Vända världen rätt

Länk till adlibris och bokus

Efter Jennifer Nivens debutroman Som stjärnor i natten var förväntningarna hyfsat höga på hennes andra roman, Vända världen rätt. Men njä, jag föll inte för Vända världen rätt. Jag tycker visserligen storyn är påhittig och låter intressant, men det är lite för konstlat, blir lite för tillrättalagt och korrekt och slutet är lite för sött och lyckligt i min smak (inte för att jag kräver dödsfall som i förra boken för att bli nöjd, men det blir för bra bara). Jag blir tyvärr heller aldrig tillräckligt engagerad under läsningen för att jag ska bry mig så värst mycket om vad som händer.

Storyn är alltså denna: Jack är ansiktblind. Alltså på riktigt. Han lider av prosopagnosi vilket innebär att han inte kan känna igen ansikten över huvud taget, han kan inte ens känna igen ansikten på de han umgås med mest och träffar dagligen. Inte ens sina egna föräldrar eller syskon kan han känna igen på ansiktena utan istället har Jack lärt sig att känna igen folk på attribut och detaljer såsom röster och hur någon pratar, olika gester eller gångstilar, fräknar eller födelsemärken. Frisyrer funkar inte som igenkännande attribut eftersom folk i allmänhet har för vana att ändra dessa och att skilja ut personer i grupp är en mardröm för Jack. Jack misstänker själv att hans prosopagnosi startade när han som sexåring slog i huvudet, men han aldrig någonsin berättat för någon om sitt problem. Ingen känner till hans hemlighet och han sliter hårt för att låta det förbli en hemlighet.

Libby är kanske Amerikas fetaste tonåring. Eller hon var åtminstone det tills för några år sedan då hon blivit så stor att hon blev tvungen att lyftas ut ur sitt eget hus med hjälp av en lyftkran. Nu är hon bara gravt överviktig med en vikt på ca 140 kg, men hon är inte längre sängliggande och fånge i sitt eget hem, hon rör sig smidigt, är snabb och älskar att dansa. Men tyvärr ser andra människor fortfarande bara hennes extra kilon.

Libby och Jack möts när Libby börjar på Jacks skola. Nu är det så att Jacks kompisar är skitstövlar. De har kommit på ett prank som de tycker är asball, men som samtidigt är sjukt förnedrande. Tjockisrodeo kallar de det för och det går ut på att man ska klänga sig fast på en tjock tjejs rygg och sen hålla sig kvar så länge man kan medan den ovetande tjejen försöker skaka av sig killen. Detta blir Jack utmanad på och hans utsedda offer är Libby. Jack vill absolut inte göra detta, han är egentligen en schysst kille, men för att ingen annan ska förnedra Libby, någon som inte ens förstår hur förödmjukande grejen är, så gör han det. Det är bara det att Libby är stark, inte bara att hon har ett starkt psyke, hon är också fysiskt stark och lyckas helt enkelt slå ner Jack. Det blir förhör inne hos rektorn med samhällstjänst och stödgruppssamtal för båda två och en begynnande vänskap tar vid. En vänskap som blir omvälvande för både Jack och Libby.

Att gissa hur den här vänskapen utvecklas är inte direkt någon svår nöt att knäcka. Till skillnad från Som stjärnor i natten så innehåller Vända världen rätt en god portion humor, vilket är befriande med tanke på att man annars hade fått moralen skriven på näsan romanen igenom. Min behållning av Vända världen rätt är, tyvärr, kort och gott att jag lärt mig vad prosopagnosi är och hur det kan vara att leva med detta.