torsdag 29 december 2016

Sagasagor

Länk till adlibris och bokus
Saga är fem och ett halvt år, har en lös framtand och bor i ett gladhus med mamma och pappa på Solrosvägen. I fem fristående kapitel som utspelar sig under olika årstider får vi följa med Saga i hennes vardag med studsmattor, simskola, husdjurslängtan, långsamma föräldrar och en massa massa annat som vilken förskoleunge som helst skulle kunna känna igen sig i. Ta det här med att sova över hos morfar för första gången utan mamma och pappa till exempel. Mysigt och pirrigt och skojigt och samtidigt lite läskigt och nervöst. Eller det här med när det har snöat hela natten och man vaknar upp till ett gnistrande vitt landskap som bara kallar på en att komma ut och leka och ens mamma är superlångsam med frukosten och dessutom ska slänga in en tvätt och leta upp vinterkläder innan man kan komma ut. Eller när man har jätteskoj och hoppar studsmatta med kompisen och skrattar jättehögt och skrattet plötsligt går över i gråt.

Josefin Sundströms första barnbok, Sagasagor, är trots en hel del vardagsdramatik, en riktig gladbok och de fina färgglada illustrationerna av Emma Göthner lyfter hela läsupplevelsen, både för läsaren och för den som sitter med och lyssnar. Det bjuds som sagt på stor igenkänning med både stora och mindre händelser, mest utifrån femåringens perspektiv, men jag tror allt att även äldre barn kan känna igen sig i mycket. Går man in och kikar på BonnierCarlsens, liksom på adlibris och bokus sidor, så får i alla fall jag intrycket av att denna Sagabok möjligen kan vara den första av flera böcker om Saga. Annars hade man väl inte skrivit ut serienamn? Eller? Kanske man kan hoppas på att det kommer fler böcker om Saga? Och att man får följa med när det är dags att börja förskoleklass?

tisdag 27 december 2016

Min bror monstret

Länk till bokus och adlibris
Med en mamma som är död och en pappa som har stuckit så är det femtonåriga Benjamin som fått träda i vuxenrollen. I ett slitet höghus bor han med sin dövstumma storebror vars intellektuell är på en tvåårings nivå, men som sett till det fysiska är stor och stark som en oxe. Benjamin själv är så liten till växten att han fått öknamnet syrsan. Så att låta andra tro att hans bror är det beryktade monster som lemlästar kattungar och sparkar in dörrar är ett effektivt skydd mot såväl mobbing i skolan som de kriminella gängen som rör sig i Benjamins område.

När Benjamin en dag saknar pengar till hyran ser han ingen annan utväg än att ta ett lån av gängledaren Snake, trots att han vet att han knappast kommer att kunna betala tillbaka. Men Snake har en annan lösning på avbetalningen. Om Benjamins bror, monstret, bara kan agera livvakt så kommer Snake att stryka skulden och dessutom betala bröderna rundligt. Men ett livvaktsjobb leder till ett annat och snart har Benjamin fått sig själv och sin bror insyltade i det gängkrig som Snake är inblandad i. Varje uppdrag blir farligare och risken för att Snake och hans undersåtar ska upptäcka sanningen om monstret ökar för varje dag. Men pengarna som Benjamin får för de livvaktsuppdrag som hans bror utför väcker också drömmar om ett annat liv och erbjuder en möjlighet att fly det liv han lever idag. Frågan är bara hur högt pris han själv och hans bror måste betala för att kunna förverkliga drömmarna.

Min bror monstret är en beckmörk skildring av fattigdom, utsatta människor och kriminalitet men samtidigt ger Mårten Sandén en ömsint berättelse om syskonskap. Jag gillar den mörka stämningen som målas upp och jag rycks med av Benjamins triumf över den bluff han iscensatt vid sidan om den oro han känner för att bli avslöjad. Här finns ljusglimtar i berättelsen, men mörkret hänger hela tiden över som en våt filt. Jag gillade att läsa Min bror monstret, men tyckte att upplösningen gick väl hastigt undan och slutet tycker jag känns aningens platt, vilket dessvärre drar ner mitt totala intryck och omdöme om boken.

fredag 23 december 2016

En liten bok om kärlek

Länk till adlibris och bokus
Att jag har missat den här lilla pärlan! Ulf Starks En liten bok om kärlek är så väldigt söt och fin och beskriver så precist den där första blyga kärleken, hur det är att sakna en förälder och hur det är att leva i en orolig tid.

Första meningen är så himla bra så den bara måste jag citera:
Mamma och pappa döpte mig till Fred. Men det hjälpte inte. Det blev krig i alla fall.
Fred är alltså vår huvudperson och vintern 1944 är han en cirka åtta-tio år, uppskattar i varje fall jag honom till. Pappa är inkallad att bevaka någon gräns uppe i norr och mamma jobbar som spårvagnskonduktör, hon har precis som så många andra kvinnor börjat jobba nu när inga män kan utföra jobben. Och Fred han jobbar också för att få in extra slantar till hushållskassan. Han hjälper Granfors med att hugga och bära granar nu när det är julgransförsäljning på gång. Det kommer att bli en knaper jul för många på grund av alla ransoneringar. Fred och mamma längtar så efter pappa. Han kommer nog inte hem till jul, men de har ju varandra.

Fred brukar gå in i garderoben och prata med pappa då och då. Om Fred kisar i halvmörkret när han står framför pappas kostym kan han nästan låtsas som att det är pappa själv som står där framför honom. För pappa berättar Fred om Elsa som går i hans klass. Elsa som har burrigt hår och pratar med näsan och som får Fred att bli alldeles varm inombords när han ser henne. Fred vill så gärna göra snälla saker åt Elsa. Men det är inte helt enkelt för först och främst måste man våga och ibland blir det ändå fel.

En liten bok om kärlek är verkligen en hjärtevärmande berättelse och man kan inte annat än älska Fred för hans ömma känslor för Elsa, hans civilkurage och för hans omtanke om sin mamma som kämpar för att få ihop vardagen. Relationen mamma och Fred är så ömsint liksom Freds låtsassamtal med pappan. Ja, jösses sicken fin bok. Den kvalar utan vidare in på listan över mina favoritböcker!

torsdag 22 december 2016

Skorstensjul

2015 års julkalenderbok Skorstensjul av Mårten Sandén utspelar sig i gamla stan i Stockholm och börjar när Stella, Issa och Mago anländer till Stockholms centralstation sent en decembernatt. De har rymt från barnhemmet för att hitta Magos pappa. Mago har skrivit en massa brev till honom. Han bor i Sydafrika och har en guldgruva och nu ska han hämta barnen i Stockholm. Han har lovat att komma innan julafton.

Länk till adlibris och bokus
Men på stationen möter de ingen pappa. Istället träffar de en hemlös farbror med tovigt och smutsigt skägg som inte längre minns vem han är. Det enda han kommer ihåg är att han heter Niklasson. På stationen träffar de också Lilla Haj som är ett av Stockholms alla skorstensbarn och hon tar med barnen upp på taken och ger dem mat och någonstans att sova.

Lilla Haj känner också Niklasson och hon berättar för barnen att de, och speciellt Issa, kan hjälpa till att hitta Niklasson, alltså att hjälpa Niklasson att hitta sig själv. Det är snart ett helt år sen Niklasson tappade sitt minne, och det är hög tid att han får tillbaka det.

Vem Niklasson egentligen är är kanske inte supersvårt att lista ut. Speciellt inte efter att pysslingarna och renarna och julegröten presenterats i berättelsen. Skorstensjul är en stämningsfull magisk-mysig julberättelse som utspelar sig i modern tid men som ändå känns som att den utspelar sig i en svunnen tid. Kanske är det på grund av alla föräldralösa barn som förekommer? Avsaknaden av mobiler och datorer ger i alla fall berättelsen möjlighet att hålla i många år. Illustrationerna hjälper till att sätta stämningen och är superfina, men jag får ändå erkänna att jag tyckt bättre om tidigare års julkalenderböcker. Jag får inte riktigt julkänslan att infinna sig. Fast det kan ju å andra sidan bero på min egen inre julstress.

onsdag 21 december 2016

Polkagrisrånarens hemlighet

Länk till adlibris och bokus
I Polkagrisrånarens hemlighet närmar sig julen och jullovet. Klara har av sin granne Rut fått två fribiljetter till Liseberg och att Klara ska bjuda med Bella att gå på Jul på Liseberg är ju givet. Men det blir inte bara julmys och roligheter på Liseberg. Som vanligt när Klara och Bella är någonstans så händer det nämligen obehagliga saker. Den här gången är det en stackars polkagrisförsäljare som råkar illa ut. Chockad berättar han för Klara och Bella hur han blivit rånad av en man förklädd till tomte. När Klara och Bella börjar göra egna efterforskningar så leder spåren till en flyktingkille som just denna dag är på besök på Liseberg med några andra från sitt boende.

Spåren talar sitt tydliga språk, men det är ändå något som inte riktigt stämmer med. Fast när Klara väl kommer på vad är det redan för sent.

För en vuxen läsare är det rätt uppenbart vad Öhnell vill säga med misstänkliggörandet av flyktingpojkarna, men sett ur målgruppens perspektiv så tycker jag hon uppmärksammar fördomar och vardagsrasism på ett utmärkt vis och låter Klara och Bella fundera kring nyanländas situation. Men framför allt tycker jag att Polkagrisrånarens hemlighet är en spännande och lagom lättläst juldeckare. De korta kapitlen har ett tydligt driv som gör att man gärna läser ett kapitel till. Och ett till och... Klarabelladeckarna är slukarvänliga och spännande deckare. Öhnell får gärna fortsätta att skriva om Klara och Bella.

Detta är den sjätte delen i Åsa Öhnells serie Klarabelladeckarna. Jag har tidigare endast läst första delen i serien, Snögubbens hemlighet, och därmed kan jag intyga att man absolut inte behöver läsa delarna i ordning för att hänga med.

Tusen tack till Idus förlag för rec.exet!

tisdag 20 december 2016

Sedan du försvann

Sommarlovet har precis börjat och Emily har sett fram emot ett episkt sommarlov med bästa kompisen Sloane. Det är bara det att Sloane försvinner spårlöst när skolan väl slutat. Hon svarar varken i telefon eller på sms. Hon är inte heller hemma och inte heller Sloanes föräldrar går att spåra. Puts väck är hon. Emily har nästan gett upp på på sin bästa kompis när ett brev dimper ner i posten. Brevet är från Sloane och innehåller en att-göra-lista med tretton uppdrag i typisk Sloane-anda.
Listan
Emily hoppas på att listan med uppdrag på något vis ska leda henne till Sloane, eller i vart fall att Sloane kanske ska dyka upp igen lagom tills att Emily checkat av alla punkter på listan och därför går hon helt in för att utföra uppdragen hon fått av Sloane. Trots att flera av dem ligger långt utanför hennes bekvämlighetszon. För Emily har aldrig varit vidare utåtriktad eller särskilt duktig på att ta för sig, utan det är något hon överlåtit åt Sloane och Emily har alltid kunnat lita på att Sloane fört även hennes talan i sociala sammanhang. Men för att kunna genomföra punkterna på listan krävs det av Emily att hon ger lite av sig själv och att hon vågar lite mer än vad hon brukar behöva. Och när allt kommer omkring så blir den här sommaren kanske ännu mer fantastisk än vad Emily kunnat föreställa sig, med eller utan Sloane.
länk till adlibris och bokus

Sedan du försvann är en somrig feel good-bok om vänskap och kärlek av Morgan Matson med huvudtema att våga och att växa som person. Och ja, det är förutsägbart så det skriker om det, men det är ju å andra sidan oftast denna mall som feel good-böcker följer, så det är inte riktigt något jag känner att jag kan opponera mig mot precis. Däremot tycker jag att boken är för lång (sidospåret med expojkvännerna hade exempelvis lätt kunnat strykas utan att göra någon större inverkan på handlingen) och det långsamma händelseförloppet gör att det dröjer till drygt halvvägs in i boken innan jag känner att Matson fångat hela min uppmärksamhet. Men Sedan du försvann är trots allt rätt mysig (och säkerligen ännu mysigare om man läser den på sommaren), och i likhet med Fyra dagar, fyra nätter så innehåller även denna låtlistor så att man själv kan komponera ihop ett soundtrack att lyssna på medan man läser.

Stort tack till Modernista för rec.exet!

onsdag 14 december 2016

Glastronen

Länk till adlibris och bokus
Celaena Sardothien är kungariket Adarlans farligaste och skickligaste lönnmördare. Alla har hört talas om henne men få vet att denna livsfarliga lönnmörderska är blott arton år gammal. Efter att ha blivit förråd har dock Celaena tillbringat det senaste året som slav i Endoviers saltgruvor där hennes fysik, dock inte hennes psyke, sakta men säkert börjat brytas ner och hon är bara en skugga av sitt gamla jag när hon erbjuds en ny chans. Kungen behöver utse en ny kämpe och detta ska göras genom en tävling där 24 av rikets värsta mördare, tjuvar eller soldater ska kämpa mot varandra. Den som vinner får efter att först ha tjänat kungen i sex år sin frihet åter och detta blir alltså även Celaena lovad.

Tävlingarna är utformade som prövningar i vilka en kämpe i taget blir utslagen. Det är bara det att de tjugofyra kämparna försvinner snabbare än väntat. Något annat tar kål på kämparna utanför tävlingsarenan, något ohyggligt som lämnar sargade kroppar efter sig. Det står snart klart för Celaena att hon inte enbart kämpar för sin frihet utan också för sin överlevnad.

Glastronen av Sarah J. Maas var überhypad när den kom, vilket så klart leder till en del förväntningar. Men jag tycker den börjar segt. Dock tar det sig och halvvägs in i boken blir det faktiskt riktigt spännande. Fast innan berättelsen tagit mig dit så stör jag mig extremt mycket på att jag tycks ha hamnat mitt i en modevisning där sida upp och sida ned i detalj beskriver Celaenas och de andra hovkvinnornas vackra klänningar. För att vara en farlig lönnmörderska så bryr sig Celaena väldigt mycket om sitt yttre och hon framställs mer som en tonårig ung kvinna som älskar fina tyger och konstfulla håruppsättningar. Men ok, det är fint att hon är komplex. Fast när Celaena dessutom framstår som nån form av übermensch så blir det lite för mycket. Celaena är både snygg, stark och atletisk och tillbringar helst fritiden åt de ädla konsterna såsom läsning och musik.

Och såklart har vi det sedvanliga triangeldramat som mer eller mindre tycks obligatorisk för denna typ av genre: En kvinnokarl till prins som ännu inte hittat sitt hjärtas dam, men som utan tvivel dras till lönnmörderskan och lönnmörderskan tycker minsann att prinsen är bra stilig. Men här finns ju också Chaol, gardeskapten, som utsetts till att träna Celaena och som så uppenbart också är attraherad av den sköna men ack livsfarliga lönnmörderskan. Och Celaena tycker minsann att han är lite spännande han med. Men bortser man från allt detta så blir Glastronen faktiskt mycket spännande så fort monstret som mumsar hjärna i korridoren gjort sin entré. Men fortsättningarna tror jag inte att jag bryr mig om att läsa.

Stort tack till Modernista för rec.exet!

måndag 12 december 2016

Avhopparen

Länk till adlibris eller bokus
Sjuttonårige Simon lever mer eller mindre som hemlös efter att ha hoppat av skolan och vägrat följa med sin alkoholiserade styvpappa när han flyttade (Simons mamma lever inte). Nätterna tillbringar han under en gran, på nån parkbänk eller i bästa fall hemma hos Elsa, som han typ har ett förhållande med. Simon jobbar hårt för att komma upp sig i den undre världen i Pulverland, som den tungt belastade delen av stan kallas, och framför allt försöker Simon få en fot in i det kriminella gäng som leds av Tobias. Och efter ett par uppdrag att klå upp smålangare som är skyldiga Tobias pengar börjar han få gängledarens förtroende.

Men då blir Simon kontaktad av en civilpolis, Johnny, som vill trigga fram ett gängkrig mellan Tobias gäng och Black hands, Pulverlands andra ledande gäng. Simon vill visserligen vinna respekt och komma upp sig i Tobias gäng, å andra sidan gillar han inte knarklangningen som Tobias håller på med och han ogillar att behöva ta till våld i onödan. Men att hjälpa snuten är inte heller helt självklart. Frågan är vad Simon väljer?

Avhopparen av Kim Olin är en spännande och lättläst bok som utspelar sig i kriminella kretsar. Miljön ska vara svensk, men det känns mer som att handlingen skulle kunna utspela sig i brittisk förortsmiljö eller i USA och det är väl lite det här gangsterstuket Olin vill få fram. Miljön är nu egentligen inte speciellt viktig för storyn, utan det är skildringen av den undre världen som ska locka. Jag har hört många som tycker boken är spännande och fängslande, men jag sögs inte in i berättelsen som jag förväntade mig. Däremot gillar jag slutet som lämnar det väldigt öppet för läsaren att själv fundera vidare på vad som kommer att ske.

söndag 11 december 2016

Nils och den blinkande stjärnan

Länk till adlibris och bokus
Nils ska äntligen börja i förskoleklass. Som han har längtat hela sommaren! Det är riktigt pirrigt när han och mamma går till första skoldagen men det pirriga förvandlas till en liten klump i magen när mamma ska gå. Men snart hittar Nils och Alvar varandra bland legobitarna och då känns det nästan som på förskolan.

Under samlingen berättar fröken att alla till nästa dag ska ha med sig ett foto av sig själva och sin familj och berätta om sin familj för klassen så att alla lär känna varandra lite bättre. Och då börjar det kännas jobbigt igen. För ska Nils berätta om sin familj så måste han ju berätta om Majken också. Hans storasyster som skulle ha gått i trean men som inte lever längre. Hur berättar man en sån sak?

Nils mamma har sagt att ingen riktigt vet vad som händer när man dör och därför får man tro precis vad man vill. Nils tror att Majken kanske är en av alla stjärnor som finns uppe i himlen. Nils har sett en stjärna som blinkat speciellt mycket när han tittat på den. Det kanske är Majken?

Tack vare Nils fina föräldrar och en stöttande fröken så blir det inte så speciellt jobbigt att berätta om Majken och när Alvar sen frågar om Majken så känns det varken jobbigt eller märkvärdigt för det är bara så det är.

Att prata om döden kan vara jobbigt. Att prata med barn om döden är ännu svårare och här kan Lena Forsaeus Nils och den blinkande stjärnan bli en fin ingång till ett samtal. Forsaeus som själv förlorat ett barn skrev boken då hon inte tyckte det fanns så många bra böcker för syskonen som blir kvar. Detta är alltså något av en tröstebok och Forsaeus skriver fint om döden och att man som vuxen inte alltid behöver ha alla svar på de frågor som kommer upp, och att livet trots allt fortsätter efter en förlust. Jag tycker speciellt mycket om barnperspektivet som lyfter fram allvaret i de stora funderingarna utan att det behöver bli så märkvärdigt.

Jättefina illustrationerna av Mia Nilsson (som vanligt) och tusen tack till Lena Forsaeus och Idus förlag för recensionsexet!

onsdag 7 december 2016

När jag vaknar finns du inte

Länk till adlibris och bokus
Sextonåriga London Lane har en hemlighet som bara de som står henne allra närmst känner till. Londons minnen suddas ut varje natt och på morgonen när hon vaknar minns hon ingenting av vad som hände under gårdagen. Eller under någon annan dag som passerat sen hon var ungefär fem år gammal. Så för att klara av vardagen för London anteckningar och skriver upp i en loggbok vad som har hänt, men också sådant som ska hända under nästa dag. För även om Londons minne inte fungerar bakåt, så fungerar det framåt. Hon minns alltså sådant som kommer att hända ungefär som vi minns saker som har hänt.

En dag träffar London en kille i skolan, Luke. Han är sjukt snygg och det märkliga är att London inte har några framtrida minnen av honom, trots att han gör ett så stort intryck på henne. Den här killen kommer att bli hennes pojkvän, men trots detta är Londons framtida minne helt blankt när det gäller Luke. Det enda London minns av honom är sådant hon skrivit ned kvällen innan och varje dag är hon som nykär. Men varför finns Luke inte med i hennes framtid? De är ju superkära i varandra. Är det för att han kommer att dumpa henne? Eller är det värre än så? London har återkommande mardrömmar om att hon är med på en begravning. Hon vet inte vems begravning det är, bara att det är någon närstående person. Tänk om det är Lukes framtida begravning hon drömmer om!

Cat Patrick har skrivit denna något originella och romantiska ungdomsroman med titeln När jag vaknar finns du inte. Trots den originella idén så är jag inte speciellt imponerad. Londons minnesstörning känns inte helt konsekvent, det finns luckor i förklaringarna som också känns omständliga. Det är en kul idé som Patrick kommit på, men det blir för märkligt. Miljöerna är typiska amerikanska high school-miljöer och den romantiska berättelsen blir i min smak lite för sentimental och sliskig. Inte min typ av bok, alltså.

Uppdraget

Länk till adlibris eller bokus
Sommaren 1943 rasar världskriget. Tyskland har gått in i Danmark och Norge men för Maja som bor i Värmland alldeles nära den norska gränsen känns kriget ändå avlägset. Trots ständig flygtrafik över gränsen, trots att hennes pappa och alla andras pappor i det lilla värmländska samhället är inkallade och trots ransoneringar och brist på färskvaror så är Majas största bekymmer den här sommaren då hon ska fylla tretton att hon fortfarande är som en planka och inte har några som helst former att fylla ut sin baddräkt med.

Det är först när hon lär känna Ben och Hilde som kriget kryper lite närmre inpå Majas vardag. Både Ben och Hilde har flytt från Norge med sina mammor, Ben eftersom han är jude och annars riskerar att skickas till koncentrationsläger, Hilde eftersom hennes mamma är tillsammans med en tysk soldat och väntar barn med honom och därmed mer eller mindre blivit utstötta i Norge. Det är genom Bens och Hildes berättelser som Maja förstår att kriget pågår närmre än vad hon tror och att tryggheten i Sverige inte kan tas för given.

Bens pappa ingår i den norska motståndsrörelsen och Ben kan berätta spännande berättelser om gruppens aktioner mot nazisterna och det är framför allt berättelsen om en modig motståndskvinna som går under täcknamnet Svarta rosen som imponerar på både Maja, Hilde och Ben. När barnen råkar komma över information där det framgår att nazisterna är nära ett gripande av Svarta rosen, vilket skulle innebära denna kvinnas omedelbara avrättning, inser barnen att de måste försöka varna Svarta rosen. Men det kan de bara göra om de tar sig över den hårdbevakade gränsen till Norge och det blir ett farligare äventyr än vad någon av barnen ens hade kunnat föreställa sig.

Uppdraget är första delen i Camilla Lagerqvists serie om Svarta rosorna som utspelar sig under andra världskriget. Även om Sverige inte var indraget i kriget så märktes det självklart av även här med ransoneringar, män som var inkallade och en allmän oro som kanske för många i likhet med Maja först blev påtaglig då man själv drabbades personligen. Det här vardagliga tillsammans med skildringen av krigets påverkan på olika personer är fin och Lagerqvists skildring av tidsandan är något jag tycker hon gör bra även i sina andra historiska ungdomsromaner. Men Uppdraget är nu också en väldigt spännande roman och stundtals ett riktigt fartfyllt äventyr och jag förstår varför serien blivit så populär som den har blivit.

tisdag 6 december 2016

Vänner i solen

Länk till adlibris och bokus
Anna Hellerstedt har tidigare skrivit Sanningar i solen och Bröder i solen som liksom denna senaste bok, Vänner i solen, tar upp ämnen som främlingsfientlighet och rasism. Jag minns att jag läste Sanningar i solen för några år sedan och tyckte då om den för sitt tydliga budskap. Även Vänner i solen har ett tydligt budskap mot främlingsfientlighet, men mobbing och svek och de konsekvenser som följer på detta tycks vara det huvudsakliga budskapet.

Berättarjaget vars namn vi inte får veta, berättar här om sin vän Matilda som hon känt sen hon var liten. Men Matilda blir mobbad i skolan. Det börjar med att någon kallar Matilda ful, men snart mobbas Matilda också för sitt vietnamesiska påbrå. "Kinesjävel" kallar de henne och snart hänger fler och fler med mobbarna och även om berättarjaget fortsätter vara Matildas vän, vågar hon inte stå upp mot mobbarna och till slut börjar hon undvika Matilda helt och hållet i skolan. Det är bara på hennes egna villkor, på kvällar och helger, när ingen annan vet eller ser, som hon vågar hänga med Matilda.

När högstadiet ska börja hamnar tjejerna på samma skola. Matilda hoppas på en nystart, men på en fest går det riktigt illa. Matilda utsätts för övergrepp och smygtagna foton och filmer börjar spridas på skolan. När berättarjaget sedan får pojkvän finns inte längre någon tid att bry sig om Matilda som från och med nu får klara sig helt själv.

Vänner i solen är en lättläst eländeshistoria som, i min smak, blir lite för eländig och övertydlig, men som för en läsovan person nog kan bli riktigt fängslande läsning.

Stort tack till Idus förlag för rec.exet!

tisdag 29 november 2016

Olyckornas tid

Länk till adlibris och bokus
Det är samma varje år. I slutet av oktober förmanas Cara och hennes syskon klä sig i extra lager kläder, de måste vara extra försiktiga både hemma och utanför hemmet. Elektriska apparater plockas bort och vassa knivar göms undan. Ändå är det alltid någon som bryter något ben, slår sig illa, får hjärnskakning eller bränner sig. Hur många skydd som än sätts upp så går det inte helt att skydda sig från olyckssäsongen. Man ska vara glad om man tar sig igenom olyckornas tid med bara ett brutet ben. Plötsliga dödsfall kan inträffa. Både Caras morbror och pappa dog i oktober. Och ett annat år lämnade mammas nye man familjen.

Så länge Cara kan minnas har oktober varit olyckornas tid, men aldrig någonsin har hon, hennes syster Alice eller styvbror Sam ifrågasatt varför det är på det här viset. Inte förrän nu.

Det är efter upptäckten att Elsie befinner sig på i stort sett alla Caras fotografier som Cara börjar ställa frågor. Hon och Elsie var kompisar för länge sen, alldeles efter att Caras pappa dött. Nu umgås de inte längre men Cara ser henne då och då i skolan. Hon är en ganska grå och icke-iögonfallande person och hon brukar ha hand om Hemlighetsbordet. Hemlighetsbordet är ett bord i biblioteket där den som vill på skrivmaskin kan skriva ned en hemlighet på en lapp, anonymt så klart, och lapparna förvandlas i slutet av året till ett konstprojekt som alla får ta del av (Älskar idén med det här!!). Cara bestämmer sig för att fråga Elsie hur det kommer sig att hon hela tiden verkar finnas på exakt samma platser som hon själv, men Elsie går inte längre att finna. Hon är puts väck försvunnen. Ingen har sett henne, ingen känner riktigt igen beskrivningen av henne när Cara frågar runt. Det är precis som om hon aldrig har funnits.

Moïra Fowley-Doyles Olyckornas tid utspelar sig i ett höstigt Irland där alla ser fram emot och förbereder sig inför Halloween. Cara och hennes syskon firar på grund av olycksrisken inte högtiden, men i år bestämmer sig syskonen för att utmana ödet och själva ställa till med en rungande halloweenfest. Sökandet efter Elsie har fört Cara till ett ödehus, ett perfekt ställe att hålla en halloweenfest på.

Olyckornas tid vimlar av hemligheter som bara väntar på att bli avslöjade. Jag gillar stämningen i boken och språket är följsamt och ändå känner jag att Olyckornas tid gjorde ett rätt blekt intryck på mig. Den griper inte tag i mig som jag hoppats på, jag blir inte överrumplad när hemligheterna avslöjas. Den här boken var menad för någon annan att läsa och tycka om.

måndag 28 november 2016

Det var du!

Länk till adlibris eller bokus
Toby vaknar mitt i natten av att en man sitter på fotändan till hans säng och tilltalar honom vid namn. Toby som aldrig tidigare sett mannen blir så klart livrädd. Inte minst för att mannen är blodig i ansiktet och där ena ögat skulle ha suttit är ett tomt kulhål med blod som går som en strimma längs kinden. I handen håller mannen ett kricketslagträ och med det pekar mannen på Toby och säger att Toby är en mördare.

Toby tror inte att det är på riktigt, det måste vara en dröm. Dessutom har Toby inte dödat någon, han är inte ens våldsam av sig utan bara en tönt som gillar serietidningar och avskyr kricket. Men mannen, eller spöket som det ju faktiskt rör sig om, är nog så verklig och han hävdar bestämt att det är Tobys fel att han är död. Och allt beror på att Toby kastade iväg det där kricketslagträet som han nu sitter och pekar på Toby med. Men, säger spöket, Toby kan också ställa saker och ting till rätta. Han kan se till så att mannen får leva. Han måste bara resa tillbaka till det förflutna och se till att inte kasta det där kricketslagträt.

Toby lovar och återvänder till gårdagen med hjälp av spöket. Men han upptäcker också att det han lovade göra ogjort inte bara leder till en mans död utan också till bra saker. När Toby kastade slagträet startade han nämligen en serie händelser, några goda, några mindre bra och andra direkt dåliga. Och om han nu INTE kastar slagträet så kommer ingen av de positiva sakerna heller att ske. Så vad ska Toby göra? Ska han välja att rädda en mans liv och på så vis förstöra andra personers chanser och möjligheter eller ska han låta mannen dö och låta fler personer uppleva lycka?

Det var du! är skriven av Keith Gray som också skrivit en bok som heter Johnny Kemps återkomst och som jag gillade väldigt mycket. Det var du! presenterar förvisso ett intressant moraliskt dilemma men berättelsen tar sig aldrig, det blir aldrig tillräckligt spännande. Och att ha med både spöken och tidsresor känns bara krystat. Lite besviken är jag faktiskt.

fredag 25 november 2016

Om jag var din tjej

Länk till adlibris och bokus
Amanda Hardy föddes som Andrew Hardy men ända sen hon var liten har Amanda vetat att hon inte är någon Andrew. Hon gav tidigt upp att försöka anpassa sig till den manliga normen. Som barn upplevde hon besvikelsen i sin fars ögon när hon inte ville göra grabbiga saker med honom, hon har upplevt föraktet i sina klasskamraters ögon när det kom fram att hon gillar killar och hon har fått stå ut med mycket värre saker än förakt. Amanda vet vad det innebär att bli både psykiskt som fysiskt misshandlad och hon har hatat sig själv.

Men Amanda får en ny chans. Efter genomgången könskorrigering flyttar hon till sin pappa i amerikanska södern för att gå sista året i skolan på ett ställe där ingen vet något om henne. Här träffar hon människor som vill vara hennes vänner och hon får uppleva och leva ut förälskelse för första gången någonsin.

Amandas nya liv är som en askungesaga, men hon brottas med dilemmat huruvida hon ska våga berätta något om sin bakgrund. Transsexualism är ett laddat ämne, inte bara i den konservativa södern, och Amandas tidigare erfarenheter har givetvis gjort henne extra försiktig. Vad kommer hennes nya vänner att tänka om henne om hon berättar? Amanda njuter av att alla ser henne som den tjej hon är, hon njuter av att känna sig "vanlig" och samtidigt vill hon vara ärlig mot de som hon tycker om. Kan hon inte vara ärlig mot sina vänner, hur ska hon då kunna vara ärlig mot sig själv och mot alla transpersoner som hon lärt känna och som länge var hennes enda stöd? Framför allt vill Amanda vara ärlig mot Grant. Aldrig tidigare har hon känt sig så nära någon annan människa tidigare och det tycks ömsesidigt. Grant säger att Amanda är den första person han vågat berätta saker för. Men hur kommer han att reagera om Amanda berättar sin hemlighet?

Om jag var din tjej är så väldigt stereotypisk, amerikansk och high school-filmaktig så att det blir löjligt. Men! Trots detta så har boken ändå något och framför allt tror jag att det är en viktig bok i det konservativa USA. Meredith Russo, själv transperson, vet vad hon pratar om och hennes efterord väger upp många av klyschorna i romanen. Till exempel betonar Russo att verkligheten och hela processen med könskorrigering inte alls är så enkel som hon har beskrivit den. Vad jag också gillar är att Russo låter föräldrarna komma till tals och uttrycka hur de upplevt Amandas transformation. För även om föräldrar kan vara stöttande så är det självklart en stor omställning även för dem. Och personerna runt om Amanda må vara klyschiga, Amandas egna tankar och grubblerier kring sin identitet känns genuina och det gör att Om jag var din tjej trots allt blir mer än läsvärd.

torsdag 24 november 2016

Oktober är den kallaste månaden

Länk till adlibris och bokus
När polisen ringer på vet sextonåriga Vega redan varför de är där. Polisen letar efter Vegas bror, Jakob, och eftersom hon själv inte vet var han är behöver hon inte heller ljuga. Det känns bra. Men när polisen rullar iväg i sin bil tar Vega upp sin mobil och slår numret till Jakob. Hon måste få tag på honom innan polisen gör det. För hon vet precis varför polisen frågar om Jakobs bil och varför de undrar om de äger ett hagelgevär. Hon var nämligen med då i torsdags när allt gick åt helvete. Hon såg blodet och hon hörde de upprörda rösterna. Men det är det ingen annan som vet.

Oktober är den kallaste månaden utspelar sig huvudsakligen under Vegas höstlov när hon är hemma i Varvet, ett ensligt ställe i de småländska skogarna där alla känner till alla, där få har hederliga arbeten och där få lyckats ta sig därifrån. Det är ett ställe där det sedan generationer tillbaka står skrivet i sten vilka som är vänner och vilka som är fiender.

Christoffer Carlsson, som tidigare skrivit vuxendeckare och tilldelats såväl Svenska deckarakademins pris som Spårhunden, är ett välkommet namn i den svenska ungdomsgenren. Det skrivs tyvärr få deckare för ungdomar (för barn kryllar det av dem!) och även om jag kan tycka att Carlssons miljöer känns aningens verklighetsfrånvända, det är lite för amerikanskt, ungefär som ett slags svenskt white trash-samhälle, så gillar jag tonen och stämningen. Och språket! Det är ljuvligt att läsa när språk och handling följer varandra som hand i handske. Det är snyggt gjort.

onsdag 23 november 2016

Avd. för grubblerier

Länk till adlibris och bokus
Jenny Offills Avd. för grubblerier är en inte helt lätt bok. Det är inte precis en bok att sjunka in i när man vill ha lite lätt förströelse utan Avd. för grubblerier både kräver och är värd sin uppmärksamhet. Jag själv hade behövt läsa mer koncentrerat och uppmärksamt och det var nära att jag gav upp rätt tidigt. Men så var det nåt med Offills skarpa formuleringar och den bistra och lite ironiska humorn som fick mig att haja till och ta nya tag i läsningen med en större vilja att förstå och få en helhet i vad jag läste. Texten i sig är nämligen hyfsat fragmentarisk, det är korta stycken som inte alltid knyts samman omedelbart och citat och faktaupplysningar sprängs in här och där. Med andra ord: grubblerier nedskrivna på papper.

Själva handlingen, om man nu ska försöka sammanfatta den, handlar om en kvinnas syn på sitt äktenskap, sin karriär (eller avsaknad av den) och sitt moderskap. Den kvinnliga huvudpersonen har gett ut en roman, hennes ambition är att bli ett konstnärsmonster, men äktenskap, graviditet och barn kommer emellan och författarambitionerna läggs på hyllan. Istället försörjer sig huvudpersonen på att undervisa och vara spökskrivare till en astronaut som ska ge ut sin första bok. Livet blev inte vad hon tänkte sig att det skulle bli, vardag och slentrian tar över tills den dagen då det kommer fram att maken varit otrogen. Hustrun och maken river upp vad de har i New York och tar med dottern och flyttar ut på landet i ett försök att rädda äktenskapet. Om det nu går att rädda.

Avsaknaden av både miljö- och karaktärsbeskrivningar gjorde att jag tyckte det var svårt att komma huvudpersonen nära. Men, som en smart person i min bokcirkel poängterade så är det nog inte ens meningen att man ska identifiera sig med någon karaktär utan det är snarare situationerna och händelserna som skapar ett igenkännande. Offills mening är kanske att hålla en allmängiltig ton eftersom personerna är underordnade alla situationer som man som människa kan hamna i.

Avd. för grubblerier känns sjukt intellektuell, det blir till exempel nästanpå en metaroman när huvudpersonen kliver ur sitt jag och blir Hustrun efter att otrohetsaffären avslöjats, och jag kan beundra Offill för att hon verkar så smart och dessutom har humor. Och för att hela romanen känns så sjukt genomarbetad till perfektion utan att för den saken skull bli det minsta överarbetad. Det är faktiskt nästan så att jag skulle kunna tänka mig att läsa om boken på studs för att kunna suga i mig av Offills smarthet.

måndag 21 november 2016

Den tusende följaren

Länk till adlibris och bokus
Sjuttonåriga Stella lever ett rätt vanligt tonårsliv med skola, vänner och pojkvän. Men Stella är också ett stort namn på Youtube. Som Stella Star har hon tiotusentals följare och mycket av fritiden går till att planera inlägg, filma, klippa och redigera. Hon är väldigt nära att få ett kontrakt med ett managementbolag och kan därmed inom kort börja tjäna pengar på sin youtube-kanal. Stellas tillvaro tycks med andra ord nästintill perfekt om det inte vore för den där länken som någon lägger upp i kommentarsfältet till en av Stellas klipp.
Har du inte fått nog? Vill du veta ännu mer om mig? Och få veta saker som jag aldrig avslöjat för någon förut? Möt Nova Star och följ min nya kanal. Klicka här, please!
Länken går till en video med en tjej som är kusligt lik Stella och som filmar från ett ställe som lika gärna skulle kunna vara Stellas eget rum. Till och med Stellas egna vänner, och ännu värre - hennes egen pojkvän, tror till en början på att det är Stella som lagt upp klippet, vilket gör Stella förfärad. För Nova Star säger saker som Stella aldrig någonsin skulle kunna ställa sig bakom. Och det värsta är att Nova Stars klipp redan fått tusentals visningar och i kommentarsfältet kan Stella Star läsa hur hennes gamla trogna följare älskar den nya Nova Star.

I ett försök att stoppa Nova Star gör Stella en polisanmälan, men det är inte mycket polisen kan göra och det är inte heller något prioriterat fall. Stella känner sig maktlös. Det är illa nog att någon stulit hennes identitet på nätet. När Nova Star dessutom tränger sig in i Stellas privata liv inser Stella att om inte polisen kan göra något så måste hon själv försöka stoppa den här tjejen som utger sig för att vara hon själv.

Det var ett tag sen jag nu som jag läste Jenny Milewskis Den tusende följaren och jag får faktiskt anstränga mig lite för att komma ihåg vad den handlade om. För mig är det här med andra ord en bok som inte lämnade några större avtryck. Storyn är det förvisso inga fel på. Den känns både aktuell och ny och fräsch, och överlag funkar berättelsen väl fram till slutet, då det dessvärre spårar ut totalt och blir väldigt verklighetsfrånvänd. Det största problemet jag har med Den tusende följaren är känslan av ytlighet. Hela tillvaron som Stella lever i är yta, yta, yta och tyvärr tycker jag inte att Milewski heller riktigt lyckas tränga ner under denna yta och ge en mer komplex bild av Stella. Men det är min åsikt. Jag tror ändå Den tusende följaren kan locka många läsare i tonåren.

tisdag 15 november 2016

Böckerna om Lo

Länk till adlibris och bokus
Thomas Halling är aktuell med en ny lättläst serie för mellanstadiet. Sex böcker är planerade och hittills har två böcker om Lo kommit ut, Åka fast och Inte bjudna, i vilka Lo råkar ut för moraliska dilemman.

I Åka fast cirkulerar Lo på varuhuset. Det känns som att hon hela tiden har butiksbiträdets ögon i ryggen. Lo hänger en hel del med Tea som brukar sminka sig. Lo brukar få låna smink av Tea eftersom hon själv inte har råd att köpa smink och eftersom hennes föräldrar inte gillar att hon sminkar sig. Men Tea har börjat tröttna på att alltid låna ut sina saker och tycker att Lo får fixa egen mascara. Men Lo har ju som sagt inga pengar. Den enda lösningen är att sno en mascara. Men ska Lo våga?

Länk till adlibris och bokus
I Inte bjudna ska Los föräldrar iväg och sova borta. Därför har Lo bjudit in Elli att sova över. De ska ha mysigt, kolla på film och äta pizza och en massa godis. När tjejerna är i godisbutiken för att bunkra upp träffar de på Leila och Shirin. Elli bjuder med tjejerna hem till Lo. Lo tycker inte det känns helt ok, men hon vill inte heller förstöra stämningen. Så det går väl bra om Leila och Shirin också kollar på filmen. Det är bara det att de i sin tur bjuder in ytterligare personer. Och den där mysiga kvällen som Lo och Elli skulle ha blir total katastrof.

Både böckerna presenterar trovärdiga problem där grupptryck och vad kompisar tycker spelar roll för vad som händer. Trots böckernas ringa omfång lyckas Halling karaktärisera Lo som en typisk tjej på väg in i tonåren, som stör sig på föräldrarna och gärna visar lite attityd, men som egentligen innerst inne fortfarande känner sig rätt liten. Jag tror många i femman och sexan kommer att kunna känna igen sig i Lo.

måndag 14 november 2016

Modigast av alla

Länk till adlibris och bokus
Det närmar sig Lucia och i Lydias klass är det dags att bestämma vem som ska vara årets Lucia. Lucia brukar ha långt ljust hår och så ska hon vara bra på att sjunga. I klassen brukar man rösta om vem som ska vara Lucia, men i år har fröken tänkt att de ska prova något nytt. Istället för att rösta så ska de dra lott. Och alla som vill vara Lucia får skriva en lapp med sitt namn på och lägga i en hatt. Den lapp som sen fröken drar får vara årets Lucia. Nästan alla tjejer i klassen skriver varsin lapp med sitt namn på. Nizan lägger också en lapp med sitt namn på i hatten. Trots att han är kille! Och gissa vems namn fröken drar!

Några protesterar. Andra knuffar och bråkar med Nizan. Inte kan väl en kille vara Lucia! Men det är klart att han kan, säger fröken. Nizan vill ju själv och dessutom är han faktiskt den i klassen som sjunger bäst. Lydia bestämmer sig för att stötta Nizan. Kan han vara Lucia så kan ju hon vara stjärngosse.

I Modigast av alla, som är Gull Åkerbloms tredje bok om Lydia, öppnar handlingen upp för samtal om könsnormer. Varför måste Lucia vara just en tjej till exempel? Varför ska vissa saker vara bara för tjejer respektive killar? Kanske börjar man fundera lite på sådana frågor efter att ha läst Modigast av alla. Texten är lättläst och boken lockar med härliga och färgrika illustrationer av Sissel Gustafsson.

tisdag 8 november 2016

Tio över ett

Länk till adlibris och bokus
I Kiruna finns en av världens största och modernaste underjordsgruvor. Här har LKAB brutit järnmalm sen tidigt 1900-tal och många i och kring Kiruna arbetar så klart med gruvindustrin. Men brytningen av järnmalm i gruvan gör att marken ovan jord deformeras och sjunker och därför måste hela Kirunas centrum flyttas.

Det är om nätterna som sprängningarna i gruvan sker. Är man vaken då går det att höra sprängningarna och ibland kan man till och med känna hur marken skakar när det bildas sättningar i malmberget.

Maja har sen en tid tillbaka börjat ställa klockan på tio över ett varje natt för att vara vaken när sprängningarna sker. Maja är nämligen livrädd att sprängningarna en natt ska orsaka ett riktigt ras och att hela staden då kommer att rämna och att hela hennes familj kommer att dö. Hon litar inte ett dugg på alla gruvbolagschefer som säger att stan är säker och att ett ras omöjligen kan inträffa. Så Maja ställer klockan varje natt för att kunna vara vaken och rädda sin familj ifall det behövs. Och med sin mobil filmar Maja sig själv när hon är vaken om nätterna, när hon är livrädd och panikslagen, och om dagarna filmar och dokumenterar Maja Kiruna. För tänk om hennes film är allt som är kvar efter ett ras?

Maja och hennes familj bor i ett av områdena som ska rivas och LKAB kommer att ersätta dem med en ny lägenhet, men Maja vill inte flytta. Hon vill bo kvar i Bläckhornen med bästa kompisen Julia tvärs över gatan, men inte ens bästa kompisen får hon ha kvar. Julia hus ska också rivas, men Julias mamma har bestämt att de ska flytta från Kiruna till Luleå. Och oron över hur Maja ska överleva utan Julia tillsammans med oron för vad Albin, killen Maja är kär i, tycker om henne, läggs till oron över att Majas familj skulle kunna utplånas i ett ras. Till slut går det inte längre. Sömnbristen och all oro och rädsla inom Maja blir för stor och Maja kollapsar.

Ann-Helén Laestadius har skrivit sin absolut bästa bok hittills. Kanske en av årets bästa till och med. Tio över ett rymmer så väldigt mycket: vänskap, kärlek, framtidsoro och panikångest. Här finns de välmenande föräldrarna som inte vet hur de ska hantera sin dotters rädsla, en kompis som vill ställa upp men som har egna bekymmer att tampas med, en tonårskille som som får stå för något hans farfar representerar. Och så flytten av en hel stad på detta. För mig som skåning känns den norrländska miljön med antingen ständigt ljus eller mörker, packad snö, sparkar och täckbyxor, samer och meänkieli både spännande och intressant. Och jag som inte direkt snubblar över några norrländska nyheter finner hela Kirunaflytten väldigt intressant. Jag börjar googla en massa om Kiruna och LKAB, om stadsflytten och Bläckhornen och andra platser som nämns i boken. Jag vill se hur det ser ut innan det inte längre finns. För rivningen har börjat.

Självklart kände jag till denna stadsflytt innan jag började läsa Tio över ett, men jag har inte funderat så mycket på hur många människors liv och vardag som kommer att påverkas. Hur hade jag själv reagerat om jag tvingades flytta? Jag vet inte.

söndag 6 november 2016

Spöksystrar

länk till adlibris och bokus
Flickan på kyrkogården handlar om Nila som ska börja i en ny skola och som vet hur viktigt det är att göra ett bra första intryck. Därför vägrar hon att låta sin mamma följa henne som nån annan bebis, hon går ju trots allt i trean. Men Nila är sen till första skoldagen och därför bestämmer hon sig att gena över kyrkogården. Där stöter hon på en flicka i hennes egen ålder som sitter uppflugen på en gravsten och som inte har några ytterkläder trots att snön ligger som ett tjockt täcke på marken.

Eftersom Nila är sen till sin första skoldag hinner hon inte stanna och prata så länge, men på vägen hem från skolan möter Nila flickan igen. Flickan heter Maj och hon har fortfarande inga varma kläder och hon är blek och kall och luktar lite unket. Varför hänger Maj på kyrkogården egentligen? Det är väl inte så att Maj är ett... spöke?

länk till adlibris och bokus
Maj visar sig hur som helst vara mycket trevligare än tjejerna i Nilas nya klass och Maj ställer upp när Nila behöver en kompis. Tänk om Maj kunde gå i Nilas klass! Något som faktiskt sker i andra boken om Maj och Nila, Ett spöke i klassen.

Mårten Melins nya serie Spöksystrar är en lättläst och precis lagom lång kapitelbok för den som tagit sig förbi nybörjarböckerna. Det är en blandning av vardagsliv med skola och kompisar och lite mystiskt och övernaturligt med spöken. Det är lite kusligt stämningsfullt med kyrkogårdar, snö och vinter men i övrigt rätt så snällt och oläskigt.

Tredje delen i serien, Ett spöke sover över, kommer till våren.

Flickorna

Länk till adlibris och bokus
Flickorna av Emma Cline är en av höstens snackisböcker. Löst baserad på Charles Manson och hans "familj" är det en tragisk berättelse om vad människan är beredd på att göra för att tillhöra en gemenskap, för att få bekräftelse på sin grupptillhörighet.

Evie är fjorton år när hon kommer i kontakt med flickorna. Hon ser dem första gången på avstånd, men hon fascineras likväl av deras självsäkerhet och att de så uppenbart ger fan i vad andra andra tycker om dem eller att de sticker ut med sina kläder, sitt hår, sitt sätt att vara på.

Evie känner sig ensam efter sina föräldrars skilsmässa, pappan har ny familj och mamman dejtar mest hela tiden, och efter att bästa kompisen dumpat henne, lockas hon av den gemenskap som tycks finnas flickorna emellan. När hon nästa gång stöter på flickorna tar hon tillfället i akt och tar kontakt med Suzanne, den av flickorna hon känner starkast dragning till. Suzanne låter Evie följa med till gården där flickorna lever som en enda stor familj med den karismatiske Russell som familjens överhuvud och där barnen är allas barn och där kärleken är fri. Det är 1960-tal och flower power levs ut till fullo. Men det är flower power med en solkig rand som Evie inte ser när hon förblindas och uppfylls av det hon ser som vackert och åtråvärt på gården. Och hon ser ännu mindre hur hon själv utnyttjas såväl fysiskt som psykiskt då hon förväxlar den uppmärksamhet hon får med kärlek.

Flickorna utspelar sig på två tidsplan, dels i nutid och dels där Evie ser tillbaka på sin tonårstid när hon som förälskad i Suzanne kan stå ut med och göra nästan vad som helst, bara hon får vara med Suzanne, bara hon får hennes bekräftelse, hennes uppmärksamhet, hennes kärlek. Det är krypande obehaglig läsning mot ett klimax som man på förhand vet slutar i katastrof. Cline skriver fängslande, men jag hade velat veta mer om hur det gick för Evie som vuxen. Den historian känns väldigt vag och skissartad medan berättelsen om fjortonåriga Evie är detaljrik och levande. Det är nästan som att Evie idag egentligen längtar tillbaka till den gemenskap hon upplevde då, hur fel den än var.

fredag 4 november 2016

Det kryllar av spöken

Länk till adlibris och bokus
Spökhistoriernas tid är nu i oktober och november kring Halloween och Allhelgona. Mig veterligen Det kryllar av spöken. Spökhistorier för modiga barn en välkommen utgåva. Samlingen består av fem spökhistorier skrivna av Amanda Hellberg, Douglas Foley och Gudrun Wessnert.
var det ett tag sen det kom ut någon ny samling med spökhistorier så därför är

Tyvärr är Det kryllar av spöken en väldigt ojämn samling. Att Amanda Hellberg kan skriva kusligt och stämningsfullt är jag förtrogen med sedan tidigare, men ändå tycker jag inte att det blir särdeles läskigt i hennes bidrag. Tre systrar är en spökis om tre japanska systrar och Fågelskrämman är förvisso stämningsfull, men känns mer som mystisk realism snarare än en spökhistoria. Vad Douglas Foley har att göra i denna samling är för mig obegripligt. Hans bidrag, Spökorkestern, är överhuvudtaget inte läskigt utan mer en gullig liten berättelse med snälla och kanske på sin höjd lite busiga spöken. Helt ärligt så somnade jag ett par sidor in i berättelsen.

Bäst lyckas Gudrun Wessnert med sin historia om Mandragoran - här blir det för första gången läskigt på riktigt med både blod och gammalt skrock. Och i Bockfoten, som liksom Mandragoran utspelar sig någon gång förr i tiden, så sår ett elakt spöke tvivel i huvudpersonen och får honom att ifrågasätta sin egen mor. Det här bra spökhistorier.

Jag är väl medveten om att historierna riktar sig till yngre barn, och Hellbergs och möjligen Foleys bidrag kan säkert vara lagom läskiga för 5-7-åringar, men som helhet är jag faktiskt aningens besviken över denna samling spökhistorier (förutom Wessnerts bidrag) och tycker snarare att undertiteln, Spökhistorier för modiga barn, borde bytas ut till Spökhistorier för ängsliga barn.

tisdag 1 november 2016

Djupgraven

Länk till adlibris och bokus
Tolvåriga Tuva är ett skärgårdsbarn. Hon bor ute på ön Harö i Stockholms skärgård och känner till varenda ö och kobbe, vartenda grund och grynna i fjärdarna runt om. Bästa tiden på året är hösten när alla sommargäster försvunnit och de enda människor som finns kvar är de bofasta öborna.

Men den här hösten är oroligare än vanligt, det ligger en illavarslande stämning över skärgården. Tuva som alltid har älskat havet har börjat drömma mardrömmar om att hon drunknar. Och de senaste veckorna har illamåendet slagit över henne varje morgon när hon sätter sig i skolbåten för att bli skjutsad till skolan på Runmarö.

Skolan har inte fler än fyrtio elever men bara för att det är en liten skola betyder inte det att alla är kompis med alla. Tuva är den som är utanför.

Morgonen för den årliga skolorienteringen ligger dimman tät över Runmarö och meningen är att eleverna ska springa två och två, men som vanligt blir Tuva över, vilket hon helt ärligt ändå inte har så mycket emot. När Tuva är på väg mot en av kontrollerna så har dimman tätnat ännu mer. Det känns som att hela världen är inbäddad i bomull och det är knäpptyst runt omkring. Men så ser Tuva en skugga en bit framför sig. Det är Rasmus som liksom stapplar fram, inte mot kontrollen som bör ligga nere vid vattnet, utan in mot skogen till. Axel, som Rasmus skulle springa med, kan Tuva inte se över huvud taget och Tuva förstår att något är fel. Hon följer efter Rasmus och blir nästan däckad av den starka stanken som slår emot henne. Det är en stank av rutten tång och härskna ägg. En doft av död. Och Rasmus är som hypnotiserad. Han stapplar mot stanken, inte bort från den som vilken normal person som helst hade gjort, och det är då Tuva ser ljuspunkterna som svävar framför honom. Det är dessa som får Rasmus att gå in i skogen. Tuva vet inte vad som händer men hon känner att något farligt är på gång och hon slänger sig över Rasmus för att väcka honom ur den hypnos han tycks ha hamnat i. Troligtvis räddar hon därmed hans liv.

Men Axel är spårlöst försvunnen och varken skallgångskedjor eller polis lyckas finna honom. I skolan pratas det elakt om att det är Tuvas fel att Axel är försvunnen. Och ja, hon vet helt klart mer än vad hon kan eller vill berätta för polisen. Men spelar det nån roll om hon påstår att det var älvor hon såg i skogen. Vem hade liksom trott på det? Och vem vill lyssna på Tuvas oro över det som tycks lura i havet? Där finns nämligen utan tvekan något otäckt som inte har där att göra.

Mor och dotter Sten har inlett ett väldigt lyckat samarbete i och med Djupgraven som är första delen i en blivande trilogi (Jippi!) Jag får lite Pax-känsla av all den nordiska folktron som förekommer i berättelsen, men jag gillar skarpt att Camilla och Viveca Sten lyfter fram dessa element. Spåret med nedskräpning och hotet mot Östersjömiljön som också förekommer hade kunnat bli väl pedagogiskt, men jag tycker att författarparet lyckas väl med att få in miljömedvetenheten utan att ge några pekpinnar. Istället knyter de ihop detta med den allmänt tynande tron på knytt och väsen och "det gamla folket". Det är tänkvärt. Sist i boken presenteras en rad smarta klimattips som går att implementera på fler ställen än bara skärgårdsmiljön.

Djupgraven är en sjukt spännande och stämningsfull höstrysare. Och jag, som tillbringar delar av somrarna på Runmarö, kommer definitivt att tänka mig för både en och två gånger innan jag ska bada nästa sommar.

fredag 28 oktober 2016

Vi är en

Länk till adlibris och bokus
När jag först hörde talas om att Sarah Crossans Vi är en handlar om siamesiska tvillingar, fnyste jag, nästan föraktfullt, och gjorde mig föreställningar om att det här bara var en berättelse som ville frossa i sensationslystnad. Det här kunde knappast vara nåt bra, tänkte jag. Men det fick jag äta upp.

Vi är en handlar om Tippi och Grace som är sammanvuxna vid höften. När de föddes sa läkarna att de troligtvis inte skulle överleva sitt första år ens. Men nu är de sexton och mår under omständigheterna bättre än vad någon läkare hade kunnat föreställa sig. Tvillingarnas föräldrar har, för att skydda sina döttrar mot att bli utstirrade, låtit flickorna ha hemundervisning, men när nu bidraget för undervisningen dragits in och då Tippis och Graces pappa blivit arbetslös har de inte längre råd med detta. Sexton år gamla ska Tippi och Grace börja i en helt vanlig high school och det är något av det läskigaste tvillingarna har varit med om.

Men att börja i en vanlig skola innebär också möjligheten till ett lite mer normalt tonårsliv, till att skaffa vänner. Kanske till och med att bli förälskad. Skolan utser en fadder till tjejerna, Yasmeen, och i henne och hennes kompis Jon får de riktiga vänner och får plötsligt uppleva enormt mycket mer än vad de tidigare gjort.

Men allt är trots allt inte tipp topp. Grace mår inte bra och läkarnas besked är att Grace inte heller kommer att bli bättre så länge hon och Tippi sitter ihop. Grace kropp håller på att stänga av, den orkar inte mer och tvillingarna har bara en möjlighet kvar om någon av dem överhuvudtaget ska överleva.

Tippis och Grace historia berättas ur Graces perspektiv på en lågmäld prosapoesi som lämnar mycket åt läsaren själv att föreställa sig vad gäller miljöer och beskrivningar och berättelsen drivs framåt av dialog och händelser samt av Grace tankar och känslor. Trots prosapoesins knappa format så ryms så väldigt mycket i den här boken. Det är inte bara dilemmat och svårigheten med att sitta ihop med en annan person för Vi är en skildrar också hur hela familjen påverkas.

Så, för att knyta an till de förutfattade meningar jag till en början hade på den här boken: Visst är ämnet siamesiska tvillingar sensationellt. Men Vi är en framstår inte som en freakshow-bok utan är istället en oerhört mänsklig och finstämd berättelse. Jag gillade den!

torsdag 27 oktober 2016

Den otursförföljde Max Crumbly

Länk till bokus och adlibris
Rachel Renée Russell har gjort succé med Nikkis dagbok och hon är nu aktuell igen med en ny serie som följer i samma anda som Nikkis dagbok. Den otursförföljde Max Crumbly. Skolans hjälte är en humorbok berättad med många serieliknande illustrationer och ett typsnitt som nära nog påminner om handstil.

När Max Crumbly var liten drabbades han ofta av svår astma och panikattacker och på grund av den stress som det orsakade Max så valde hans föräldrar att låta Max ha hemundervisning med sin farmor istället för att gå i vanlig skola. Men nu, äntligen, har Max börjat i en vanlig klass på South Ridge Middle school (jag chansar på att Max är ca 13-14 år). För Max är det ytterst viktigt att allt går bra så att han inte riskerar att få gå tillbaka till hemundervisning och det mesta går också hyfsat bra. Men inte allt. På skolan går också Doug Thurston som är värsta mobbartypen och hans nya hobby tycks vara att låsa in Max i hans eget skåp.

Höjden av otur är det när Max under en och samma dag blir inlåst i sitt skåp två gånger. Och till råga på allt blir fast och bortglömd i sitt skåp när skolan stänger för dagen. Och som om inte detta vore nog så händer detta precis innan skolan hålls stängd för tre dagars långhelg. Max kan inte be någon om hjälp och eftersom hans föräldrar tror att han ska vara hos sin farmor och vise versa så är det ingen som kommer att sakna honom förrän skolan börjar igen efter helgen.

Låter detta som en typisk skolans hjälte? Njä, inte direkt, va. Men det händer ändå en del oväntade saker som plötsligt får Max att framstå som skolans främsta superhjälte. Om nu bara inte om vore...

Max Crumbly är faktiskt rätt så skojig. I små portioner. För det blir lätt hurtigt och klämkäckt och lite tröttsamt efter ett tag. Och allt är dessutom så väldigt amerikanskt så att en del känns konstlat i mina svenska ögon. Jag både köper och förstår att Russell gärna vill få killar som läsare, Nikkis dagbok är ju trots allt rätt tjejig, men Max känns tyvärr inte vidare nytt eller fräscht utan framstår i min aögon mest som en efterapning av såväl Nikkis dagbok som av Jeff Kinneys Dagbok för alla mina fans. Men oavsett mitt lätt ljumma betyg så lär Max Crumbly finna sina läsare utan problem.

Tack till Modernista för rec.exet.

onsdag 26 oktober 2016

Becca

Länk till adlibris och bokus
Föreståndarinnan Florence styr med järnhand på barnhemmet där barnen bor i väntan på att bli adopterade, på att få ett nytt hem. Det hon säger är lag och det barn som inte följer hennes regler straffas hårt. Värst är det för flickan vars ansikte är missbildat och som ständigt får höra hur ful hon är. Florence får flickan att känna sig som ett monster när hon säger att flickan ser otäck ut och att hon borde vara glad över att hon får bo där. Och flickan märker på kvinnorna som kommer på besök till barnhemmet för att adoptera, hur de ryggar tillbaka, flackar med blicken och snabbt väljer ett annat, vackrare barn. Flickan har gett upp hoppet om att någonsin få lämna barnhemmet.

Men så stöter hon under en promenad på den berömde skådespelaren Max Winther och han adopterar flickan och tar med henne hem till sitt slott. Max är väldigt vänlig och får flickan att känna sig hemma, men hans hustru, Judith, beter sig som de flesta gör i flickans närhet och tittar på henne med avsky. Flickan får veta att Max och Judith har förlorat sin dotter Becca i en bilolycka. Judith gör snabbt klart för flickan att hon aldrig någonsin kommer att kunna ersätta Becca och flickan, som inte trodde att det fanns nåt värre ställe än barnhemmet, har snart ändrat uppfattning om sitt nya hem.

Petter Lidbecks Becca säljs in som en "krypande rysare", men är enligt mig inte mycket till rysare, även om det bjuds på en krypande stämning som ligger som ett oroväckande filter över berättelsen. Becca är dock spännande nog för gripa tag och erbjuda sträckläsning. Lidbeck ska ha hämtat inspiration från Daphne du Mauriers skräckklassiker Rebecca (även filmatiserad i regi av Hitchcock) och det är väl detta baksidestexten försöker passa till. Men att Becca skulle vara en rysare? Njä, inte riktigt.

måndag 24 oktober 2016

Den vita döden

Länk till adlibris och bokus
I början av 1900-talet var tuberkulos den stora folksjukdomen i Europa som skördade många liv och i Sverige var tbc fortfarande på 1930-talet en av de vanligaste dödsorsakerna. Innan vaccin och effektiva botemedel mot tbc började användas behandlades de tuberkulossjuka patienterna på särskilda sanatorium. Vila, frisk luft och näringsrik mat var det som ordinerades. Men för många som kom till sanatorierna var detta inte tillräckligt och döden var ständigt närvarande. Om nätterna kunde övertäckta bårar ställas ut i korridorerna och på morgonen kunde plötsligt en stol stå tom i matsalen.

Ett vackert gammalt slott i Småland har omvandlats till ett sådant här sanatorium och till detta dödens ställe kommer trettonåriga Julia. Gamla och unga, rika och fattiga samsas på sanatorierna och trots att det finns andra i Julias ålder så känner sig Julia ändå väldigt ensam. Hon är nämligen blyg och har svårt för att skaffa sig vänner. Dessutom känner hon sig så väldigt ensam och övergiven på sanatoriet. Julias föräldrar, och framför allt hennes mamma, är livrädd för smittan och vill inte komma och hälsa på när det är besöksdagar. Samtidigt ser Julia hur andra patienters familjer kommer och hälsar på och hur andras föräldrar vågar krama om sina sjuka barn. Det gör ont i Julia att veta att hennes egen mamma inte vill röra vid henne. Men så kommer Luca till sanatoriet och Julia lever upp. För första gången i sitt liv blir hon förälskad. Och kärleken visar sig vara besvarad.

Camilla Lagerqvists Den vita döden ser på omslaget ut att kunna vara en rätt läskig bok, men det här är inget annat än en vemodig kärlekshistoria som också gör en inblick i Sverige under 1930-talet och som berättar om en av modern historias värsta folksjukdomar.

Luca tillhör förresten ett cirkussällskap och för den som också har läst Lagerqvists Cirkusflickan så finns här en del karaktärer att känna igen. Jag gillar när författare på det här viset knyter an till sina tidigare böcker och bjuder på både igenkänning och uppföljning på sina karaktärer. 

tisdag 18 oktober 2016

I mitt namn

Länk till adlibris och bokus
I mitt namn. En bok om att vara trans handlar precis om det som titeln skvallrar om: en bok om att vara trans, alltså. Moa-Lina Olbers Croall har intervjuat olika transpersoner, några kända, några okända, i olika åldrar och i I mitt namn får vi ta del av deras berättelser. Varvat med de personliga berättelserna som de intervjuade personerna delar med sig av, finns rena faktaavsnitt om vad trans är, hur transformeringsprocessen går till, vart man kan vända sig med sina funderingar och mycket annat. Här finns film- och boktips och sist i boken en ordlista samt en gedigen länklista.

I mitt namn vänder sig till den som går i egna funderingar kring sin könsidentitet, men den vänder sig också lika mycket till cispersoner, det vill säga icke-transpersoner, som kanske känner någon transperson eller har någon i sin närhet som man vill stötta och förstå. I mitt namn gav mig mycket kunskap och framför allt gav det mig insikter om hur hur lite jag faktiskt visste kring dessa frågor och transpersoners situation. Den här boken borde absolut vara obligatorisk läsning för skolsköterskor och skolkuratorer, eller ja, varför inte alla som jobbar i skolans värld!

Supernova #4

Länk till adlibris och bokus
Glassväder och tre borttappade hundar är fjärde boken om Supernova, vardagssuperhjälten i Bjärred, som Åsa Öhnell skriver om.

Det är sommar och sol, bästa glassvädret, och Märta och Supernova är på Bjärreds centrum för att utföra hjältedåd. De ska hjälpa gubben Holgersson att köpa skorpor och mjölk till fikat. Som tack har Holgersson lovat att de ska få köpa varsin glass för besväret. Medan tjejerna slickar i sig sina smältande glassar läser de på anslagstavlan som finns utanför affären. De hittar en lapp om en bortsprungen hund - ett uppdrag för superhjältar som dessutom kräver mer hjältemod än att gå till affären och köpa mjölk och skorpor.

Utanför affären träffar tjejerna på Dante och Nisse. De vill också vara med och utföra hjältedåd och självklart får de hjälpa till att leta. Bjärred är ju stort, så nog kan det behövas lite hjälp med att hitta den bortsprungna jycken.

De fyra barnen ger sig av åt olika håll för att leta efter hunden. Och de visar sig ha tur i sitt sökande. Men samtidigt dyker det upp fler lappar om försvunna hundar på anslagstavlan. Det är väl inte så att det går en hundtjuv lös?

I Glassväder och tre bortsprungna hundar träffar vi samma charmiga karaktärer som i de andra Supernovaböckerna. Handlingen är vardagsnära men med en humoristisk knorr som gör de här böckerna så väldigt trevliga att läsa. Sen ska jag ju inte sticka under stol med att jag dessutom har Bjärredsrötter, vilket gör läsningen ännu roligare för mig som känner igen mycket från miljöerna.

måndag 17 oktober 2016

Dataspelet

Länk till adlibris och bokus
Dataspelet av Petrus Dahlin ingår i Bonnier Carlsens serie Lätt och läskigt. För säkerhets skull har man dessutom skrivit "Läs på egen risk!" över bokens utsida. Men det är en rätt oskyldig berättelse som läsaren möts av. Åtminstone verkar det så inledningsvis, för slutet är minsann inte det minsta oskyldigt.

Dataspelet handlar om Ville, som väl är i lågstadieåldern, och som är ensam hemma. Då passar han på att smyga in i sin storebrors rum för att spela dataspelet Ansiktet som egentligen har en åldersgräns på femton år. Ansiktet visar sig vara ett läskigare spel än vad Ville kunnat tro och även om han sen skryter i skolan för sina kompisar om att han spelat Ansiktet så plågas han av mardrömmar. Mardrömmarna blir bara värre och värre och snart ser Ville det läskiga ansiktet från  Ansiktet överallt.

Till slut berättar Ville för sin mamma att han spelat Ansiktet och hur dåligt han mått efter det. Hon tröstar Ville och säger att det bara är hans dåliga samvete som spökar och Ville mår bättre efter detta. Men mardrömmarna försvinner inte för det. Istället tycks de verkligare än någonsin.

En farlig vän

Länk till adlibris och bokus
Strax innan Leo ska börja nian flyttar han och hans familj. De flyttar lika mycket till ett nytt område, till en ny skola som bort från Leos gamla skola och klass i vilken Leo under lång tid varit mobbad.

På samma gård som Leo flyttat till bor Jonna. Jonna är snygg, cool, självsäker och hon ger Leo uppmärksamhet. Och att ha en vän när man börjar i nya skolan kan ju inte vara fel.

Men Jonna är inte riktigt den vän Leo behöver. Hon utmanar Leo att testa gränser och Leo, som blir förälskad i Jonna, hänger på. Nu när han hittat någon som vill vara med honom kan han inte riskera att Jonna inte ska acceptera honom. I Jonnas sällskap är han nämligen också trygg från de vanliga och typiska översittartyperna som gärna hackar på skolans nye elev.

Men Jonna ställer också outtalade krav på hennes och Leos vänskap. Det är Jonnas regler och infall som ska följas och livet för Leo blir både farligt och obehagligt när Jonna får med sig Leo i mobbingen av en annan kille på skolan. Helt plötsligt befinner sig Leo på andra sidan. Mobbad har blivit mobbare. Och Jonna vet inga gränser för hur långt det går att driva sitt hat mot den hon ser ner på.

En farlig vän av Ritta Jacobsson är en lättläst och spännande bok där frågor om vänskap ställs på sin spets. Jag kommer att tänka på Emma Granholms Ett nytt liv på köpet som ju också handlar om en mobbad person som plötsligt får vänner och som också beskriver den desperata glädjen i att äntligen ha en vän, vilket driver huvudpersonen att göra vad som helst för att inte förlora den vänskapen. Det är tragiskt, men också väldigt mänskligt.