
En natt upptäcker de att genom att dricka av en speciell blommas nektar förvandlas de till pojkar. Som pojkar kan de gå ut utan att behöva utstå förnedrande ord och blickar och det är en berusande känsla som uppfyller dem.
I sin pojkdräkt träffar Kim Tony som hon blir förälskad i. Men Kim är i sin flickdräkt totalt ointressant för Tony som ratar henne för de smala snygga tjejerna. Som pojke kan Kim däremot komma Tony närmare än någon annan tjej varit.
Bella och Momo tröttnar dock snart på att låta sig förvandlas men Kim kan inte sluta att dricka av blommans nektar. Natt efter natt smyger hon iväg till växthuset och låter sin kropp anta en pojkes skepnad. Hon känner en enorm frihet i sin pojkkropp men Kims handlingar sliter på vänskapen mellan tjejerna. Inte heller blomman klarar av Kims vårdslösa hantering och snart är blomman med den förtrollande nektarn döende.
Jessica Schiefauer skriver med ett poetiskt och mycket vackert målande språk. Pojkarna handlar bland annat om att bli vuxen, upptäcka nya sidor av sig själv och om att hitta sig själv. Men Pojkarna handlar även om vänskap, den första kärleken och om könsnormer. Det känns som att Schiefauer med sin bok på ett sätt försöker uppmärksamma vad det är som bestämmer vår identitet, att det kanske mer handlar om den man bestämmer sig för att vara, snarare än om man är flicka eller pojke från födseln. Pojkarna skulle med all säkerhet vara intressant att diskutera utifrån ett genusperspektiv, men jag nöjer mig med denna iakttagelse.
Jag gillade Pojkarna. Det tog i och för sig några kapitel innan jag kommit in i berättelsen, men sen var jag fast och jag tyckte att boken var riktigt bra. Och snygg är den också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar