söndag 31 juli 2016

Sommarboken

Finns t.ex på bokus eller adlibris
Sommarboken med sitt fina bokomslag är Emylia Halls hyllade debutroman från 2012. Jag började snegla på den redan för något år sedan men det blev först den här sommaren som tillfället att läsa den kom. Jag såg fram emot en historia att sluka och bli uppslukad av, men tyvärr blev det inte riktigt som jag förväntat mig.

Beth jobbar på ett konstgalleri i London och lever ett rätt så ordnat liv. Men när hennes pappa kommer på besök och har med sig ett paket från Ungern tvingar sig gamla minnen fram hos Beth som hon under lång tid trängt undan. Paketet innehåller ett brev som berättar att Beths mamma, Marika, som Beth inte haft någon kontakt med på många år, gått bort. Men det är boken med himmelsblå framsida och påmålade blommor och titeln Sommarboken skriven på första bladet, som är paketets verkliga innehåll.

När Beth bläddrar i boken ser hon foton på flickan Erzsi, som Beth en gång i tiden brukade kalla sig. Bilderna spänner över sju års heta somrar i Ungern och med Sommarboken i sin hand tillåter sig Beth att minnas varje sommar hon tillbringade där med mamma Marika. Det är ljuva och härliga minnen av heta somrar på den ungerska landsbygden. Beth kan i sitt minne höra sitt ungerska namn sägas högt, Erzsébet, hon kan känna smaken av stark paprika och vattenmelon, hon kan minnas hur Tamás, hennes första kärlek, såg på henne. Och Beth minns det bohemiska och livliga konstnärshem som Marika skapat med sin nye man, konstnären Zoltan. Men det är en bitterljuv känsla som framkallas av alla fina minnen för det går inte att tänka på barndomens somrar utan att känslor av sorg och svek och en sommar som fick ett abrupt slut också väcks till liv.

En del skulle nog säga att Sommarboken är en finstämd berättelse, men jag har väldigt svårt att fastna i den och tycker snarare att den ter sig långsam och sävlig. Det är först fram emot de sista femtio sidorna som jag riktigt fastnar, när hemligheterna avslöjas, när allting ställs på sin spets, när allt blir en lögn. Det är först när berättelsen börjar få mig att fundera kring familjeband, och hur minnen och konsekvenser av hemligheter kan forma en person som jag finner någon form av briljans i Sommarboken. Jag tycker i och för sig också att det är intressant att handlingen utspelar sig i Ungern, det är alltid kul när man får besöka nya platser och länder. En kul lärdom, en detalj egentligen, som jag tar med mig är att man firar namnsdag även i Ungern, något jag nästan trodde vi var ensamma om här i Sverige.

fredag 1 juli 2016

Omänniskor

Finns på adlibris eller bokus
Artonåriga Sigrid har följt med sin pojkvän Adrian ut i skogen för att hjälpa honom med ett konstprojekt när de plötsligt attackeras av ett lodjur. Djuret river Adrian i ansikte och bröstkorg och lämnar honom som en blodig trasa. Sigrid själv är helt oskadd, men det är något väldigt konstigt med det som hände och snart kommer hon underfund med vad det är. Det var Sigrid själv som attackerade Adrian. Det var hon som var lodjuret.

Genom ett forum på nätet kommer Sigrid i kontakt med organisationen SOO (Svenska Omänniskors Organisation) vars medlemmar kan förklara för henne vad det är hon upplever. De vet nämligen precis vad det innebär att kunna inta en annan skepnad. Förr i tiden pratade man om hamnskiftare eller skepnadsbytare. Själva kallar de sig omänniskor. I hela världen finns det drygt 270 000 registrerade omänniskor. I Sverige finns det drygt 750 men mörkertalet är stort.

Sigrid lär känna personer som kan förvandla sig till bland annat harar, ugglor eller hjortar och de lär Sigrid hur hon ska kontrollera sin nya förmåga. För omänniskor lyder under egna strikta lagar, allt för att ingen ska avslöja dem och för att ingen ska kunna missbruka sina förmågor. I Skåne har det på senaste tid skett en rad allvarliga vildsvinsattacker. Organisationen misstänker att det i själva verket är en omänniska som ligger bakom och försöker spåra upp vildsvinet vilket får förödande konsekvenser.

Det är en spännande och intressant idé Nanna Johansson och Kristoffer "Kringlan" Svensson utgått från när de skapat sin roman Omänniskor. Det märks att man sneglat lite på Engelsforstrilogin och kanske till och med haft den som förebild, men tyvärr är Omänniskor inte lika vass som litterärt verk. Karaktärerna är rätt platta och inte heller alltid trovärdiga. Jag tycker här finns för många enkla lösningar som till exempel att de onda är onda rakt igenom eller bara fruktansvärt maktgiriga. Här finns inte direkt några komplexa karaktärer. En del förklaringar köper jag inte heller och en del känns helt enkelt bara orimligt. Hur sugen är man på att glupskt käka en macka (bita av, tugga och svälja) efter att ha fått sin söndertrasade läpp ihopsydd, bara för att nämna ett litet exempel.

Omänniskor är ändock en rätt spännande roman med en superspännande idé och story men mer tid hade behövts läggas på karaktärsbyggnad och eventuellt hade berättelsen också mått bra av att kortas ner en aning. Layouten däremot gillar jag, snygg framsida och framför allt gillar jag styckeindelningen med djurspår som markerar när man skiftar berättarperspektiv. Snyggt gjort!

Omänniskor ska vara första delen i en trilogi som väl Nanna Johansson nu troligtvis kommer att skriva klart själv efter debaclet med Kringlan Svensson och hans föraktliga framträdande i podden Alla mina kamrater.