torsdag 31 maj 2012

Min syster är i tusen bitar

Jamie hade en gång två storasystrar, de fem år äldre tvillingarna Jasmine och Rose. Men när Jamie är fem år dör Rose i en terrorattack utförd av en grupp islamister i London. Hon sprängs i tusen bitar och Jamies familj slås i minst lika många bitar. Alltsedan dess har Rose bott i en urna på spiselkransen eftersom Jamies pappa inte kan förmå sig att släppa taget om den förlorade dottern. När till slut Jamies mamma får nog av Jamies pappa som begravt sig helt och hållet i sorgen, spriten och minnet av Rose, överger hon familjen för en ny man. Jamie, Jasmine och pappa flyttar från London till The Lake district för att börja om på nytt och komma bort från Londons många muslimer som pappan kommit att hata. Men utan mamman, som varit den enda som kunnat hålla ordning på Jamies pappa, sjunker pappan ännu djupare ner i sin sorg och alkoholmissbruk.

När Jamie får frågan om han inte saknar sin syster svarar han alltid ja, vad annars kan han säga, men sanningen är den att han inte har gråtit sedan Rose dog och han minns inte heller speciellt mycket av henne. Men han vet att han borde sörja henne. Alla andra gör ju det. Men Jamie bryr sig mycket mer om sin katt Roger, Spindelmannen och att försöka få mamma att komma tillbaka. Och Sunya så klart. Sunya med de glittrande ögonen som sitter bredvid honom i nya klassen. Sunya är hans enda vän, men henne håller han hemlig för sin pappa. Aldrig att han skulle våga berätta hemma att han blivit vän med en muslim! Det är alltså inte nog med att Jamie har dåligt samvete för att han inte sörjer Rose, den nya vänskapen får dessutom Jamie att känna sig som att han sviker sin far.

Annabel Pitchers debutbok Min syster är i tusen bitar är stark och engagerande. Föräldrarnas sorg och det ständigt närvarande minnet av Rose har lagt sig som ett kvävande lock över familjen och varken Jamies mamma eller pappa kan förmå sig att se de två barn som finns kvar i livet. Liksom i Boynes Pojken med randig pyjamas, ställs allt på sin spets när berättelsen skildras utifrån barnets perspektiv och skildringen av en trasig familj blir desto mer påtaglig. Trots den dystra stämningen hemma, mobbingen i skolan och känslan av att vara osynlig inför sina föräldrar så ger Jamie aldrig upp hoppet om att allt ska bli bra igen men hur bedrövligt det än blir, så lyckas Pitcher undvika att bli för sentimental. Enda gången jag tycker att det börjar bli lite sliskigt är när Jasmine och Jamie ställer upp i en talangtävling, i hopp om att återförena sin mamma och pappa, men Pitcher spräcker raskt den sentimentala bubblan och tar ner berättelsen på jorden igen.

Min syster är i tusen bitar är en bok om fördomar, sorg och saknad och oj oj oj vad bra den är! Det bjuds in till tårkalas i slutet, så fram med näsduken. Hittills är Pitchers debut den bästa ungdomsbok jag läst i år. Högsta betyg!

tisdag 29 maj 2012

Affektion

Martin Jerns Affektion är obehaglig läsning men är samtidigt en bok som suger tag i en. Affektion beskriver en hård, rå verklighet där jakten på att fly det som varit och strävan efter bekräftelse aldrig upphör.

Kate är sexton år när hon lämnar hemmet i Helsingborg för att bo hos storasyster Kelly i Malmö. Kate är på flykt från familj, från skola, dåliga rykten - det mesta egentligen, men framför allt är hon på flykt efter att nakenbilder på henne spridits på nätet, och det är antingen före detta pojkvännen Henke eller före detta bästisen Ali som ligger bakom spridningen.

Vi får lära känna Kate genom att växelvis få hänga med i hennes nya tillvaro i bland annat Malmö med uteliv, fester och killar och genom tillbakablickar får vi ta del av Kates uppväxt med till viss del avsaknad av bekräftelse och kärlek från storasyster och mamma. Pappan lämnade familjen på ett tidigt stadium, men en gång i tiden var man nog en lycklig familj, åtminstone tror Kate det. Istället tyr sig Kate till Ali som går i samma klass. Ali är tuff och hård och tillsammans triggar tjejerna varandra att testa gränserna. När tjejerna är tolv år dricker de alkohol för första gången, sommaren mellan 7:an och 8:an förlorar de oskulden med samma kille. Men det är Emmas kalas i 6:an, eller om det möjligtvis var ett party, som är själva vändpunkten i Kates och Alis liv. Under en kurragömmalek låser Kate och Ali in Zara i frysboxen. Misstag eller inte, händelsen kommer för alltid att följa Kate. Och varken alkohol, sex eller knark kan hjälpa Kate att fly undan minnet av det som hände.

Jern har skrivit en smärtsam och träffsäker skildring av en trasig och destruktiv tonårstjej som trots en avtrubbad hård yta ändå vill få närhet, kärlek. Affektion. "Om det inte gör ont är det inte på riktigt." säger Kate och i vissa stycken gör det verkligen ont att läsa Kates ord.

fredag 25 maj 2012

Punkpapporna

Liz Wennbergs Punkpapporna från 2010 utger sig för att vara en humoristisk kapitelbok för lågstadiet. Dessvärre kan jag själv inte skriva under på det utan tycker snarare att försöken till att vara rolig ligger berättelsen i fatet.

Det ska komma en ny tjej till Sivs, Veras och Martins klass. Cornelia heter tjejen får de veta, och de tre kompisarna börjar spåna kring vem hon kan vara. När Cornelia till slut dyker upp i klassen har hon med sig sina två pappor. Men intrigen ligger inte i att Cornelia har två pappor utan att de är punkare. Ingen i klassen vet riktigt vad en punkare är, men Cornelias pappa ser ut att kunna vara farliga och alla i klassen blir så klart jättenyfikna på Cornelia och hennes pappor.

Punkpapporna tycks vilja få med så många saker som möjligt i sin berättelse och handlingen spretar även om det centrala är den nyinflyttade tjejens farliga (?) punkarpappor. Man får inte lära känna någon av karaktärerna på djupet, allt är bara väldigt ytligt och enkelt. Vombat förlag, som givit ut Punkpapporna, ger ut barn- och ungdomsböcker som vill synliggöra allas lika värde, mångfald och så kallade normbrytande företeelser. Och man kan ju gissa att tanken med Punkpapporna är att den ska belysa att det faktiskt inte är något konstigt att ha två pappor. Men i mitt tycke känns det alldeles för lättvindigt. Och att det istället skulle innebära ett problem att papporna är punkare blir bara konstigt.

torsdag 24 maj 2012

Jag är jag

Jag är jag av Emma Adbåge är en bok som handlar om snart åttaåriga Mickans helt vanliga och högst vardagliga liv.

Jag är jag är skriven i Jag-form och Mickan berättar om sig själv och livet i skolan och hemma. Mickan är en rätt så försynt flicka. Hon hörs och syns inte så värst mycket i klassen och fröken tycker att Mickan ska räcka upp handen lite oftare och inte vara så blyg. Men Mickan är inte alls så blyg som fröken tror, hon gillar bara inte att ha så mycket uppmärksamhet riktad på sig. Hon förstår sig inte på tjejerna i klassen som gör sig till så fort det är en snygg kille i närheten och hon förstår sig inte på fröken som vill att hon ska prata mer, men som samtidigt placerar störige Pecka bredvid henne bara för att hon tycker att Mickan har en lugnande effekt på honom. Ville inte fröken att Mickan skulle prata mer?

Mickan är lite av klassens betraktare och hon funderar mycket, kring både stort och smått. Och hon delar med sig av sina betraktelser på ett roligt vis. Ta bara episoden med "Friluffsdagen". Hur många barn är det inte som trott att Friluftsdagar handlar om att lufsa omkring (inklusive jag själv som liten)! Jag känner igen mig mycket i Mickan från när jag själv var liten och jag tror att många med mig gör det. Det är många som, liksom Mickan, trivs med att bara vara för sig själv ibland och det känns därför skönt att få läsa om en sådan här vanlig, men i litteraturen lite bortglömd tjej.

onsdag 23 maj 2012

Jag är Love

Välkommen tillbaka till Monsterskolan! Eller Skogsbingelskolan som den egentligen heter. Jag är Love är en fristående fortsättning på Mårten Melins Förvandlad där läsaren åter får stifta bekantskap med Monsterskolans lite annorlunda regler, och inte minst dess allt annat än vanliga elever och lärare.

Love är speciell på det viset att han är omåttligt populär vart han än kommer. Det har alltid varit så, och särskilt populär är han hos tjejerna. Loves mamma har vant sig vid att byta telefonnummer med jämna mellanrum för att slippa bli nedringd av Loves förälskade skolkamrater. Och Love själv är van vid att alltid ha beundrare smygande kring sig alla tider på dygnet. Men nu har problemet, för ett problem är det, eskalerat. Love måste låsa in sig på skolans toalett för att slippa undan sina klängiga klasskamrater och när till och med lärarna blir förälskade i Love inser hans föräldrar att han inte längre kan gå kvar i en vanlig skola.

På den nya skolan ska Love äntligen få lära sig att hantera och kontrollera sin förmåga som han fått efter sin pappa, som faktiskt inte är någon annan än Amor himself. Och väl installerad på den nya skolan börjar han tycka att han själv inte är så speciell längre med tanke på vad en del av hans nya klasskamrater kan göra.

Även om jag nog tycker att Förvandlad var snäppet bättre så gillar jag Jag är Love starkt. Melin har som alltid ett friskt driv i sin berättelse och får till en spännande och fantasifull handling. Jag är Love är skriven med humor och glimten i ögat och jag gillar också hur Melin droppar referenser till sina tidigare verk här och där. Och det tycks faktiskt som att en tredje bok om Monsterskolan är på gång! Mer om detta kan man läsa på Mårten Melins blogg.

Lättläst och spännande

Robert Swindells har skrivit flera spännande och lättlästa böcker för Argasso. Till Vittne har han hämtat inspiration från en verklig händelse. Den tonårige Victor får en kamera i födelsedagspresent. Han vill genast testa den och går ut i skymningen för att fota. Men medan han testar sin kamera råkar han bli vittne till ett inbrott i en affär. Utan att riktigt tänka sig för höjer Victor kameran och fotar brottslingarna, men han blir upptäckt. Victor känner sig skakad när han beger sig hemåt och märker snart att han är förföljd. Det är uppenbart att brottslingarna vill åt hans kamera och förstöra fotona. Victor försöker komma undan, men förföljaren ger inte upp så lätt och det blir dödligt allvar när det visar sig att mannen som förföljer Victor är beväpnad. Vittne är mörk och spännande och det är högt tempo från början till slut.

Theresa Breslins Fånge på Alcatraz är liksom Vittne inspirerad av verkliga händelser. Marty växer upp i samhällets utkant tillsammans med sin mamma. När hon dör hamnar Marty på barnhem och det är där han kommer i kontakt med Ray. Ray övertalar Marty om att köra flyktbilen vid ett bankrån han planerat sedan länge. Men saker och ting går snett och Marty råkar skjuta ihjäl två människor och blir därmed dömd till livstid på Alcatraz. Det är en hård och rå tillvaro på Alcatraz. Marty försöker till en början hålla sig för sig själv, men blir återigen involverad i andra personers planer. Den här gången gäller det ett flyktförsök från Alcatraz. Marty är måhända en stereotypisk karaktär, men Breslin gör ändå ett trovärdigt porträtt av honom och målar upp en dyster och mörk stämning i boken som sätter an tonen väldigt väl.

tisdag 22 maj 2012

Rysligheter

Ulf Sindt ligger bakom Spökboken och Vampyrboken, två enkla böcker som är en blandning mellan fakta och läsebok. Båda två är lätta att läsa för den som fått lite fart på sin läsning och bjuder på fängslande läsning som får det att gå kalla kårar längs ryggen.

Spökboken går kort igenom spöken som företeelse och presenterar därefter den ena spökhistorien efter den andra. Varje spökhistoria tar upp ett visst spökfenomen, till exempel berättas det kusliga historier om poltergeist, gengångare och vålnader. Men Spökboken innehåller också rysliga berättelser om rasslande kedjor, varsel och spöken som fastnat på fotografier.

Vampyrboken är vampyrernas motsvarighet till Spökboken. Den har samma upplägg som Spökboken med enkel fakta och kusliga berättelser som väver in denna fakta och sätter den i ett sammanhang. Men Vampyrboken tycker jag är snäppet läskigare. Här finns till exempel avsnitt som berättar hur man bäst dödar en vampyr (medelst halshuggning, hjärtklyvning eller slå en spik i vampyrens huvud) som illustreras med svartvita bilder. Men Vampyrboken är intressant läsning också och jämför bland annat den ursprungliga vampyren med dagens populärkultursvampyr. Och givetvis får man läsa om greve Dracula och legenden om grevinnan Bathory som har hjälpt till att forma vår bild av vampyren.

Big Bang

Torsten Bengtsson är författaren som framför allt ägnar sig åt att skriva lättläst för barn och ungdomar. Big bang är skriven för Nypon förlag och lockar säkert en och annan läsare enbart tack vare ett lockande bokomslag som skvallrar om fart och spänning.

Big bang börjar med att Robin och Samir spionerar på klassens snyggaste tjejer tvillingarna Alva och Ella som har fest hemma hos sig. Det går inte bättre än att killarna nesligt nog blir upptäckta där i trädet. Tillintetgjorda tar Robin och Samir sina cyklar och sticker hemåt istället. Men på vägen blir Samir påkörd av en vit volvo som inte ens bryr sig om att stanna. Samir blir så pass skadad att han får stanna på sjukhuset och Robin inser hur nära det var att det gick riktigt illa. Det värsta är att polisen inte har en chans att hitta den vita volvon som körde på Samir.

Samir får så småningom lämna sjukhuset och Robin och Samir börjar snacka om sin dröm att starta ett band. Robin spelar trummor och Samir kan rappa. Men de behöver fler medlemmar i sitt band. Därför annonserar killarna på nätet efter någon som vill vara med i deras band. De får svar från högst oväntat håll, men det visar sig bli ett vinnande koncept och det nybildade bandet siktar på att ställa upp i skolans talangjakt.

Omslaget till Big bang hintar som sagt om en fartfylld och spännande bok, men är i mitt tycke helt missvisande. Så värst spännande blir det aldrig, och det är inte högt tempo i berättelsen heller. Jag tycker snarare att berättelsen är spretig och förutsägbar. Vänskapstemat är dock tydligt och Bengtsson lyckas skapa trovärdiga karaktärer av sina huvudpersoner. Händelseförlopp och handling med både smitningsolyckan och smygrasismen känns realistiskt och som en bok med vardagsrealism som handling så köper jag Big bang. Men vad hände med omslagets fart och fläkt?

måndag 21 maj 2012

Miss Peregrine's home for peculiar children

Ransom Riggs Miss Peregrine's home for peculiar children är en smått kuslig och gåtfullt berättelse som fängslar, inte minst tack vare de gamla vintagefotografierna vars motiv Riggs skapat sina karaktärer från.

Som liten avgudar Jacob sin farfar Abe och han älskar när farfadern berättar historier om när han som liten bodde på barnhem. Farfadern skickades av sina polska föräldrar vid andra världskrigets utbrott, till en liten ö utanför Wales kust. Där växte han upp i Miss Peregrines barnhemsidyll tillsammans med egendomliga barn med besynnerliga egenskaper. Till exempel fanns där en flicka som kunde göra eld med sina bara händer, en pojke med bin i magen som flög ut varje gång han öppnade munnen och en annan flicka som var så lätt att hon var tvungen att gå med tyngder i sina skor för att inte sväva bort. Och som bevis för att barnen faktiskt fanns visade Abe upp gamla svartvita fotografier på de besynnerliga barnen. Men när Jacob kommer i tonåren börjar han tvivla på sin farfars fantastiska berättelser och inser att fotona givetvis måste vara manipulerade. Och farfadern slutar berätta om sin barndom.

Bokens baksida
Men när Jacob hittar sin farfar lemlästad i skogen och får en skymt av ett monster, ett monster som tycks hämtat från hans värsta mardröm, väcks minnena av farfaderns berättelser till liv igen. Medan Abe dör i Jacobs händer viskar han ett kryptiskt meddelande till sin sonson som Jacob förstår har med farfaderns uppväxt på barnhemmet att göra. Som en del av sorgearbetet och för att hantera chocken av att ha bevittnat sin farfars död beger sig Jacob till den lilla ön utanför Wales kust för att söka upp barnhemmets föreståndarinna. Men ingen från barnhemmet finns längre kvar i livet och själva barnhemmet är sedan många år en förfallen ruin. Farfaderns historier tycks allt mer märkliga. Men Jacob kan inte släppa sin farfars sista ord och snart upptäcker han den sällsamma sanningen kring farfaderns uppväxt och de besynnerliga barnen på Miss Peregrine's barnhem.

Miss Peregrine's home for peculiar children är en fantastisk fantasifull och hemskt spännande historia. Riggs miljöbeskrivningar är lysande och intrigen går från mystisk och gåtfull till mörk och hotfull och jag låter mig svepas med helt och hållet, rakt in i de besynnerliga barnens värld. En filmatisering av boken med Tim Burton som regissör tycks vara planerad, vilket i mina öron låter som en synnerligen bra kombination.

söndag 20 maj 2012

Boktrailer igen

Hade jag inte redan läst Ransom Riggs Miss Peregrine's home for peculiar children så hade denna trailer gjort mig än mer sugen! Intressant att min bild av Miss Peregrins och barnens hus stämmer perfekt med huset i trailern. Lyckad miljöbeskrivning av Riggs?


Boktrailer

Hittade boktrailern till A monster calls:


Fin va?

A monster calls

Trettonårige Conor vaknar mitt i natten av att någon ropar hans namn. Utanför hans fönster står ett monster, men det är inte det monster som Conor väntar sig ska stå där. Det är inte det monster som natt efter natt plågar honom i hans drömmar. Drömmarna han haft ända sedan hans mamma blev sjuk i cancer. Det här monstret har funnits sedan tidernas begynnelse, och för Conor visar det sig i form av den gamla Idegranen som han och hans mamma kan se från köksfönstet. Monstret har kommit till Conor eftersom Conor ovetandes har tillkallat det. Monstret har tre historier att berätta. Men efter den tredje berättelsen är det Conors tur att berätta sin historia. Och det monstret begär är inget annat än sanningen. En historia som inte ens Conor är säker på att han kan berätta.

A monster calls är en roman av Patrick Ness. När jag först hörde talas om boken intog jag en skeptisk inställning eftersom jag blev så gruvligt besviken av Tystnaden i bruset, första delen av Kaostrilogin. Men nyfikenheten tog över och eftersom den valdes som nästa bok i en av mina bokcirklar, så fick jag helt enkelt kapitulera. A monster calls, Sju minuter över midnatt som den heter på svenska, är skriven efter ett manus eller en idé från Siobhan Dodw som avled i cancer 2007. Idén är bra och Patrick Ness har bearbetat den och gjort den till sin egen.

A monster calls är vid första ögonkastet en bok om monster. En skräckhistoria. Men hur mörka och skrämmande bokens illustrationer än må vara så handlar A monster calls i första hand om att hantera sorg. Det hänger en vemodig känsla över berättelsen från början till slut och inte nog med att Conors mamma är döende i cancer så har Conors pappa bildat ny familj på andra sidan Atlanten och dessutom så mobbas han av några översittartyper i skolan. Jag vet inte om det är Ness eller Dowd som gillar att frossa i eländet, men hur eländigt det än blir så tycker i alla fall jag att det trots allt inte blir övermäktigt.

Det här är en fin bok, om än med ett sorgligt slut och jag ser fram emot att diskutera den. De mycket passande och snygga illustrationerna med sin spretighet och sitt mörker förhöjer stämningen rejält.

lördag 19 maj 2012

Ett hus utan speglar

Trots alla gånger jag påtalat elever och låntagare att man inte ska välja bok efter omslag så får jag krypa till korset och erkänna att jag till viss del gör det själv ibland. Det var faktiskt bokomslaget till Mårten Sandéns Ett hus utan speglar som först gjorde mig intresserad av att läsa boken.

Henrietta har bott i det stora och gamla huset i hela sitt liv. En gång för länge sedan var hon en firad skådespelerska, men nu ligger hon i ett rum uppe på vinden och väntar på att dö. Thomasine och hennes pappa har tillbringat mer tid än någon annan av Henriettas släktingar i det stora huset, men nu har också Thomasines faster och farbror och alla kusinerna kommit för att vaka över Henrietta.

Det stora huset, som har fler rum än vad någon kan hålla reda på, är ett perfekt ställe att leka kurragömma på. Och som alla gamla hus så är det fullt av garderober, vrår och andra skrymslen. Men märkligast är att Henrietta låst in alla husets speglar i en stor garderob. Och varje gång någon går in i denna garderob kommer man ut igen som en förändrad människa. 

Ett hus utan speglar är skriven i jagform utifrån elvaåriga Thomasine. Och genom hennes reflektioner förstår läsaren att det finns flera trasiga relationer och obearbetade händelser inom familjen. Thomasine själv bär på sorg efter sin bror, men är mer orolig för sin pappa, vars sorg är tusen gånger större, vilket gör att hon känner ett stort ansvar för honom samtidigt som hon bekymrar sig över att hennes mamma inte vill komma och bo i det stora huset.

Det är verkligen en tung och dyster stämning som målas upp i början av boken. Men den dunkla stämningen övergår mot slutet i hoppfullhet och framtidstro. Sandén har komponerat en eftertänksam berättelse med mystisk och gåtfull stämning. Jag drabbades av både en och annan Maria Gripe-vibb och det var ren njutning att läsa. Sandén har ett bra flyt i sin berättelse och ett rikt och målande språk som sätter stämningen. För mig handlar Ett hus utan speglar om livets gång och om att hantera sorg, och jag tror boken kan vara användbar som underlag för att diskutera livsfrågor på mellanstadiet.

fredag 18 maj 2012

En hund och hans pojke

En hund och hans pojke är Eva Ibbotsons sista bok och gavs ut postumt i Storbritannien 2011. Tyvärr får jag erkänna att det nog är den första boken av henne som jag läst, men definitivt inte den sista.  

Harry är enda barnet till två snuskigt rika föräldrar. Harrys mamma och pappa tycker själva att de gör allt för sin son och de ser alltid till att Harry alltid har de nyaste och dyraste leksakerna. Men det enda Harry någonsin önskat sig är en egen hund. Hans födelsedag närmar sig, men Harry vågar inte hoppas på att hans föräldrar ska ge med sig den här gången heller. Harrys mamma anser att hundar skräpar ner och hon kan inte stå ut med ens ett endaste hundhår på den dyra äkta mattan. Men så får Harrys pappa nys om Hundoteket där man kan hyra en hund över en dag, en kväll eller över en hel helg. Och på Harrys födelsedag beger sig far och son till Hundoteket för att välja ut en hund till Harry.

Det blir kärlek vid första ögonkastet mellan Harry och Pricken, en liten vit hund med en brun fläck över ena örat och ena svansen. Men ingen berättar för Harry att Pricken bara är till låns och måste lämnas tillbaka igen efter helgen. Konsekvenserna blir att Harry rymmer hemifrån och istället hamnar i ett riktigt hundäventyr.

En hund och hans pojke är en söt och hjärtknipande berättelse som varje hundälskare med all sannolikhet faller pladask för. Jag gjorde det definitivt och jag gillar hur Ibbotson på pricken lyckas gestalta varenda hund i boken och att hon lyckas få fram sitt budskap om att kärlek inte går att köpa för pengar utan att det blir vare sig för präktigt eller banalt.

onsdag 16 maj 2012

Rör mig inte!

Ingen vet varför, men ända sedan Juliette var liten har hon inte kunnat röra vid en annan människa utan att denna utsatts för smärtsamma plågor. Hennes beröring är direkt dödlig och sedan tre år tillbaka lever den nu sjuttonåriga Juliette inlåst och isolerad på en mentalinrättning.

Under tiden som Juliette suttit inlåst har världen utanför blivit hård och kall; mänskligheten plågas av svält och sjukdomar, fåglarna flyger inte längre och molnen är inte längre vita. Det talas numera om ett nära förestående krig efter att Återetablissemanget inte lyckats ställa världen till rätta som de en gång lovade. Återetablissemanget, som är rädda för att förlora makt och kontroll i och med en växande motståndsrörelse, släpper ut Juliette från sin isoleringscell i syfte att använda hennes förmåga som ett vapen. Juliette vägrar att låta sig bli ett tortyrvapen, men Återetablissemangets ledare är övertygad om att hon kommer att ändra sig.

Juliette placeras i ledarens högkvarter och erbjuds alla bekvämligheter, men det nya hemmet är likväl ett fängelse. Rummet hon bor i är kameraövervakat och dessutom vaktar en soldat över henne dygnet runt. Soldaten är ingen annan än Adam Kent, som Juliette gick i samma skola som och som är det närmaste hon någonsin kommit att ha en vän. Men Juliette vet inte om Adam minns henne och hon vill heller inte att han ska få veta vilket monster hennes förmåga gjort henne till.

Rör mig inte! är Tahereh Mafis debutroman, en väldigt lyckad sådan dessutom. Mafi har ett rikt och lekfullt språk, driv i sin berättelse och framförallt är det en grymt spännande handling. Rör mig inte! börjar riktigt lovande men jag tycker att den förlorar en del på de stereotypiska könsrollerna och det myckna trånandet. Jag är lite allergiskt mot för mycket romantiskt trånande och det blir för min del lite väl mycket Twilight-aktigt med den omöjliga kärleken. Det tar sig dock mot slutet som får en oväntad vändning som för mina tankar till tv-serien Heroes.

Mafi har alldeles säkert en lovande karriär framför sig, men även om boken slutar med ett par trådar löst hängande och jag inte får svar på allt jag vill veta, så är jag osäker på hur intresserad jag kommer att vara av att läsa en eventuell fortsättning på denna tonårstrånande och lätt dystopiska kärlekssaga med superhjälte-inslag.

söndag 13 maj 2012

Bokval

När man, som jag, har en ständig hög på omkring 10-15 böcker som väntar på att bli lästa kan det ibland vara svårt att välja. Efter att via Tonårsbokens senaste statusupdate på Facebook ha fått nyheten om att Ransom Riggs bok kommer på svenska i augusti känns det som ett givet val att påbörja Miss Peregrine's home for peculiar children som legat och skräpat vid min säng ett tag.

fredag 11 maj 2012

Svarta bruden

På pensionat Bockfoten påstås det bo ett spöke. Det händer det att mjölken surnar och att det smällar i dörrar. Och ibland ramlar till och med fiskrens ner i huvudena på matsalens dinerande gäster. På pensionatet har en ung änka och hennes lille son flyttat in. Den unga änkan har funnit en ny friare som inte gillar barn och därför låter änkan sonen sova i sin vagga medan hon själv låter sig bli kurtiserad. Vad änkan inte vet är att någon på avstånd betraktar det sovande barnet och gärna vill göra det till sitt eget. 

En dag rycks sonen från änkans armar när hon står med honom på balkongen. Det är Marigold, eller Svarta bruden som hon också kallas, Bockfotens eget spöke som tar chansen att få tillbaka det gossebarn som rycktes från henne när hon själv blev inmurad i väggen på Bockfoten för flera hundra år sedan. Men pensionatets föreståndarinna fröken Stippel vill tillsammans med spådamen fru Krause fördriva den ande som spelar gästerna spratt på pensionatet och när även en ond demon dyker upp inser de båda att det krävs blodsoffer för att tillfredsställa det mörker som släppts fri.

Svarta bruden är en lättläst spökhistoria av Gudrun Wessnert. Spökerierna till trots så är boken skriven med humor, vilket till viss del förstärks av illustrationerna. Jag lyckades dock inte riktigt engagera mig i den här boken, vilket i och för sig kan bero på att jag överkonsumerat Wessnert den senaste tiden. Jag är också fundersam till illustrationerna i Svarta bruden. Målgruppen torde vara högstadiet, men illustrationerna kan nog få en avskräckande effekt eftersom boken på så sätt känns mer barnslig. Jag gillar förvisso bilderna, men de passar inte till den här boken.

torsdag 10 maj 2012

Nunnorna och hönsen

I Nunnorna och hönsen berättar Gudrun Wessnert om det inte alltid helt fromma klosterlivet i Venedig under 1500-talet. Många unga kvinnor blev placerade i kloster helt enkelt för att deras familjer inte hade råd att försörja dem eller bekosta deras hemgift.

På San Zaccaria, Venedigs äldsta kloster har nunnorna ordnat det för sig så att deras ofrivilliga och ofta livslånga fängelsevistelse ska bli angenämare och lättare att stå ut med. Vissa klär sig modeenligt med klackade skor och tunna, skira klänningar, andra gör delikata bakverk så att medsystrarna kan smörja kråset och en del har kommit på metoder för att slippa gudstjänsterna genom att använda sig av nunneatrapper. Och mer eller mindre alla deltar i de onämnbara tävlingar som anordnas innanför klostrets murar. Hönskapplöpningarna med tillhörande vadslagning är de allra populäraste och lockar även publik utifrån. Nunnorna är förvisso väldigt diskreta, och de är ytterst medvetna om att de förmodligen gör sig skyldiga till varenda en av dödssynderna, förutom möjligtvis likgiltighet, men vid en oanmäld inspektion från patriarken uppdagas flera missförhållanden vid klostret och nunnorna får 72 timmar på sig att vidta nödvändiga åtgärder. Den största och mest omfattande åtgärden gäller hönsen. Hönsen som är fler till antalet än vad som anses nödvändigt ska omedelbart slaktas och nunnorna ska själva äta upp hönsen som straff. De förtvivlade nunnorna, som inte bara uppskattar sina hönskapplöpningar, utan också är väldigt fästa vid sina höns, bestämmer sig för att genomföra en räddningsaktion.

Humorn i Nunnorna och hönsen känns igen från Wessnerts andra böcker. Det är förväxlingar och lyteskomik och berättelserna gränsar ibland nära på till skrönan tycker jag. Jag är tveksam till huruvida själva berättelsen tilltalar den ämnade målgruppen och jag tyckte själv inledningsvis att det var många personer (med inte helt enkla namn) att hålla reda på, och det må finnas en personförteckning i boken att vända sig till, men för en tioåring tror jag att det kan bli mycket att hålla reda på. Kanske passar boken bättre att läsa högt i klassrummet?

onsdag 9 maj 2012

Trollroten

Jag fortsätter min botanisering bland Gudrun Wessnerts böcker. Under 1500-talet var det många som trodde på trollrötter. En trollrot var en rot av alruna, en örtväxt som sades växa på galgbacken där män blev hängda. Roten kunde ha varierande storlek och former, men med lite fantasi skulle roten kunna likna en mänsklig varelse. Alrunan sades känna till alla mörka hemligheter och besatt magiska krafter som kunde göra dess ägare rik eller på annat vis lyckligt lottad.

Trollroten utspelar sig under 1500-talet och handlar om den snart femtonårige Ulrike, dotter till byns målarmästare. Ulrike drömmer om att kunna försörja sig på att måla, men hennes far har andra planer för henne. Han har hittat en lämplig make till henne, den rike, men också mycket äldre tyghandlaren Johan van Stendelen. Av grannen, guldsmeden Didrik, får hon på hans dödsbädd ärva alla hans skålar, fat och skedar, en mindre förmögenhet för Ulrike. Det är hans bröllopsgåva till henne, men Ulrike får också ärva en sidenpåse, och i sidenpåsen ligger en alruna. Mandragoran, som den vill bli kallad, lovar hjälpa Ulrike med att slippa giftermålet med van Stendelen mot att hon tar väl hand om alrunan. Alrunan vill till exempel bli badad i vin och få vackra kläder. Men alrunan ställer också till det en hel del för Ulrike, Mandragoran får allt större inflytande över Ulrikes liv och Ulrike får allt svårare att tygla trollrotens utspel.

På flykt med trollroten är en fristående fortsättning på Trollroten. Ulrike har blivit utslängd av sin far och ska bege sig till Lübeck där hennes blivande make, den gamle Johan van Stendelen väntar på henne. Men färden över Östersjön blir händelserik och Ulrike hamnar i klorna på sjörövare. När så Ulrike till sist anländer till Lübeck visar det sig att hon kommit för sent och istället för att bli fru van Stendelen får Ulrike slava för en kvinna vid namn Barbara. Ulrike drömmer dock fortfarande om att kunna försörja sig självständigt på att måla, men hon har ingen att vända sig till för hjälp. Den enda som kan hjälpa Ulrike nu är Mandragoran som hon alltjämnt bär med sig.

Båda böckerna är utgivna på LL-förlaget och är därmed lättlästa, men språket i böckerna är ingalunda fattigt. Det här är engagerande berättelse, med levande beskrivningar av såväl karaktärer som miljö. Ulrike skildras som en stark ung kvinna, men hon är som kvinna väldigt styrd och bunden av gamla konventioner. Att som kvinna stå för sin egen försörjning var kontroversiellt och att leva ensam som kvinna var svårt, ännu svårare var det då att gå en annan väg än den traditionella där kvinnan underställer sig sin make.

tisdag 8 maj 2012

Bilderboksklassiker

Skaparen av Till vildingarnas land, Maurice Sendak, har avlidit. Boken gjorde stort intryck på mig som liten, men jag minns den med blandade känslor. Å ena sidan gillade jag bilderna som jag liksom tyckte var förtrollande. Å andra sidan var jag livrädd för vildingarna och tyckte de var så otäcka och ruskiga skapelser och jag var livrädd för att drömma mardrömmar om dem. Jag har läst boken igen som vuxen och kan verkligen förstå att man som liten kan bli rädd för bilderna. Att boken dessutom innehåller ett minimalt antal meningar kan verkligen trigga fantasin. Jag mindes nämligen boken som ett oändligt äventyr som aldrig tog slut. Men den berättelse som jag trott att mamma läst för mig måste ha utspelat sig mest av allt i mitt sinne. Tänk vad mycket bilder kan säga.

måndag 7 maj 2012

Spindelbarnen

Samantha Fraser, eller Sam som hon kallas, är i tio-års-åldern när hon kommer till Syster Elsibes barnhus för hittebarn och vanföra. Barnhuset ligger långt ute på den engelska heden och drivs av två otäcka systrar, Agatha Klopke och Inez Imperton som inte precis ger Sam något varmt mottagande. På barnhemmet hjälper även den enögda och elaka fröken Pratt till med att hålla ordning på de övriga sex barnhusbarnen som alla har varsin historia. Där finns till exempel Immy som hittades på en kyrkogård, Tanja, oäktingen, som man hittade i en källare och som var så mager att man tänkte ge henne till hundarna och Siggsy som efter en olycka har ett hål (eller snarare en urgröpning) i magen där hans tama groda Oggy bor.

Barnen lever ett hårt liv med tungt arbete om dagarna och får nöja sig med den oätliga svältkost fröken Pratt tillagar medan barnhemsföreståndarna själva äter bakelser till sitt te varje dag. Barnen är medvetna om att de blir illa behandlade och att ingen skulle sakna dem ifall de försvann men systrarna Klopke och Imperton har tillsammans med fröken Pratt lyckats ta ifrån barnen allt hopp och all framtidstro och barnen har för längesedan funnit sig i sitt öde.

De som inte följer barnhusets regler, är olydiga eller uppför sig illa blir inlåsta utan mat och vatten i den mörka källaren där de feta råttorna bor. Efter att Sam blivit inlåst i källaren börjar hon ana att där finns annat än bara råttor i mörkret. Sam hör röster i sitt huvud som manar henne att kämpa för att hitta en utväg från Syster Elsibes barnhus och Sams vilja till ett bättre liv tänder en svag gnista av hopp även hos de andra barnhusbarnen. Men vilket syfte har rösterna i Sams huvud egentligen? Är de välvilliga eller är det ondskefulla krafter som styr?

Gudrun Wessnert har denna gång förlagt sin berättelse till 1800-talets England. Spindelbarnen - Sam Frasers äventyr är en eländesberättelse med färgstarka karaktärer och diverse otäckheter som så småningom istället formar sig till en äventyrshistoria med övernaturliga inslag. I dagarna kom Rävbarnen, del två i serien om Sam Frasers äventyr, ut och jag hoppas att man i denna kan få svar på alla de frågor som lämnas obesvarade i slutet av Spindelbarnen. Vem är till exempel räven som stryker omkring ute på heden och betraktar barnen på avstånd?

söndag 6 maj 2012

Enhörningens gåta

Enhörningens gåta: en Riddarberättelse börjar dramatiskt med en komplicerad förlossning på Enhörningsholm. Två pojkar föds men deras mamma överlever inte. Då den ena pojken inte heller tros överleva deklamerar fadern att endast en son har fötts. Men pojken visar sig vara stark och överlever, bara för att bli bortrövad vid ett överfall där också fadern försvinner och förmodas ha blivit dödad. Ovetandes om att han har en bror växer William upp under fasterns tillsyn på Enhörningsholm. William längtar till den dag han ska få lämna hemmet, vilket också sker tidigare än anat. Det visar sig nämligen att Williams far är skyldig riddare Zabel von Helptens en tjänst och då denne nu behöver en page får William vid nio års ålder bli riddarens nye hjälpreda.

Zabel som inte har helt rent mjöl i sin påse har kontakter med rövare ute i skogen och av en slump stöter William på en pojke som vuxit upp tillsammans med rövarna. Ulltott, som rövarna kallar pojken, är lika gammal som William, lika lång och är dessutom slående lik William. Pojkarna, som båda två är trötta på sin tillvaro, kommer överens om att byta plats med varandra och därmed hamnar Ulltott som page hos riddare Zabel och William blir istället rövarnas passopp.

Trots att de båda pojkarna är förvillande lika är det en farlig överenskommelse de gjort, men tack vare de båda pojkarnas kvicktänkthet lyckas de trots en rad missöden och förvecklingar dölja sin riktiga identitet. Men mötet mellan pojkarna drar också upp frågor om det förflutna och på varsitt håll försöker William och Ulltott ta reda på sanningen om sina föräldrar.

Gudrun Wessnerts Enhörningens gåta är en typisk förväxlingsberättelse som liksom Sketna Gertrud utspelar sig under kung Magnus tid i 1300-talets Sverige. Vill man läsa vidare om tvillingarna Enhörning och kanske få reda på sanningen om vad som hänt deras far, så fortsättes Enhörningens gåta av Storfurstens dotter samt Rosenborgens hemlighet.

lördag 5 maj 2012

Sketna Gertrud

För tillfället frossar jag i Gudrun Wessnert! Med Sketna Gertrud och kung Magnus kalas vann Wessnert Bonnier Carlsens manustävling 2002 och debuterade därmed också som barnboksförfattare.

Sketna Gertrud och kung Magnus kalas utspelar sig i Stockholm 1336. Magnus och hans hustru Blanka ska krönas av biskopen och det ska ställas till med ett efterföljande hejdundrande kalas. Det kommer gäster från när och fjärran men bara dagarna innan själva kröningsfesten går slottets kock och dör efter att ha blivit biten av en råtta. Det blir köksmästarens uppgift att snabbt hitta en ny och minst lika skicklig kock som kan göra aladåber, pastejer och syltor till kungens kalas. Köksmästaren frågar sig om på stan och kommer sålunda i kontakt med Stockholms främsta syltekona - Sketna Gertrud. Tre dagar får hon på sig att laga 36 aladåber. Men det här med tidsplanering och organisation är inte riktigt Gertruds melodi, hon har ju trots allt fem bångstyriga barn och en katt att ta hand om, och det ena missödet efter det andra riskerar att sätta käppar i hjulet för, inte bara kungens kalas, utan även för köksmästarens rykte och välbefinnande.

Historien är dråplig, händelserik och skriven med ett enkelt språk som gör boken till en riktig bladvändare. Wessnerts berättarglädje lyser verkligen igenom och hon tar med sig sin läsare till en detaljrik och medeltida miljö som känns äkta.

Bortappad












Åh , vad jag gillar Shaun Tans fina och detaljrika bilder i Borttappad!

En pojke hittar en stor underlig röd sak på stranden. Den verkar helt övergiven och lite sorgsen. Den verkar liksom borttappad. Ingen annan tycks bry sig om saken så pojken bestämmer sig för att hjälpa den borttappade tingesten.


Men hans föräldrar tillåter honom inte att ha den hemma, istället försöker pojken ta reda på om någon kanske saknar den. Men alla verkar ha mycket viktigare saker för sig än att bry sig om en stor röd sak. Så pojken beger sig till en statlig inrättning för borttappade saker för att lämna över sin borttappade sak. Men det känns inte helt ok att lämna saken där, kanske finns det ett bättre ställe för borttappade saker?

Borttappad är en eftertänksam liten historia. Trots den surrealistiska miljön och teckningarna kan man säga att Shaun Tan speglar vårt eget stressade samhälle där man inte riktigt har tid eller ork att engagera sig i saker som inte angår en själv.

fredag 4 maj 2012

Spetshäxan

Spetshäxan utspelar sig i 1700-talets Stockholm under Gustav III 's tid och handlar om den föräldralösa Anna Christina. Som nyfödd lämnas Anna Christina till Mamsell Furman, en så kallad änglamakerska, som mot en summa tog hand om föräldralösa barn för att mer eller mindre medvetet vanvårda dem till döds. Men trots mager svältkost så har Anna Christina stor livskraft och hon överlever de första kärleksfattiga uppväxtåren. När Anna Christina är i tioårsåldern lyckas hon rymma från mamsell Furman. Hon hoppas kunna få reda på något om sina föräldrar, men hamnar istället hos en dam vid namn Regina von Peppa i Vadstena som driver en knyppelverkstad. Spetshäxan kallas hon av barnen som arbetar för henne och som knypplar spets dagarna i ända tills fingrarna värker och blöder. Anna Chrisitna får lära sig att knyppla och en ny svår tid fylld av förtvivlan börjar för henne.

Vid sidan om Anna Christinas smutsiga och eländiga liv får vi också lära känna Johan Gabriel, en adelspojke, vars mor gått bort och som nu får växa upp med den kärlekslöse fadern. Johan Gabriel och Anna Christinas vägar korsas och detta leder så småningom till att Anna Christina äntligen får reda på vem hon egentligen är.

Gudrun Wessnerts genuina historieintresse lyser igenom i miljöskildringarna och beskrivningarna av hur det var att leva under denna tid. Man kan tidigt ana hur berättelsen kommer att sluta, men jag rycks ändå med av Anna Christinas öde och hårda uppväxt samt de levande skildringarna av hur livet tedde sig under 1700-talet i Sverige.

torsdag 3 maj 2012

En sån där vidrig bok där mamman dör

Jag har sagt det innan, och jag säger det igen: Prosapoesi är min melodi och jag önskar det fanns fler som ville använda sig av den här genren.

Sonya Sones låter huvudkaraktären Ruby vända sig direkt till läsaren i En sån där vidrig bok där mamman dör, vilket nästan får det att kännas som att man sitter och tjuvläser någons dagbok. Rubys mamma har dött och därför måste Ruby flytta från östkusten och bo i L.A. med sin superkände filmstjärnepappa som lämnade Rubys mamma innan Ruby ens var född. Som om inte detta var miserabelt nog så måste hon dessutom lämna bästa kompisen Lizzie och största kärleken och pojkvännen Ray i Boston.

Ruby är trots pojkvännens kärleksbedyrelser livrädd för att någon annan tjej ska sätta klorna i honom nu när hon är borta, men Lizzie lovar att hålla ett öga på honom tills att han ska komma och hälsa på i L.A till Thanksgiving. Och förutom den gnagande oron över att någon annan ska locka till sig pojkvännen, tampas Ruby med rädslan att bli bortglömd av bästa kompisen, känslan av utanförskap i nya klassen och misstänksamhet, ilska och bitterhet gentemot pappan.
Sonya Sones har åstadkommit en lättsmält och ganska förutsägbar bok, men inte mig emot. En sån där vidrig bok där mamman dör är, titeln till trots, en feel-good-bok som man vid sista sidan slår ihop med ett leende på läpparna.

onsdag 2 maj 2012

Varma kroppar

Varma kroppar är Isaac Marions debutroman, en zombieutvecklingsroman som, hur otroligt det än låter, ger en väldigt sympatisk och animerad bild av en levande död.

R är bara en av många som drabbats av smittan som dragit över hela världen. Det mänskliga samhället är blott en spillra av vad det tidigare har varit och städer och byar är numera övergivna. Medan de Levande lever i ständig skräck och kämpar för sin överlevnad, så lever R tillsammans med många andra zombier, ostört på den övergivna flygplatsen som de lämnar endast när de behöver skaffa föda. Zombiernas tillvaro på flygplatsen är annars spänningslös och den mesta tiden går åt till att driva omkring eller stå och stirra. R, som inte vet hur länge han varit en zombie saknar allra mest att inte veta vem han är och att inte ha ett språk. Men genom att äta människors hjärnor kan zombierna få en glimt av livet och en förnimmelse av att vara levande igen och när R sätter tänderna i den unge Perry Kelvin återupplever han scener ur dennes liv och övertar också kärleken till Perrys flickvän Julie.

De starka känslorna ger R en mening och ett mål, han vill beskydda Julie från de andra zombierna och för att fösäkra sig om att hon ska överleva tar R med sig Julie till flygplatsen. Förändringen hos R är något helt nytt och Julie vågar efter ett tag börja lita på zombien som håller henne fången och sakta börjar en vänskap växa fram mellan Levande och Död.

Det kan tyckas vara svårt för en författare att ge liv åt en icke-tänkande varelse som R och till en början är också skildringarna rätt styltiga och stapplande, men i takt med att R förändras och utvecklas blir även beskrivningarna och språket mer livfullt. Varma kroppar är stundom väldigt blodigt och detaljerat skildrat, men Marion lyckas lägga så pass stor känsla och liv i zombien R att de blodiga och slabbiga partierna varken blir för okänsliga eller våldsvältrande.

Varma kroppar har gjort stor succé i USA och läsarrescensioner har hyllat boken som även spelats in som film (kolla imdb.com) med bland andra John Malkovich och Nicholas Hoult i rollistan. Filmen har premiär i USA i februari 2013.

tisdag 1 maj 2012

Hur svårt kan det va?

Hur svårt kan de va? är svår att lägga ifrån sig och jag fullkomligen slukade boken. Anna Knutsson och Ann-Christine Magnusson som tillsammans skrev Ingen ser dig för ett par år sen har återigen gjort ett väldigt lyckat boksamarbete.

Det är första dagen efter sommarlovet, första dagen i nian, och hela klassen är åter samlad. Det vill säga hela klassen utom Björn, klassens tyste och tillbakadragne kille, men han märks ju inte så mycket i vanliga fall heller. Edith har hängt med Julia, en av klassens populäraste tjejer, hela sommaren och ser nu fram emot en höst av förändring där hon tack vare sin nyfunna vän kommer att kunna klättra på popularitetsstegen. Julia gör dock sitt bästa för att undvika Edith som hon bara tycker är irriterande och töntig. Och Daniel, vars kompisar går på gymnasiet, hänger mest för sig själv. Men när han upptäcker Björn utanför BUP börjar saker och ting sättas i rörelse och de tre klasskamraternas liv flätas ihop. För Björn är väl i Florida? Eller hur var det nu? När Daniel råkar nämna vad han sett för Julia får hon dåligt samvete och vill försöka göra något för Björn innan det kanske är för sent.

Växelvis får man följa Edith, Daniel och Julia, men även Björn, och får därmed samma historia berättad ur olika personers perspektiv. Detta ger berättelsen ett väldigt driv samtidigt som man kommer varje karaktär nära och får lära känna huvudpersonernas hemligheter. Att man inte heller får veta vad som hänt Björn förrän alldeles i slutet gör nyfikenheten ännu större. Var och en av huvudpersonerna har dessutom fått ett eget typsnitt och jag gillar att författarna på så sätt understryker karaktärernas olikheter, samtidigt som det blir tydligt för läsaren vem berättaren för ögonblicket är.

Knutsson och Magnusson har gjort skickliga karaktärsteckningar och det erbjuds stor igenkänning från hur högstadietiden kan vara. Hur rått klimatet kan vara i klassrummet, vilken betydelse ens vänner har för en och att man tror sig känna alla i klassen, när man i själva verket inte vet någonting. Det här gillade jag mycket!