Jinx

Har alldeles precis läst ut Jinx av Margaret Wild. Mitt första utlåtande lyder: fantastiskt fin.

Jen bor med sin mamma och sin lillasyster Grace som har Downs syndrom. Deras pappa lämnade familjen när Grace föddes. Jen älskar sin pappa samtidigt som hon föraktar honom för att han övergav dem och kallar honom därför för Råttan. Jens liv kretsar kring kärleken till familjen och till sina vänner. Och framförallt kärleken till Charlie. Men när Charlie dör blir sorgen outhärdlig. Knappt har hon hämtat sig från sorgen när ännu en kär person går bort. Jen blir Jinx, olycksfågeln, och går från att vara en välartad tonåring till en tjej som bedövar sig med sprit och droger.

Kärlek, sorg och relationer är nyckelord i den här utvecklingsromanen. Den handlar framförallt om Jen och hennes relationer till vännerna, familjen, pojkvänner. Men man får även inblickar i de andra karaktärernas liv och tankar och dessa hjälper till med att ge en djupare bild av Jen. Jag har varit väldigt förtjust i formatet prosapoesi ända sen första gången jag läste Ardelius, Jag behöver dig mer än jag älskar dig... Det finns så mycket mellan raderna. Och ändå är det väldigt lättillgängligt. Jinx gillar jag. Fantastiskt fin som sagt.