Elias är helt fast i spelet han fått. Spelet utspelar sig på en övergiven gård och exakt vad det går ut på är än så länge oklart, men det gäller hur som helst att inte bli dödad av helt livsfarliga och blodtörstiga kaniner som jagar en. Spelet är faktiskt rätt läskigt och Elias vet att om hans föräldrar visste vad han spelar hade de sagt ifrån och därför låter han inte dem se eller veta. Men Elias mormor råkar få en glimt av spelet en kort stund. Hon blir helt förundrad av det hon ser. Det där är ju Nilssons gård, säger hon när hon ser det övergivna huset. Mormor pekar till och med ut gården på kartan och Elias bestämmer sig för att kolla upp saken och cyklar dit. När han kommer fram blir han minst sagt chockad. För det är verkligen samma hus, samma gård. Allt stämmer ner till minsta detalj. Bara detta känns kusligt nog. Ännu mer mardrömslikt blir det att Elias faktiskt blir jagad av en kanin när han ska cykla hem. Det är på riktigt något galet med kaninen, som om den vore rabiessmittad eller nåt.
När Elias mamma berättar att hon under en joggingtur sprungit på tre döda kaniner tror Elias första att hon vet något om spelet, men förstår snart att det faktiskt bara är ett olustigt sammanträffande. Eller är det verkligen ett sammanträffande! Det är för mycket konstigt som händer och Elias bestämmer sig för att ta upp saken med de andra spelarna som han brukar prata med i spelchatten. Det visar sig att alla fem som spelar har fått spelet skickat till sig utan att veta från vem. Alla fem bor dessutom på samma ort. Inte heller detta kan vara en slump. De bestämmer att de ska träffas och gemensamt åka till gården. Väl där inser de att gränsen mellan verklighet och spel har suddats ut. Det här spelet är på riktigt på liv och död.
Spelet är första delen i serien Smittan av Lisa Bjärbo med illustrationer av Kim W. Andersson. Det är fartfyllt och spännande och jag kan mycket väl tänka mig att även läsa Skogen, del två i serien.
