tappar Meg balansen, ramlar och slår i huvudet. När hon vaknar igen befinner hon sig på ett sjukhus. Läkarna berättar att hennes hand var alltför illa skadad för att de skulle kunna rädda den. Men man har istället lyckats transplantera en hand från en annan flicka som omkom i en bilolycka. Megs rehabilitering går snabbt, läkarna förvånas över hur snabbt det går och är mer än nöjda med resultatet. Men ganska så snart börjar Meg upptäcka att handen liksom lever ett eget liv. Den gör saker som hon inte själv kan styra och Meg blir besatt av att ta reda på vems handen en gång har varit. Det är något som handen vill, men vad?


Att drömma att man blir jagad är en vanlig mardröm för många. Chris Powling använder temat i Trasdockan. Robbie och Trask var en gång i tiden oskiljaktiga men nu har Trask blivit Robbies värsta fiende. Som liten får Robbie en trasdocka som hans mamma hittat på vinden. Robbie blir genast förtjust i den slitna gamla dockan som han döper till Trask. Liksom de andra barnen i klassen, som har med sig sina dockor och gosedjur till skolan, så tar även Robbie med sig Trask. Men allt eftersomm de andras dockor får sina klänningar sönderrivna och nallarna sina ögon bortsprättade, så slutar de andra ta med sig sina leksaker till skolan. Robbie som börjar känna sig för gammal för att ta med sig leksaker till skolan låter till sist även Trask stanna hemma. Men Trask fortsätter att följa med Robbie till skolan och Robbie börjar känna sig väldigt olustig till mods. Hur mycket han än låser in Trask, eller spikar fast Trask, eller förstör Trask, så hamnar han till sist vid Robbies sida. Till slut tar Robbie till drastiska metoder och skickar den slitna dockan i ett paket till Australien. Tiden går och Robbie är lyckligare på länge. Men Trask har inte glömt Robbie, och han är på väg hem...

Gravjord av E.E Richardson börjar med att Darrens allra bästa kompis Luke omkommer i en olycka. Darren blir både chockad och ledsen och han skulle kunna göra vad som helst för att få tillbaka sin kompis igen. Och kanske finns det ett sätt. Darren erinrar sig vad hans granne Tok-Mary en gång berättade för honom, att man med hjälp av en gravdocka kan locka tillbaka de döda. Darren lovade att hjälpa Tok-Mary tillbaka till livet efter att hon gått bort, ett löfte som han aldrig hade planer på att infria, men nu skulle gravdockan kunna komma till användning. Darren letar upp gravdockan i Tok-Marys förfallna hus och utför de ritualer som behövs. Men det är inte Luke som väcks till liv, istället manar Darren fram ondskefulla krafter som nu kräver hämnd.