George

Länk till adlibris och bokus

George vet att hon är en flicka. Men det är det ingen annan som vet, som förstår. Alla ser bara på hur hon ser ut, och då ser folk en pojke. George vet inte hur hon ska berätta sin hemlighet för någon - om hon ens vågar.

Men när Georges årskurs ska sätta upp pjäsen Min vän Charlotte av E.B. White så får George en idé. Hon skulle så gärna vilja spela rollen som spindeln Charlotte och kanske, om hon skulle få rollen, så skulle alla andra och förstå och inse vem George egentligen är. Men när George provspelar för rollen tror hennes fröken att George skämtar. Det är bara tjejer som har chans att få rollen, säger hon. Pojkarna får provspela för rollen som Wilbur, och det har George absolut ingen lust till. Nedstämd och missmodig accepterar hon att vara scenarbetare istället. Men kanske är det inte helt kört ändå? Kanske finns det en möjlighet att genomföra planen.

Alex Ginos George är ingen dum bok alls. Förutom det totalt ologiska i Georges resonemang om att alla kommer att förstå att hon är en tjej innerst inne om hon bara får spela en kvinnlig spindel. Jag hade kanske köpt det om det vore en människa hon skulle spela. Men en spindel?!

Det hela slutar i alla fall lyckligt, för det visar sig att de allra flesta i Georges omgivning ändå är väldigt liberala. George vågar till slut komma ut för sin bästis Kelly, som bara tycker det är coolt att hon fått en tjejbästis istället, och hon lovar att hjälpa George att genomföra planen. Mamma är visserligen fortfarande ett problem, även om det visar sig att hon redan anar hur George känner, men med brorsan går det bättre än förväntat. Han tycker nämligen ändå att George är totalt värdelös på att vara kille.

Det är visserligen väl amerikanskt och lite klyschigt, men vill man läsa en barnbok som tar upp ämnet trans så är denna att föredra många gånger hellre än Det är jag som är Mickan!