onsdag 28 september 2016

Pappa Pellerins dotter

Länk till adlibris och bokus
Precis som Glasblåsarns barn har också Pappa Pellerins dotter kommit i nyutgåva hos Modernista. Det här är en bok som jag tycker skiljer sig från andra av Maria Gripes böcker som jag läst. Här är inte samma magi utan realismen tar större plats i berättelsen om Loella.

Loella bor med sina två småbröder i en liten stuga i skogen. Deras mamma jobbar ute till sjöss och är därför iväg långa perioder i taget. Någon pappa finns inte, annat än i Loellas längtansfulla drömmar. Men här finns andra snälla vuxna som tant Adina och gubben Olsson som ser till barnen när deras mamma är iväg. Och så finns ju Pappa Pellerin. Visserligen är han bara en fågelskrämma men han betyder ändå väldigt mycket för Loella. Men den här gången ska Loellas mamma vara borta längre än vanligt och mamman har därför arrangerat det så att en bekant ska ta hand om småbröderna medan Loella ska få bo på barnhem. Att skilja syskonen åt går Loella givetvis inte med på och hon försöker sätta käppar i hjulet för mammans bekant, men till slut hamnar Loella ändå på stans barnhem.

Hon får dela rum med den något äldre Måna som älskar schlager och som smyger ut genom fönstret om kvällarna. Loella börjar också i skolan, det har tidigare varit lite si och så med hennes skolgång och i klassen känner hon sig annorlunda och ovanlig. Alla andra har så normala liv och normala familjer. Och framför allt har de pappor. Loellas längtan efter en pappa växer sig större och större och har till slut blivit så stor att hon råkar hitta på en.

Pappa Pellerins dotter känns som en sorglig berättelse om en stackars ensam flicka. Men alls icke. Loella är en kavat och modig tjej som klarar mycket själv och som inte i första taget låter sig slås ned av motgångar. Det hon saknar är dock en vuxen som står henne nära och som alltid finns där för henne och denna saknad drar ett vemod över berättelsen. Handlingen utspelar sig under 1950-1960-talet, vilket gör språket något ålderdomligt - framför allt Måna kan vara svår att förstå eftersom hon snackar både dialekt och slang, men det är inget som stör mig så mycket. Däremot kan det kanske utgöra ett hinder för en ung läsare idag. Men som högläsningsbok kan Pappa Pellerins dotter möjligen få en revival.

Stort tack till Modernista för rec.exet!

Det vita huset

Det vita huset av Petter Lidbeck går ruskigt snabbt att läsa. Inte för att den är extremt kort eller extremt lättläst, utan helt enkelt för att den är så sjukt spännande så att man måste sträckläsa.

Det är ett sånt där händelselöst sommarlov, en sommar utan riktig sommarvärme eller badväder. Yussef, som väl är en elva tolv år, hänger nere vid båtklubben där han träffar de några år äldre Anna, Hellman och Yasmina. Yussef är lite småkär i Anna och Hellman är typ den coolaste kille han vet, så när Anna ber Yussef om en tjänst går han med på det, om än något motvilligt.

Länk till adlibris och bokus
Anna säger att hon är sugen på glass, men hon har glömt sin plånbok hemma och pallar inte gå och hämta den. Men om Yussef kan hämta den åt henne så lovar hon att bjuda på glass. Men Yussef vet ju inte var Anna bor. När Anna påstår att hon bor i de vita husen, de där lyxvillorna på klippan ovanför vattnet, har Yussef först svårt att tro på henne. Men hon ger honom en nyckel och ber honom att gå till ett av husen och gå in och hämta hennes plånbok som ska ligga på hennes rum. Så säger hon att nyckeln brukar kärva lite och i så fall får Yussef gå runt på baksidan och kolla om altandörren står öppen. Mycket riktigt så kärvar nyckeln, men precis som Anna sa, så går han runt till baksidan och hittar en dörr öppen. Men något som skulle kunna vara Annas rum hittar han inte, ännu mindre någon plånbok.

När han kommer tillbaka häpnar Anna och Hellman när de hör att altandörren verkligen stod öppen, men eftersom Yussef inte hittade någon plånbok så följer Hellman med honom tillbaka för att hämta den. Och det är först andra gången som Yussef kommer in i huset som han förstår att han blivit lurad. Det är någon helt annan som bor i den här villan, men Hellman plockar ändå på sig lite pengar och en ful prydnadssak. Det Yussef och Hellman gör är inget annat än inbrott! Och deras handlingar blir inledningen på en händelseutveckling som tagen ur värsta spännande filmen. Bara det att det Yussef råkat få huvudrollen i händer på riktigt.

Det vita huset har en både oväntad och förutsägbar händelseutveckling. En van läsare kommer snart på vilka de riktiga skurkarna i den här boken är, men det spelar inte så stor roll för det blir inte mindre spännande för det. Framför allt slutet är ruskigt spännande. Boken är rätt så lättläst och luftigt skriven och passar från nio-tio år.

tisdag 27 september 2016

Bruno 3000

Finns bl.a. på adlibris och bokus
Bruno är åtta år och har levt i ungefär tretusen dagar. Om dagarna, när han inte går i skolan, går han på judo, spelar minecraft, är sakletare och bygger med lego. Helst tillsammans med Tom och Ture som är tvillingar och Brunos allra bästa vänner. Och ännu hellre bygger han med lego hemma hos Tom och Ture. För de har nämligen världens största legosamling. Och dessutom råkar de bo typ granne med Bruno så det är jättelätt att smita över och leka.

I ett nytt lego som Tom och Ture har fått visar det sig finnas en extragubbe och den frågar Bruno om inte han kan få. Men Tom och Ture säger nej. Den hör ihop med den andra legogubben, tycker de. Men på nåt mysko vis, av en olyckshändelse, så råkar den här extra legogubben hamna i Brunos byxficka. Och den bara råkar följa med hem till Bruno. Bruno skäms. Han har superdåligt samvete och han vet att det enda rätta är att lämna tillbaka den. Men hur ska han göra det utan att någon märker nåt? Och vad ska Tom och Ture säga om de får veta?

Fast ännu värre är det faktiskt att Tom och Ture ska flytta. Till New York! Och vara där i två år! Hur ska det då gå med Bruno hjärta Tom hjärta Ture?

Om allt detta och lite till skriver Bruno om i den här dagboken som också är första boken om Brunos liv. Tvillingarna är rikligt illustrerat med bilder som både följer och interagerar med texten (eller om det är tvärtom) och det är en synnerligen lyckad kombination tycker jag. Vid en första genombläddring kan tyckas att Åsa Anderberg Strollo kanske hämtat lite väl mycket inspiration från Jeff Kinneys Dagbok för alla mina fans och liknande böcker, och det kan väl hända att både Anderberg Strollo och illustratören Julia Thorell sneglat en del på dylika populära humorböcker, men jag tycker att de lyckas göra något eget och dessutom göra det väldigt bra. Jag gillar det vardagliga som blandas med stora som små tankar om sådant som är viktigt i en åttaårings liv. Och jag gillar den luftiga layouten och alla bilder och pratbubblor och att handlingen utspelar sig i Malmö och att det presenteras olika sorters människor och att det är så mycket lek i Brunos liv och att allt är liksom bara vanligt. Jag ser fram emot kommande delar om Bruno 3000.

En i laget

Länk till adlibris och bokus
I  En i laget är novellsamlingen för fotbollsälskare. En rad betydelsefulla och skickliga författare presenterar tretton noveller och tre dikter med kärleken till fotboll som den gemensamma nämnaren.

Novellerna har många och olika perspektiv och vinklar. Här är noveller med tjejer eller killar som huvudkaraktärer, här är noveller om fotboll som förenar, noveller om rivalitet och framgångssagor. I några av novellerna står fotbollen som kuliss medan den i andra är mer närvarande och betydelsefull för handlingen.

De två noveller som känns mest aktuella är de som är skrivna av Zulmir Becevic och America Vera-Zavala som båda knyter an till ett flyktingperspektiv och Becevics novell ger mig den starkaste läsupplevelsen i den här samlingen. Riktigt bra är den. En i laget innehåller många bra noveller, men hans Dimensioner sticker ut lite extra tycker jag.




fredag 23 september 2016

Så funkar internet

Finns t.ex på adlibris och bokus
Internet är en så väldigt självklar del av våra liv idag att få nog ens funderat på hur det egentligen funkar. Allra minst de som är uppvuxna med att ständigt vara uppkopplade. Vad då ettor och nollor? Vad är en byte? Och är det nån skillnad mellan byte och bit? Hur kan bilder överföras från en dator till en annan, hur hittar egentligen en sökmotor det vi vill få svar på? Och vad fanns innan internet? Detta är bara några av frågor som ställs och förklaras i Karin Nygårds Så funkar internet - en faktabok för barn som är minst lika informativ och användbar för vuxna.

Jag har lärt mig jättemycket om allt från internets tidigaste dagar, begrepp, som jag visserligen känner igen men inte riktigt förstått, till hur tekniken samordnas över världen och detta kommer med all säkerhet att bli min go to-bok när jag behöver hitta förklaringar till begrepp som till exempel rör informationsteknik. Nygårds är noga med att hålla ett tydligt pedagogiskt barnperspektiv som också uppmanar till netikett och att vara källkritisk och all fakta presenteras tillsammans med Johanna Kristianssons fina illustrationer. Men, som sagt, strunt i att den vänder sig till barn - det här är en superbra och efterlängtad faktabok som ALLA kan ha användning av.

Boken avslutas med ett kuriosakapitel om hur vårt informationssamhälle utvecklats under hundratals år från att skicka brev via postiljoner till att streama ljud och bild över nätet. Undrar vart det ska sluta?

Liv efter liv

Länk till adlibris eller bokus
Kate Atkinsons Liv efter liv har jag varit supernyfiken på sen jag först hörde en bokcirkelvän berätta om den i våras. Jag hade tänkt hinna med att läsa den under semestern, men nu blev det inte så och istället har jag ömsom läst och ömsom lyssnat på boken under jobbpendlingen. Och det här med att lyssna var nog egentligen lite dumt eftersom jag inte tar till mig böcker på samma vis när jag lyssnar som när jag läser. Det blir lite mindre fokus på romanen, det blir lite mer okoncentrerat och därför blir mitt omdöme om romanen kanske lite orättvisande. Liv efter liv är nämligen en maffig roman som kräver lite mer uppmärksamhet från sin läsare.

Ursula föds en stormig februarinatt 1910. Tyvärr överlever hon inte födseln. Ursula föds igen en februarinatt 1910. Den här gången överlever hon med nöd och näppe. Men istället drunknar hon vid två-tre-års-åldern. Och så föds hon på nytt en februarinatt för att istället ramla ut ur ett fönster och bryta nacken som fyra-femåring. Och så föds Ursula på nytt för att istället dö i influensa, eller under Blitzen. Så här fortsätter romanen. Ursula föds och växer upp i samma familj men varje liv är lite annorlunda, tar en annan vändning - tack vare en ödets nyck eller någon annan omständighet. För ju äldre Ursula blir, ju fler liv hon fått leva, desto mer förnimmer hon de situationer som hon tidigare förolyckats i och kan på så sätt undvika dessa.

Vi får följa Urusla och hennes familj, hon växer upp i en förmögen familj på engelska landsbygden, och får genom Ursulas upplevelser ta del av många av Europas stora händelser under 1900-talet. För det mesta befinner vi oss i Storbritannien, men det händer att Ursula hamnar i Tyskland och får uppleva Andra världskriget från den tyska horisonten, för att i ett annat liv befinna sig mitt i London under Blitzen.

Mycket av Ursulas liv blir som ett enda stort Déjà vu men som läsare är det spännande hur Atkinson leker med "om inte"-begreppet. Vad hade hänt om inte... Hur hade det gått om... och så vidare. Jag är imponerad av av Atkinsons ambition med romanen, och det är snyggt hur Atkinson låter detaljer återkomma samtidigt som hon ändrar på omständigheter eller skeenden. Men ibland tycker jag det blir lite för tjatigt, vilket kan ha att göra med att jag ibland hastade igenom romanen något. Och det förtjänar denna bok icke. Ska man läsa Liv efter liv bör man ta sig tid för att kunna uppskatta den till fullo.

söndag 18 september 2016

Batman

Länk till adlibris och bokus
Batman - Hur det började är en av Hegas tre satsningar på superhjälteböcker för de där lite motvilliga läsarna. De två andra böckerna handlar om Superman (varför inte fortsätta kalla honom Stålmannen?).

Batman - Hur det började ger precis som titeln antyder bakgrundsberättelsen till hur Bruce Wayne blev Batman. Historien bakom superhjälten berättar om hur Bruce växer upp i ett förmöget hem och hur pojken Bruce blir vittne till hur föräldrarna skjuts ihjäl av en tjuv. Från den stunden lovar Bruce sig själv att han ska bekämpa brott och börjar träna både kropp och hjärna, skaffar häftig outfit och ännu tuffare bil. På de drygt 40 sidorna hinner Batmans medarbetare, Robin och Batgirl, samt flera av hans fiender också presenteras.

Det här är en lättläst bok med snygga bilder men tyvärr inte mycket mer än så. Innehållet är rätt så torftigt. Jag tänker mig att de som kan lockas läsa denna bok förmodligen redan känner till Batman och då tillför den här berättelsen knappast något nytt och tyvärr tycker jag inte heller man lyckas presentera berättelsen på något spännande sätt. Batman - Hur det började kan funka som lästräning möjligen  även om lix-nivån är hyfsat hög (lix 23) och jag kan tänka mig att bokens omslag kan locka många, men innehållet är inte så fängslande ens om man gillar Batman.

onsdag 14 september 2016

Storm över Frankrike

Irène Némirovsky var under 1930-talet en av Paris främsta författare, men som judinna begränsades hennes liv i och med tyskarnas ockupation av Frankrike. Att hon konverterade till katolicism hjälpte föga.

Mitt under pågående krig beslöt sig Némirovsky för att skriva sitt största verk någonsin - en fransk motsvarighet till Tolstojs Krig och fred. Det skulle bli en romansvit om fem delar som skulle skildra Frankrike under kriget. Dock hann hon bara färdigställa de två första delarna innan hon i juli 1942 greps och slutligen deporterades till Auschwitz. Först 2004 bestämde sig hennes dotter för att publicera manuset.

Första delen som fått ge boken dess svenska titel, Storm över Frankrike, beskriver tyskarnas intåg i Paris. Det är verkligen ingen smickrande bild som ges av de panikslagna fransmännen som flyr och mest tänker på att rädda sitt eget skinn. Genom att beskriva hur butiker töms när varorna tar slut och hur bilarna får soppatorsk när ingen bensin finns kvar att tanka bilarna med och hur det råder fullt kaos på Paris tågstationer när alla vill ta sig därifrån lyckas Némirovsky fånga en känsla av kaos och panik. Som läsare får man följa flera olika karaktärer, det medelålders paret Michaud vars son tjänstgör som soldat, den välställda Madame Péricand som lämnar Paris med sina barn, svärfar och tjänstefolk, bankmannen som lovat att skjutsa sina anställda men som istället åker iväg med älskarinnan som packat bilen full med sina ägodelar. Alla är på flykt.

Några av karaktärerna är bärande för hela sviten och förekommer även i nästa del, Dolce, som huvudsakligen utspelar sig i den lilla byn Bussy som tyskarna har inkvarterat sig. Här skildras hur fransmännen i tysthet spottar åt soldaterna medan andra så sakta börjar vänja sig vid "sina" tyskar, och hur kvinnorna blir kära i de unga tyska soldaterna (deras egna män är ju borta!). Lucile, vars man är krigsfånge och som bor med sin svärmor, tvingas inkvartera en ung tysk officer och motvilligt inser Lucile att hon håller på att falla för fienden.

Bara dessa två delar är mycket insiktsfulla skildringar av en hel befolkning som först flyr undan bomberna och sedan tvingas anpassa sig till en ny regim. Jag kan bara föreställa mig vilken storslagenhet verket fått om Némirovsky bara hunnit avsluta det.

Némiroskys egna öde är en gripande berättelse som man kan läsa om i ett förord till boken. Och som komplement finns författarens egna anteckningar samt brevväxlingar som låter en förstå hur medveten Némirovsky är om den knappa tid hon har på sig. Det är bråttom, bråttom för henne om hon ska få avsluta sitt verk. Tyvärr, för eftervärlden, blev det nu inte så. 

måndag 12 september 2016

Tårar i havet

Länk till adlibris och bokus
Vilken är historiens största fartygskatastrof? Titanic, hade nog många svarat, och det hade även blivit mitt svar om jag nu inte precis läst Tårar i havet. Titanic tog med sig ungefär 1500 liv när hon sjönk. När Wilhelm Gustloff förliste i Östersjön 30 januari 1945 efter att ha torpederats av en sovjetisk ubåt omkom omkring 9000 människor. 9000 liv! Skeppet deltog i Operation Hannibal, i vilken två miljoner människor evakuerades från Ostpreussen under Andra världskrigets slutskede. Wilhelm Gustloff var ett före detta kryssningsfartyg vars inredning plockats bort för att så många som möjligt skulle kunna få plats på fartyget. Alltså avseglade man den 30 januari med över 10 000 passagerare. Flera var tyska sårade soldater, men ännu fler var civila flyktingar.

Denna katastrof utspelade sig enbart 15 mil från den svenska kusten. Varför har detta inte uppmärksammats mer? Kanske för att många av offren var tyska flyktingar? Jag vet inte varför denna katastrof fallit i glömska, men Ruta Sepetys har hur som helst än en gång gjort en fantastisk insats genom att uppmärksamma en för många okänd eller bortglömd historisk händelse och därmed bidragit till att vidja läsarens begrepp om Andra världskrigets omfattning.

Jag tyckte mycket om Strimmor av hopp, så jag hade så klart mina förväntningar på Tårar i havet. Jag blev visserligen mer berörd av Strimmor av hopp, men Tårar i havet är minst lika bra. (En kul detalj är för övrigt att huvudpersonen i Strimmor av hopp, Lina, förekommer även i Tårar i havet, om än bara omnämnandes.)

Joana, Florian och Emilia är tre unga personer som alla är på flykt. De bär alla på sina hemligheter, de är alla rädda och på sin vakt, men dessa tre kommer, tillsammans med en större grupp personer, att följas på sin flykt mot ett tryggare och säkrare liv. Ytterligare en person, Alfred, en ung tysk som tjänstgör på Wilhelm Gustloff, får representera den stora skaran förblindade och desillusionerade tyskar, och även om han karaktäriseras som ond och galen så får man genom honom en bild av den indoktrinering som många utsattes för.

Genom att vi alltså får följa flera olika karaktärer, vars perspektiv och berättelser man som läsare hela tiden hoppar mellan, får berättelsen ett driv som bidrar till att göra denna cirka 400 sidor tjocka roman ganska snabbläst ändå. Och genom att ge sina huvudpersoner vitt skilda bakgrunder ges en djupare förståelse för hur enormt många människor som på något vis drabbades av kriget. Sepetys har gjort gedigen efterforskning och hon får genom sina olika karaktärers berättelser med många intressanta detaljer som gör att man som läsare känner sig manad att själv fortsätta göra egna efterforskningar och lära sig mer om vissa händelser eller platser. Nazisternas konstplundringar är ett sådant exempel, massakern i Nemmersdorf ett annat. Att romanen dessutom behandlar flyktingströmmar ger boken extra aktualitet och mer än en parallell kan dras med de flyktingströmmar som idag rör sig över medelhavet.

Ruta Sepetys är en god berättare men personligen tycker jag att det är som historisk upplysare Ruta Sepetys har sin främsta styrka. Precis som i Strimmor av hopp avslutar hon Tårar i havet med ett efterord där hon kortfattat redogör för de historiska händelser som ligger till bakgrund för hennes roman. För den som vill fördjupa sig i bland annat Wilhelm Gustloff-förlisningen finns allra sist en utförlig litteraturlista och källhänvisning.

onsdag 7 september 2016

Vi är alla helt utom oss

I pocket hos bl.a adlibris och bokus
Vi är alla helt utom oss var helt klart min mest intressanta läsupplevelse i sommar. Karen Joy Fowler sätter igång många tankar hos mig som läsare. Det är tankar om syskon och familjeband, om minnen - såväl dolda som konstruerade och faktiska och hur man kan uppfatta händelser på olika vis. Och det är tankar om djurförsök och djurrätt. Romanen håller en väldigt intellektuell ton och jag kommer under läsningens gång flera gånger att tänka på Donna Tartts Den hemliga historien. Det är nåt med tonen och tilltalet.

Men storyn då? Vad handlar Vi är alla utom oss om? Det är svårt att säga så mycket om handlingen utan att avslöja för mycket, men huvudsakligen handlar det om familjen Cooke och främst då om Rosemary. Rosemary är nu i tjugoårs åldern och har börjat universitetet. Som barn fick Rose ständigt höra att hon pratade för mycket. Numera pratar hon alls inte lika mycket och allra minst pratar hon om sig själv och sin familj. Rose växte upp med två syskon, tvillingsystern Fern och storebrodern Lowell. När Rose var i femårsåldern försvann plötsligt Fern. Några år senare försvann även Lowell.

Att Fern försvann innebar ett stort trauma för hela familjen och när även Lowell ett par år senare försvann var splittringen total. Men trots att detta satte djupa spår hos både Rose och hos hennes föräldrar så är det inget som någon av dem har bearbetat eller ens pratat om. Men minnena ligger fortfarande och gnager. Men det är först när Rose träffar på Harlow, Harlow som så mycket påminner om någon Rose en gång kände, som minnena trycks upp mot ytan och sätter igång tankeprocesser.

Vi är alla utom oss berör existentiella frågor som att finna sig själv och att förstå vem man är. Eller kort och gott hur vi fungerar som människor. Det är på inget vis någon förutsägbar roman och dessutom en roman som jag tänker mig tål flera omläsningar.

tisdag 6 september 2016

George

Länk till adlibris och bokus
George vet att hon är en flicka. Men det är det ingen annan som vet, som förstår. Alla ser bara på hur hon ser ut, och då ser folk en pojke. George vet inte hur hon ska berätta sin hemlighet för någon - om hon ens vågar.

Men när Georges årskurs ska sätta upp pjäsen Min vän Charlotte av E.B. White så får George en idé. Hon skulle så gärna vilja spela rollen som spindeln Charlotte och kanske, om hon skulle få rollen, så skulle alla andra och förstå och inse vem George egentligen är. Men när George provspelar för rollen tror hennes fröken att George skämtar. Det är bara tjejer som har chans att få rollen, säger hon. Pojkarna får provspela för rollen som Wilbur, och det har George absolut ingen lust till. Nedstämd och missmodig accepterar hon att vara scenarbetare istället. Men kanske är det inte helt kört ändå? Kanske finns det en möjlighet att genomföra planen.

Alex Ginos George är ingen dum bok alls. Förutom det totalt ologiska i Georges resonemang om att alla kommer att förstå att hon är en tjej innerst inne om hon bara får spela en kvinnlig spindel. Jag hade kanske köpt det om det vore en människa hon skulle spela. Men en spindel?!

Det hela slutar i alla fall lyckligt, för det visar sig att de allra flesta i Georges omgivning ändå är väldigt liberala. George vågar till slut komma ut för sin bästis Kelly, som bara tycker det är coolt att hon fått en tjejbästis istället, och hon lovar att hjälpa George att genomföra planen. Mamma är visserligen fortfarande ett problem, även om det visar sig att hon redan anar hur George känner, men med brorsan går det bättre än förväntat. Han tycker nämligen ändå att George är totalt värdelös på att vara kille.

Det är visserligen väl amerikanskt och lite klyschigt, men vill man läsa en barnbok som tar upp ämnet trans så är denna att föredra många gånger hellre än Det är jag som är Mickan! 

Hannes hjärta Jenny

Finns t.ex. på adlibris och bokus
Man förstår direkt av titeln vad Hannes hjärta Jenny handlar om. Japp, det här är en berättelse om kärlek. Men som med de flesta kärlekshistorier så går allt inte helt smärtfritt.

Hannes och Samuel är bästisar, det har de varit sen typ alltid. Nu är det första dan efter sommarlovet, femman ska börja och av någon anledning lägger Hannes märke till Jenny. Han har ju sett Jenny innan, de går i samma klass, men nu ser han henne. Och hennes leende får hans hjärta att slå lite snabbare och lite hårdare.

Hannes kan inte sluta tänka på henne, men han vet inte hur han ska göra. Ska han våga berätta för någon? För Samuel? För Jenny?! Han vet att han aldrig kommer att våga säga nåt direkt till henne. Och sms vågar han inte skicka heller, risken att någon annan ska se vad han skrivit är alldeles för stor och tänk om den dumma autostavningen gör nåt dumt med sms:et så att det blir sjukt pinsamt! Men kanske om han skriver en lapp och ger direkt till henne? Men han har ju så dålig handstil. Hannes frågar till slut om Samuel kan skriva lappen åt honom, men Hannes vågar ändå inte gå fram till Jenny och lämna lappen själv, så han frågar om inte Samuel kan hjälpa honom med det också. Och det är klart att Samuel gör. Vad har man annars bästisar till. Det borde alltså vara en bombsäker metod. Men det visar det sig inte alls vara.

Sofia Hedman har skrivit en lagom tjock berättelse om vänskap och kärlek på mellanstadiet och om vad som kan hända när kärleken sätter vänskapen på spel. Texten är hyfsat lättläst och passar 9-11-åringar. Korrekturen är lite dålig på sina ställen, men annars så tycker jag det här är en lagom snäll bok om pirr och intriger, kärlek och känslor.

fredag 2 september 2016

Pojken på bergets topp

Länk till adlibris och bokus
När Pierrot är sex år gammal dör hans mamma i tuberkulos. Hans pappa är död sedan två år tillbaka och nu är alltså Pierrot föräldralös och helt ensam i Paris. Några släktingar har hans mamma och pappa inte haft kontakt med, men efter att Pierrot hamnat på barnhem lyckas föreståndarna där få kontakt med Pierrots faster i Österrike och han skickas dit.

Pierrots faster jobbar som hushållerska på Berghof, ett flott ställe uppe i alperna vars ägare är ingen mindre än Adolf Hitler. Pierrot får vänja sig vid att bli kallad Pieter istället för att inte riskera att förarga führern och han får stränga order om att aldrig någonsin nämna namnet på sin gamla bästa kompis i Paris. Kommer det fram att Pierrot umgåtts med en judisk pojke, kan både han och hans kompis råka illa ut.

Berghof blir Pieters nya hem och Pieter både fruktar och ser upp till führern som blir som en fadersgestalt för honom. I führerns sällskap känner sig Pieter betydelsefull och han anammar snart führerns patriotism och människofilosofi. Pieter inser det inte själv, men folk runt omkring honom märker hur den snälle lille pojken förändras i takt med att han blint tar till sig Hitlers ideologi. Och gamla bästisen Anshel är sedan länge bortglömd.

I John Boynes Pojket på bergets topp skildras det tydligt hur enkelt och lätt det kan gå att indoktrinera någon när ingen vågar ifrågasätta. Pojket på bergets topp är tankeväckande och jag gillar speciellt att Boyne tar upp skuldfrågan som uppstår efter krigets slut. Det går inte säga att man inte förstod, att man inte visste.

torsdag 1 september 2016

Glasblåsarns barn

Länk till adlibris och bokus
Maria Gripes Skuggböcker tillhör några av mina absoluta favoriter från barndomen och det är glädjande att två av hennes böcker, Glasblåsarns barn och Pappa Pellerins dotter ges ut på nytt. Glasblåsarns barn har jag tidigare bara upplevt i filmad version och visst skymtade nu minnesglimtar från filmen förbi under min läsning, men med eller utan dessa minnesbilder hade nog upplevelsen blivit densamma: Wow! Jag var helt salig när jag stängde igen boken.

Glasblåsarns barn är Klara och Klas som kidnappas under en vårmarknad i Småland, tidigt 1800-tal. Det är Härskaren som för bort barnen till sitt slott för att ge till Härskarinnan efter att hon uttalat en önskan om barn. Härskaren är besatt av att uppfylla sin hustrus önskningar, men Härskarinnan blir bara olyckligare och olyckligare för varje önskning som förverkligas och inte ens barnen skänker henne någon glädje.

Lyckligtvis har varken Klas eller Klara minnen från utanför slottet, men deras riktiga föräldrar, glasblåsaren och dennes fru, sörjer desto mer. Även om glasblåsarens sorg och tårar bidrar till att hans glas aldrig tidigare varit så vackra och aldrig tidigare sålt så bra, så kan inga pengar i världen föra vare sig barnen eller lyckan tillbaka.

Men så drar sig glasblåsarens hustru till minnes den där ringen hon köpte och som Flaxa Mildväder, byns häxa, visade så stort intresse för. Är det så att hon kan hjälpa till att få barnen tillbaka?

Glasblåsarns barn är sagolik och magisk och som läsare lotsas man genom den med en klok, vis berättarröst. Det handlar om lycka och om förmågan att se till helheten. Kan man bara se det goda i världen blir den platt och om önskningar alltid uppfylles så finns det till slut inga önskningar kvar. En fantastisk bok som gjorde mig helt lyrisk!

Tusen tack till Modernista för rec.exet!

Det är jag som är Mickan!

Finns på adlibris eller bokus
När Mickans familj flyttar till en ny ort ser hon sin chans att äntligen få vara den hon är. I sin gamla skola känner de andra henne som Mikael - en person som Mickan absolut inte kan identifiera sig med men som hon ändå tvingats leva med eftersom mobbingen i skolan bara blev värre när hon försökte vara den hon känner sig bekväm som. Mickan är född kille, men känner sig som en tjej. Mickans föräldrar stöttar henne, men i den gamla skolan är det ingen som förstår och mobbingen har stundtals varit riktigt grov.

Så när höstterminen startar i den nya skolan är det bara rektorn och lärarna som vet hur det ligger till med Mickan. För, orolig som hon är att det ska bli som tidigare, så vågar Mickan inte riktigt berätta för sina nya klasskamrater än. Men hon smälter in fint i nya klassen och får snabbt kompisar. Men hur länge kan hon bevara sin hemlighet? Och vad ska killen som hon tycker är så söt säga? Kommer hon någonsin att våga berätta?

Malin Nilsson har tillsammans med Vanessa López skrivit Det är jag som är Mickan! som handlar om en ung transsexuell person. Själva berättelsen är lite väl förenklad och samtidigt lite för konstlad - det märks att det är någon med ett vuxenperspektiv som försöker problematisera utifrån ett barnperspektiv och här finns en rad detaljer i berättelsen som jag inte kan låta bli att lyfta på ögonbrynen över. Varför har föräldrarna exempelvis inte pratat med någon i släkten om sin dotter? Är det inte bättre att förbereda dem hellre än att låta sin dotter chock-komma-ut på julafton. Och det där med gympakläder. Hoppsan då. Mickan använder tjejkläder i övrigt, men till just gympakläder bara råkar hon ha typiska killkläder? Och självklart står alla vuxna på Mickans sida och stöttar. Utom just en speciellt elak lärare som ändå är elak mot alla. För att han är en dum vuxen, typ. Det är jag som är Mickan! är självklart en välkommen bok med ett viktigt ämne, och det är nog toppen att använda boken i diskussioner i en klass till exempel. Men som läsupplevelse. Nej tack.