onsdag 26 januari 2011

Vill läsa!

Har sett i flera bloggar och sidor om böcker och läsning (bla här) att John Marsdens Imorgon när kriget kom har blivit film och att filmen under året kommer att ha premiär i Sverige i vår. Jag har aldrig läst Marsdens bokserie men titeln har liksom dykt upp då och då och jag har ofta tänkt att det är en sån där bok man borde läsa. Så nu när det blir film av den så är det ju självklart att jag måste läsa den! Snart! Snarast! Eller så fort jag fått tag på boken...

lördag 22 januari 2011

Kort kjol

Christina Wahldéns Kort kjol är en rätt så snabbläst liten bok som jag trots att jag inte läst förrän nu lyckats bokprata ganska så väl om. Visst är det ett viktigt ämne och även ett ämne som berör. Men nu efter att ha läst den så tyckte jag faktiskt inte att den var så där superbra. I så fall tycker jag att Christina Wahldén skrivit mycket annat som är bättre. Framför allt så hade jag ju hennes senaste bok I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig i huvudet och den tyckte jag mycket om.

Hur som helst: Myran är 16 år och har precis gått ut 1:an i gymnasiet. På klassens avslutningsfest dricker hon en hel del öl och hamnar till sist på en efterfest tillsammans med två av killarna i klassen. På efterfesten bjuds det på både sprit och droger och det hela slutar med att killarna förgriper sig på Myran. Myran anmäler killarna men hon känner otrolig stor skuld själv. Hon anser att hon till viss del har sig själv att skylla eftersom hon var full och hade på sig en kort kjol. Och värst av allt är ryktesspridningen som tar fart efter händelsen. När sommarlovet närmar sig sitt slut bävar Myran för att börja skolan igen.

Att boken fokuserar på hur Myran känner efter våldtäkten och hur hon jobbar med att försöka leva som vanligt igen är styrkan med den här boken. Men det är nåt med boken som jag inte riktigt kan sätta fingret på,men som ändå gör att jag inte tyckte den var så där superbra. Kanske hade jag helt enkelt bara för stora förväntningar?

tisdag 18 januari 2011

Stjärnlösa nätter

Arkan Asaads  roman Stjärnlösa nätter, är baserad på självupplevda händelser. Amár, en ung man med kurdiska rötter följer med sin pappa och sina syskon till Irak på semester för att hälsa på släkten som man inte träffat på många år. Väl där inser Amár att hans pappa hela tiden har haft för avsikt att gifta bort honom med en kusin till Amár, Amina. Amár som känner sig mer svensk än kurdisk vägrar lyda sin far och sin släkt. Han kan inte tänka sig att gifta sig annat än av kärlek och följden blir att hela familjen fryser ut honom. Till slut orkar Amár inte med trycket från familjen och går med på att gifta sig med Amina. Åter i Sverige lever han som i förnekelse. Amina befinner sig under tiden i Syrien där hon väntar på uppehållstillstånd för att komma in i Sverige, två år är det sagt att det ska ta men Amár gör allt han kan för att förhala det. Han vet dock vad som förväntas av honom och försöker samtidigt hålla sig väl med sin familj. Men Amár skäms över att ha blivit bortgift. Han har ingen i sin familj han kan vända sig till och han kan inte prata med sina vänner om det, vilket leder till att Amár förlorar många kompisar och står snart helt ensam med alla sina känslor av förtvivlan och hopplöshet.

Att unga flickor blir bortgifta är ingen nyhet men Asaad visar att även unga män med invandrarbakgrund stöter på detta och hur stort inflytande eller påverkan familjen kan ha på en individ i en kultur där familjen betyder allt. Det var intressant och befriande på nåt sätt att läsa om tvångsgiftermål ur ett annat perspektiv än det man är van vid. Språket är enkelt och boken är rätt så snabbläst.

lördag 15 januari 2011

Maus

Det är alltid gripande att läsa sanna berättelser av överlevare från förintelsen. Jag har hört många lovord om Art Spiegelmans Maus tidigare och det gör ju att man blir nyfiken på att läsa den här Maus som så många hyllar. I och för sig brukar jag bli mer kritisk inställd när jag läser sådant som blivit mycket omtalat (millennium-trilogin förstår jag tex inte alls hur den kunnat bli så hyllad) men få gånger lever ryktet upp till förväntan. Maus var bra. Riktigt bra.

Art Spiegelmans pappa Vladek Spiegelman överlevde som polsk jude andra världskriget. Hans fru, Arts mamma överlevde också och efter krigsslutet förenades de båda och flyttade till USA. I ett försök att förstå sin far och lära känna hans historia intervjuar Art sin pappa och gör en serieroman om detta. Det är alltså både en berättelse om faderns liv under kriget och en metaberättelse om romanens tillkomst. Teckningarna är realistiska även om människorna karaktäriseras med olika djurhuvuden beroende på nationalitet eller kulturell tillhörighet. Judarna är tex möss och nazisterna avbildas som katter. Med detta bildspråk blir den uppdelning av "olika sorters människor" som rådde under andra världskriget väldigt tydlig. Många hemskheter som svält och död, avrättningar och koncentrationsläger skildras i Maus men utan att det går till överdrift. Tack vare serieformatet är den väldigt lättillgänglig och även om den räknas som en vuxenroman så tror jag inte att det är fel att sätta Maus i händerna på tex en 12-åring som vill veta mer om judeförföljelserna under andra världskriget.

fredag 14 januari 2011

Film

Läste förresten precis på Tonårsboken att Jag saknar dig, Jag saknar dig under 2011 kommer att visas på bio. Premiären sker under Göteborgs filmfestival (28/1 - 7/2).

Jag saknar dig

Läste för ett par dar sen ut Jag saknar dig, jag saknar dig av Peter Pohl. Boken kom ut första gången 1992 och är baserad på en sann historia. Det är en av hans mest populära men jag har aldrig blivit klar att läsa den. Förrän nu.

14-åriga Cilla och Tina är enäggstvillingar och därmed till förvirring lika till utseendet. Men totalt olika till sättet. Tina är den spralliga glada tjejen som glider in i den ena tonårsförälskelsen efter den andra. Cilla däremot är av den mer eftertänksamma typen och svårare att komma nära. Cilla omkommer i en bilolycka och inte bara Tina lämnas med sorgen och saknaden utan hela familjen och klasskamraterna berörs.
Tina plågas av tankar som att det lika gärna kunde ha varit hon själv som omkom och hon har skuldkänslor för att hon nog inte var så närvarande för Cilla den sista tiden hon var i livet. Tina känner det som att en del av henne försvunnit i och med Cillas död men samtidigt blir systerns död som ett uppvaknande för Tina och en väg till större självinsikt.

Jag tror att jag hade tyckt om den här boken bra mycket bättre om jag läst den när jag gick på exempelvis gymnasiet. Nu tycker jag det blir en del floskler och alla dessa poesistycken blir för bra på nåt sätt. Jag tycker man förstår och kan identifiera sig med Tinas känslor ändå. Likväl är det en bra bok som tar upp viktiga frågor om liv och död, sorg och saknad.

onsdag 12 januari 2011

Iliaden - en cover

Jag har sedan länge haft ett mycket stort intresse för antiken så till den grad att jag pluggat både klassisk grekiska, Antikens kultur & samhällsliv, försökt mig på latin samt läst andra kurser som är relaterade till den  sk klassiska tiden. Sålunda har jag läst en hel del gammal klassisk litteratur och självklart även Iliaden en gång i tiden. Jag minns att jag fascinerades av de livligt och detaljrikt skildrade krigsscenerna och hur levande och mänskligt flera av karaktärerna var skildrade. Men jag minns också långrandiga uppräkningar, liknelser som aldrig tog slut och hexametern (som jag försökte ha i bakhuvudet när jag läste för att få mer flyt i texten men som jag ständigt tappade). Och tyvärr så är Iliaden i den form vi är vana att se den inte speciellt lättillgänlig. Faktiskt ganska träig rent ut sagt. Det krävs nästan ett litteraturintresse eller ett antikintresse för att ens överväga att självmant läsa Homeros Iliaden i Ingvar Björkesons klassiska tolkning. 

I antikforskaren Dimitrios Iordanoglous Illiaden - en cover är berättelsen förflyttad till vår tid, visst handlar det fortfarande om hjältar och gudar, karaktärerna är desamma, men själva scenariot är annorlunda. Vagnar har bytts ut mot jeepar, svärd har blivit skjutvapen och sköldarna är istället skottsäkra västar. Språket är avskalat och hexametern är utbytt mot förortsslang. Långa liknelser och en del stycken har kapats. Men intensiteten i berättelsen och de levande skildringarna är fortfarande där och jag fascineras av Iordanoglous cover. Tack vare omvandlingen så känns intensiteten i berättelsen faktiskt ännu mer påtaglig. I den här formen skulle man kunna presentera Iliaden för en helt ny publik (jag tänker framförallt killar på gymnasiet).

Iordanoglou har stor kännedom om Iliaden och Homeros och betonar i den utförliga inledningen (som man kan hoppa över om man vill) att Iliaden, som ju ursprungligen är en muntlig berättelse, är "en fortgående process, en kollektiv kulturell produkt" och detta är Iliaden - en cover ett bra exempel på.

måndag 10 januari 2011

Upprorisk vardagsrealism

Det var ett par år sen nu som jag läste Mikael Niemis Populärmusik från Vittula och då var den boken som inget annat jag hade läst tidigare. Då jag inte läst något mer av Niemi så hade jag inga direkta förväntningar på Skjut apelsinen mer än att det verkade vara en bok man skulle kunna sätta i händerna på en kille. Och där slog jag huvudet på spiken.

Huvudpersonen är en 16-årig grabb (genom boken förblir han namnlös) som i Jag-form skriver om skitarna och idioterna i sin gymnasieklass. Han vägrar att själv bli en hudlös nolla och väljer istället att provocera sin omgivning. Han klär på sig en gammal illgrön städrock från 60-talet, han kletar fast en snorkråka på kinden, han skriver brinnande hatfyllda dikter som han sprider på skolan och ju mer folk skriker bög åt honom och ju mer de hatar honom desto bättre känns det. Men han får också nya vänner på köpet. Som den mobbade Pål som på fritiden fyller en bunker med proviant ifall ett nytt världskrig eller nåt skulle bryta ut.

Boken handlar också om vad som rör sig i en tonårskilles hjärna. Det är tjejer, sexfantasier, våld och poesi, orättvisor, hat, likgiltighet, ja allt möjligt. Och allt beskrivs med en rå vardagsrealism i pubertal upprorsanda. Och en stor dos humor.

lördag 8 januari 2011

favoriter 2010


Mina absolut favoriter från 2010 är måhända inte böcker som gavs ut just förra året men väl böcker som jag läste under 2010.

Markus Zusaks Boktjuven kommer länge att vara en absolut favorit hos mig. Så välskriven och en riktigt fängslande berättelse som berörde. Liesel lämnas av sin mamma hos fosterföräldrar i en mindre tysk by mitt under andra världskriget. Hon plockar upp en bok bredvid sin brors grav, dödgrävarens handbok, och detta blir den första bok Liesel stjäl. Hon blir fascinerad av böcker och läsning och hon fortsätter i hemlighet att sno böcker från bokbål, borgmästarens bibliotek och varhelst hon kommer över dem. I källaren hos Liesels fosterföräldrar gömmer man en judiska man. Och Liesel tar ner omvärlden till honom för att han ska få uppleva mer än de fyra betongväggarna i källaren. Det är en otroligt fängslande berättelse som jag nog så småningom kommer att läsa om.

En bok som fick mig att gråta som aldrig förr (när jag läst en bok dvs) var Jenny Downhams Innan jag dör.
16-åriga Tessa har leukemi och är väl medveten om att hon kommer att dö. Hon är inte speciellt rädd för att dö, men hon är inte redo för att dö. Än. Det är så mycket som hon skulle vilja hinna med att göra, uppleva och prova på innan hon dör. På väggen ovanför sin säng skriver hon det som hon allra helst vill uppleva innan hon dör. En hel lista blir det och överst på listan står att förlora oskulden. Tessas bästa kompis lovar Tessa att hjälpa henne att genomföra allt som står på listan. Oavsett vad. Som läsare får man följa Tessas sista månader i livet. Det är dagar då hon är redo att ge upp och dagar då hon kämpar och nästan känner sig som frisk. Boken handlar om viljan att leva fullt ut men samtidigt om att ta farväl av livet. Väldigt vackert och känslosamt.

Min introduktion till genren som kallas prosapoesi gick genom Gunnar Ardelius Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket. En bok om den första kärleken och det är så himla vacker skrivet så jag blev helt kär i boken. Morris och Betty möts och upplever tillsammans den första riktigt stora och intensiva kärleken. Den som gör att man blir helt uppslukad av varandra och inget annat känns viktigt. Men kärleken kommer att krossa hjärtan så småningom. Har man en gång varit så där upp över öronen förälskad och kär så känner man igen sig på pricken i Ardelius bok. Intensivt och vackert!

Ovanstående böcker är de som gjort störst intryck på mig under förra året. Men några andra favoriter som jag gått och rekommenderat till folk jag känner är Suzanne Collins Hungerspelen (har man läst första delen så måste man nästan läsa de två följande), Kjetil Johnsens Tre-serie var också fängslande, även om jag tyckte att de sista böckerna tappade lite. Pojken i randig pyjamas av John Boyne, Björn Sortlands Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn och Jenny Jägerfelds Här ligger jag och blöder hör också till några av läsfavoriterna 2010.