fredag 31 januari 2014

Sones första

finns bl.a. hos adlibris eller bokus
Hur kommer det sig att Sonya Sones debutbok, Stop pretending - what happened when my big sister went crazy, inte finns översatt till svenska?? Otroligt!


I Stop pretending berättar trettonåriga Cookie om hur hennes syster helt utan förvarning får ett mentalt sammanbrott och läggs in på psyket och hur hon själv därefter kämpar för att själv inte bli galen. Vågar hon berätta för sina kompisar? Vad ska de säga? Tänk om det är hennes fel att storasyster blivit sjuk? När ska mamma och pappa sluta bråka? Om Cookie säger att hon har mycket att göra i skolan, måste hon då följa med på besöksdagen? Och hur ska hon reagera när storasyster är en helt annan person än den storasyster Cookie känner? Tänk om allt bara kunde vara en riktigt hemsk mardröm! Och tänk om det i själva verket är Cookie själv som är sjuk, bara det att hon blivit så galen att hon inte inser det själv!?

Stop pretending får det att knyta sig i magen när man läser, det är berörande och finstämt, intimt och inte minst personligt. Alltihop rytmiskt och vackert skrivet på prosapoesi (älskar det!), som ju kännetecknar Sones böcker. Sones har plockat mycket från sin egna barndom, hämtat inspiration från dagböckerna hon skrev i när HENNES syster fick en psykos och tvingades tillbringa flera månader på sjukhus. När Sones gick en poesikurs uppmanade läraren henne att skriva om sina upplevelser, inte minst för att det hon skrev skulle kunna vara till hjälp och tröst för andra som gått igenom samma sak. Blott det är en anledning till att boken borde finnas på svenska. Att den dessutom är strålande är ett ytterligare, och kanske tyngre vägande, skäl.

Hallå BonnierCarlsen! Dags att översätta kanske?

Magister Tutnäsa

Finns bl.a. hos adlibris och bokus
När Solfjäderskolans lärarinna hals över huvud blir förälskad och drar till Danmark står en av skolans klasser plötsligt utan någon lärare. Vad göra? Jo, rådige rektorn efterlyser en ny lärare på stadens torg. Enré Magister Tutnäsa! Magister Tutnäsa är en clownaktig vuxen med udda kläder och näsa som tutar när han klämmer på den. En riktig knäppboll till lärare med andra ord.

Men jobbet som klassens nye lärare är hans. Magister Tutnäsas undervisning är allt annat än konventionell och hans elever får lära sig hur många glassar man kan äta innan man får ont i magen, hur många myror det finns i en myrstack och att det går att rita precis allting!

Men elevernas föräldrar och rektor är allt annat än nöjda. Dock visar det sig att Magister Tutnäsa, knasigheterna till trots är väldigt omtyckt av eleverna. Och han har faktiskt lärt dem något av det viktigaste: Att fortsätta vara nyfiken och att det kan vara riktigt kul att gå i skolan. 

Magister Tutnäsa är Johan Rockbäcks debutbok, en tokrolig berättelse med knasig humor, som säkert går hem hos målgruppen (själv är jag inte helt begeistrad). Den som läser Magister Tutnäsa har stora möjligheter att utöka sitt ordförråd, då berättelsen bjuder på en, för en lågstadieelev, hel del svåra ord. Att använda boken till högläsning känns berättigat. Sammantaget tycker jag Magister Tutnäsa börjar väldigt ojämnt och det känns lite som att det tar ett tag för Rockbäck att hitta den rätta tonen, men det ger sig efter ett tag. 

Möt Emanuel Kent!

Läs mer på adlibris eller bokus
Jag kan ju börja med att erkänna att jag inte hade så sjukt höga förväntningar på Åsa Asptjärns debutbok Konsten att ha sjukt låga förväntningar (helt och hållet i enlighet med bokens huvudpersons livsfilosofi!) Jag var sjukt sugen - humorböcker för högstadiet vimlar det inte precis av, men det här med humoristiska berättelser kan samtidigt vara svårt. Men jag hade inte behövt känna oro inför eventuella förväntningar för Konsten att ha sjukt låga förväntningar bjuder på både ett och annat gapskratt!

Emanuel Kent Sjögren går i nian och han har en (1) kompis; Tore med de gröna gummistövlar. Emanuel har börjat bli trött på att alltid hänga med Tore. Hade det inte varit för att Tore annars blivit helt ensam, så hade han dumpat sin polare för länge sen. En liten tanke har ända sen sommaren börjat gro i Emanuel; enligt hans storasyster har han potential. Det är bara ingen som fattat det än. Han kan förändra sitt liv om han vill, och det vill han, och sista året på högstadiet är rätt tid för att låta potentialen blomma.

Så händer det. Tore blir borta från skolan en längre period och Emanuel börjar istället luncha med Bianca och Ammis, klassens nya tjej respektive klassens populäraste tjej. Och plötsligt verkar det som att den där potentialen är på väg att slå ut! Exalterad över allt det nya som Emanuel bjuds in till är han mer än gärna beredd på att sälja ut sin gamle kompis.

Jag skrattar som sagt högt både här och där, men Asptjärn bjuder också på en del krystade situationer och skämt, som får mig att skruva obekvämt på mig. (Det skulle i och för sig kunna vara ett knep som Asptjärn tar till för att visa hur "fel", pinsam och obekväm Emanuel Kent själv är)

Konsten att ha sjukt låga förväntningar beskrivs som en Dagbok för alla mina fans, fast för en äldre publik, något jag till viss del kan hålla med om. Det här riktar sig till en mognare publik, och humorn är också lite svartare ibland. Men jag tycker nog att Asptjärns bok känns betydligt smartare än Greg-böckerna. Och även om vissa trådar i berättelsen är lite förutsägbara så är det här faktiskt väldigt underhållande.

onsdag 29 januari 2014

Oh My God!!

Jag döööör vad jag längtar efter att få se den här filmen! Börjar nästan böla bara jag ser trailern ju. Fast allra helst vill jag finna tid till att läsa om boken. Om och om igen.

I juni väntas The Fault in our Stars ha premiär här i Sverige.


Gregor från Ovanjord

Finns bl.a. hos adlibris och bokus
Gregor från Ovanjord är inte direkt något för Hungerspelen-fantasterna, som man lätt kan tro när Suzanne Collins namn på bokens omslag presenteras som "Författaren till Hungerspelen". Krönika om Underjord är inget Hungerspelen. Det är mycket snällare än så. Och faktum är att Collins skrev Krönikan om Underjord-böckerna FÖRE Hungerspelen med tydlig målgrupp mot nio- till tolvåringar.

Det är sommar i New York. Elvaårige Gregor har lovat att passa sin tvååriga lillasyster Boots hela sommaren eftersom hans mamma måste jobba. Och i barnpassningsjobbet ingår då även en del hushållsbestyr. Som till exempel att ta hand om tvätten. Och det är i tvättstugan av alla platser som det här äventyret tar vid!

Medan Gregor viker tvätt ser han hur Boots ramlar ner i en öppning i tvättstugan. Gregor kastar sig efter sin lillasyster och liksom sugs in i den här öppningen han med. Och sen faller han, och faller. Och faller. Och efter vad som verkar vara en evighet landar han och Boots med en duns i mörkret. I dunklet skönjar de ett svagt ljus i vilket enorma kackerlackor träder fram! Som dessutom pratar! Och som tror att Boots är en prinsessa! Kackerlackorna för Gregor och Boots till staden Regalia där underjordarna, människor med lila ögon och blek, nästan genomskinlig hy, lever. Också de har idéer om främlingarna som ramlat ner från Ovanjord. De tror nämligen att Gregor är den stora krigare som omtalas i en urgammal profetia och som ska bringa ljus till folket i Underjord.

Ett krig hotar att bryta ut mellan människorna och råttorna (även de enorma och större än en fullvuxen man), men Regalias ledare är övertygade om att Gregor kan sätta stopp för den hotande konflikten och i enlighet med profetian skickas han iväg på ett uppdrag tillsammans med två kackerlackor, två underjordare och två fladdermöss. Kommer Gregor att lyckas med uppdraget och är profetian att lita på? Men framför allt; kommer Gregor och Boots någonsin att komma hem igen?

Gregor från Ovanjord är ett ganska spännande äventyr. Miljöerna med sina dunkla grottor, tunnlar och undervattensfloder gör sitt till för att bringa spänning i äventyret och det är snarare miljön och Underjordens varelser som jag fastnar för än intrigen. Gregor från Ovanjord har ett klart avslut, men med en hint om att Gregors äventyr nog minsann kan komma att fortsätta. Om man nu vill följa tillbaka ner i Underjord, så finns det fyra böcker till om Gregor (den fjärde i serien kommer i vår ut på svenska). Jag tror dock jag nöjer mig med den här resan.

söndag 26 januari 2014

Tjänarinnans berättelse

Margaret Atwoods dystopi från 1985 utspelar sig i USA, i en snar framtid. Tjänarinnans berättelse är huvudpersonen Offreds berättelse inifrån det totalitära och fundamentalistiska Gilead där bibeln är lag, kvinnor är underställda männen och där allt sexuellt umgänge är bannlyst, såvida det inte rör sig om rent reproduktivt syfte. För i Gilead kämpar man mot de sjunkande födelsesiffrorna - det föds alldeles för få barn - en konsekvens av den tidigare sexuella frihet som rådde i USA och som medförde många sexuellt överförbara sjukdomar och sterilitet, något som även föroreningar och miljökatastrofer är orsak till. För att råda bot på det låga barnafödandet rekryteras fertila kvinnor till att bli Tjänarinnor, vandrande äggstockar, vars enda syfte är att föda barn åt samhällets inflytelserika män, vars hustrur är ofruktsamma.

Tjänarinnorna anses vara de heligaste i samhället, djupt vördade, men i själva verket är dessa olyckliga kvinnor starkt kuvade, utan rättigheter och äger inget mer än de röda Tjänarinnekläder de bär. Inte ens sitt namn äger de. Vad Offred egentligen heter får vi aldrig veta, hennes namn är knutet till den man hon för nuvarande tjänar, hennes anförare Fred. Hon är Of Fred. På samma vis har andra tjänarinnor namn efter sina anförare; Ofwarren, Ofglenn och så vidare.

En dag öppnar sig en ny möjlighet för Offred. En möjlighet att kanske vinna frihet. Men att våga välja den vägen är långt ifrån självklart och absolut inte ofarligt.

Tjänarinnans berättelse är både otäck och vidrig. Berättartempot är långsamt och läsaren får pö om pö ta del av hur samhället så drastiskt förändrades till att bli Gilead. Det otäcka är hur snabbt förändringen skedde och att Offred bär minnen från tiden innan Gilead, då hon själv tjänade egna pengar, fick läsa böcker (skriven text är förbjudet i Gilead) och köra bil. Tankarna går till Afghanistans talibaner eller till totalitära länder som Iran.

Men obehagligast, enligt mig, är de vidriga scenerna med de ritualistiska samlagen mellan Tjänarinnan och hennes Anförare. Med Anförarens hustru närvarande. Hela Gilead, så som det beskrivs av Atwood, är både märkligt och obehagligt att läsa om. Och mitt intresse för Atwoods andra dystopier väcks!

Lite roligt är det faktiskt också att läsa Tjänarinnans berättelse med sina nutidsglasögon. Att boken är skriven på 1980-talet märks tydligt i Offreds beskrivningar av hur hon minns tiden före Gilead, men också av beskrivningar av "modern" elektronisk teknik. Jag kan inte låta bli att fnissa lite för mig själv när kompaktdiskar omtalas som den hållbara lösningen till kassettband. 

lördag 25 januari 2014

Deluxe

Deluxe finns hos adlibris eller bokus
Anna Godbersens Deluxe är första delen i ett mycket intrikat triangeldrama, nej, jag menar kvadrupeldrama! Eller kanske till och med ännu värre än så! Vi kastas hur som helst in i ett romantiskt drama med två stiliga unga män, tre vackra unga societetsdamer - som dessutom är antingen systrar eller bästa vänner. OCH en övermodig tjänsteflicka. Rörigt? Nä, faktiskt inte alls. Men smaskigt och snaskigt och skandalöst så det förslår!

Deluxe inleds med en tragedi! Året är 1899, vi befinner oss på Manhattan och den vackra och omtyckta Elizabeth, från den anrika familjen Holland, ska begravas blott arton år gammal. Och det på samma dag som hennes bröllop med New Yorks mest eftertraktade ungkarl, Henry Schoonmaker, skulle ha stått; bröllopet som dessutom skulle ha blivit årets händelse. Fast än mer tragiskt är att hennes kropp aldrig återfunnits efter att hon föll i Hudsonfloden och försvann.   

Aha! Det här är alltså en mordgåta, tänker ni då. Men, nja, för även om det finns de som både vill och har skäl att ta Elizabeth av daga så är det aningens mer komplicerat än så. Hemligeter, familjeheder och goda rykten står på spel. Och inte minst New Yorks mest eftertraktade ungkarl!

Deluxe är romance för tonåringar och det finns helt klart en målgrupp för denna genre. Hade jag läst detta i mina tidiga tonår så hade jag absolut älskat det! Förutom intrigerna och romantiken så överöses läsaren av flärd, excesser och sekelskiftesglamour. Klänningar, frisyrer och utseende beskrivs ingående och att Deluxe beskrivits som en Gossip girls fast på 1800-talet känns faktiskt rätt så rättvisande.

Jag känner inte att jag  måste kasta mig över de två följande delarna, Rivaler och Avund, men skulle jag få en lucka över i all annan läsning, så kan jag mycket väl tänka mig att läsa fortsättningarna som ren avkopplingsläsning. Deluxe är perfekt när man bara vill ha någon lättsmält såpopera-aktigt tidsfördriv.

tisdag 14 januari 2014

Bloodline

Köp den hos adlibris eller bokus
Det är lördag, en av årets varmaste sommardagar, och femtonårige Finbar är och hälsar på sin pappa som bor tillsammans med Finbars farfar och Grag, Finbars farfarsfar. Precis som dessa herrar alltid brukar göra när de umgås, så sitter de och kollar på tv när plötsligt en tjej i svarta kläder och mc-hjälm kommer inrusande i deras vardagsrum och börjar vifta med en pistol. Tjejen kan vara något år äldre än Finbar och Finbar och hans familj är övertygade om att den här tjejen tänker råna dem. Men så fort de hör polisen utanför som i megafon uppmanar tjejen att komma ut, så förstår de att hon redan hunnit med det här med att råna någon. Det visar sig mycket riktigt att tjejen rånat en affär, men nånting gick snett när hon försökte fly med bytet och därför har hon nu råkat hamna i Finbars farfars vardagsrum.

Nu börjar ett rävspel. Varken Finbars pappa eller farfar är precis något Guds bästa barn. De kan tänka sig att gå med på att hjälpa den här tjejen mot en summa av hennes rånbyte. Men kan tjejen lita på de här männen? Och kan männen lita på tjejen?

Kevin Brooks Bloodline är humoristiskt skruvad och småspännande, skriven på lättläst engelska som passar bra för högstadiet.


söndag 12 januari 2014

Hysteriskt kul i små portioner

finns bl.a. hos adlibris eller bokus
Angus, thongs and full-frontal snogging är första boken i serien Confessions of Georgia Nicolson av Louise Rennison, som tydligen var (eller är) en stor humorsuccé i Storbritannien. 

Fjortonåriga Georgia lever ett ganska normalt och turbulent tonårsliv, ibland lyckat, ofta mindre lyckat, som hon frikostigt delar med sig av i dagboksform. Vi får en tonårs-gott-och-blandat-påse med killar, skönhetstips, hur man lär sig kyssas, elaka lärare, kompisar och göra-bort-sig-situationer. Förutom detta så läggs en stor del av dagboksanteckningarna på Angus, familjens katt, som är stor som en mindre labrador och skrämmer pälsen av grannens pudel, och bästa kompisen Jas, som blivit lite för mycket upptagen av att vara intresserad av Tom och mindre intresserad av att hjälpa Georgia med att bli tillsammans med Toms storebror Robbie.

Det är alltsammans väldigt roligt. Fnissa och skratta-hög-roligt till och med, som till exempel när Georgia berättar hur hon råkade raka av sig sina ögonbryn lagom till att höstterminen skulle börja igen. Hon skulle ju bara plocka till dem lite snyggt. Men efter ett tag blir det lite samma om och om igen, och jag kommer fram till att boken för min del funkar bäst att läsas i mindre portioner. 

En del av det som Georgia skriver om känns ibland aningens daterat. Boken kom ut redan 2001 och jag tror inte nån tonåring idag vet vem Boyzone är. Och Leo di Caprio och Brad Pitt är väl karlar som kvinnor i min ålder suktar efter, inte tonårstjejer? Men tonen tror jag fortfarande går hem! Det är roligt och bjuder på igenkänning (om än ibland mycket tillskruvat).

Jag har uppenbarligen läst den amerikanska utgåvan av boken, och därför har mitt exemplar ett litet förord av Georgia själv, i vilket hon påminner om att man kan kolla upp brittiska uttryck, företeelser och slang längst bak i boken i Georgias egna ordlista. En ordlista som bara i sig är underhållande att läsa.

lördag 11 januari 2014

Prodigy

på engelska hos adlibris eller bokus
Till alla som tålmodigt väntar på den svenska översättningen av Prodigy: Prodigy är definitivt en värdig tvåa i Marie Lus Legend-trilogi!

June, Republikens underbarn, är numera dess fiende efter att ha hjälpt Day fly från Los Angeles. Skadade och utmattade lyckas de ta sig till Las Vegas där de möts av beskedet att Elektor Primo, Republikens ledare, avlidit och att hans son Anden utsetts till Republikens nye ledare. Utan att ha någon annanstans att vända sig, sällar sig Day och June till Patrioterna, rebellerna som vill störta Republiken och går med på att hjälpa dem att mörda  den nye elektorn. Planen är att patrioterna på så vis ska starta en revolution och därmed krossa Republiken.
Det blir Junes uppgift att dupera den nye elektorn och snärja fällan som ska leda till hans död. Men den nye elektorn visar sig inte alls vara som sin far. Han anförtror June hur han vill vinna över folket på sin sida och June inser att hon håller på att leda både Elektor Anden och sitt hemland mot ruinens brant. Hon måste stoppa planerna på att mörda Anden. Men hur? Och utan att Day, som är kvar hos Patrioterna, råkar illa ut.
Marie Lu fortsätter att hålla samma hiskeligt spännande tempo som i Legend, där Days och Junes berättelser löper omlopp och driver handlingen framåt. Jag gillar starkt att författaren håller sig så nyanserad. Det finns inget antingen vad gäller de båda krigsförande regimerna; Republiken och Kolonierna. För även om Kolonierna glimmar och glänser i fjärran och tycks vara allt det som Republiken inte är, så visar sig staten på andra sidan gränsen styras av kapitalistiska makter. Det finns för- och nackdelar med allt. Marie Lu är också tydligt homoliberal och i hennes värld är det lika naturligt att folk blir kära i någon av samma kön som att bli kär i någon av motsatt kön. Och bortsett från den dystopiska värld hon målar upp för oss så är åtminstone detta en vision som man kan hoppas på att författaren sannspår.

Slutet tycker jag dock är något störigt, martyrliknande. Men det är också ack så ljuvt och smäktande!

måndag 6 januari 2014

Bokfilmer att se fram emot 2014

2014 bjuder inte bara på nya boktitlar att se fram emot, utan också nya filmer som är baserade på böcker! Här är några filmer att längta efter!

Först och främst Boktjuven! Jag hade en vag plan om att hinna läsa om denna min favoritbok nu i jul, men tiden räcker ju som alltid aldrig till. Och sen är det kanske också bra att inte ha boken i alltför färskt minne när det är dags att se filmen. För jag vill absolut se Boktjuven, även om jag nog kommer att gå till biografen med en blandning av förtjusning, förväntan och mest oro för att filmen inte ska leva upp till boken. 28 februari är det premiär.





En annan storfilm som jag verkligen jättemycket ser fram emot är Divergent som har premiär den 21 mars.



Men för att se första delen av sista delen (Varför, VARFÖR, måste filmbolagen alltid dela upp sistadelarna i två delar!) Hungerspelen - Mockingjay kommer jag att behöva vänta ända till november. Suck!
John Greens The fault in our stars, eller som den heter på svenska, Förr eller senare exploderar jag, går upp på bio i USA i juni. Jag kan bara be en stilla bön om att filmen går upp även här i Sverige.

Gillian Flynns Gone girl är planerad att gå upp på biograferna i USA i början av oktober. Även om filmen inte distribueras i Sverige (vilket jag inte har nån kännedom om) så ger det mig i alla fall en sporre till att läsa boken.

Och så hittade jag att Lois Lowrys fenomenala bok The Giver ska bli film (På svenska: Den utvalda) med en hel del stora namn, bland annat Taylor Swift, Meryl Streep, Alexander Skarsgård och Jeff Bridges. Och jag bara hoppas, hoppas att detta kan föranleda att boken kommer i nytryck på svenska! För detta är en bok jag hemskt gärna skulle vilja köpa in till mitt bibliotek.

söndag 5 januari 2014

Drömgångare

läs mer på adlibris eller bokus
Drömgångare är Samantha Shannons debutroman och den första delen i en tänkt serie om sju delar. Vi befinner oss i London år 2059. Storbritannien styrs sedan tvåhundra år tillbaka av SCION, ett säkerhetssystem som säger sig vilja skydda befolkningen från voajanterna - personer med förmågor utöver det vanliga. Personer som kan sia om framtiden, ta kontakt med andar eller med psykiska krafter påverka personer i sin närhet.

Officiellt arbetar Paige Mahoney på en syrebar i London. Inofficiellt tillhör hon Londons kriminella undre värld. Hon ingår i eterbossen Jaxons gäng som går under namnet De sju inseglen och som består av voajanter med olika förmågor. Paiges förmåga är oerhört sällsynt och hennes uppgift i gruppen består av att skaffa information genom att bryta sig in i andra personers medvetande - deras drömlandskap.

Enligt SCION är det mer eller mindre brottsligt att ens vara klärvoajant och regelbundna räder genomförs under vilka voajanter plockas in och sätts att torteras i Towern. Ryktas det om, ingen vet nämligen säkert. Under en sådan räd i tunnelbanan råkar Paige av misstag döda två vakter och det dröjer inte länge förrän SCION fångat in henne och fört henne till Towern. Men Towern är bara en mellanlandning innan slutstationen, straffånglägret Sheol I. Detta straffångläger styrs paradoxalt nog av ett voajant ickemänskligt släkte, refaiterna, som äter av de mänskliga voajanternas förmågor och framför allt använder dem som slavar. Paige, med sin ovanliga förmåga, väljs ut att tjäna blodgemålet Arcturus. Hon får veta att hon, till skillnad från många andra av människorna i straffkolonin, haft tur och kan skatta sig lycklig, men Paige vägrar att låta sig kuvas och erkänna refaiterna som sina herrar. Men att ha blivit utvald av Arcturus visar sig i slutändan trots allt vara till hennes fördel.

Bokens tjocklek plus det faktum att de första sidorna pryds av ett komplicerat schema över de olika klärvoajanserna, deras namn och förmågor, avskräckte mig länge, så det var med viss motvilja jag faktiskt började läsa till slut. Och till en början lät jag mig nästan övertygas av min egen motvilja. Det är en något snårig värld att sätta sig in i. Det förekommer många namn och ord och begrepp och annat som jag inte förstod (som vanligt tog det mig drygt halva boken att inse att det finns en ordlista längst bak!)

Men när man väl tagit sig igenom den inledande delen lossnar det något och berättelsen tar sig. Efter att Paige blivit tillfångatagen och hamnat hos refaiterna börjar det bli riktigt spännande och det slutade med att jag faktiskt sträckläste. Men jag är ytterst tveksam till att läsa fler delar i serien. Det här är helt enkelt lite för mycket fantasy för min del.

Tack till Modernista för recensionsexet!

fredag 3 januari 2014

Böcker jag ser fram emot 2014

Svensk Bokhandels vårkatalog kom ut nån vecka innan jul, lite som en förtidig julklapp. Här är några böcker som jag särskilt ser fram emot under våren 2014!
 
Första bok ut att längta efter, och tack och lov behöver jag inte vänta alltför länge, är Pappersstäder av John Green. Äntligen i svensk översättning! Går att förhandsbeställa redan nu och väntas komma ut i handeln i slutet av månaden.

Mats Wänblads nybörjarläsningsböcker om Familjen Monstersson är stora favoriter hos mig!  Ett monster går på bio  är femte boken om Boris och hans familj och väntas också komma ut nu i januari.

Jag visste väl att det skulle komma en fortsättning på Sofia Nordins En sekund i taget! Spring så fort du kan, också en bok att se fram emot nu i januari.


Produktive Mårten Melin, ger också ut nytt denna månad, Liksom helt magiskt : 12 berättelser.

Gilla förlag brukar ha titlar som tilltalar mig och Ljus, Ljus, Ljus av Vilja-Tuulia Huotarinen verkar synnerligen intressant. Måste påminna mig om att bevaka denna titel på biblioteket i februari.

Sonya Hartnetts böcker brukar jag också gilla. Framför allt för det fantastiska språket! Atrium förlag kommer i februari ut med Kungens barn

Emmas bok, andra delen i Magnus Nordins zombieserie, Varelserna, kommer ut i mars.

Four av Veronica Roth, hade jag fått nys om redan innan jag läste Allegiant. Och det är möjligt att mitt intresse för denna är något mer ljumt nu, men jag kommer nog ändå att vilja läsa Four när den kommer ut i mars.

Ursula K. Le Guins fantasyklassiker Övärlden ges ut i pocket i mars. Kanske dags att försöka sig på Trollkarlen från övärlden i år?

Även om jag nu läser Prodigy på engelska, ser jag ändå fram emot översättningen av Marie Lus bok. Modernista ger ut boken under samma namn i april.

Och samma månad kommer en annan del två, nämligen Nikkis dagbok 2: Berättelser om en (inte så) populär partytjej. Också det en bok från Modernista.

Summering av läsåret 2013

2014! Nytt år och ett helt år att fylla med böcker och läsning! Även om mitt läsintresse fokuserar på ungdomsböcker, tycker jag ändå att mitt läsår 2013 blev rätt varierat med allt från börja-läsa-böcker till vuxenromaner och facklitteratur. 153 böcker (ljudböcker ej inräknat) totalt räknar jag ihop till under 2013. Att sätta ribban på 155 böcker i år, är väl därför inte en alltför orimlig målsättning?

Det är rysligt svårt att plocka ut bara ett par favoriter av alla dessa 153 böcker, men jag ska försöka göra en någorlunda rättvis summering.

Att de två Semlan och Gordon-böckerna från 2013 hamnar på listan över favoriterna är inte direkt otippat, men att jag skulle gilla Ali Lewis Världens ände så mycket var lite mer förvånande. Och efter idogt tjatande från en elev så tog jag mig till slut tid att läsa första Percy Jackson-boken, vilken jag också blev väldigt positivt överraskad av. (Nu behöver jag bara få tummen loss att läsa resterande delar i serien)

Några  dystopier har jag så klart hunnit med också under 2013. Veronica Roths Divergent tog mig med storm och del två i serien, Insurgent, knockade mig faktiskt ännu mer. Tyvärr kände jag inte att avslutande delen, Allegiant, levde upp de till de två första böckerna, men detta hindrar mig absolut inte från att se fram emot filmen Divergent, som kommer på bio under våren.

Marie Lus Legend var också helt fantastiskt spännande och jag ser stor potential i denna serie. Jag kan som vanligt inte hålla mig till att fler delar översätts till svenska och ska precis till att kasta mig över del två, Prodigy, på engelska. 

En favorit i repris var så klart Donna Tartts Den hemliga historien, en bok som står sig trots flera omläsningar redan. Av 2013 års lästa vuxenromaner är det annars Julie Otsukas Vi kom över havet som sticker ut mest. Och jag måste nämna Katarina Kieris härliga språkglädje i Mellan dig och dig, Meg Rosoffs Moose baby bjöd helt klart på flest asgarv och David Levithan har hittills aldrig gjort mig besviken. Jag, En bjuder på ett mycket intressant tankeexperiment. En bok från 2013 som jag skulle vilja läsa om är Kelly Barnhills Spegeln. Fantastisk stämning. Men jag har fortfarande den där känslan av att jag missat något.

Här är så många böcker från året som gått som jag skulle vilja nämna, som givit mig fina lässtunder, skratt, tårar och som väckt tankar och bjudit på klokskaper. Men det finns ju inte plats för alla. Men om jag bara får lov att rekommendera en endaste bok från 2013 så kan det inte bli någon annan än Arne Svingens Balladen om en bruten näsa. Så fantastisk. Lätt bästa boken i år!