måndag 28 februari 2011

Den dansande djävulen

Martin Widmark är aktuell med ännu en ny bokserie. Den här gången är det Tyko Flores äventyr och den första boken i den planerade trilogin, Den dansande djävulen, är en otroligt spännande inledning.

Tyko är 13 år och lever sitt liv, liksom alla andra föräldralösa pojkar, nere i gruvan hundratals meter under marken. Deras uppgift är att bryta silver som ska bekosta den maktgalne hertigens excentriska leverne. Hertigen som har makten i gruvstaden är även känd under namnet Den dansande djävulen eftersom han anordnar överdådiga fester. Den som yppar minsta kritik eller klagomål mot hertigen eller hans fester bestraffas med döden. Därför tiger folket och fortsätter gå på hertigens fester.

En gång i veckan hissas pojkarna upp genom det smala djupa schaktet, får se dagsljus och får undervisning i kyrkan. Detta är blott en kort paus från det hårda livet nere i gruvan men en mycket välkommen paus. Genom en dröm sätts någonting i rullning för Tyko en av dessa dagar. Märkliga ledtrådar leder Tyko till en hemlig port, en port till en helt ny värld.

Jag ser fram emot att läsa nästa del i trilogin. Speciellt eftersom Den dansande djävulen slutar med en cliffhanger. Jag gillar också det snygga omslaget till boken som är illustrerat av Henrik Tamm. Varje kapitel inleds dessutom av hans snygga illustrationer.

fredag 25 februari 2011

Flera nivåer fantasy


Jag har förkovrat mig lite i fantasygenren det senaste dygnet. Spiderwickböckerna av Tony DiTerlizzi har jag alltid tyckt sett väldigt lockande ut. Den första i serien, Vättar i väggen, var också sådär mysig som jag trodde. Syskonen Grace, dvs Mallory, Jared och Simon flyttar in i ett gammalt kråkslott tillsammans med sin nyskilda moder. Huset är murket och vissa delar är helt obeboeliga men huset rymmer också lönndörrar och hemliga rum. Det kommer konstiga ljud från inifrån väggarna, som om en mus eller ekorre skulle byggt bo där. När Jared hittar Arthur Spiderwicks gamla fälthandbok över mystiska väsen börjar saker och ting hända i huset. Barnen utsätts för en rad hyss och man anar att det inte är en vanlig mus som bor i väggarna. Är det en vätte eller rent av en vrese?

Det här är lite som Harry Potter fast på en mycket snällare nivå. Äventyrligt, mystiska väsen och hemligheter att avslöja. Böckerna är dessutom fulla av vackra illustrationer. Jag blir sugen på att läsa de övriga fyra delarna i serien.


Niklas Krog har skrivit Draksvärdet för LL-förlaget. Berättelsen utspelar sig i landet Anorien i en tid för länge sedan då det fanns riddare, drakar och prinsessor. Simon blir handplockad till att bli riddare Rolands vapendragare. Och som sådan får han följa riddaren på hans uppdrag. En dag får de i uppdrag av kungen att rädda prinsessan Maia som blivit bortrövad av en eldsprutande drake. Både Simon och riddare Roland anar att allt inte står rätt till men de beger sig liksom stadens alla andra riddare till Drakbergen för att försöka rädda prinsessan. Draksvärdet är i sin form den klassiska sagan med många stereotyper. Vi har den tappre men dumme riddaren, den ondskefulle trollkarlen, den vackra prinsessan och den unge och smarte Simon som är bokens hjälte. Draksvärdet är klassad som en vanlig Hc-bok, något som förvånar mig lite för i min smak så är den här berättelsen väldigt barnslig och alltför förutsägbar. Men så är jag ju ingen fantasyfantast heller så det är möjligt att denna bok i rätt händer kommer till sin rätt.


En blandning av fantasy, manga och hästbok är Noomi Heberts serie om Stall Norrsken. Den första boken Eldens gåva börjar med att Andrea precis flyttat till Norrland. Med sig har hon sin häst Avalanche som hon får placerad i Stall Norrsken. I stallet lär Andrea känna den hemlighetsfulla Åse, den charmige Joakim och den vilda Vera. Tillsammans råkar de ut för en mycket mystisk händelse under en ridtur i skogen. Efter den här upplevelsen är ingenting sig längre likt. Ungdomarna upptäcker att de har fått övernaturliga krafter, men vad värre är, får de veta, är att den mystiska händelsen har öppnat porten till underjorden. Endast de fyra har nu makt att stoppa de mörka krafter som vill ta sig upp.

Jag läser inte mycket fantasy, manga är inte min grej och hästböcker har jag inte läst sen mellanstadiet. Men Eldens gåva får klart godkänt av mig. Boken innehåller en rad mystiska ingredienser (väldigt uppfriskande att man blandar in samekultur i berättelsen) här finns äventyr och intressanta karaktärer. En spännande berättelse som jag hoppas kunna lura på de mangaälskande 5:orna på min skola och som kanske kan bli en ingång till lite annat än bara manga...

torsdag 24 februari 2011

Kensukes rike

När Michaels föräldrar förlorar sina jobb ser de möjligheten att förverkliga en livsdröm: segla jorden runt tillsammans med familjen. Efter många och långa förberedelser ger de sig av på båten Peggy Sue, mamma, pappa, Michael och hunden Stella. Men föräldrarnas livsdröm blir en mardröm när Michael en natt tillsammans med hunden Stella försvinner i vågorna. Michael sveps iväg och är säker på att han kommer att dö men han vaknar upp i dagsljus på en öde strand. Och Stella har också klarat sig. Men de har ingen chans att överleva utan varken vatten eller mat. Michael letar febrilt utan att få tag på vare sig det ena eller det andra. Men när den utsvultne och törstige Michael vaknar upp nästa morgon så finner han att någon har ställt fram vatten och mat till honom. Någon mer finns på ön men denna någon vill inte ge sig tillkänna till en början. Efter ett tag lär Michael dock känna sin hjälpare, japanen Kensuke har i många år överlevt på den öde ön och har lärt sig leva i ensamhet. Han vill inte tillbaka till civilisationen och förbjuder Michael att tillkalla hjälp. Michael börjar sakteligen vänja sig vid livet på ön, men han saknar sina vänner och sin familj och undrar om han någonsin kommer att få återse dem.

Kensukes rike av Michael Morpurgo känns som en klassisk äventyrshistoria som nog kan vara spännande för framförallt mellanstadiet. Den berör också vänskapen mellan Michael och den gamle Kensuke och hur denna utvecklas trots generationsskildnader och språkförbistringar. Tonen i berättelsen gör att historien känns "som på riktigt". Det är den vuxne Michael som är berättare och minns tillbaka på sin tid på ön. Just när jag läst ut boken tänkte jag att den var rätt bra, men nu när jag ska skriva om den så kan jag inte riktigt sätta fingret på vad jag gillade. Jag nöjer mig nog med att sätta ett medelbetyg på den helt enkelt.

Bron till Terabitia

Bron till Terabitia blev Katherine Patersons genombrottsbok och har fått emottaga en rad utmärkelser. Jag ska i ärlighetens namn säga att jag inte kände till den här boken särskilt väl. Jag uppmärksammade den mest av den anledningen att jag sett att den finns som film också. Så när jag nu såg att den stod i mitt bibliotek och var en hcg-bok (jag håller för fullt på att läsa in mig på hcg-böcker) så var det givet att jag skulle läsa den.

Jess bor på landsbygden i USA med sin familj. Han utmärker sig i familjen genom att vara enda sonen och har inte riktigt funnit sin givna plats hos kompisarna heller. Under hela sommaren har Jess tränat sig på att springa, hans mål är att han ska vara snabbast på löptävlingarna i klassen när skolan börjar. Men framförallt ska han springa snabbare än Wayne Patterson. Ett par dar innan skolan börjar flyttar en familj in i grannhuset. Det är ett par med en dotter i Jess ålder. Leslie som flickan heter, hamnar i Jess klass. Hon sticker genast ut från de andra, hon har ovårdade kläder, har ingen tv och hon är duktig på att skriva och blir genast frökens gullgris, något som inte ses med blida ögon. När Leslie dessutom slår inte bara Wayne utan även Jess, i en löptävling första dagen i skolan bestämmer han sig för att inte vara kompis med Leslie. Men de två ensamma barnen finner varandra och tillsammans skapar de ett fantasirike långt bort från vardagen, ett rike i vilket de är kung och drottning.

Bron till Terabitia handlar främst om ensamhet och en växande vänskap som kan hjälpa en genom svårigheter i livet. Berättelsen slutar sorgligare än vad jag var beredd på, visst står det på baksidestexten att en tragedi kommer att inträffa, men jag blev ändå lite tagen. Det här är en väldigt fin men sorglig historia och Jess växer och utvecklas väldigt mycket under berättelsens lopp. Jag gillade boken och vill gärna se filmatiseringen också.

onsdag 23 februari 2011

Nyckelbarnen

Jag hade inga förväntningar när jag började läsa Sara Kadefors Nyckelbarnen även om jag hört många lovord om den, men någonstans halvvägs in i boken insåg jag att verkligen gillar Nyckelbarnen. Och den känslan varade boken igenom.

Siri är ensambarn och har dessutom hårt arbetande föräldrar vars jobb medför en hel del utlandsresor varför nästan alltid antingen mamman eller pappan är bortrest. Siri får redan i 3:an en egen nyckel hem men eftersom hon inte gillar att vara ensam hemma så hänger hon ofta kvar på fritids till sista man. Men nu när 5:an ska börja så har fritids lagt ner pga ekonomiska besparingar och Siri har inte så mycket val annat än att sticka hem efter skolan och vänta på att någon av hennes föräldrar ska komma hem. Siri har aldrig riktigt varit så mycket för att leka och hänga med kompisar, men ensamheten hon känner av att vara själv hemma gör att hon börjar ta kontakt med Leo och Linn som går i samma klass och som dessutom bor i samma hus. Efter skolan hänger de ute på stan eller i parken istället för att gå hem. Alla tre känner sig orättvist behandlade hemma och mest av allt av fröken i skolan. Det går så långt att de försöker få fröken avskedad och det som börjar med rätt så harmlösa bus eskalerar snart till något som ligger utanför deras kontroll. Siri lider i tysthet av sina handlingar och hon börjar bli mer och mer rädd för Linn som inte tycks känna några gränser.

Sara Kadefors har skrivit en väl sammansatt berättelse om Siris första termin i 5:an. Nyckelbarnen handlar till stor del om ensamhet och vardagsliv men de många sidoberättelserna i Nyckelbarnen ger boken ett väldigt driv. Siris och kompisarnas aktioner mot vuxenvärlden gör läsningen väldigt spännande och fängslande och när Siri börjar misstänka att även hennes egna föräldrar döljer något för henne trappas spänningen upp.

Boken är klassad som en hcg-bok, men den är ingalunda barnslig och den är absolut läsvärd även för vuxna. Berättelsen är komplex och mycket välskriven och den bör nog sättas i händerna på 11-12-åring som gillar och är van vid att läsa.

tisdag 22 februari 2011

Lättläst

Jag har läst de tre första delarna i Drakherren av Josefine Ottesen, eller plöjt igenom kanske jag ska säga, för snabbt går det att läsa. Drakherren handlar om den föräldralösa Dian som växer upp hos ett äldre par i ett land som heter Terra. Staden Rai som Dian bor i styrs med järnhand av den ondskefulle Nagir men än värre är att det varje år måste offras en ung man till en drake. Om inte draken får sitt årliga offer sprutar han eld på Rai och landsbygden runt staden och då kan människorna inte leva eller odla marken längre. Dian har nu blivit så gammal att han riskerar att bli utvald som drakoffer och det är just det han blir. Men draken tappar Dian när han är på väg att föra bort honom och Dian lyckas komma undan. Men han hamnar genast i nya faror som han har svårigheter att klara sig undan.

Drakherren består av 11 böcker om vardera ca 40 illustrerade sidor. För en van läsare är det här ingen match, men böckerna riktar sig snarare åt de som inte är så förtjusta i att läsa. Läsovilliga killar i mellanstadieåldern är en klar målgrupp för dessa böcker. Drakherren är bilder, lite text och tunna böcker, fantasy och framförallt en spännande berättelse. Drakherrenböckerna är ett vinnande koncept för att locka läsovilliga att börja läsa. Jag har bara läst de tre första böckerna, men jag är helt klart sugen på att läsa resten av serien också för det är en spännande berättelse.

En annan lättläst bok är Anne Rooneys Flodvågen, utgiven av Hegas förlag. Hegas förlag ger enbart ut böcker som är bearbetade till lättlästa i olika nivåer. Flodvågen utspelar sig i England i en framtid då översvämningar har ödelagt stora delar av Europa. England har varit rätt förskonat från översvämningarna men vattnet stiger och England har tvingats ta emot mängder av klimatflyktingar från andra länder. För många tycker en del. Kevin träffar på Danny som visar sig vara en klimatflykting. Kevin hjälper Danny att gömma sig men det är svårt i ett hårt bevakat samhälle och det finns många som gärna anger flyktingarna till polisen.

Det låter som en spännande berättelse, men jag blev besviken. Jag vet mycket väl om att lättlästa böcker är väldigt avskalade men Flodvågen tyckte jag var alldeles för opersonlig och jag blev föga berörd av huvudpersonen Kevin. Dock gillar jag hur boken slutar, i ovisshet om vad som kommer att hända härnäst.

måndag 21 februari 2011

Sadako och de tusen papperstranorna

Sadako och de tusen papperstranorna av Eleanor Coerr är baserad på en sann historia. Författaren hörde talas om flickan Sadako när hon en tid bodde i Japan och skrev sen boken som kom ut i slutet av 1970-talet. Det är en sorglig berättelse men i ett format som yngre barn kan ta till sig.

12-åriga Sadako var bara 2 år när atombomben föll över Hiroshima. 200.000 av Hiroshimas invånare dog direkt, men många avled senare av sjukdomar till följd av strålningen. Leukemi kallades "Atombombssjukan" och denna drabbade Sadako. Enligt japansk mytologi symboliserar tranan ett långt och lyckligt liv och om Sadako kunde vika tusen papperstranor så skulle gudarna uppfylla hennes önskan att bli frisk. Men Sadako hann bara vika drygt 600 tranor innan hon dog. Hennes klasskamrater vek sen de återstående papperstranorna så att Sadako kunde begravas med sina tusen tranor. Tre år efter Sadakos bortgång avtäcktes en staty i Fredsparken i Hiroshima. Statyn föreställer Sadako med en trana av guld i sina händer och varje år på fredsdagen den 6 augusti placeras tusentals papperstranor nedanför statyn.

söndag 20 februari 2011

Tre apor

Jacob växer upp i Göteborg i en splittrad judisk församling. Bara ett halvår efter sin Bar Mitzva skiljer sig Jacobs föräldrar, mamma flyttar in med sin nye kille, pappa blir deprimerad och Jacobs mor- och farföräldrar vägrar prata med varandra.  Det judiska blandas med det typiskt svenska, den judiska intifadan ligger som ett orosmoln i bakgrunden samtidigt som man gläds åt stora svenska idrottshändelser. Allvar blandas med humor och ironi, när svenska folket till exempel inte ger ett endaste poäng till Israel i 1978 års schlagerfestival anser församlingen detta vara ett allvarligt hot mot de svensk-israeliska förbindelserna. Det är en rätt så tunn bok, ca 140 sidor med korta kapitel och ett underfundigt och välskrivet språk. En del hopp fram och tillbaka i tiden gjorde dock att jag till en början hade svårt att fastna.

Jag har svårt att bestämma vad jag ska ge Stephan Mendel-Enks Tre apor för omdöme. Jag var skeptisk långt in i min läsning, men så på nåt sätt var det som att polletten föll ner och de sista sidorna blev riktigt trevlig läsning. Jag tror att jag kommer att vilja läsa om Tre apor och det känns som att det finns mycket att diskutera kring boken. Därför ska det bli spännande att se hur diskussionerna går nästa söndag när det är dags för bokcirkel.

Bokrea

Eftersom min bokhylla dignar av böcker jag inte hunnit läsa än så har jag egentligen bokköpsförbud, men favoriter i årets bokrea kan man ju ha ändå:



lördag 19 februari 2011

Slumpens bok

Jag älskar titeln på den här boken, Slumpens bok av Åsa Lind. Hanna Demeter är en ovanligt lång 12-åring, men det är egentligen hennes minsta problem. Hon har en mamma som är galen, pengarna är slut och dessutom brinner skolan Hanna precis börjat i ner. Men Hanna har kommit över en mycket speciell bok som skrevs i en tid för länge längesen. Boken innehar en stor makt att förutse framtiden men det finns bara en person som kan läsa den på rätt sätt och den personen är Hanna. Hanna möter tack vare boken en rad omtänksamma människor, men det finns även personer som vill åt boken och Hanna för sin egen vinnings skull. Hanna och boken måste skyddas från att hamna i orätta händer.

Jag gillade inslagen av saga och de fina personbeskrivningarna, framförallt Hannas karaktär. Trots sitt utanförskap och sina problem med sina mamma är Hanna en väldigt självständig och stark person som inte låter sig utnyttjas eller luras av andra människor. Och visst är det synd om Hanna som har det kämpigt när boken börjar, men det blir aldrig någon riktigt dyster eller pessimistisk ton i boken trots det. Jag önskar dock att jag varit lite mer koncentrerad på boken under tiden jag läste. Jag tappade bort mig lite i slutet, läste utan att vara närvarande så att säga, och därför kan jag väl inte ge ett helt rättvisande betyg heller. Men klart godkänd och trevlig läsning.

onsdag 16 februari 2011

Semlan & Gordon

Jag fortsätter att beta av min lista med böcker som jag länge varit nyfiken på. Moni Nilssons Semlan och Gordon. Pappan med de stora skorna är en av de som legat på listan.  Det här var en frisk fläkt! Jag satt mest och småfnissade hela tiden medan jag läste. När jag inte skrattade högt då, för så rolig tyckte jag den var!

12-åriga Semlan är ett skilsmässobarn. Men hon är ett ganska lyckligt skilsmässobarn inser hon. Hennes pappa flyttar 220 steg bort, in i ett likadant radhus som de alltid bott i, fast spegelvänt. På så sätt är det nära hem till mamma och fortfarande nära hem till Gordon, Semlans bästis. Gordon är förvisso ett psyko, men som tur är så gillar Semlan psykos och tillsammans tränar de sig på tungkyssar. Vad annars har man en bästis till? Det som däremot är lite jobbigt är att Semlan misstänker att Gordon vill vara lite mer än bara bästis med Semlan. Men Semlan känner absolut inget pirr i magen när hon och Gordon tränar tungkyssar.

Boken om Semlan och Gordon är rolig och småtokig och får ändå med lite tyngd i berättelsen med pappan som blir deprimerad efter skilsmässan. Ytterligare två böcker har kommit ut om Semlan och Gordon och jag lurpassar nu på att de ska bli tillbakalämnade i mitt bibliotek.

Den utvalde

I Enahanda, en stad i en framtid, lever människorna ett kontrollerat liv. Ett äldreråd bestämmer vem som får bli makar, bilda familj och vem som ska arbeta med vad. Äldrerådet bestämmer också när och vem som ska "befirias" från sitt liv i Enahanda. Jonas bor med sina tilldelade föräldrar och sin tilldelade lillasyster och ska snart bli "tolva". Det är under det 12:e året som man får tilldelat sig det yrke man ska utbilda sig till. Jonas blir utvald till att bli den nye minnesbäraren, en uppgift han inte ens visste fanns. Minnesbäraren har en mycket viktig uppgift i samhället. Genom att bevara hela världens minnen åt folket skonas människorna från obehagliga känslor som är för tunga och svåra att hantera. Men det är inte bara de obehagliga minnena som minnesbevararen tar hand om. Även minnen som skänker varma kärleksfulla känslor, minnen av färger, djur, väderfenomen finns endast bevarat hos minnesbevararen. Den gamle minnesbäraren för över all världens minnen till Jonas. Ju fler minnen Jonas tar emot desto mer inser han vilket utslätat och förljuget liv människorna i Enahanda lever. Jonas vill bort från Enahanda, men han kan inte bara fly från samhället. Om han ger sig av kommer nämligen de minnen Jonas tagit emot släppas lös i samhället och med minnena följer känslorna. Och dessa känslor är något som folket i Enahanda inte kommer att kunna hantera och kaos kommer att följa.

Lois Lowrys Den utvalde är en välskriven dystopisk berättelse med ett väldigt driv i. Både läsaren och huvudpersonen Jonas svävar i ovisshet berättelsen igenom om vad som kommer att hända och slutet är väldigt öppet. Jag tyckte mig se vissa likheter med Westerfields Ful som jag läst tidigare. I Ful lever människorna också i ett av staten kontrollerat samhälle, allt för människornas bästa. Men skillnaden tycker jag är att Den utvalde känns mer hoppfull. I efterordet till den utgåva av boken som jag läste kan man läsa att Lowry utkommit med en parallell berättelse, Gathering blue och även en fortsättning till Den utvalde, Messenger som jag definitivt sätter upp på min Att-läsa-lista. Ingen av dessa är dock översatta än.

tisdag 15 februari 2011

sms från Soppero

13-åriga Agnes har i hemlighet börjat lära sig samiska, det språk hennes mamma talade när hon var liten. Men Agnes mamma har själv inte pratat samiska sen hon flyttade från hembyn och har nu nästan glömt sitt språk. En dag får Agnes ett sms av 14-årige Henrik, skrivet på samiska. De fortsätter att sms:a varandra och Agnes inser att hon är kär i Henrik. Det är med stora förväntningar som hon åker upp till Norrbottniska Soppero för att hälsa på släkten. Och för att träffa Henrik. Men det är inte bara därför som Agnes ser fram emot att hälsa på i Soppero, hon ska även få chansen att vara med när renarna kalvar och hon håller dessutom på att förbereda en stor överraskning till sin mormors födelsedagskalas. Men väl i Soppero möter Agnes motstånd. Hemma i Stockholm är hon Agnes, samen. Hon är stolt över sitt ursprung och känner sig samisk. Men i Soppero är hon stockholmaren Agnes. Agnes känner sig osäker. Vem och vad är hon egentligen?

Ann-Helén Laestadius Sms från Soppero är en träffsäker och romantisk berättelse om identitetsfrågor. Agnes känner att hennes identitet som same ifrågasätts var hon än befinner sig. Detta är nog något som de flesta med föräldrar från olika kulturer eller länder kan känna igen sig i. Vad tillhör man egentligen och vem har rätt att bestämma vem man är? Författaren skrev den här boken på bara en dryg månad efter att ha sett en annons om en utlyst tävling i att skriva en bok på ämnet "att vara ung same idag". Laestadius vann och nu tycks det även vara klart att Sms från Soppero kommer att bli film så småningom. Om det kan man läsa mer om här.

måndag 14 februari 2011

Mina favoritkärleksböcker

Jag är inte överförtjust i romantiskt dravel (framförallt när det gäller filmer, romantiska komedier väljer helt klart bort!) men det finns några böcker som står ut och som vunnit mitt hjärta. Mina absoluta favoritkärleksböcker (så här på alla hjärtans dag) är:



Gunnar Ardelius, Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket. En bok jag kan läsa om och om igen.
Björn Sortland, Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn. Ännu en prosapoesiroman som vunnit mitt hjärta.
Audrey Niffenegger, Tidsresenärens hustru. Var några år sen jag läste den men jag minns den som väldigt vacker.

söndag 13 februari 2011

Love, love, love

Alla hjärtans dag nalkas och vad passar inte bättre än att då läsa lite fina kärleksböcker...

Amor anfaller av Mårten Melin är en lättsam och rolig berättelse om kärlek i unga år. Artur har blivit träffad av Amors pilar och är störtkär i Tammie. Det är ljuvligt och underbart att vara kär, men det är inte heller helt problemfritt. För det första så är Tammie inte kär i Artur. Dessutom så går Artur i 5:an medan Tammie bara går i 3:an. Pinsamt! Och inte nog med det! Tammie är dessutom bästis med  Arturs lillsyrra Ronja. Som om inte detta skulle räcka med bekymmer så är Arturs bästis Adam kär i Nellie. Men Nellie är kär i Artur. Vilken soppa! Men trevlig läsning är det och många vändor blir det innan Amor äntligen lyckas pricka rätt med sina pilar.


En liten chock av bokhoran Johanna Lindbäck vänder sig till lite äldre läsare. Gustav går sista året på gymnasiet. När han började gymnasiet var det tre saker han hoppades på: En flickvän (eller åtminstone en tillfällig tjej att ha sex med),  nya kompisar och en ny personlighet. Snart är gymnasiet slut och det är inte mycket av Gustavs förhoppningar som slagit in. Men så ingår han och Elin i hans klass en pakt. De ska göra något som lyfter upp dem ur tristessen och vardagsglåmigheten; en liten chock. Gustav som kärat ner sig i deras unga och snygga engelskavikarie bestämmer sig för att ge järnet och bekänna sina känslor för henne. Vad Elin tänker göra har han ingen aning om men nog blir det en liten chock. Inte bara för Gustav.

Även det här är en varm och rolig bok, man får verkligen feel good-känsla när man läser den, även om Gustavs liv inte är en dans på rosor. Förutom den vanliga vardagstristessen, tonårsångesten och saknaden efter sin bortgångna mamma så har Gustav en ansträngd relation till sin pappa. Till viss del var berättelsen lite förutsägbar, men berättelsens många tvistar tog udden av förutsägbarheten och man slutar läsa boken med ett leende på läpparna. Jag läser gärna mer av Johanna Lindbäck!

torsdag 10 februari 2011

Jag läser hcg

Annalena Hedmans Min första världssensation var jag sugen på redan förra våren. Det var omslaget som gjorde mig nyfiken. Jag tycker det är snyggt, inbjudande och klatschigt. Jag blir sugen bara jag tittar på boken, lite som en skål med godis.

Abbe är på kryssning med sin mamma som vunnit pengar på skraplotter. Abbe tycker det är lagom långtråkigt och lånar sin mammas mobil för att spela in sin berättelse om vad som hände förra sommaren och som slutade i en världssensation. Det började med en rätt tråkig sommar i Istermyrträsk, en liten håla i norrland. Regnet bara vräker ner och Abbe och hennes kompisar Antón och Nadja har urtråkigt! Men så kommer de på att de ska försöka slå världsrekord och hamna i Guinness Rekordbok. De försöker äta mums-mums på rekordtid, stoppa rekordmånga tändstickor i näsan och engagerar till slut hela byn i sina försöka att hamna i Guinness Rekordbok.

Det här är en smårolig rapp berättelse om Abbe och hennes kompisar och vad de är med om under en sommar. Jag hade nog älskat den här boken om jag fått läsa den när jag gick på mellanstadiet eller ännu tidigare. Den har en humor som känns väldigt träffsäker för barn i mellanåldern.

En bok med lite mer tyngd i eller som inbjuder till lite mer eftertanke, är Moni Nilsson-Brännströms Klassresan. Klass 6B ska splittras när 7:an börjar till hösten men innan 6:an slutar så ska hela klassen iväg på klassresa. De ska bara vara iväg tre dagar men mycket kan hända på tre dagar. Man kan bli kär, få sin första kyss, få en bästa vän, göra bort sig, bli ledsen eller bli oerhört glad. Genom personporträtt av klassens deltagare i varsitt kapitel får man lära känna klass 6B och få berättelsen om vad som hände de intensiva dagarna i början av sommaren. Allt knyts ihop av Malin som hittat sin gamla dagbok vid 18 års ålder och nu läser om klassresan och hennes klasskamrater. Det är en brokig skara personer man lär känna i boken, många har det trassligt på olika vis; hemma, med kompisar eller i skolan. Alla befinner sig i gränslandet mellan barn och ungdom, då, när så mycket händer i livet med tjejer, killar, kompisar och kärlek.

Språket är rättframt och känns väldigt äkta sett från en 12-13-årings perspektiv. Man känner igen sig i hur jobbigt och fantastiskt mycket kunde vara när man gick i 6:an. All osäkerhet. Att vara kär, inte veta vad kompisarna tycker, att inte verka barnslig. Epilogen då Malin tänker tillbaka på sommaren är mycket tänkvärd. Gillade!

tisdag 8 februari 2011

Jinx

Har alldeles precis läst ut Jinx av Margaret Wild. Mitt första utlåtande lyder: fantastiskt fin.

Jen bor med sin mamma och sin lillasyster Grace som har Downs syndrom. Deras pappa lämnade familjen när Grace föddes. Jen älskar sin pappa samtidigt som hon föraktar honom för att han övergav dem och kallar honom därför för Råttan. Jens liv kretsar kring kärleken till familjen och till sina vänner. Och framförallt kärleken till Charlie. Men när Charlie dör blir sorgen outhärdlig. Knappt har hon hämtat sig från sorgen när ännu en kär person går bort. Jen blir Jinx, olycksfågeln, och går från att vara en välartad tonåring till en tjej som bedövar sig med sprit och droger.

Kärlek, sorg och relationer är nyckelord i den här utvecklingsromanen. Den handlar framförallt om Jen och hennes relationer till vännerna, familjen, pojkvänner. Men man får även inblickar i de andra karaktärernas liv och tankar och dessa hjälper till med att ge en djupare bild av Jen. Jag har varit väldigt förtjust i formatet prosapoesi ända sen första gången jag läste Ardelius, Jag behöver dig mer än jag älskar dig... Det finns så mycket mellan raderna. Och ändå är det väldigt lättillgängligt. Jinx gillar jag. Fantastiskt fin som sagt.

Vilsenpojken och Fågelflickan

Katarina Kieri och Per Nilsson har båda skrivit en rad ungdomsböcker var för sig. I I det här trädet samsas de om att skriva två parallellberättelser som liksom snuddar vid eller nosar lite på varandra men som aldrig flätas samman. Men likheterna mellan de båda huvudpersonerna Siri och Jakob är många. Båda två har frånvarande föräldrar och många relationsproblem och konflikter finns i både Siris respektive Jakobs familjs historia. Men det egentliga problemet ligger i att ingen riktigt pratar om svagheterna eller problemen i respektives familj. Istället lämnas både Siri och Jakob till mycket grubblerier. De är båda två rätt så ensamma och har det inte heller speciellt lätt med kompisrelationerna.

Det här är en bok som är rätt bra men det är ingen bok som riktigt lämnar något ordentligt avtryck hos mig. Troligtvis så är detta en bok som vinner på en omläsning för att man ska lägga märke till alla smådetaljer och symbolik som finns insprängt i berättelserna (fåglar är ett återkommande inslag). Och det finns väldigt mycket att diskutera om boken märkte vi i den bokcirkel jag är med i. Det är absolut en angenäm läsning och jag gillade att Siris och Jakobs historia aldrig helt och hållet flätades samman. Så en omläsning kommer det nog att bli. I sinom tid...

måndag 7 februari 2011

En förhållanderoman

Gun-Britt Sundströms Maken, från 1970-talet handlar om Martina och Gustav och deras förhållande. Boken beskriver ett förhållandes olika faser och maktbalansen paret emellan. Hur ser ett idealt förhållande ut? Kan man leva med en och samma person resten av livet? Och räcker det inte bara att man älskar varandra, måste man ha liknande ideal och uppfattningar för att förhållandet ska fungera? Boken utspelar sig i Stockholm under 1960-1970-talet. Under den här tiden diskuterades kärnfamiljens vara väldigt mycket och Maken speglar samhällsdebatten från den här tiden. Martina vill gärna vara självständig men märker att det är svårt att inte vara i par eller ha en "make" när alla hon känner väljer att bilda par eller familj.

Jag är lite kluven till den här romanen, en klassiker kallad. Å ena sidan är den väldigt träffande i sin beskrivning av ett förhållande. Igenkänningsfaktorn är hög och man kan sympatisera både med Martina och med Gustav. Å andra sidan tröttnar jag i längden på huvudpersonen Martinas velande och ältande och jag kan tycka att hon är oerhört osympatisk och till och med elak gentemot Gustav som hon ändå påstår är sitt livs kärlek. Kan hända hade jag gillat Maken bättre om jag läst den under en längre period, alltså läst ett kapitel då och då, istället för att som nu plöja igenom den under en vecka. Inte säkert, men kanske. Nu får den ett godkänt men inget överväldigande betyg av mig.

torsdag 3 februari 2011

Film II

Läste idag på Flaskposten att en av mina absoluta favoritböcker ska bli film: Gunnar Ardelius oerhört vackra och finstämda Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket. Jag blir lite nervös av detta beskedet. Det kan inte vara en lätt bok att göra film av och jag är så himla rädd för att jag ska bli besviken så jag vet inte ens om jag kommer att våga se den.

onsdag 2 februari 2011

En till ängel

Bali Rais The Angel collector får endast ett ljummet betyg av mig. Jag har gått och kikat och tummat på den ett tag men nu när jag väl läste den blev jag besviken. Det är möjligt att jag läste den vid fel tillfälle, jag kände mig okoncentrerad och blev liksom aldrig fast i berättelsen. Istället kände jag mig bara tvungen att läsa färdig den eftersom jag trots allt ville veta hur den slutade.

Hur som helst: Jits bästa kompis, och även föremål för kärlek, Sophie har varit försvunnen i ett antal månader och senast hon sågs var på en festival. Jit tycker att polisen borde ha hittat henne vid det här laget, ingen vet om Sophie ens lever men Jit bestämmer sig för att själv undersöka Sophies försvinnande. Till sin hjälp har han kompisen Jenna och Sophies pappa som hjälper honom ekonomiskt i letandet. Jit upptäcker att Sophies fall har likheter med andra flickors försvinnande och hans sökande leder honom till en mystisk och främlingsfientlig New Age-sekt. Parallellt med Jits sökande får man följa den förmodade mördarens aktiviteter och han står beredd att utföra ännu ett mord. Jit är honom på spåren, men ska han hinna i tid?

Lite förutsägbart slut, men berättelsen håller ett högt tempo och den är egentligen spännande bara det att jag inte riktigt tog den till mig.

tisdag 1 februari 2011

Ängelns lek

Precis som i Vindens skugga är böcker centralt i Ängelns lek. Nu var det flera år sedan jag läste Vindens skugga men jag minns att fascinerades av det drömlika och de lite mystiska miljöer och karaktärer som målades upp i Vindens skugga. Jag har länge velat läsa Ängelns lek men den har fått vänta fram till nu. Så jag hade ju så klart en del förväntningar när jag gav mig i kast med den.

Handlingen utspelar sig i Barcelona, tidigt 1900-tal. David Martín hoppas att en dag kunna försörja sig på att skriva böcker och han är så nära att slå igenom men kontraktet han skrivit med förläggarna visar sig vara ett rent slavkontrakt och istället för kvalitetsromaner tvingas David skriva dussinromaner på löpande band för att uppfylla sin del av kontraktet. Under samma tid plågas David av sjukdom och hans stora kärlek Cristina går med på att gifta sig med Davids vän och beskyddare. David bryter med dem båda och hänger sig istället åt skrivandet. Han har nämligen fått ett erbjudande som han inte kan tacka nej till av en mystisk man, den påstådda förläggaren señor Corelli. Erbjudandet går ut på att David ska skriva en bok åt Corelli, en bok som världen aldrig tidigare har skådat och i utbyte får David bl.a. en enorm stor summa pengar. Men David blir i och med avtalet indragen i en härva av mord, svek och en rad sammansvärjningar. Vem är den här señor Corelli egentligen? Är han det självaste Djävulen som han har slutit avtal med? Eller är det rent av en ängel?

För mig som mest läser ungdomsböcker blev det här verkligen något att bita i. Det var ett tag sen jag som jag läste en bok av det här omfånget och med så många sidospår att hålla reda på. Men det var en njutning att läsa och jag tror att den här boken nog skulle vinna ännu mer på att läsas om. Min första tanke då jag slog igen boken var att jag skulle vilja läsa om den. Men den får ligga och vila lite för jag känner mig riktigt sugen nu på att läsa om Vindens skugga först.