fredag 28 oktober 2011

Skelettpojken

Jag fortsätter min odyssé bland skräcklitteraturen, så här innan Halloween och allhelgonahelgen. Hegas förlag ligger bakom utgivningen av Anne Rooneys Skelettpojken som dessutom utsågs till en av bokjuryvinnarna 2010.

Davids lillebror Martin har hittat en benbit i trädgården. David följer med ut i trädgården för att gräva och se om de kan hitta fler. Det gör de, och till en början tror de att det kan röra sig om svansen på en hund men David inser snart att det förvisso nog ligger en hund begraven, men hunden är inget annat än resterna av en människa. De små benbitarna Martin och David hittar pusslar de ihop till ett människofinger. Martin vill berätta för mamma, men David tycker att de ska vänta. Innan David går och lägger sig placerar han benbitarna i fönsterkarmen. Mitt i natten vaknar han av ett skrapande ljud på sitt fönster och morgonen efter står det ett meddelande inristat i fönsterrutan. David inser att han inte inte kommer att bli lämnad ifred förrän han hittat resten av skelettet.

Det här är en lättläst berättelse som fångar sin läsare direkt och lyckas hålla kvar intresset boken igenom. Omslaget är snyggt gjort, men jag är lite mer tveksam till en del av bilderna som illustrerar berättelsen. Skelettpojken riktar sig till högstadieungdomar, men vissa av bilderna i boken känns lite barnsliga tycker jag.

torsdag 27 oktober 2011

Onkel Montague

För att komma till Onkel Montagues stora hus måste Edgar gå den slingriga, snåriga stigen genom skogen. Och trots att Edgar egentligen tycker att både vägen till Onkel Montague och Onkel Montagues hus kan kännas lite småkusligt så besöker Edgar ändå gärna sin onkel, för onkel Montague kan berätta fantastiska historier. Onkel Montague som levt länge, ingen vet riktigt hur gammal han är, har under sina år samlat på sig en massa olika föremål. Tavlor, ramar och träaskar är bara några av alla de saker som pryder Onkel Montagues murriga arbetsrum, och kring varje föremål har Onkel Montague en historia att berätta, historier som inte alltför sällan slutar i ond bråd död. Det är kusliga, läskiga och skrämmande berättelser om spöken, onda andar, förbannade föremål och monster. Men frågan är om inte den allra kusligaste historian är den som handlar om Onkel Montague själv? Och hur har Edgars onkel kommit över alla dessa föremål egentligen?

Onkel Montagues spökhistorier är skriven av Chris Priestley och är en mycket stämningsfull samling skräckhistorier. Boken är skriven med ett detaljerat och rikt språk och det förekommer en del ord som jag tänker mig att en tolvåring nog kan ha svårt att förstå. Målgruppen är mellanstadiet men historierna, som faktiskt kan vara riktigt kusliga, passar även för äldre läsare. Jag gillade verkligen Onkel Montagues spökhistorier. Det går att läsa varje berättelse var för sig, men Chris Priestley lyckas också knyta ihop varje berättelse riktigt snyggt med Onkelns egen historia. Detta är en riktigt bra spökbok!

onsdag 26 oktober 2011

När natten är som mörkast

Varje natt vaknar 13-årige Max av att någon står vid hans säng. Det är en kvinna i långa kjolar som lyser genomskinligt och vitt i nattmörkret. Hon pekar på något och nynnar på en melodi. Max tycker det är obehagligt och får allt svårare att sova, men han drar sig för att berätta något för sin pappa. Han tror ju inte på spöken egentligen. Men han börjar ändå söka fakta om spöken och på en sida på internet läser han att spöken aldrig lämnar sin grav utan orsak.

I skolan jobbar klassen med släktforskning och Max har hamnat i samma grupp som Amanda, som han i smyg tycker är klassens sötaste tjej. Amanda hittar uppgifter om en gammal släkting, Kristina Larsdotter, som dömdes till döden för mord på sin egen son. Kristina benådades till slut men både Max och Amanda blir intresserade av Kristinas öde och försöker ta reda på mer om henne och vad som egentligen hände. Det visar sig att även Max anförvanter har kopplingar till Kristina Larsdotter. 

Max vågar till slut berätta för Amanda om det han upplever om nätterna men Amanda tror först inte på honom. Inte förrän hon med egna ögon ser kvinnogestalten. Vad vill hon och vem är hon? Och varför väljer spöket att visa sig för just Max och Amanda?


Britt Engdahls När natten är som mörkast är en lättläst och stämningsfull spökhistoria som inte är jätteläskig utan snarare lite mysigt kuslig. En stor del av berättelsen fokuserar snarare på Max, hans önskan att lära känna Amanda och skitsnacket i skolan.

tisdag 25 oktober 2011

Den stulna romanen

Den stulna romanen är skriven av den egyptiska författaren Nawal el Saadawi, en kvinna som gjort sig känd för sin frispråkighet vad gäller Egyptens mansdominerande samhälle.

Den stulna romanen får vi träffa Boudour som bor i Kairos rika kvarter med sin högt uppsatte make Zakariya al-Khartiti och deras dotter. Boudour arbetar som litteraturkritiker, ett jobb hon avskyr, medan hennes make skriver krönikor i en dagstidning. Dottern Magiida följer i sin fars fotspår, hon vill nå samma framgång som skribent men saknar både inspiration och motivation. Magiida önskar i hemlighet att hennes liv vore mer som barndomsvännen Zinas, nu en av Egyptens mest hyllade artister. Medan Magiida vuxit upp i välstånd så har Zina vuxit upp som ett av Kairos gatubarn. Vad ingen av dem dock känner till är att de egentligen är systrar. Magiida både beundrar och avundas Zina, och det är hon inte ensam om. Flera av Kairos heliga män anser att Zina är alltför frispråkig och tar alldeles för stor plats och bör därför tystas.

Boudour avskyr inte bara sitt arbete, hon föraktar sin make, men även det livsbeslut och det liv som nu blivit hennes. Men det hon allra mest föraktar sig själv för är att hon övergav sin förstfödda dotter - Zina, resultatet av en ungdomsförälskelse. På avstånd har hon dock kunnat följa flickans liv och hon längtar så efter att få be Zina om förlåtelse.

Boudours enda tillflykt i sitt mediokra liv är den roman hon skriver på. I romanen låter hon huvudpersonen Badriya, Boudours alter ego, leva det liv hon önskar att hon själv vågade leva. Badriya får ibland liv även utanför romanen som ett litet extra samvete för Boudour som hela tiden pockar på hennes uppmärksamhet. Men sidorna som Boudour håller inlåsta tycks försvinna efterhand. Vart tar dem vägen? Är det hennes egen man som stjäl romanen för att tysta henne?

Det här är en bok som kräver väldigt stor uppmärksamhet från sin läsare. Handlingen följer inget rakt spår, utan hoppar både i tid och rum och mellan verklighet och fiktiv roman. Jag får erkänna att utan en omläsning så kan jag nog inte redogöra helt och hållet för den här boken. Att feminism, kvinnoförtryck och yttrandefrihet ligger författaren Nawal el Saadawi varmt om hjärtat råder det dock inga tvivel om.

måndag 24 oktober 2011

Små munsbitar av skräck

Argasso ger ut läsvänliga böcker med spännande och fängslande berättelser. Inför Halloween har jag botaniserat bland de lite mer kusliga och spökliga böckerna och hittat några riktigt blodiga hemskheter.

Charles Butler är författaren bakom Den blodiga handen. Megs hand blir riktigt illa tilltygad när hon attackeras av en hund. Med sin hand fast i hundens käftar tappar Meg balansen, ramlar och slår i huvudet. När hon vaknar igen befinner hon sig på ett sjukhus. Läkarna berättar att hennes hand var alltför illa skadad för att de skulle kunna rädda den. Men man har istället lyckats transplantera en hand från en annan flicka som omkom i en bilolycka. Megs rehabilitering går snabbt, läkarna förvånas över hur snabbt det går och är mer än nöjda med resultatet. Men ganska så snart börjar Meg upptäcka att handen liksom lever ett eget liv. Den gör saker som hon inte själv kan styra och Meg blir besatt av att ta reda på vems handen en gång har varit. Det är något som handen vill, men vad?


Att drömma att man blir jagad är en vanlig mardröm för många. Chris Powling använder temat i Trasdockan. Robbie och Trask var en gång i tiden oskiljaktiga men nu har Trask blivit Robbies värsta fiende. Som liten får Robbie en trasdocka som hans mamma hittat på vinden. Robbie blir genast förtjust i den slitna gamla dockan som han döper till Trask. Liksom de andra barnen i klassen, som har med sig sina dockor och gosedjur till skolan, så tar även Robbie med sig Trask. Men allt eftersomm de andras dockor får sina klänningar sönderrivna och nallarna sina ögon bortsprättade, så slutar de andra ta med sig sina leksaker till skolan. Robbie som börjar känna sig för gammal för att ta med sig leksaker till skolan låter till sist även Trask stanna hemma. Men Trask fortsätter att följa med Robbie till skolan och Robbie börjar känna sig väldigt olustig till mods. Hur mycket han än låser in Trask, eller spikar fast Trask, eller förstör Trask, så hamnar han till sist vid Robbies sida. Till slut tar Robbie till drastiska metoder och skickar den slitna dockan i ett paket till Australien. Tiden går och Robbie är lyckligare på länge. Men Trask har inte glömt Robbie, och han är på väg hem...

Gravjord av E.E Richardson börjar med att Darrens allra bästa kompis Luke omkommer i en olycka. Darren blir både chockad och ledsen och han skulle kunna göra vad som helst för att få tillbaka sin kompis igen. Och kanske finns det ett sätt. Darren erinrar sig vad hans granne Tok-Mary en gång berättade för honom, att man med hjälp av en gravdocka kan locka tillbaka de döda. Darren lovade att hjälpa Tok-Mary tillbaka till livet efter att hon gått bort, ett löfte som han aldrig hade planer på att infria, men nu skulle gravdockan kunna komma till användning. Darren letar upp gravdockan i Tok-Marys förfallna hus och utför de ritualer som behövs. Men det är inte Luke som väcks till liv, istället manar Darren fram ondskefulla krafter som nu kräver hämnd.

söndag 23 oktober 2011

Semlan & Gordon - del 4

Åh, Semlan, vad jag gillar dig! Jag blir så glad av att läsa Moni Nilssons böcker om Semlan och Gordon. Även om Semlan nu har gått och blivit tonåring i Svarta hål och brustna strängar är hon fortfarande en obekymrad och livsbejakande tjej med hög självkänsla och gott självförtroende. Det är så skönt att inte behöva läsa om ännu ett barn eller tonåring med problem eller som far illa.

Svarta hål och brustna strängar börjar alldeles innan Semlan och Gordon ska börja 7:an. Under sommaren har Semlan blivit tillsammans med Lino och Semlan och Gordon har slagit kyssrekord, vilket man kan läsa om i förra boken om Semlan och Gordon, Kärlek, kyssar och rekord. Som de kyssmästare de är håller Semlan och Gordon en kysskola som blir en succé och som också leder fram till att Gordon blir tillsammans med Alice. Tyvärr så blir det inte fullt så härligt när 7:an väl börjar. För det första kommer Semlan fram till att hon nog är mer intresserad av sin nye granne Kevin, än vad hon är av Lino. För det andra så är Gordon alltid upptagen med Alice numera, vilket får Semlan att känna sig farligt nära randen av ett svart hål. Och för det tredje så drabbas hela skolan av körtelfeber, aka kyssjukan, vars smittkälla går att spåra till en viss kysskola. Och sen så har vi ju det där med föräldrarna som hela tiden ska ha hemligheter för sig.

Svarta hål och brustna strängar är ännu en härlig Semlan och Gordon-bok som trots sin lättsamma ton ändå innehåller djup och meningsfullt innehåll. Gillar, gillar!

fredag 21 oktober 2011

Flickan i rött

Flickan i rött är skriven av den australiensiska författaren J.C Burke. Sextonåriga Evie upplever märkliga saker. Hon ser saker ingen annan tycks se. Detta har hon gjort ända sedan hon var liten, men hon har aldrig fått någon förklaring på varför hon upplever och ser saker. Hennes mamma vill inte veta av att dottern är annorlunda och därför pratar man inte om Evies förmåga hemma, och Evie döljer sin förmåga även för sina vänner. Men på senare tid har Evie, när hon tecknar, börjat teckna porträtt av personer hon aldrig träffat, personer som inte längre lever och för Evie är detta skrämmande upplevelser. Hon anar en större intensitet i sin förmåga som hon helt tappat kontrollen över. Evie börjar också drömma underliga drömmar där en okänd flicka uppträder iklädd Evies röda kofta. När Evie upptäcker att ett av ansiktena hon tecknat är identiskt med flickan i hennes drömmar, och att samma flicka är anmäld försvunnen, inser hon att hon måste lära sig att använda sin förmåga för att hjälpa flickan. Men vem är flickan i rött?

Det här är en spännande bok av thrillerkaraktär. Det är korta kapitel, vilket jag gillar, och som också bidrar till ett bra driv i berättelsen. Men ju längre in i boken jag kom desto mer kändes det som att thrillern förvandlades till en pusseldeckare, dessvärre en rätt så förutsägbar sådan. Jag tyckte dessutom att den spretade lite för mycket och innehöll lite för många sidospår. Jag förväntade mig lite mer av Flickan i rött och därför får boken endast ett halvljummet betyg från min sida.

torsdag 20 oktober 2011

Jag ser dig

Jag ser dig är Mårten Melins tredje bok på Hegas förlag. Ronja har flyttat från Malmö till Stockholm. Första dagen i nya skolan är hon tidig, tidigare än alla andra. Den enda andra eleven som har kommit till första lektionen i tyska är Annika. Annika blir Ronjas första vän på nya skolan, men hon är svår att få tag på. Den enda gången som Ronja träffar Annika är på tyskan, någon annan lektion tycks hon inte gå på. Och i matsalen är hon heller aldrig. Men Annika är speciell och Ronja gillar henne redan väldigt mycket. Det är nog till och med så att hon kanske är lite kär i Annika. Men vem är Annika? Och varför är det ingen annan som lägger märke till henne?

Det här är inte det bästa jag läst, om man säger så. Möjligen hade berättelsen funkat bättre i en "icke-lättläst" bok där berättelsen hade kunnat fördjupas men i Hegas utgivning blir karaktärerna rätt intetsägande och berättelsen känns rätt korthuggen. Tyvärr.

onsdag 19 oktober 2011

Sprickan

Tonårige Jaspal flyttar med sin familj från Leicester till en mindre ort ute på landet. Jaspal tycker att hans föräldrar tagit fel beslut genom att flytta till en by där det inte finns någon annan med utomeuropeisk bakgrund, men hans föräldrar ser en framtid i byn där de har köpt sig en lokal, i vilken de inrättar en liten tidningsbutik. Rätt så omgående börjar dock de rasistiska trakasserierna mot familjen. Jaspal är väldigt upprörd, men hans pappa är säker på att det kommer att lugna sig så fort byborna bara vant sig vid sina nya grannar. Jaspal som får utstå vardagsrasismen i skolan och grövre trakasserier utanför skolan inser dock att byborna inte kommer att vänja sig. Och tyvärr får han rätt. Trakasserierna eskalerar och våldsspiralen snurrar snabbare och snabbare mot en oundviklig katastrof.

Att rasism och främlingsfientlighet är ett angeläget ämne för Bali Rai är tydligt när man läser hans böcker. I Sprickan upplyser Rai läsaren om den inte lika tydliga rasismen, nämligen det tysta medhållet. Och att inte ingripa kan också ses som ett accepterande av det som sker. Sprickan är både spännande och otäck läsning.

tisdag 18 oktober 2011

Nollan

17-åriga Sofi är övertygad om att det är hennes eget fel att hon får stryk av sin pappa. Det måste det vara. Men om hon bara kan lära sig att vara tyst och duktig så kommer hennes pappa att älska henne. Lärarna i skolan är på henne, soc-tanterna tjatar på henne och ställer nyfikna frågor, men Sofi är van vid att undvika sanningen. Skulle någon få reda på att hennes pappa slår henne skulle han döda henne. Och antagligen skulle han döda hennes mamma också.

Som tur är finns Polly. Polly är den enda som vågar uttala det som Sofi inte kan prata om och den som försöker övertyga Sofi om att hon inte har gjort något fel.

Beth Goobie har skrivit Nollan som är en gripande berättelse om misshandel i hemmet. Nollan är utgiven på Hegas förlag och är alltså en lättläst bok, men lyckas ändå hålla ett bra flyt i texten och ge trovärdiga karaktärsskildringar. Att översättaren har valt andra namn på karaktärerna än originalets må ha med lättläsligheten att göra, men jag reagerar på att översättaren väljer att använda sig av lite mossigare namn som inte alltid låter så ungdomliga.

Volleyboll för massajer

Javier Salinas har skrivit Volleyboll för massajer som handlar om Juan som bor i Madrid. Juan berättar om sin familj, om sin syster som är överbegåvad och om sina föräldrar som har separerat. Hur allvarlig föräldrarnas kris är går upp för Juan först när han på idrotten blir placerad i samma lag som klassens alla andra skilsmässobarn, det vill säga förlorarlaget. 

Juan funderar mycket över sin familj och jämför nu med då. Han oroar sig över att han inte kommer att kunna fortsätta med sina fritidsaktiviteter och att han kommer att få gå till psykolog som andra skilsmässobarn i hans klass gör. Juan har hört att hos massajerna har man inga familjer, istället tar alla hand om allas barn och massajbarnen riskerar alltså inte att bli av med en förälder, som Juan riskerar att göra. Juan tar med sig idén om massajbarnen till de andra i volleybollaget och övertygar dem om att de kan vinna trots att de är skilsmässobarn.

Det här är en lättläst bok med korta kapitel och ett filosofiskt djup. Juans beskrivningar och utläggningar är småroliga då och då men Volleyboll för massajer lämnar dock inget bestående intryck hos mig.

måndag 17 oktober 2011

Kasta syra

Monika Zak har skrivit ett flertal böcker som handlar om förtryck eller övergrepp i fattigare länder, gärna med verklighetsbaserad bakgrund. Även nyutkomna Kasta syra beskriver en händelse som många flickor och kvinnor drabbats av.

Marzia bor i en liten by i Bangladesh. Båda hennes föräldrar jobbar hårt för att ha råd att låta både Marzia och hennes äldre bror gå i skolan och Marzia som är duktig i skolan drömmer om att bli läkare när hon blir stor. En dag börjar en pojke förfölja Marzia på väg till och från skolan. Han säger att Marzia är den vackraste flickan han sett, att han är kär i henne och att han vill gifta sig med henne. Marzia skrattar bara åt honom och säger att hon inte tänker gifta sig med honom. Men pojken ger inte upp. Tillsammans med sin pappa beger han sig till Marzias hem och ber Marzias pappa om hennes hand. Men även denne tackar nej till pojkens frieri. Marzias pappa tycker det är viktigare att Marzia går klart skolan innan det ens är dags att börja fundera på giftermål.

Men pojken som är van att få precis som han vill hämnas på Marzia genom att kasta syra i hennes ansikte. På så sätt kommer ingen annan man att någonsin vilja ha henne. För Marzias del är det inte bara hennes ansikte som blir förstört, hennes familj drabbas hårt och själv förlorar hon hoppet och tron på en framtid.

Kasta syra är en tunn och ganska lättläst bok med ett okomplicerat språk. Det är bra driv i berättelsen som både är gripande och upplysande och trots handlingen är det här inte en helt nattsvart historia. Det finns både hjälp och hopp för de drabbade flickorna och kvinnorna tack vare organisationen ASF, Acid Survivors Foundation.

fredag 14 oktober 2011

Skogens systrar

Tom är inte det minsta nöjd med sin sommar. Hans föräldrar har köpt ett litet torp mitt ute i ingenstans och tvingat med Tom från stan och alla kompisarna. Så här sitter Tom fast, mitt ute i skogen, och dagarna går bara så långsamt. Hans föräldrar är fullt upptagna med att renovera torpet och tycker att det kan vara nyttigt för Tom att sysselsätta sig själv.

Tom, som är trött på att läsa böcker, börjar gå på upptäcktsfärd i skogen, trots att hans föräldrar förbjudit honom att gå för långt. Men till dem har han sagt att han ska leka med kottar, vilket de på allvar verkar tro. Inne i skogen hittar han en sjö som ser väldigt inbjudande ut så han klär av sig och badar. Men när han ska klä på sig igen så är det någon som har snott hans kläder! Han hittar dem utspridda på olika ställen och han tycker det hela känns lite obehagligt. Speciellt eftersom den som tagit hans kläder måste ha sett honom när han badade näck. Tom är säker på att någon iakttar honom ute i skogen och snart börjar det hända saker uppe vid torpet också. Någon öppnar jordkällaren och snor mat. Tom misstänker ett samband med de försvunna kläderna. En tidig morgon ser Tom i morgondimman hur en flicka springer från jordkällaren ut mot skogen. Tom bestämmer sig för att söka upp den här tjejen. Hon må vara skum, men kanske kan han tack vare henne få tiden att gå lite snabbare.

Skogens systrar, skriven av Petrus Dahlin, är en lite småkuslig, men rätt roligt skriven bok. Den har en fängslande, mystisk berättelse som gör boken till en riktig bladvändare. Jag gillade Skogens systrar men tycker att någon borde ha korrekturläst den lite noggrannare.  

Skogens systrar fortsättes av Flykten samt nyutkomna Brunnen.

Pojken som sprang bort

John Boyne, författaren bakom Pojken i randig pyjamas är aktuell med en ny bok - Pojken som sprang bort. Det här är en berättelse som både innehåller en del av sagans element och som dessutom är inspirerad av en välkänd saga.

Åttaårige Noah Barleywater beger sig hemifrån tidigt, tidigt en morgon. Han smyger ut innan solen har gått upp, innan hundarna vaknat och börjar sin färd, fast besluten om att aldrig återvända. Det är först i en liten by, när solen står högt på himlen, som han stannar framför en leksaksaffär. Men det är inte vilken leksaksaffär som helst. I den här leksaksaffären går det inte att hitta en endast leksak av plast, istället är butiken fylld med träleksaker, noggrant och omsorgsfullt tillverkade. Noah går in i butiken och träffar den gamle dockmakaren som har hand om butiken. Den gamle mannen berättar om sitt liv och de äventyr han har varit med om och får Noah att bit för bit avslöja hur han har det hemma och varför han har rymt hemifrån. Små, små ledtrådar om vem den gamle mannen kan vara presenteras här och där men det är först i slutet som det står klart vem dockmakaren egentligen är.

Pojken som sprang bort är en välgenomtänkt saga i en förpackning som kan tilltala såväl gammal som ung. Noah Barleywater flyr det som är jobbigt hemma, men den gamle dockmakaren försöker med sina berättelser övertyga honom om att det krävs större mod att konfrontera svårigheter i livet och att det är viktigt att göra det innan det är för sent. Liksom Pojken i randig pyjamas är Pojken som sprang bort en väldigt fin och tankfull berättelse.

måndag 10 oktober 2011

Om längtan och lust

Katerina Janouch, känd svensk sexrådgivare, men även författare, inleder sin serie om kärlek och första sexet med Amandas bok. I tre böcker får vi följa kompisarna Amanda, Jonna och Saga.

Amanda går i nian, hon är byxmyndig och får alltså lov att ha sex om hon vill - och det vill hon, men hur det ska gå till vet hon inte. Hon känner sig ärligt talat stressad av att fortfarande vara oskuld och tänker att många andra i hennes ålder redan är mycket erfarnare. Det känns liksom som att alla andra redan vet hur det är, hur och vad man ska göra och framför allt vet de hur det känns. Amanda vill också veta, men just sådana här saker är svårt att prata om även med bästa kompisen Jonna. Och no way att man kan snacka med sin mamma eller någon annan vuxen om hur det känns. Det är en himla tur att man lever i ett informationssamhälle där det mesta går att ta reda på tack vare google. Och så lånar Amanda böcker av Erica Jong, Kerstin Thorvall och Susanne Brögger.

Men problemet kvarstår ändock: Hur göra för att bli av med oskulden? Killarna i klassen är antingen mesproppar eller totalt omogna och störiga. Hon kan inte ens tänka sig att kyssa någon av dem, allra minst Axel. Axel och Amanda var bästisar på dagis och lekte jämt men när Axel flyttade förlorade de kontakten. Nu har Axel kommit tillbaka och dessutom hamnat i Amandas klass, men han är totalt förändrad, snackar inte ens med Amanda och Amanda har inte ens brytt sig om att berätta för någon annan att de kände varandra som små. När Amandas mamma bjuder hem Axel och hans mamma på middag vill Amanda bara försvinna från jordens yta. Men det påtvingade mötet med Axel blir absolut inte som Amanda tänkt sig. Långt ifrån.

Andra delen Jonnas bok har nyligen släppts och 2012 kommer del tre, Sagas bok.

torsdag 6 oktober 2011

Sanningar i solen

Anna Hellerstedt har skrivit Sanningar i solen, utgiven av Argasso förlag. Boken handlar om en femtonårig svensk tjej, vi får aldrig veta hennes namn, som efter att ha bråkat med sin mamma flyttar hem till sin pappa. Pappan har nyligen gift sig med Akousa från Ghana och bokens huvudperson avskyr henne. Inte bara för att det är pappas nya fru utan också för att hon kommer från Ghana och är svart. Bokens huvudperson är starkt färgad av Peder, hennes invandrarfientliga fotbollshuligan till pojkvän och när hennes pappa kungör att hon ska med till Ghana vågar hon inte berätta detta för pojkvännen.

I Ghana är hon först tjurig och rädd för alla svarta människor och hon längtar förtvivlat efter sin pojkvän, men ju längre tid som hon tvingas tillbringa i Afrika desto bättre bli hennes inställning. Resan till Ghana leder till stora insikter och lärdomar och blir ett äventyr på många sätt och vis. Sanningar i solen har ett rätt så förutsägbar utvecklingsförlopp, och personskildringarna är rätt så stereotypiska, men jag tycker inte att det gör så mycket. Det känns som att Hellerstedts största ambition med boken har varit att få fram ett tydligt och klart budskap mot rasism och invandrarfientlighet och trots eländet i början av boken slutar det, som man anar, väldigt väl för bokens huvudperson.

Fanfar och jubel!

En svensk! Det blev en svensk! Och inte vilken svensk som helst. Tomas Tranströmer, ett i flera år flitigt förekommande namn i nobelsammanhang, tilldelas 2011 års nobelpris i litteratur. Gratulerar!

tisdag 4 oktober 2011

Bedrövligt porträtt av en bibliotekarie

Jag kan lika gärna säga det direkt: Ian Sansoms Fallet med de försvunna böckerna faller mig inte i smaken. Jag är imponerad av mig själv över att jag faktiskt läste (nåja, skumma är också att läsa) hela boken och inte lade den åt sidan som jag allvarligt övervägde halvvägs in i boken.

Den misslyckade bibliotekarien Israel Armstrong lämnar sitt trygga, men ack så tråkiga jobb i en bokbutik i London för ett riktigt biblioteksjobb ute på den irländska landsbygden. Armstrong ser äntligen en ljusning i sin bibliotekariekarriär, men väl framkommen i hålan Tumdrum får Armstrong veta att biblioteket har stängts ner. Dock har man planer på att damma av den gamla biblioteksbussen och låta Armstrong bli ansvarig för bokbussen. Problemet är bara att hela Tumdrum-distriktets biblioteksböcker visar sig vara stulna och det blir Armstrongs uppdrag att leta rätt på dem igen.

Det är mycket möjligt att jag helt enkelt inte var på humör för en sådan här "lättsam" bok och att det drar ner betyget. Men mitt allmänna intryck är att boken är väldigt "pratig", har långsam händelseutveckling och har en humor som jag troligtvis dragit på munnen åt om Fallet med de försvunna böckerna hade visats på tv, men i läst form funkar det inte på mig. Handlingen fångar mig inte och porträttet av den misslyckade bibliotekarien Israel Armstrong är bara sorgligt och förstärker säkerligen den skeva stereotypa bild som många har om bibliotekarier.

Strimmor av hopp

Andra världskriget för oundvikligen tankarna till deportationer av judar och koncentrationsläger. Något som inte är lika allmänt känt är den deportation som Stalin beordrade under samma tid. 1940 ockuperades Estland, Lettland och Litauen av Sovjetunionen. Personer i de baltiska staterna som ansågs "sovjetfientliga" fängslades, mördades eller massdeporterades till Sibirien. Amerikanska Ruta Sepetys har själv rötter i Litauen och hennes egen far flydde Stalins utrensningar. Sepetys har samlat ihop berättelser och vittnesmål från personer som överlevde Sibiriens fångläger och har med dessa som utgångspunkt skrivit romanen Strimmor av hopp.

Lina är femton år när hennes familj sent en kväll tvingas från sitt hem i litauiska Kauna av sovjets hemliga polis. Lina, hennes lillebror och mamma skiljs åt från fadern och tvingas tillsammans med hundratals andra in i smutsiga tågvagnar som för dem på en lång resa mot fånglägren i Sibirien. Varje dag är en kamp mot hungern, smutsen och kylan och ovissheten om vad som hänt fadern är tärande. Lina, som är väldigt konstnärligt lagd, använder i hemlighet tecknandet som ett sätt att hantera de outhärdliga och bistra livsvillkoren som blivit den nya vardagen. Hon tecknar fångvaktarnas grymhet och känslolösa hantering av lägerfångarna och hon fångar uppgivenheten i litauernas ansikten. Men med hjälp av tecknandet försöker Lina också att hålla minnet av sitt hemland och livet före deportationen vid liv. I lägret lär Lina även känna den jämnårige Andrius och Lina leker med tanken på hur det hade kunnat vara om de inte satt i fångläger.

Strimmor av hopp är en upplysande bok om en inte alltför känd del av Andra världskrigets historia. Det är en gripande berättelse om de deporterades liv och umbäranden men romanen skildrar samtidigt den starka sammanhållning som finns fångarna sinsemellan. Det är verkligen ingen hoppfull tillvaro för de deporterade och det är tack vare en stark överlevnadsdrift som människorna uthärdar, snarare än de små små strimmor av hopp som trots allt finns hos människorna i lägret.

Strimmor av hopp avslutas med Sepetys egna noteringar kring arbetet med boken. Här passar författaren även på att kortfattat redogöra för baltstaternas öde under Stalin. Baltikums historia fick en väldigt liten plats i historieundervisningen när jag gick i skolan och jag tycker att det är mycket intressant att nu läsa och lära mig mer om denna bit av Europa.