Big Bang

Torsten Bengtsson är författaren som framför allt ägnar sig åt att skriva lättläst för barn och ungdomar. Big bang är skriven för Nypon förlag och lockar säkert en och annan läsare enbart tack vare ett lockande bokomslag som skvallrar om fart och spänning.

Big bang börjar med att Robin och Samir spionerar på klassens snyggaste tjejer tvillingarna Alva och Ella som har fest hemma hos sig. Det går inte bättre än att killarna nesligt nog blir upptäckta där i trädet. Tillintetgjorda tar Robin och Samir sina cyklar och sticker hemåt istället. Men på vägen blir Samir påkörd av en vit volvo som inte ens bryr sig om att stanna. Samir blir så pass skadad att han får stanna på sjukhuset och Robin inser hur nära det var att det gick riktigt illa. Det värsta är att polisen inte har en chans att hitta den vita volvon som körde på Samir.

Samir får så småningom lämna sjukhuset och Robin och Samir börjar snacka om sin dröm att starta ett band. Robin spelar trummor och Samir kan rappa. Men de behöver fler medlemmar i sitt band. Därför annonserar killarna på nätet efter någon som vill vara med i deras band. De får svar från högst oväntat håll, men det visar sig bli ett vinnande koncept och det nybildade bandet siktar på att ställa upp i skolans talangjakt.

Omslaget till Big bang hintar som sagt om en fartfylld och spännande bok, men är i mitt tycke helt missvisande. Så värst spännande blir det aldrig, och det är inte högt tempo i berättelsen heller. Jag tycker snarare att berättelsen är spretig och förutsägbar. Vänskapstemat är dock tydligt och Bengtsson lyckas skapa trovärdiga karaktärer av sina huvudpersoner. Händelseförlopp och handling med både smitningsolyckan och smygrasismen känns realistiskt och som en bok med vardagsrealism som handling så köper jag Big bang. Men vad hände med omslagets fart och fläkt?