lördag 19 mars 2016

Flickvännen

I pocket hos adlibris eller bokus
Karin är Johns flickvän. John lovade att ta hand om Karin, att ge henne allt hon behöver. Alltså köpte han ett hus till henne. Den här morgonen tog han på sig de nyinköpta gympaskorna, den nya träningsoverallen, gav Karin en mobil med kontantkort som inte går att spåra. För den här helgen är jobbhelg för John. Och för Karin innebär det väntan. Leda. Och en eon av tid över för tankar på det liv hon lever.

Karin lever ett ytterst isolerat liv. Hon är helt beroende av John, men hon inbillar sig själv att hon är stark. John gillar inte svaga kvinnor, han hade aldrig fallit för henne om hon inte varit stark. Det är hon själv som har valt att inte längre träffa sina egna vänner från förr, det är Karins eget beslut att slutat träffa familjen, de förstår ändå inte hennes och Johns förhållande eller att hon faktiskt lever det liv hon själv vill leva. Numera träffar hon bara de andra flickvännerna. Johns "kollegors" flickvänner, alltså. Det är egentligen inte meningen att de ska umgås med varandra när männen är ute på jobb, men de passar på i smyg. Har tjejmiddagar där de beundrar varandras outfits, dricker massor av vin, snortar kokain och pratar om sina pojkvänner. Men aldrig någonsin pratar de om vad männen egentligen gör.

Flickvännen är en sluka-bok som suger tag, men som ändå lämnar mig med en känsla av tomhet när boken väl är utläst. Det händer ju inget! Det är som att det varken finns en början eller ett slut - bara ett enda stort mellanrum. Det är snyggt gjort av Karolina Ramqvist hur hon på ett stilistiskt vis samtidigt gestaltar huvudpersonens liv; ett stort mellanrum, en enda stor väntan. Men på vad? Är detta det liv Karin verkligen strävat efter hela sitt liv? Att hon fortsätter med p-piller trots att John vill ha barn skvallrar om att hon kanske innerst inne inte vill leva det här livet. Allt är yta, och visst verkar Karin gilla det ytliga, men är det för sin egen skull som hon är så mån om att hålla sitt yttre attraktivt?

Jag kände sån frustration efter att ha läst Flickvännen. Hur kan man vilja leva ett så innehållslöst liv?! Enligt Karin själv har hon allt. Hon har John och hon har huset som John har gett henne, och materiellt sett har hon förstås allt, för det ser John till att förse henne med. Men egentligen har hon ingenting. Hon är en flickvän som varje gång pojkvännen är ute på något jobb blir fånge i sitt eget hem, fånge med tankarna på vad pojkvännen egentligen gör, trots att hon försöker låta bli att tänka på det. Men så länge hon får snygga kläder, champagne och kokain så kan hon låtsas som inget.
Jag kan faktiskt inte bestämma mig för om jag gillar eller inte gillar Flickvännen, men det är definitivt en bok som berör och upprör.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar