Komma över

Komma över av Ingrid Olsson läste jag för ett par år sedan och störtgillade! Olsson gör en pricksäker karaktärskildring av en olycklig och nydumpad person, i det här fallet är det för en gångs skull en kille som fått sitt hjärta krossat och alla som någonsin upplevt hjärtesorg kommer säkerligen att känna igen sig i denna klockrena beskrivning av Jeppe.

En dag säger Emma de där tre orden som man absolut inte vill höra av den man är kär i. Eftersom Jeppe har bott hos Emma i hennes lägenhet måste han flytta ut och det enda han kan få tag på är ett pyttelitet råttbo i andrahand som han antagligen betalar överpris för. Men hellre det än att flytta hem till mamma och pappa igen. Han har förresten inte ens berättat för dem att han har flyttat och att det är slut. Han hoppas ju fortfarande på att Emma ska ångra sig och inse att de två är som gjorda för varandra. Så han undviker att ta upp ämnet med föräldrarna, och när hans mamma vill bjuda dem på söndagsmiddag så känns det enklare att säga att Emma inte kan för att hon jobbar eller nåt liknande. 

Men egentligen så har Jeppe det inte så himla hemskt. Om man tänker rent objektivt alltså. Han får ju inte glömma att han nu har egen lya inne i stan, endast tio minuters promenad till badplatsen och sommarlovet har bara börjat. Och nu är han singel och fri och kan hänga med polaren Juggo på sommarens alla fester. Men. Det är så mycket lättare att sunka ner sig i sitt råttbo (bokstavligt talat, det lurar en råtta i köksskåpen som tuggar i sig all mat Jeppe har) och lyssna på deppiga kärlekslåtar än att ta tag i sitt liv. 

Komma över är en snabbläst bok som bjuder på stor igenkänning. Olsson beskriver träffsäkert ett förhållandes utförsbacke och fall och hur förkrossande det kan kännas att vara den dumpade som inte riktigt vill förstå att det är över. Men samtidigt är Komma över också en varm berättelse med mycket humor.