Det kryllar av spöken

Länk till adlibris och bokus

Spökhistoriernas tid är nu i oktober och november kring Halloween och Allhelgona. Mig veterligen Det kryllar av spöken. Spökhistorier för modiga barn en välkommen utgåva. Samlingen består av fem spökhistorier skrivna av Amanda Hellberg, Douglas Foley och Gudrun Wessnert.
var det ett tag sen det kom ut någon ny samling med spökhistorier så därför är

Tyvärr är Det kryllar av spöken en väldigt ojämn samling. Att Amanda Hellberg kan skriva kusligt och stämningsfullt är jag förtrogen med sedan tidigare, men ändå tycker jag inte att det blir särdeles läskigt i hennes bidrag. Tre systrar är en spökis om tre japanska systrar och Fågelskrämman är förvisso stämningsfull, men känns mer som mystisk realism snarare än en spökhistoria. Vad Douglas Foley har att göra i denna samling är för mig obegripligt. Hans bidrag, Spökorkestern, är överhuvudtaget inte läskigt utan mer en gullig liten berättelse med snälla och kanske på sin höjd lite busiga spöken. Helt ärligt så somnade jag ett par sidor in i berättelsen.

Bäst lyckas Gudrun Wessnert med sin historia om Mandragoran - här blir det för första gången läskigt på riktigt med både blod och gammalt skrock. Och i Bockfoten, som liksom Mandragoran utspelar sig någon gång förr i tiden, så sår ett elakt spöke tvivel i huvudpersonen och får honom att ifrågasätta sin egen mor. Det här bra spökhistorier.

Jag är väl medveten om att historierna riktar sig till yngre barn, och Hellbergs och möjligen Foleys bidrag kan säkert vara lagom läskiga för 5-7-åringar, men som helhet är jag faktiskt aningens besviken över denna samling spökhistorier (förutom Wessnerts bidrag) och tycker snarare att undertiteln, Spökhistorier för modiga barn, borde bytas ut till Spökhistorier för ängsliga barn.