torsdag 31 mars 2016

Den här sommaren kan bli min död

Finns bl.a. hos adlibris och bokus
Jag måste:
1. Köpa bindor av ICA-Pelle
2. Bli gladare och mer positiv
3. Somna utan kvällsritualen
4. Överleva övernattning (till exempel hos Leias läskiga mormor)
5. Dricka något som någon annan (typ Leias mormor) hällt upp när jag inte ser på
6. Skriva d-ordet
7. Läsa dikter av Karin Boye
8. Prata inför en grupp (större än två personer)
9. Skaffa en pojkvän
10. Kyssa pojkvännen
Fanny har exakt nio veckor och två dagar på sig att genomföra alla de saker hon har skrivit på sin lista. För om exakt nio veckor och två dagar börjar hon sjuan. Högstadiet. Och när man börjar högstadiet så måste man vara lite mognare, man måste ha lämnat barndomen bakom sig, man kan inte längre läsa barnböcker och man måste våga lite mer och till exempel klara av vissa saker som att sova över hos någon annan. Innan sommaren är slut måste en förändring alltså ha skett.

Några punkter på listan känns ganska så kryptiska, men efterhand så kommer det fram vad det rör sig om. Fanny är nämligen en väldigt orolig och ganska så nojig person. Till exempel kan hon inte somna utan en rätt så omfattande kvällsritual. Utan den så finns nämligen en risk att någon hon känner antingen dör eller drabbas av en allvarlig sjukdom. Tror hon egentligen inte innerst inne, men eftersom Fanny hållit på med sin kvällsritual i åratal nu och hon fortfarande inte känner någon som råkat ut för något hemskt så funkar ju uppenbarligen kvällsritualen. Döden, sjukdomar och att uppfattas som en barnslig och tråkig person när högstadiet börjar - allt detta är sådant som Fanny grubblar supermycket över och Fanny är övertygad om att ingen annan i hennes ålder oroar sig över sådana här saker. Men att inte ha grubblerier över nämnda saker i Fannys ålder vore väl snarare mer onormalt. Men så tänker nog ingen och därför är det bra att Malin Stehn har skrivit denna bok om oro och ångest. Och möjligen gränsar Fannys oro lite åt tvångstankehållet, men budskapet är tydligt: det är absolut inget onormalt att känna som hon gör.

Listan Fanny skriver blir lite som självterapi och för varje sak hon kan bocka av stärks hennes självförtroende lite mer. Och när en händelserik sommar närmar sig sitt slut så kanske inte riktigt allt på listan är avbockat, men Fanny har i alla fall lyckats boosta sig själv tillräckligt mycket och framför allt har hon lärt sig att hon klarar av saker och ting när det verkligen gäller. Och det är värt mycket.

Trots den allvarliga undertonen så blir Den här sommaren kan bli min död aldrig tung eller jobbig att läsa. Stehn skriver lättsamt och lyfter fram humorn. Bokens kapitel är skrivna som blogginlägg och det här stör mig aningens. För det första tog det mig ett tag innan jag fattade att det skulle föreställa just blogginlägg. Jag trodde det var en dagbok (ok, visst, dagbok i bloggform) jag läste, så när plötsligt handskriven text ur en dagbok kastades in ungefär halvvägs in i boken blev jag först förvirrad innan jag fattade galoppen. För det andra: om man nu är så nojig och orolig och rädd för att ingen annan har samma funderingar som en själv, och man dessutom inte vågar prata med sin bästis om det - varför outar man dem då i en blogg? Sen tycker jag inte Fannys språk känns som att det tillhör en tolv-trettonårings, hon har ett för vuxet perspektiv för att jag ska köpa det.

Men oavsett så Den här sommaren kan bli min död en välkommen bok om oro och ångest och jag tror att den kommer att få många läsare i åldern tolv-tretton år.

Snögubbens hemlighet

Finns bl.a. hos adlibris och bokus
Snögubbens hemlighet är Åsa Öhnells debutbok och det är också första delen av hittills fem delar i Klarabelladeckarna. Klara ska med familjen på skidsemester i Sälen och hennes bästa kompis Bella ska få följa med. På vägen dit hör de på radion att polisen gripit två män i Lindvallen - precis det ställe som Klaras familj är på väg till, som kvällen innan rånat en mack i Malung på radion. Bytet som bestod av hela dagskassan har man dock inte lyckats finna. Klara tycker det känns lite läskigt att tänka sig att två rånare befunnit sig så nära där de ska bo medan Bella snarare önskar att de hade kommit fram tidigare till stugan för då hade de kunnat hjälpa till att fånga rånarna.

Familjen har inte varit i stugan länge förrän Klara och Bella lägger märke till en del mystiska saker. Det verkar som att nån snokar omkring stugan de bor i. Plötsligt står förrådsdörren och slår - trots att den helt säkert var reglad nyss, nån rotar i deras sopor och Klara har en vag känsla av att känna sig iakttagen. Och vilka är killarna som frågar Klaras storasyster Malin om vilken stuga de bor i?

Så hittar Klara och Bella en lapp med något som ser ut som hemliga koder i förrådet. Kan det ha att göra med var rånbytet från bensinmacken ligger gömt?

Snögubbens hemlighet lyckas med att vara både spännande och väldigt trovärdig. Boken har samma lättlästa stil som till exempel Dalslandsdeckarna, med den stora skillnaden att Snögubbens hemlighet inte är lika snäll och tillrättalagd och faktiskt mycket mer spännande. Det enda jag inte riktigt är med på är valet av titel, Snögubbens hemlighet. Visst förekommer där en snögubbe i berättelsen, men kanske inte av så betydande vikt.


lördag 19 mars 2016

Flickvännen

I pocket hos adlibris eller bokus
Karin är Johns flickvän. John lovade att ta hand om Karin, att ge henne allt hon behöver. Alltså köpte han ett hus till henne. Den här morgonen tog han på sig de nyinköpta gympaskorna, den nya träningsoverallen, gav Karin en mobil med kontantkort som inte går att spåra. För den här helgen är jobbhelg för John. Och för Karin innebär det väntan. Leda. Och en eon av tid över för tankar på det liv hon lever.

Karin lever ett ytterst isolerat liv. Hon är helt beroende av John, men hon inbillar sig själv att hon är stark. John gillar inte svaga kvinnor, han hade aldrig fallit för henne om hon inte varit stark. Det är hon själv som har valt att inte längre träffa sina egna vänner från förr, det är Karins eget beslut att slutat träffa familjen, de förstår ändå inte hennes och Johns förhållande eller att hon faktiskt lever det liv hon själv vill leva. Numera träffar hon bara de andra flickvännerna. Johns "kollegors" flickvänner, alltså. Det är egentligen inte meningen att de ska umgås med varandra när männen är ute på jobb, men de passar på i smyg. Har tjejmiddagar där de beundrar varandras outfits, dricker massor av vin, snortar kokain och pratar om sina pojkvänner. Men aldrig någonsin pratar de om vad männen egentligen gör.

Flickvännen är en sluka-bok som suger tag, men som ändå lämnar mig med en känsla av tomhet när boken väl är utläst. Det händer ju inget! Det är som att det varken finns en början eller ett slut - bara ett enda stort mellanrum. Det är snyggt gjort av Karolina Ramqvist hur hon på ett stilistiskt vis samtidigt gestaltar huvudpersonens liv; ett stort mellanrum, en enda stor väntan. Men på vad? Är detta det liv Karin verkligen strävat efter hela sitt liv? Att hon fortsätter med p-piller trots att John vill ha barn skvallrar om att hon kanske innerst inne inte vill leva det här livet. Allt är yta, och visst verkar Karin gilla det ytliga, men är det för sin egen skull som hon är så mån om att hålla sitt yttre attraktivt?

Jag kände sån frustration efter att ha läst Flickvännen. Hur kan man vilja leva ett så innehållslöst liv?! Enligt Karin själv har hon allt. Hon har John och hon har huset som John har gett henne, och materiellt sett har hon förstås allt, för det ser John till att förse henne med. Men egentligen har hon ingenting. Hon är en flickvän som varje gång pojkvännen är ute på något jobb blir fånge i sitt eget hem, fånge med tankarna på vad pojkvännen egentligen gör, trots att hon försöker låta bli att tänka på det. Men så länge hon får snygga kläder, champagne och kokain så kan hon låtsas som inget.
Jag kan faktiskt inte bestämma mig för om jag gillar eller inte gillar Flickvännen, men det är definitivt en bok som berör och upprör.

fredag 18 mars 2016

Farligt möte

Finns hos adlibris eller bokus
I Pia Hagmars långkörare Dalslandsdeckarna ingår än så länge sexton delar. Jag har nyligen läst den sjätte delen i serien, Farligt möte.

Bröderna Aron, Henke och Leo och deras kompis Myggan ska ut och fiska för att prova Arons nya fiskespö som han fått i födelsedagspresent av Myggan. Myggans föräldrar ska hälsa på några vänner och kan släppa av gänget vid en sjö för att sen hämta upp dem igen på kvällen. Det är bara det att Myggans föräldrar glömmer bort dem. Tyvärr, enligt Myggan, är det inte helt ovanligt att hennes föräldrar glömmer bort sin dotter när de väl börjat dricka. Eftersom det har börjat skymma så måste de hitta nånstans att sova och de bestämmer sig för att söka skydd och övernatta i en gammal lada som de ser på andra sidan sjön.

Inne i ladan gör de det mysigt för sig i höet, alla är trötta och håller precis på att somna när de hör ett ljud. In i ladan smyger nämligen två män. Först blir barnen rädda, men det visar sig att männen är riktigt trevliga. Männen har också tänkt övernatta i ladan, ute öser regnet ner nämligen och de bjuder barnen på choklad och har det hur mysigt som helst. Nästa morgon får Aron och Henke pengar av männen och får låna deras cyklar för att åka och handla mat. Under tiden går de andra till sjön för att fiska. Men så kommer Leo på att han glömt nåt i ladan och han och Myggan går tillbaka dit. I ladan finns också en väska som tillhör männen och eftersom Leo vid det här laget är vrålhungrig tänker han att männen kanske har mer choklad. Alltså öppnar Leo och kollar i männens väska. Men istället för choklad hittar han en väska full med sedlar. Och en pistol. 

Samtidigt i affären upptäcker Aron och Henke kvällstidningarnas löpsedlar över de efterlysta männen...

Dalslandsdeckarna är lättlästa och precis lagom spännande utan att blir riktigt läskiga. Skurkarna skildras aldrig som helt svarta utan är människor med mindre bra sidor. Handlingen känns realistisk och det är kanske just det här att läsaren lätt kan känna igen sig som gör Dalslandsdeckarna så populära. 

torsdag 17 mars 2016

Nedräkning

Finns exempelvis på adlibris och bokus
Barney ska på skolresa till Österrike men framme på flygplatsen får man veta att det blivit kraftiga förseningar på grund av svår dimma. Minst ett dygns förseningar är att vänta och därför tvingas hela skolgruppen ta in på hotell nära flygplatsen. Läraren Mrs Peters hade inte ens inledningsvis direkt något gott öga till Barney och sedan hans mobillarm råkat gå igång och stört hela gruppen tycker hon ännu mer att Barney är en bråkstake som man måste hålla ett extra öga på.

På hotellet smiter dock Barney och hans kompis Laura iväg. De slår vad om fem pund att Laura inte kommer att hitta Barney inom fem minuter om han gömmer sig. Barney smyger in i ett olåst rum, nån form av konferenssal, och gömmer sig under ett stort bord. Här, tänker han, kommer Laura aldrig att hitta mig. Men han har inte kurat länge under bordet förrän han hör hur någon kommer in i rummet. Det visar sig dock inte vara Laura som klivit in i rummet, utan istället ser Barney skorna på två män och det Barney hör männen prata om får honom att krypa ihop ännu mer under bordet och få honom att önska att han var osynlig. De två männen visar sig nämligen planera en terroristattack och planen ska sättas i verket under kvällen.

Barney vet att hans lärare knappast kommer att tro på honom om han berättar vad han just hört och tillsammans med Laura gör han istället upp en plan för att försöka stoppa terroristerna. Men det är bråttom. Nedräkningen har börjat.

John Townsends Nedräkning är en typisk Argasso-bok. Den är lättläst och har en spännande och actionfylld berättelse i bästa thrillerstil.

onsdag 16 mars 2016

Utpost

Finns både hos adlibris och bokus
Ann Aguirres Utpost tar vid där första delen, Enklav, slutade. Spadertvå, hennes partner Tålig, Stalker och Tegan har hittat en fristad i staden Räddning. Invånarna i Räddning lever i trygghet skyddade från Missfostren tack vare höga murar. Men trots att Räddning är en säker plats att vara på känner sig Spadertvå allt annat än fri. Under jorden var hon jägarinna och betraktades som vuxen trots sina blott femton år, men här i staden sätts hon i skola, tvingas bära opraktiska kläder som kjol och måste tänka på hur hon uppträder. Vapen bär man absolut inte som tjej. Att slåss är det enda Spadertvå verkligen kan och här och nu känner hon att hon inte passar in. Dessutom verkar det som att Tålig inte längre vill prata med henne och det känns mer än Spadertvå hade väntat att det skulle göra.

Men så får Spadertvå chansen att visa vad hon går för. Det behövs vaktpatruller som skyddar odlarna från Missfostren när de jobbar på fälten utanför murarna. Vanligtvis är patrulleringen ett rent rutinuppdrag, men Missfostren har dels blivit fler och dels har de blivit smartare. De spanar, avvaktar och planerar sina attacker. Invånarna i Räddning står helt valhänta inför Missfostrens anfall. De enda med riktig erfarenhet att stoppa Missfostren är Spadertvå och Tålig. Men Missfostren är många, kanske till och med för många för att kunna stoppas?

Aguirre litar på att man kommer ihåg allt som hände i Enklav och för min del tog det ett litet tag innan jag kom in i del två. Dels på grund av att jag inte helt mindes vem som var vem och dels för att jag helt enkelt glömt vissa händelser, vissa bitar föll på plats först väldigt långt in i andra boken, men hur som helst så är även denna del spännande. Och detta säger jag trots att Utpost är en typisk mellandel, ni vet boken som måste komma innan den stora upplösningen, den som satsar på att fördjupa karaktärerna och som i bästa fall förklarar lite mer av varför världen ser ut som den gör. Här får vi nu till exempel äntligen veta att hela världen för några generationer sen drabbades av förödande krig i vilka biologiska vapen användes och som därmed slog ut stora delar av världens befolkning. De biologiska vapnen är också orsaken till människornas största hot, nämligen de zombieliknande Missfostren.

Det jag tyckte var mest intressant i Utpost är beskrivningen av hur tillvaron för människorna i Räddning är och hur de nya medborgarna med Spadertvå och co tas emot. Jag kunde inte låta bli att dra paralleller till hur det ser ut i vårt samhälle idag med många nyanlända och hur svårt det måste vara att bli en del av ett samhälle när man saknar kunskap om seder, bruk och sociala koder. Detta tydliggörs väl av Aguirre med Spadertvås svårigheter att passa in. Jag gillar också Aguirres (ganska så snälla) kritik av religiositet och hur hon visar på riskerna med att rädda eller okunniga människor riskerar att utvecklas åt det fundamentalistiska hållet.

Här finns alltså intressanta kopplingar och tankar att göra trots att mycket i den övergripande handlingen ändå är rätt så förutsägbar (och jag måste passa på att klaga på de lite väl typiska triangelkärleksdramat, hur många gånger har vi inte redan stött på det upplägget i dystopiernas värld?). Och förutsägbarheten till trots så ser jag faktiskt fram emot upplösningen i del tre, Hord, som tyvärr inte väntas släppas förrän nästa år.

Tack till Modernista för rec.exet!

måndag 14 mars 2016

Singers melodi

Finns bl.a. på bokus eller adlibris
Singers melodi är en vemodig berättelse om ett sjölejon som mitt i natten rövas bort från sina föräldrar och från havet när han är liten. Sjölejonet hamnar på en cirkus där han får uppträda och jonglera med bollar och där han förtrollar publiken med sin vackra sång som handlar om hans längtan efter havet och efter sin familj. Det är för att han kan sjunga så vackert som Singer får sitt namn. På cirkusen finns också en pojke, Manfred, som blivit lämnad av sina föräldrar lejontämjarna. Manfred och Singer blir de bästa vänner och växer tillsammans upp på cirkusen.

Men ju äldre Singer blir desto större blir hans längtan efter havet. Och så en dag är apelsinlådan som Singer brukar sova i plötsligt tom. Singer är försvunnen. Manfred blir orolig och förstår till slut att Singers längtan efter havet blivit för stor och svår. När han pratar med de andra djuren förstår Manfred också att flera av djuren även de saknar något, att de också har en slags havslängtan, en längtan efter något de inte längre har. Manfred och de andra djuren tycker inte de kan lämna Singer ensam med sin längtan och Manfred ger sig av för att leta upp sin bästa vän. Bara han inte kommer för sent.

Skådespelaren Vanna Rosenberg har skrivit en drömsk barnbok om familj och tillhörighet, längtan och saknad och som lämpar sig bra för högläsning då boken kan bjuda in till samtal om vad just en familj är. Men det jag gillar bäst med Singers melodi är faktiskt de vackra illustrationerna av Cecilia Heikkilä. För även om jag gillar temat med familj och tillhörighet i Rosenbergs bok så skaver det lite att cirkusen i slutändan får fortsätta att stå för en positiv och förtrollande sinnesbild trots att den faktiskt har orsakat både sorg och saknad hos flera av djuren som lever på cirkusen. (Även om nu många av djuren säger sig ha funnit en ny familj i cirkusen)

På Spotify finns förresten Singers melodier som är ett soundtrack till boken och där man förutom Singers melodi bland annat kan lyssna på Skäggiga damens sång och sälen Violas sång.

fredag 4 mars 2016

Gudarna

finns bl.a. hos adlibris och bokus
Det är sextonåriga Bita och Lilly och Janne (som egentligen heter Jane) som är gudarna. Det är så det bestämmer sig för att kalla sig själva och gudar är vad man får om man slår ihop orden brudar + guzz. Kvinnor vill de inte kalla sig och ordet tjej är det ingen som längre tar på allvar. Alltså får det bli gudar. Självklart och klockrent!

Gudar tar ingen skit och när Lilly blir utsatt för övergrepp av sin pojkvän, Daniel, som också är ortens älskling och rektorns gullegris bestämmer sig Janne och Bita för att ge igen. Och samtidigt ska de göra feministisk revolution i lilla Tierp. De ska visa patriarkatet vad det är som gäller.

Men tjejerna lyckas inte riktigt hela vägen med att vara frigjorda feminister när de samtidigt inte kan sluta vara kära i sviniga killar. Och när pappa Kent plötsligt också visar sig vara ett svin är det svårt att veta vilket ben man ska stå på. Gudarna är vilsna tjejer, utsatta som fan men som bestämt sig för att kräva att få ta sin plats.

Det är inte för själva handlingens skull man minns denna Elin Cullheds debutroman, nä, det är språket i Gudarna som gör boken till något minnesvärt. Det är som att hela berättelsen är skriven i rasande affektion, stilen är upprorisk och rå, språket är grovt men också poetisk och dialogen känns väldigt genuin. Det här är inte en helt lättillgänglig bok, jag ville tycka om Gudarna mer, men dels känner jag mig för pryd, det är alldeles för mycket fitta och knulla för att jag ska känna mig bekväm, och dels tycker jag inte man kommer tjejerna så nära att man förstår dem. Och själva ramberättelsen, nja, jag vet inte, det drar för mycket åt skrönans håll för att bli realistiskt. Flera recensioner skriver om humorn i boken, men tyvärr, inte min humor, jag varken skrattade, fnissade eller drog på smilbanden en enda gång. Nä, not my kind of book.

onsdag 2 mars 2016

Det handlar om dig

Finns t.ex på adlibris eller bokus
Att drabbas av kärleken. Att bli så djupt förälskad att det inte går att tänka på något annat än du, du, du. Visst är det underbart! Och skitjobbigt på samma gång. Jag skriver om du i Det handlar om dig. Sandra Beijer döljer skickligt huvudpersonernas namn för läsaren och får därmed också till ett tilltal som gör att man känner att man kommer väldigt nära huvudpersonen. Bokens Jag är en snart sextonårig tjej som går på gymnasiet. Fritiden består av cafébesök och fikor och på helgerna fest, fyllor och hångel. Det är på en fest som hon första gången träffar Honom. Han som är Du och som svär på ryska och har blanka ögon och luktar himmelskt.

Det blir svindlande möten, trevande osäkerhet, chanser och tillfällen som går förlorade innan Jag och Du äntligen blir Vi. Det är ljuvt och det är kärlek när det är som bäst. Men så skiter det sig, misstag begås och Vi finns inte längre. Men det går inte att glömma. Det är omöjligt att sluta tänka på Honom, vad han gör nu, vem han är med. Det handlar fortfarande om honom.

Det handlar om dig går upp och ner som en berg- och dalbana. Eller som en förälskelses alla stadier. Det handlar om både den försiktiga nyfikna kärleken och den självdestruktiva smärtsamma kärleken. Den när man inte kan släppa taget och istället klamrar sig fast vid vartenda halmstrå av hopp. Även om man inte borde.

Alla som någon gång varit riktigt riktigt kär kan känna igen sig i bokens alla känsloyttringar. Det handlar om dig är en känsloexplosion och en väldigt snabbläst sådan. Varje kapitel är oftast inte mer än en sida lång och därför går det nästan svindlande snabbt att läsa. Språket är snudd på poetiskt och överhuvudtaget är detta en väldigt välskriven bok. Jag hade inga direkta förväntningar på denna Beijers debutbok, men att hon verkligen kan skriva det står i alla fall helt klart.

tisdag 1 mars 2016

En myras liv

Finns bl.a. hos adlibris och bokus
Myran är en alldeles vanlig kille som är sex år och som går i förskoleklass. Han heter egentligen Morgan, men det är det ingen som säger. Förutom tandläkaren och okända människor. Myran har en bästis som heter Henny och som han leker med på rasterna i skolan. Tillsammans bygger de en snigelvärld bakom gympasalen, Snajgelländ. En dag flyttar det in en ny familj ovanför Myrans. I den nya familjen finns Diego som är sju år, alltså ett år äldre än Myran, och som är kavat och oblyg och helt olik Myran. Hemma leker Myran och Diego, fast i skolan blir det svårare. För där är det ju Henny han leker med.

Och så handlar det om att tappa tänderna, att vilja ha en katt fast mamma är allergisk och om att vara allergisk mot bråk. Det är Myran nämligen. Speciellt när mamma och pappa bråkar på engelska, något de gjort allt oftare den senaste tiden. Tidigare kunde det handla om hemligheter som att äta glass eller godis när mamma och pappa pratade engelska, men nu är det mest bara bråk.

Så här ser det ut/låter det när mamma och pappa pratar engelska.
Som högläsning i förskoleklass kan den nog bjuda in till stor igenkänning och kanske samtal om allvarligare saker som bråkande föräldrar och hur man är en bra kompis. Men man behöver inte gå i förskoleklass för att tycka om eller känna igen sig i En myras liv. Det räcker gott och väl att man själv har varit sex år en gång i tiden. Jag blir alldeles varm om hjärtat när jag läser om all vardagsdramatik i Linn Gottfridssons helt fantastiska debutbokDet är nämligen så himla fint och lyhört skildrat från en sexårings perspektiv. Jag sitter och fnissar åt Myrans och Hennys lekar med sniglarna och hur den stora bautasnigeln ska vara chefssnigel och ha en båt för det har minsann Myrans pappas chef. Eller hur det låter när mamma och pappa pratar engelska. Och jag blir alldeles till mig och vill plocka ut Myran ur boken och krama om honom när Diego frågar om Myrans föräldrar ska skiljas och det säger PANG i Myrans hjärta. Det är tonsäkra beskrivningar och en absolut hjärtevärmande bok. Vågar jag mig på att säga redan nu att det här kan vara årets bästa barnbok?