tisdag 20 juni 2017

Dags för disco

Länk till adlibris och bokus
Dags för disco är andra boken i serien Vänner 4-ever som bjuder på en hel del igenkänning för den som går på lågstadiet.

Det är alltså dags för disco och Jack vet inte riktigt hur det funkar på disco, han har ju inte varit på något innan. Hur mycket pengar ska man ha med sig? Vad ska man ha på sig? Hur ska man dansa? Edvin menar att man måste gå tillsammans med en tjej, han tänker fråga Julia, kan inte Jack fråga Emilia? Men Jack är rädd för att Emilia ska säga nej så det slutar med att Jack och Edvin har följe till discot.

När de kommer till discot börjar Edvin genast dansa med Julia. Det ser jättekul ut, men Jack vågar inte fråga Emilia så istället står de tysta och stela bredvid varandra ända tills Emilia går och köper popcorn. Då kommer bästa låten! Den som man bara inte kan stå still till utan som man bara måste dansa, hoppa, röra sig till. Stella drar upp Jack på dansgolvet och det är så roligt! Tills Jack ser hur Emilia står ensam i ett hörn med en strut popcorn. Tänk om Emilia tror att Jack inte vill dansa med henne nu? Hur ska han lösa detta?

Marie Oskarsson skriver vardagsnära om livet på lågstadiet med kompisar, skolan och lite kärlek. Det här är en hit för den som kommit förbi nybörjarläsningen!

måndag 19 juni 2017

Dödens märken

Länk till adlibris eller bokus
Ett flödessvall omgärdar en galax med flera beboeliga planeter. Det här flödessvallet rör sig genom galaxen, det finns där ständigt men dess intensitet varierar och det syns ibland som nån form av norrsken. Detta flöde påverkar människorna som bor i galaxen, dels i form av de unika flödesgåvor och öden varje människa har och dels genom att påverka och ligga till grund för religioner och politik.

På planeten Thuve lever två folkslag, dels de fredsälskande thuvesiterna och dels de mer stridslystna Shotet-folket. Akos tillhör thuvesiterna och kommer från en inflytelserik familj. När Shotet-folket får nys om hans öde kidnappas han tillsammans med sin bror och blir fånge hos Shotets tyranniske regent, Ryzek.

Ryzeks yngre syster, Cyra, lider enormt av sin flödesgåva. Hennes gåva orsakar henne enorm fysisk smärta som hon genom beröring kan föra över till andra människor, något hennes bror utnyttjar för att tortera sina fiender. Cyras och Ryzeks relation är knappast den bästa men när Ryzek upptäcker att Akos gåva stoppar andra personers flödesgåva för han samman Akos med Cyra för att lindra hennes smärta.

Ett till en början högst motvilligt sammanförande leder snart till insikten om att de har en gemensam fiende i Ryzek. Och Cyra har också något som Akos vill ha och behöver. Hon kan hjälpa honom att lära sig att slåss, vilket han måste lära sig för att kunna rädda sin bror som också hålls fånge av Ryzek. Omväxlande får man följa Akos och Cyra och hur deras relation går från fiendeskap till djup vänskap och till och med något mer.

Det här är grundhistorien i Veronica Roths Dödens märken, men det hela är mycket mer komplicerat, i alla fall känns det så i mitt huvud. Flödessvallet och flödesgåvorna är ganska diffusa. Det finns allianser mellan olika planeter och olika familjer som jag tycker är röriga. Och så finns här mitt i allt orakel som kan avgöra vad som ska ske i framtiden. Det är lite för komplicerat, lite för snårigt att komma in i och jag förstår inte heller riktigt varför vi får följa Cyra utifrån jagperspektiv medan Akos berättelse återges i tredje person. Det finns en karta över galaxen i början, men jag hade hellre sett en karta över planeten Thuve och en förteckning över de mäktiga släkterna och hur de hänger ihop med varandra med allianser och familjeband.

Jag tyckte väldigt bra om Divergent-serien, men det här faller jag dessvärre inte för, även om jag delvis imponeras över Roths enorma världsbygge. Andra delen i denna duologi kommer jag därför med största sannolikhet inte att bry mig om att läsa.

Stort tack till Modernista för recensionsexet!

fredag 16 juni 2017

Hemmet

Länk till adlibris och bokus
Mats Strandbergs Färjan var en mycket trevlig skräckupplevelse och jag har sett fram emot att läsa Hemmet ända sen jag fick nys om att den höll på att skrivas.

Hemmet är äldreboendet Tallskuggan som ligger i ett litet samhälle på västkusten. Hit till avdelning D ska Joels mamma, Monika, nu flytta. Demensen har förändrat Monika, gjort att hon inte längre klarar att bo ensam hemma och Joel har inför flytten tillfälligt fått flytta tillbaka till sitt föräldrahem för att ta hand om sin mamma och sköta flytten och försäljningen av sitt barndomshem.

På avdelning D jobbar Nina sen många år tillbaka. Som tonåringar var Nina och Joel bästa vänner men omständigheter ledde till att Nina bröt kontakten med Joel och då även med Monika som betydde väldigt mycket för Nina. Och trots alla åren på Tallskuggan och arbetet med äldre och dementa så blir mötet med den förändrade Monika väldigt känslomässigt för Nina.

På Tallskuggan försämras Monika snabbt. För snabbt. Hon får våldsamma utbrott, pratar om och med sin sedan länge avlidne make allt oftare och det är inte bara Joel och Nina som reagerar på Monikas tillstånd. Monika tycks veta saker som hon inte borde känna till och personalen på Tallskuggan lägger märke till hur även de andra boende ändrar beteende. De pratar om han den nye som flyttat in. Ängeln som ska rädda dem eller han den otäcke som skräms. Han som flyttade in samtidigt som Monika.

Att som Strandberg placera handlingen på ett äldreboende blir vardagsnära och samtidigt krypande obehagligt i och med att de boende är dementa och därmed oberäkneliga och ej tillförlitliga. Det klaustrofobiska draget från Färjan återkommer på sätt och vis även i Hemmet, bara det att nu är det inte människor som är instängda och fångade på en båt, de är fast i sig själva såsom offer för demenssjukdom där ingen längre lyssnar eller tar deras berättelser på allvar. Det är skickligt skildrat. Dessutom tycker jag det är behjärtansvärt hur Strandberg också uppmärksammar den svenska äldrevården med eldsjälarna som jobbar där, de äldre som glömts bort och det svåra i att tvingas bli förälder åt sin egen mamma eller pappa. Scenen där Joel lämnar Monika på boendet första kvällen är oerhört känslosam med Monika som bara vill hem igen och undrar vad hon gjort för fel och Joel som försöker intala sig själv att han gör rätt, eftersom han ju själv inte klarar av att ta hand om sin mamma.

Relationer står alltså, precis som i Färjan, lika mycket i fokus som skräckberättelsen i sig och det är en kombination som jag tycker mycket om. Jag tyckte i och för sig att Färjan innehöll fler och mer effektfulla skräckelement, Hemmet är obehaglig och skrämmer på ett helt annat vis, men det är likväl en ypperligt komponerad skräckroman.

onsdag 14 juni 2017

Bellman på skattjakt

Länk till adlibris och bokus
Det är ett ganska så smart drag av Peter Gissy att korsa alla barns favoritfigur, Bellman, från de roliga historierna med deckargenren. Det är enkelt och lättläst, fnissigt och lite spännande också.

I böckerna om Bellman som deckare har Bellman, ryssen och norrmannen slagit ihop sig och bildat en privatdetektivbyrå, det finns alltså flera böcker, men jag har läst Bellman på skattjakt. Berättelsen börjar med att Bellman och kompani får ett uppdrag av en fisförnäm dam. Hennes älskade collie, Napoleon, har sprungit bort. Och imorgon är det ju Napoleons födelsedag med leverpastejstårta och allt! Bellman måste hitta hunden innan imorgon! Sista spåret efter collien slutar bakom Folkmuseet så det är dit Bellman, ryssen och norrmannen beger sig för att börja spana. Och det är nu som gänget får ett riktigt brott att bita i istället. För under tiden som de bedriver spaning utanför museet passar några riktiga skurkar på att bryta sig in i museet och stjäla en ovärderlig diamant. Bellman och kompani blir så klart inblandade. Men ska de, som inte ens kan hitta en bortsprungen hund, kunna lösa det här brottets gåta?

Bellman på skattjakt är en lättläst berättelse med typ roliga-historier-vitsar som drar åt typ deckarhållet. Lite fart och spänning blir det, men personligen tycker jag det är rätt så banalt. Fast nu är ju målgruppen barn i 6-9 års åldern och hos dem går detta hem med all säkerhet!

måndag 12 juni 2017

Tusen tips till en fegis

Länk till adlibris och bokus
Rolf bor i ett magnifikt hus i centrala Paris med sin förmögna familj. Huset är så stort så att alla i familjen har eget badrum det hänger kristallkronor i i stort sett alla rum och om söndagarna kommer tjocka släkten på tjusiga släktluncher där betjänter och hushållerskor passar upp. Dessa middagar är urtråkiga om man är barn och väldigt jobbiga om man dessutom alltid råkar tappa skeden i soppan så att det skvätter på faster Beatrice, eller liknande saker, vilket tyvärr händer Rolf rätt så ofta.

Rolf har annars allt en rik pojke kan tänkas önska sig. Allt som går att köpa för pengar alltså, för det är bara det att det som Rolf önskar sig allra mest inte går att köpa. Och det Rolf vill ha allra mest det är mod. Rolf önskar att han inte var en sån fegis, och han önskar framför allt att han vågade prata med Ofelia som jobbar i kvartersbutiken där han bor. Men varje gång han försöker så skakar hans ben okontrollerat och alla ord försvinner. Gång på gång står han där som en tyst fånig mus.

Rolf önskar att han kunde bli lika modig som den han är i sina dagdrömmar, den modige Errolf som släcker bränder och räddar damer i nöd. Han läser böcker om hur man ska göra för att bli modig och Rolf vet att om man vill bli modig måste man våga göra saker trots att man är rädd. Men hur ska det gå till? Kommer han att våga prata med Ofelia?

Eva Susso har skrivit Tusen tips till en fegis som är första boken om Rika Rolf. Det är en väldigt charmig berättelse med lite kärlek och en hel del humor. Överklassmiljöerna känns förvisso väldigt gammalmodiga, men förstärker samtidigt bilden av pojken som har allt, men ändå inte.

Myrstackarna

Länk till adlibris eller bokus
Vem är det mest synd om i skogen? Jo, myrstackarna så klart! Denna gamla gåta som fått ge namn åt denna nya fakta bok om myror känner nog de flesta till. Fast så himla synd om myrorna är det inte enligt Anna Hansson som öser en rad intressant och rolig fakta om myror i Myrstackarna som är första boken i en ny serie, Intresseklubben fakta. Vanlig "torr" fakta om olika myrsorter blandas med lite knasigare fakta som till exempel att man förr i tiden trodde att myror kunde användas som medicin mot feber. Och inte visste jag att myrdrottningen kunde bli så gammal som tjugo år! De ofta detaljrika illustrationerna av Maria Andersson Keusseyan bidrar till den humoristiska glimten.

Myrstackarna är en faktabok för den som kommit över den första börja läsa-tröskeln, för en del långa och krångliga ord finns här, även om det mesta är lättläst. Jag ser fram emot fler böcker i serien, för det här tyckte jag var både roligt och lärorikt.

torsdag 1 juni 2017

Vända världen rätt

Länk till adlibris och bokus
Efter Jennifer Nivens debutroman Som stjärnor i natten var förväntningarna hyfsat höga på hennes andra roman, Vända världen rätt. Men njä, jag föll inte för Vända världen rätt. Jag tycker visserligen storyn är påhittig och låter intressant, men det är lite för konstlat, blir lite för tillrättalagt och korrekt och slutet är lite för sött och lyckligt i min smak (inte för att jag kräver dödsfall som i förra boken för att bli nöjd, men det blir för bra bara). Jag blir tyvärr heller aldrig tillräckligt engagerad under läsningen för att jag ska bry mig så värst mycket om vad som händer.

Storyn är alltså denna: Jack är ansiktblind. Alltså på riktigt. Han lider av prosopagnosi vilket innebär att han inte kan känna igen ansikten över huvud taget, han kan inte ens känna igen ansikten på de han umgås med mest och träffar dagligen. Inte ens sina egna föräldrar eller syskon kan han känna igen på ansiktena utan istället har Jack lärt sig att känna igen folk på attribut och detaljer såsom röster och hur någon pratar, olika gester eller gångstilar, fräknar eller födelsemärken. Frisyrer funkar inte som igenkännande attribut eftersom folk i allmänhet har för vana att ändra dessa och att skilja ut personer i grupp är en mardröm för Jack. Jack misstänker själv att hans prosopagnosi startade när han som sexåring slog i huvudet, men han aldrig någonsin berättat för någon om sitt problem. Ingen känner till hans hemlighet och han sliter hårt för att låta det förbli en hemlighet.

Libby är kanske Amerikas fetaste tonåring. Eller hon var åtminstone det tills för några år sedan då hon blivit så stor att hon blev tvungen att lyftas ut ur sitt eget hus med hjälp av en lyftkran. Nu är hon bara gravt överviktig med en vikt på ca 140 kg, men hon är inte längre sängliggande och fånge i sitt eget hem, hon rör sig smidigt, är snabb och älskar att dansa. Men tyvärr ser andra människor fortfarande bara hennes extra kilon.

Libby och Jack möts när Libby börjar på Jacks skola. Nu är det så att Jacks kompisar är skitstövlar. De har kommit på ett prank som de tycker är asball, men som samtidigt är sjukt förnedrande. Tjockisrodeo kallar de det för och det går ut på att man ska klänga sig fast på en tjock tjejs rygg och sen hålla sig kvar så länge man kan medan den ovetande tjejen försöker skaka av sig killen. Detta blir Jack utmanad på och hans utsedda offer är Libby. Jack vill absolut inte göra detta, han är egentligen en schysst kille, men för att ingen annan ska förnedra Libby, någon som inte ens förstår hur förödmjukande grejen är, så gör han det. Det är bara det att Libby är stark, inte bara att hon har ett starkt psyke, hon är också fysiskt stark och lyckas helt enkelt slå ner Jack. Det blir förhör inne hos rektorn med samhällstjänst och stödgruppssamtal för båda två och en begynnande vänskap tar vid. En vänskap som blir omvälvande för både Jack och Libby.

Att gissa hur den här vänskapen utvecklas är inte direkt någon svår nöt att knäcka. Till skillnad från Som stjärnor i natten så innehåller Vända världen rätt en god portion humor, vilket är befriande med tanke på att man annars hade fått moralen skriven på näsan romanen igenom. Min behållning av Vända världen rätt är, tyvärr, kort och gott att jag lärt mig vad prosopagnosi är och hur det kan vara att leva med detta.