fredag 31 augusti 2012

Omläsning

Ska jag nämna något som är tråkigt med mitt jobb så är det att det aldrig blir nån tid över för att läsa om böcker. Det finns så många bra böcker och flera som dessutom säkert hade vunnit på en omläsning. Men samtidigt så finns det så mycket annat som måste hinnas med att läsas. Hur som helst så har jag gjort en liten lista över böcker jag gärna läser om en dag. Här är ett urval:


 
Sonya Hartnett, Torsdagsbarn

John Green, Var är Alaska?

Jandy Nelson, Himlen börjar här  

Suzanne Collins, Hungerspelstrilogin

Jenny Downham, Innan jag dör

Meg Rosoff, Justin Case

Jeanette Winterson, Fyrväktaren

Maria Gripe, "Skuggböckerna"


torsdag 30 augusti 2012

Matchad

Det känns lite pinsamt, nästintill tabubelagt, att erkänna att jag den senaste tiden drabbats av läskramp. En bokälskande bibliotekarie ska väl mer eller mindre få sitt dagliga energiintag via litteraturen, tycker man. Men till och med jag kan tappa läslusten ibland. Som tur var så blev jag tipsad att läsa Matchad av Ally Condie som jag förvisso haft ögonen på, men som jag inte riktigt haft tid till att läsa, och äntligen fick min läslust en revival! Äntligen hittade jag en bok att leva mig in i och gå och längta efter att få smyga till mig en liten lässtund med.

I en framtid där Samfundet bestämmer allt behöver man inte själv välja vad man ska utbilda sig till, jobba med eller vem man ska gifta sig med. Du behöver inte ens vara orolig för om och när du ska dö. Samfundet har räknat ut att den optimala tidpunkten för att dö är när man fyller 80 år. Då har du hunnit leva ett fullgott liv, du har hunnit arbeta och tjäna samhället, säkra din avkomma och du har inte hunnit bli för gammal för att drabbas av plågsamma åldersrelaterade sjukdomar som så ofta drabbade människan förr i tiden.

Cassia har full tilltro till Samfundet och känner en trygghet i att någon annan hjälper till med att ta livets viktiga beslut åt en. På sin sjuttonde födelsedag har Cassia turen att få gå på banketten som är den festliga tillställningen då man blir matchade med sin blivande make/maka. Det här är en dag Cassia har sett fram emot sedan hon var liten och hon ska äntligen få veta vem Samfundet valt som livspartner åt henne.

Cassia har den sällsynta turen att bli matchad med sin barndomsvän Xander. De flesta blir matchade med någon helt okänd person som kanske bor hundratals mil bort så därför känner sig både Cassia och Xander lyckligt lottade. Även om Cassia känner Xander utan och innan får hon som brukligt är en liten silverask som innehåller ett mikrochip med information och fotografier på Xander, men när hon sätter på bildskärmen för att kolla om det finns något om Xander som hon inte känner till, flimrar istället en annan killes ansikte fram. Och det är ansiktet på Ky, en kille som Cassia också känner.

Ky betecknas som en avvikelse, någon som aldrig kommer att bli matchad. Men hur har han då kunnat hamna på mikrochipset? Cassia kan inte tro att Samfundet kan göra fel. De har alltid rätt, men tvivlet börjar nu gro i henne. Kan Samfundet ha parat ihop henne med fel person? Cassia blir nyfiken på Ky och börjar umgås med honom. Tack vare Ky öppnar Cassia upp ögonen och hon börjar ifrågasätta det system som tidigare stått för all trygghet i hennes liv. Men när hon börjar inse att hon utvecklat känslor för Ky bli hon osäker på om det faktiskt är hennes egna känslor eller om det kan vara Samfundet som försöker manipulera henne.

Matchad är en av de mer lyckade dystopierna som kommit ut efter Hungerspelen och berättelsen påminner både om Lois Lowrys Den utvalde och till viss del även Delirium av Lauren Oliver som kom ut ungefär samtidigt som Matchad. Men till skillnad från Delirium, som jag hade så stora förväntningar på, så är Matchad inte alls så förutsägbar i sin intrig och medan jag kände besvikelse och dystopimättnad efter att ha läst Delirium så väcker Matchad istället nyfikenheten hos mig och jag kommer att vänta otåligt på att nästa del i trilogin kommer ut. Dessvärre får jag ge mig till tåls. Korsad kommer ut först i januari 2013.

onsdag 29 augusti 2012

Döden på en blek häst

Döden på en blek häst är den fristående fortsättningen på Amanda Hellbergs Styggelsen och en tredje bok om Maja Grå, Tistelblomman, gavs ut tidigare år.

Maja Grå har lämnat det lilla Skardala och istället flyttat till Oxford där hon ska börja plugga på konstakademien. Av en händelse har Majas mamma, försvunnen sedan flera år tillbaka, nyligen återfunnits brutalt mördad i just Oxford, men polisen står helt utan ledtrådar till vem som begått mordet. Maja, vars förmåga att se det förflutna och komma i kontakt med de icke längre levande hela tiden växer sig allt starkare, får påhälsningar av sin döda moder och Maja försöker med hjälp av sina förmågor leda polisen i rätt riktning för att finna gärningsmannen.

Men det är inte bara moderns ande som Maja förnimmer. En tragisk olycka inträffade för flera år sen på det studentboende Maja nu bor på. Omständigheterna kring olyckan har aldrig helt kunnat klarläggas och nu får Maja påhälsningar av de förolyckade unga kvinnorna. Men även andra tar sig oinbjudna in i det studentrum som Maja delar med den livfulla och ambitiösa Nikita. Mer än en gång är det någon som förstör och saboterar i rummet och det är uppenbart att någon vill tjejerna illa. Men vem och varför?

Eftersom jag verkligen gillade Styggelsen så såg jag fram emot att läsa Döden på en blek häst. Tyvärr motsvarade den inte mina förväntningar. Döden på en blek häst påminner mer om en deckare än en rysare, men att knäcka mordgåtan är inte lika viktigt för Maja som det är att försöka komma underfund med vem hennes mamma var och varför hon övergav både man och dotter för flera år sedan. Miljöbeskrivningarna är liksom i Styggelsen och Jag väntar under mossan utmärkta och ger liv åt berättelsen, men varken intrigen eller karaktärerna berör mig speciellt mycket och jag läser ut boken med en känsla av "Jaha, var det här allt?". Mitt något fadda betyg kan i och för sig bero på en viss läsmättnad som kom över mig vid lästillfället, så i rättvisans namn ska jag verkligen inte påstå att boken är dålig. Den nådde bara inte mig så som jag hade hoppats.

Instängd

Den produktive Torsten Bengtssons senaste ungdomsbok, Instängd, handlar om utanförskap, mobbing och hämnd, men också om sommarlov och första kärleken.

Leo avskyr verkligen Gustaf och Carl som går i samma klass som honom. De är klassens mobbare, och även om det inte bara är Leo som är utsatt, är det honom som de är på allra mest. Bland annat tar de foto på honom naken i duschen efter idrotten och lägger ut på internet. Det har gått så långt så att Leo fantiserar om att skrämma dem till döds i ett ödehus och han skriver till och med en uppsats på svenskan om det.

Nu är det dock sommarlov och Leo slipper sina plågoandar i flera veckor. Han och hans mamma ska tillbringa sommaren i en stuga på landet som mamman ärvt. När Leo kommer dit får han en chock. Det visar sig nämligen att Nora som går i hans klass och som Leo är hemligt förälskad i, tillbringar sommaren i stugan bredvid. Leo och Nora har knappt pratat med varandra tidigare, men den här sommaren blir början på en ny vänskap och till och med något mycket mer än så.

Nora och Leo snackar mycket om klassens mobbare, och de börjar smida planer för hur de kan hämnas när skolan väl börjar igen, vilket de också gör. Men berättelsen slutar likväl lyckligt och med en, för min smak, lite väl tydlig moralkaka.

Bengtsson skriver som vanligt lättläst och enkelt. För ovana läsare är det perfekt med de korta meningarna, men som van läsare blir det väldigt hackigt att läsa. Men Bengtsson lyckas ändå väl med att ge liv åt Leo, och även om jag inte kände mig jätteengagerad i berättelsen, så tror jag att boken kan locka till läsning, inte minst tack vare ett snyggt bokomslag. Jag känner mig dock lite lurad av detta omslag som jag tycker lovar mer kalla kårar längs ryggraden än vad berättelsen faktiskt gör.

söndag 19 augusti 2012

Mad men i bokform

Det bästa av allt gavs ut första gången 1958. Rona Jaffe gjorde succé med den öppenhjärtiga romanen om unga kvinnors liv i 1950-talets New York och boken blev genast en bestseller. Många chockerades av innehållet, men flertalet unga moderna kvinnor älskade att läsa en roman som speglade deras liv.

I den nästan 500 sidor tjocka boken får läsaren följa fyra unga kvinnor i tjugoårsåldern. Vi presenteras för lantlollan April som blir alla mäns dröm, den karriärsdrivna Caroline som blivit dumpad av fästmannen, Gregg som vill bli skådespelerska men som egentligen drömmer om familjelycka, och så den unga ensamstående mamman Barbara som får kämpa för att få vardagen och ekonomin att gå ihop. Alla fyra får jobb som kontorsflickor på ett förlag där de tänker sig göra karriär tills de hittar den stora kärleken och kan gifta sig. För det var så synen var på arbetande kvinnor på 1950-talet. Jobbade gjorde man bara ett par år mellan färdig utbildning och giftermål. Sen väntade rollen som hemmafru.

Det bästa av allt har beskrivits som en 1950-talets Sex and the City och boken beskriver i en lagom blandning flärd och vardag med fester och drinkar, flörter med gifta män, längtan efter äkta kärlek, shopping och mode, rivalitet och skvaller på kontoret samt pressen att leva upp till det som förväntas av en. Här bjuds på humor och på hjärta och smärta - allt som en riktig tjejig bok bör innehålla.

Det bästa av allt bjuder på lättsam underhållande läsning, och jag får verkligen tänka på att man bör läsa romanen som en tidsskildring, annars är det lätt att störa sig på osjälvständiga kvinnor, vars enda önskan och mål i livet tycks vara att bli någons fru. Det märks att det hänt en hel del sen dess 1950-talet. Det bästa av allt är underhållande för stunden, men jag tror inte att detta är en bok jag kommer att bära med mig och minnas särskilt länge. Dock ger boken mig ett sug efter att börja kolla Mad Men igen.

lördag 18 augusti 2012

Evig natt

Michelle Paver, mer känd som författaren bakom Vargbröder-serien, som jag för övrigt inte läst, riktar sig till en något äldre läsare i denna arktiska spökroman som fått titeln Evig natt.

Året är 1937 och i London lever 28-årige Jack ett hopplöst liv. Han är ensam och fattig och har fått ge upp sina drömmar om att studera vidare. Men när fyra unga Oxfordgrabbar erbjuder honom en plats i en vetenskaplig expedition till Spetsbergen i Arktiska havet ser Jack det som sitt livs chans att ta sig upp ur fattigdomen och fullfölja sin dröm att arbeta som vetenskapsman.

Tyvärr går ingenting som sig bör i britternas vetenskapsresa. Redan innan man kommit iväg drabbas expeditionen av manfall och på vägen dit skadas en annan och får skickas hem igen. Och den norske kaptenen som ska skeppa den kvarvarande tre mannar starka expedition vägrar till en början att släppa av dem där man bestämt sig för att slå läger. Men britternas envishet (tillsammans med lite mutor) är större än kaptenens och till slut har Jack, Gus och Algie slagit läger i den lilla viken Gruhuken.

Man anländer mitt i sommaren när midnattssolen varken gör skillnad på dag eller natt och naturen med sitt rika djurliv och himlens norrsken tycks förtrollande för de unga männen. Men sommaren på Spetsbergen är kort och snart råder inget annat än mörker. När Gus, blir allvarligt sjuk kommer Jack, i sin iver att imponera på de rika överklassynglingarna, överens med Algie om att stanna i lägret och hålla igång det vetenskapliga arbetet medan Algie ser till att Gus evakueras och får läkarvård. Men Jack lämnas trots allt inte helt ensam i Gruhuken. Utanför lägret, i det eviga mörkret, ruvar något främmande och illvilligt som får blodet i Jacks kropp att isa mer än vad den arktiska kylan förmår.

Evig natt har en spännande uppbyggd intrig, utifrån Jacks dagboksanteckningar berättas denna spökhistoria och Paver låter inte läsarna ana mer än vad Jack själv gör. Språket flyter på smidigt och detta är verkligen en bok som man slukar i ett nafs. Dock är jag inte helt nöjd med hur boken slutar, även om jag egentligen inte kan komma på något bättre alternativt avslut, men till skillnad från den intensiva berättelsen så tycker jag att slutet på boken blir en aning platt. Evig natt är ändock en bok jag kan rekommendera om man vill läsa något spännande och kusligt.

söndag 5 augusti 2012

Komma över

Komma över av Ingrid Olsson läste jag för ett par år sedan och störtgillade! Olsson gör en pricksäker karaktärskildring av en olycklig och nydumpad person, i det här fallet är det för en gångs skull en kille som fått sitt hjärta krossat och alla som någonsin upplevt hjärtesorg kommer säkerligen att känna igen sig i denna klockrena beskrivning av Jeppe.


En dag säger Emma de där tre orden som man absolut inte vill höra av den man är kär i. Eftersom Jeppe har bott hos Emma i hennes lägenhet måste han flytta ut och det enda han kan få tag på är ett pyttelitet råttbo i andrahand som han antagligen betalar överpris för. Men hellre det än att flytta hem till mamma och pappa igen. Han har förresten inte ens berättat för dem att han har flyttat och att det är slut. Han hoppas ju fortfarande på att Emma ska ångra sig och inse att de två är som gjorda för varandra. Så han undviker att ta upp ämnet med föräldrarna, och när hans mamma vill bjuda dem på söndagsmiddag så känns det enklare att säga att Emma inte kan för att hon jobbar eller nåt liknande. 

Men egentligen så har Jeppe det inte så himla hemskt. Om man tänker rent objektivt alltså. Han får ju inte glömma att han nu har egen lya inne i stan, endast tio minuters promenad till badplatsen och sommarlovet har bara börjat. Och nu är han singel och fri och kan hänga med polaren Juggo på sommarens alla fester. Men. Det är så mycket lättare att sunka ner sig i sitt råttbo (bokstavligt talat, det lurar en råtta i köksskåpen som tuggar i sig all mat Jeppe har) och lyssna på deppiga kärlekslåtar än att ta tag i sitt liv. 

Komma över är en snabbläst bok som bjuder på stor igenkänning. Olsson beskriver träffsäkert ett förhållandes utförsbacke och fall och hur förkrossande det kan kännas att vara den dumpade som inte riktigt vill förstå att det är över. Men samtidigt är Komma över också en varm berättelse med mycket humor.