onsdag 31 maj 2017

Den mörkaste delen av skogen

Länk till bokus och adlibris
I en glänta i skogen intill Fairfold finns en kista av glas. I kistan vilar en älvprins med horn, förtrollande vacker. Prinsen själv är förtrollad och sover i glaskistan som är tillverkad av tårar som gör den okrossbar. Älvprinsen har vilat där i generationer och Fairfolds ungdomar brukar komma till gläntan, festa runt kistan och till och med dansa på den. Mer än en har försökt krossa glaset och mer än en har viskat sina hemligheter till den sovande prinsen.

Invånarna i Fairfold vet att akta sig för älvorna, trollen, skogsrån och allt annat som lever i skogarna. De sätter ut mjölk om kvällarna för att blidka älvorna, de vet att vara artig om eller när de möter en varelse, de vet att skydda sig när det är fullmåne genom att sätta på sig strumporna ut och in och stoppa järn i fickorna. Turister flockas årligen till skogarna för att uppleva de sagolika varelserna och de är ofta inte lika försiktiga. Varje år dödas minst en turist i skogarna och fler försvinner spårlöst.

Ben och Hazel är syskon och de är uppvuxna i Fairfold och vet allt om att akta sig i skogarna. De tycker inte att det är konstigt att Bens bästa kompis, Jack, är en bortbyting, att varenda förskoleunge varje år tillverkar amuletter av rönnbär som skydd mot älvorna eller att magiska ramsor faktiskt kan vara på riktigt. Både Hazel och hennes bror Ben är förälskade i den vackre prinsen och båda två drömmer om att en dag få vara den som väcker honom. Men alla som bor i Fairfold vet att man ska akta sig för att uttala sina önskningar högt. Och man ska definitivt akta sig för att göra överenskommelser med älvorna.

En dag är kistan krossad och prinsen är borta. Vem har krossat kistan? Och var är prinsen?

Vilken njutning det var att läsa Holly Blacks Den mörkaste delen av skogen! Den är vacker som en saga, lika ond som förförande. Det är lika mycket delar fantasy som gammaldags saga och lättsmälta high school-miljöer med de "vanliga" tonårsbekymren kärlek, familj och vänskap. Jag gillar det sagoaktiga, skogsvarelserna som lever sida vid sida med människorna, detaljerna med älvskydd, historien med bortbytingen Jack, Hazel som vill vara en riddare och Ben som slutat sjunga. Det är mycket med Den mörkaste delen av skogen jag gillade och jag summerar helt enkelt med att säga att jag tyckte mycket om den här boken.

torsdag 25 maj 2017

Maximus ring

Länk till adlibris och bokus
Maximus ring av Patrik Bergström är första delen i serien Legenden om örnfolket, en fantasyserie för lågstadiet. Remus tillhör örnfolket, ett folk som ser ut precis som människor, bara det att de är en knappt tvärhand höga. Örnfolket lever uppe i bergen på en ö som heter Argonia och som är delad i två riken. Örnfolket kan kommunicera med örnar och Remus bästa vän är också en örn som heter Aquila. Nere i dalen, i Flodhem, lever vanliga människor och dessa skyr Remus. Människorna jagar nämligen örnar och Remus anklagar också människorna för hans föräldrars död.

Men när vulkanen på ön vaknar hotas inte bara örnfolket, utan även människorna befinner sig i stor fara. Det enda som kan stoppa vulkanen från att få ett utbrott är en ring som tillhörde den mäktige trollkarlen Maximus och Remus får veta att han är den enda som skulle kunna finna ringen och med ringens hjälp stilla vulkanen som hotar att utplåna allt.

Tillsammans med örnen Aquila ger sig Remus av på jakt efter Maximus ring som finns gömd bland människorna. Det första som händer är att Remus och Aquila blir nedskjutna och Remus tvingas förlita sig på hjälpen från en människa.

Maximus ring bjuds läsaren in till en, vad som känns som, en rätt så omfattande fantasyvärld. Texten och meningarna i boken är i och för sig lättlästa, men här är många svåra namn att hålla reda på och det känns som att här finns en hel del bakgrundsinfo som man måste ha koll på och hålla i huvudet när man läser. Det här är inte riktigt min typ av bok, men jag kan tänka mig att Legenden om örnfolket kan funka som inkörsport för blivande fantasyälskare.

onsdag 24 maj 2017

Sommarlovet

Länk till bokus och adlibris
Sommarlovet har börjat! Magister Sakarias har meddelat att han inte vill se sina elever på två månader. Men vad ska Mattis, Jakob och Egon göra nu då? När magistern är borta så finns det ingen som kan berätta spännande historier för dem. Det är magister Sakarias systers fel alltihop, för det är henne magistern ska till. Systern är säkert en sur gammal tant, tänker Jakob och Mattis, och så ritar den en sur gammal tant på muren.

Svineri att klottra så på muren, tycker två tanter som råkar gå förbi lite senare. Pojkarna hör tanterna, och de vill så klart inte hamna i trubbel för att ha klottrat så de instämmer i tanternas klagomål. Tanterna tycker då istället att pojkarna är så trevliga och söta och vips har de tre kompisarna tjänat ihop till sin första glass. Några höns och bildäck senare har killarna fått ihop till ytterligare glasspengar. Vem hade kunnat ana att man kunde tjäna pengar på en massa bus!

Sommarlovet av Ole Lund Kirkegaard är en skön och rolig sommarbok som nu getts ut för första gången på svenska. Och precis som Kirkegaards andra historier är den helt utan moralkakor. De fyra kapitlen spänner över drygt 40 sidor och är en lagom lång och lättläst bok för barn i lågstadieåldern.

söndag 21 maj 2017

Bennys hemliga rapporter

Länk till adlibris och bokus
Sommarlovet har precis börjat och Benny och hans kompisar Valentina, Leo och Alice har redan lagt upp en plan om hur lovets lata dagar ska tillbringas i Alice källare och spela tv-spel. Det kommer att bli det bästa sommarlovet någonsin! Men en vattenläcka hemma hos Valentina riskerar istället att göra den här sommaren till den värsta någonsin. Valentinas föräldrar behöver 500 000 för att kunna fixa läckan och göra huset beboeligt igen, men det här är pengar som Valentinas föräldrar absolut inte har och de kan inte komma på någon annan lösning än att flytta. Och då snackar vi alltså inte att flytta till ett nytt hus, utan planen är att flytta tillbaka till Bosnien och bo hos Valentinas mormor.

Valentina vill inte flytta. Alice och Leo vill inte att Valentina ska flytta och Benny, som är hemligt kär i Valentina, vill absolut inte att hon ska flytta. De måste alltså på nåt vis få ihop den där halva millen så att Valentina och hennes familj ska kunna bo kvar.

Men hur får man ihop en halv miljon på ett sommarlov? Bara att försöka begripa exakt hur mycket en halv miljon egentligen är är ett tillräckligt stort problem att försöka lista ut, så hur kan ett gäng elvaåringar skramla ihop en sån summa? Det gäller att utarbeta en plan: en affärsidé. Gänget sliter och jobbar häcken av sig med att hjälpa pizzerian med hemleveranser, stajla trädgårdar, hyra ut en pensionär och efter en vecka har de skramlat ihop ynka 500 spänn. Det duger inte! De måste tänka större. Mycket större!

Bennys hemliga rapporter vann Barnens romanpris i fjol (eller Barnradions bokpris som det numera heter) med motiveringen: "Det är en känslomässigt stark och ovanligt spännande dagboksroman om vänskap och kärlek och samtidigt något så ovanligt som en humorbok som passar alla." Känslomässigt stark kanske jag inte skriver under på, men humor: jajemän! Det är ett fartfyllt sommaräventyr som bjuder på en härlig feelgood-känsla.

Lägret

Länk till adlibris eller bokus
Hannahs bästa kompis Emil ska åka på konfirmationsläger under sommaren, det känns inte alls likt Emil och Hannah som är orolig för att hon börjat glida bort från sin bästa kompis bestämmer sig för att också åka. Lägret har musikinriktning och det är egentligen musiken som lockar mer än själva konfirmationen. Hannah är varken döpt eller troende och diskussionerna om Gud och Jesus känns väldigt främmande för henne. Men det jobbigaste är att Emil uppträder som om han inte vill ha med Hannah att göra. Hannah känner sig helt fel på lägret, men de andra lägerdeltagarna verkar acceptera henne och vill få med henne i gemenskapen, en gemenskap som Hannah upptäcker att hon faktiskt gärna vill var med i.

Hannah är dock inte den enda som känner sig utanför på lägret. Jonathan gillar att ifrågasätta, det ligger ett mörker över honom och han gillar att teckna demoner och djävlar i sitt block.
En natt vaknar Hannah upp ute i skogen som omger stiftsgården, hon har gått i sömnen och skogen är förbjudet område efter att mörkret lagt sig eftersom det hände något hemskt här för ett antal år sen. Men Hannah är inte ensam i skogen. Hon upptäcker en snyftande och vettskrämd Jonathan och när hon försöker hålla om och trösta honom upptäcker hon att han är helt genomdränkt av blod. Men blodet är inte hans.

Nästa dag har Jonathan åkt hem. Man säger att han har blivit sjuk. Hannah vet inte om hon ska våga berätta för någon av de andra om Jonathan och om blodet. Hände det ens på riktigt? Hannah vet inte vad hon ska tro, men det mest oroväckande är att hon fortsätter att gå i sömnen och vaknar upp i skogen mer än en gång. Ligger det nån sanning i de spökhistorier som berättats på lägret om den unga kvinnan som blev besatt av djävulen och mördade sina vänner på stiftelsegården?

Lena Ollmarks Lägret är en bok som tar upp funderingar kring tro mycket mer än vad jag räknat med och de läskiga inslagen är inte alls så påtagliga som jag tänkt mig. Lägret blir därför mindre av en rysare och mer av en bok om identitetssökande och tro och jag känner mig tyvärr inte helt tillfreds efter att ha läst ut boken. Den saknar något. Och det som ska vara läskigt får en allt för konstlad förklaring i slutändan. Skildringen av hur Hannah hittar sig själv känns däremot genuin och den gillar jag.

lördag 20 maj 2017

Droppstensgrottans hemlighet

länk till adlibris eller bokus
Droppstensgrottans hemlighet är andra boken i serien om Klarabelladeckarna av Åsa Öhnell. Det är sommarlov och Klaras familj ska till Kreta en vecka. Men när det kommer fram visar det sig att researrangören har gjort nåt fel och de får inte rum på det hotell som de bokat. Som kompensation får familjen istället rum på ett mycket finare hotell. Det spelar i och för sig inte ett dugg roll för Klara eftersom storasyster Malin ändå inte vill bada utan bara spana på den snygge bartendern vid poolen. Skittråkigt! Så det är först när plötsligt bästa kompisen Bella dyker upp på hotellet med sina föräldrar som semestern ser ut att kunna bli lyckad.

På hotellet bor även en dokusåpakändis, Trixi Silva, en rätt så dryg och uppmärksamhetstörstande person, som under vistelsen får ännu mer uppmärksamhet när det visar sig att någon har stulit hennes smycken. Klara och Bella blir ofrivilligt indragna i fallet och börjar på egen hand luska och undersöka vem som kan ha stulit alla värdefulla smycken. Det osar sannerligen katt nånstans, men är ledtrådarna verkligen vad de ser ut att vara?

Detta är tredje boken om Klara och Bella som jag läser och det jag gillar med Klarabelladeckarna är att de är lättlästa och dessutom funkar väldigt bra för målgruppen utan att det blir vare sig för snällt eller mesigt. Det är klassiska deckarmysterium som presenteras i böckerna och spänningen är hög även i Droppstensgrottans hemlighet, framför allt mot slutet.

torsdag 18 maj 2017

Spöknät

Länk till adlibris och bokus
Det är sommarlov, ett rätt så stilla och händelselöst sommarlov. Tino är ensam kvar i villakvarteret sedan bästa kompisen Benji flyttat och Tino försöker istället att muntra upp och ta hand om sin mamma, få vardagen att fungera. Tinos mamma har varit deprimerad ända sedan Tinos pappa lämnade familjen för en ny kvinna. Det är nog ett år sen nu pappa lämnade dem, men mamma verkar på nåt vis än mer nere än någonsin. Det är knappt att hon orkar upp ur sängen ens och Tino försöker låta henne vara, låta henne vila.

Men en dag när Tino ska gå för att väcka sin mamma så är hon spårlöst försvunnen. Bara så där. Ingen lapp, inget meddelande. Tino ringer så klart polisen, men de kan inte göra så mycket, har inte heller några spår att gå på.

Samtidigt med att Tinos mamma försvinner dyker en blek, mörkhårig tjej upp i kvarteret. Hon beter sig minst sagt annorlunda, pratar gammalmodigt och klär sig på samma vis. Hon presenterar sig som Akki och Tino är övertygad om att hon är nån sorts lajvare som inte riktigt kan gå ur sin roll. Till en början tror Tino att det är Akki som har flyttat in i huset där Benji bodde, men när han knackar på nästa dag så är det någon helt annan som har flyttat in där. Men Akki fortsätter att dyka upp när Tino minst anar det. Det är något obehagligt och väldigt annorlunda med henne och Tino vet inte riktigt vad han ska tro när hon berättar att hon vet var hans mamma tagit vägen. Akki erbjuder sig att hjälpa Tino, men går det att lita på Akkis hjälp?

Petrus Dahlins sommarrysare, Spöknät, från förra året är en riktig otäck och originell skräckis. Historien börjar snällt och beskedligt för att mot slutet bli allt otäckare. Mina tankar under läsningen gick till både Ajvide Lindqvists och några av Neil Gaimans läskigare böcker. Och det är ett från mig bra betyg!

Det lilla huset i den stora skogen

Länk till adlibris och bokus
Ibland blir man sugen på att återuppleva och läsa om någon av ens barndoms favoritböcker. Men ibland är det så att man helt enkelt borde låta bli att ge efter för det infallet. Laura Ingalls Wilders serie om Lilla huset på prärien har ju de senaste åren kommit ut i nyutgivning på Rabén&Sjögren med nya fina bokomslag och jag har länge känt mig manad att läsa om böckerna som jag ju läste som barn. Nu har jag läst om (ok, det blev en del skummande) första boken, Det lilla huset i stora skogen och kan inte låta bli att känna mig snuvad på nåt vis. Var det det här jag tyckte var bra som barn? Det händer ju nästan ingenting mer än att man tillreder en himla massa mat och beskriver hur man tar tillvara allt som naturen och lantbruket kan erbjuda (ett hipsterbarns drömbok!). Och sen tar pappa Charles fram sin fiol varje kväll i slutet av varje kapitel och spelar och sjunger en liten trudelutt.

I och för sig så var jag som barn väldigt nyfiken och intresserad (och är fortfarande) av hur det var förr i tiden, och Lilla huset på prärien-böckerna är ju en romantiserad förr-i-tiden-idyll, på samma vis som många av Astrid Lindgrens böcker och berättelser, så visst kan jag köpa att jag gillade det här. Men som vuxen tänker jag mest på vilken mossig och konventionell bild böckerna förmedlar där barn som är stygga får smaka på riset, flickor ska vara osjälviska och det är bara de ljushåriga små flickorna som räknas som söta. (jag ryser nästan!) Och mamma och pappa är bäst och har alltid rätt.

En annan ska jag tänker på är att tempot är ett helt annat än många av dagens barnböcker. Saker och ting berättas och beskrivs med omsorg och tempot är därefter väldigt långsamt. Men de barn som, liksom jag var, är intresserad av hur det var förr i tiden och som kanske gillar berättelser som är lite lugnare i sitt tempo och har det här mysiga och romantiserande draget kan säkerligen fortfarande uppskatta en bok som denna. Och som högläsning kan den nog göra sig ännu bättre.

Nåja, lärdomen blir att en del barnböcker helt enkelt inte bör läsas om i vuxen ålder.

tisdag 16 maj 2017

Skarven

Länk till adlibris och bokus
Sländön är en liten ö ute i Stockholms skärgård och hit ut kommer Luddes och Johannas familjer varje sommar. Ludde och Johanna lärde känna varandra först för tre år sen, men Ludde är nog det närmsta en bästa kompis Johanna har och den här sommaren har Johanna tänkt att hon ska våga berätta för Ludde om sin hemlighet.

Ludde är en sån som älskar mysterier! Hans största idol är Sherlock Holmes och när han av Johanna får höra om den mystiska mannen som Johanna såg ute på Skarvön, en karg liten ö utanför Sländö där det bara finns döda träd och där bara skarvar bor, blir han eld och lågor. Det här måste undersökas!

Olivia, som är ny på ön, får följa med Johanna och Ludde när de lånar en båt för att åka ut till Skarvön. Ludde är säker på att det rör sig om en smugglare som gömmer smuggelgods, men det visar sig vara bra mycket tråkigare än så. Skarvmannen, som de kallar den mystiske mannen, är biolog och är på ön för att samla in avföringsprover från skarvarna och han blir riktigt irriterad över att bli störd i sitt arbete och framför allt blir han sur för att någon som inte har på ön att göra kommer och stör skarvarna. För att bli av med dem berättar skarvmannen om ett riktigt mysterium som skedde på Sländön för några år sen istället. För fem år sedan föll en kinesisk gäststuderande biolog från en klippa på Sländön och drunknade. Händelsen har hela tiden utretts som en olycka. Men var det verkligen det? Ludde, Johanna och Olivia börjar nysta i fallet och det som först börjar som en lek blir snart till blodigt allvar.

Skarven är en spännande sommardeckare vars mysterium egentligen är underordnad de tre huvudpersonernas egna berättelser. Bland de tre finns hemligheter som vill komma ut och svåra erfarenheter som behöver luftas och bearbetas och det är ganska så stora frågor och problem som Sara Lövestam lyfter. Olivia lever i skuggan av sin döda storasyster som dog i en olycka och som har gjort hennes föräldrar överbeskyddande. Johanna kallas för Johan av alla och hennes egen pappa tycker att hon borde bete sig mer som en kille och mindre som en fjolla. Och så Ludde, vars problem kanske inte är så stora i sammanhanget, men som ändå ser saker och ting lite fyrkantigt och har svårt att alltid förstå andra människor runt omkring sig. De tre huvudpersonerna skildras med stor respekt och deras utveckling och vänskap är det jag kommer att minnas bäst från den här boken.

måndag 15 maj 2017

Experimentet

Som tvillingar är Amund och Amanda mer lika varandra till utseendet än till sättet. Amund är ganska stillsam och rätt så blyg av sig medan Amanda är den lite mer tuffare av dem. Och speciellt nu är de mer lika än på länge eftersom en målningsolycka i början av sommaren gjorde så att Amanda fick en massa färg i sitt hår som inte gick att få bort och hon därför fick klippa sig korthårig. Hon har till och med kortare hår än Amund nu och om man inte kände Amund och Amanda så skulle man nästan kunna tro att tvillingarna var bröder och inte bror och syster.

Amund och Amanda ska tillbringa en sommarvecka hos farmor och farfar och på tåget dit får Amund en idé. Tänk om de skulle skoja med farmor och farfar för att se om de känner igen sina barnbarn. Så Amund och Amanda bestämmer helt enkelt att de ska byta kläder och roller med varandra som ett litet experiment. Både farmor och farfar går på det och märker ingenting. Planen är så klart att avslöja allting innan de går och lägger sig på kvällen. Men innan de hunnit göra det så dras experimentet ett snäpp längre. I grannhuset hälsar nämligen Silje och Stefan på sin moster. Silje och Stefan är lika gamla som Amanda och Amund och de knackar på och vill gärna att de ska ses nästa dag. Men eftersom Amanda fortfarande har Amunds kläder på sig och vise versa så tror nu också Silje och Stefan att Amanda är Amund och att Amund är Amanda. Amund och Amanda bestämmer att de ska låta bli att avslöja experimentet en dag till, bara för att se om det går att lura även Silje och Stefan vem som är tjej och vem som är kille. Men ju mer de väntar desto svårare blir det att avslöja vem av dem som är vem. Och snart har det gått för lång tid för att alls kunna avslöja experimentet.

Harald Nortuns Experimentet är en smårolig berättelse som ställer det här med könsroller på sin spets och kan på mellanstadiet utgöra ett bra underlag till diskussioner om könsroller. Jag faller dock inte helt och hållet för berättelsen utan tycker dels att det är synd att Silje och Stefan framstår som ärkestereotyper för tjej vs kille och dessutom blir det ganska fånigt att tvillingarna inte avslöjar hur det ligger till, speciellt eftersom Amund gärna vill berätta sanningen. Men boken är som sagt småunderhållande med lite sommarfeeling och funkar som förströelse för stunden.

onsdag 10 maj 2017

Vad hatet gör kan ingen fatta


Marie-Chantal Longs Vad hatet gör kan ingen fatta från 2010 är en tät psykologisk thriller som jag fortfarande minns som riktigt krypande obehaglig läsning. Det är en sån historia som man efter hand inser kommer att sluta riktigt illa varför man med spänning och ångest läser vidare. 


Marthas föräldrar är skilda, mamman har en ny familj som hon är upptagen med. Marthas pappa har hittills varit Marthas stora stöd och hennes vän men nu har pappan träffat Solveig, en ung nordisk skönhet som han är helt betagen i. Och Martha hon känner sig inte längre sedd av någon. Hon bär på stort hat inom sig, ett hat gentemot sin mamma som bara bryr sig om sin nya familj, ett hat gentemot Solveig som stulit hennes pappa och ett stort självförakt mot sig själv. För Martha är en stor tjej. Hon är alltså inte bara lång och har kraftig benstomme, nä, Martha är riktigt stor. Överviktig, fet, tjock. Och Marthas självhat och självförakt är så stort att hon inte låter någon komma nära och därför har hon heller inga vänner. 


Nu är det dags att börja gymnasiet och Martha har valt att gå dansprogrammet. Inte för att hon är bra på att dansa eller för att hon gillar att dansa, Dans har hon valt enbart för att provocera och hon har bestämt sig för att vara mest fel av alla. Martha vet att hennes nya klasskompisar ser ner på henne, tycker att hon är fel, ful, tjock. Och Martha tänker se till att fortsätta vara fel. 

Men i Marthas klass börjar också en kille som heter Adde. Adde sticker precis som Martha ut, han är kortväxt, men han är också en gudabenådad dansare. Martha och Adde finner varandra genom sitt utanförskap och blir kompisar. För Adde vågar Martha berätta hur hon känner sig sviken av framför allt sin pappa. Det är Adde som kommer på idén om att man faktiskt skulle kunna få Solveig att försvinna och de börjar planera en kidnappning. Men det är först efter ett tag som Martha inser att Adde faktiskt menar allvar med planerna och då är det redan för sent. Martha har dragits in i något som ligger totalt utanför hennes kontroll. 

Long berättar utifrån Marthas perspektiv, vi får följa hennes tankar, hennes känslor och ibland känns det som att man är inuti Martha. Man är så nära och man känner och förstår henne. Man tycker samtidigt synd om henne som man tycker att hon är självdestruktiv och onödigt hård. Vad hatet gör... är fängslande svart sträckläsning som visar vad som kan hända med någon som aldrig får den bekräftelse som hen behöver. 

tisdag 9 maj 2017

Magnus Chase

Länk till bokus och adlibris
Efter äventyren med Percy Jackson och Kanekrönikan där grekisk respektive egyptisk mytologi varit centralt har nu turen kommit till den nordiska mytologin i Rick Riordans senaste serie om Magnus Chase.

Magnus Chase har levt som hemlös på Bostons gator sedan hans mamma dödats i en explosiv brand som Magnus själv lyckades fly från. Hans mammas sista ord till honom var att hans kulle fly och gömma sig och Magnus har i många år lyckats hålla sig hemlig och hålla sig undan, men på hans sextonårsdag går det utför. Minst sagt. Det finns släktingar som letar efter Magnus, släktingar som Magnus vet att han ska hålla sig undan för, men trots att Magnus är försiktig konfronteras han ändå med sin opålitlige morbror, ställs inför den förbluffande sanningen om sin okända far, som visar sig vara ingen mindre än guden Frej, och dör kort därpå under mycket underliga omständigheter.

Men Magnus död är i själva verket bara början på det stora äventyret. För Magnus återuppstår som hjälte, eller enhärje, i Valhall. Valhall visar sig vara ett riktigt schysst ställe med lyxiga rum, festmåltider och slagsmål som underhållning/träning. Magnus får nya kompisar och allt hade varit frid och fröjd om det inte vore för hotet om Ragnarök, det vill säga världens undergång. Magnus måste nämligen hitta Frejs svärd, Sommarsvärdet, ett svärd som är ödesbestämt att antingen stoppa eller påskynda Ragnarök och om svärdet hamnar i fel händer så stundar otvivelaktigt Ragnarök. Magnus är med andra ord den enda som kan förhindra världens undergång.

Upplägget i Krigarens svärd känns igen från både Percy Jackson och Kanekrönikan. Ett stort problem presenteras som måste lösas och under resans gång radas hinder på hinder upp med nya problem och invecklingar som måste lösas för att kunna lösa huvudproblem nummer ett: I det här fallet att återfinna Sommarsvärdet, förhindra att Fenrisulven släpps lös och orsakar Ragnarök. Jag kan inte påstå annat än att det är aningens tjatigt, att jag tröttnar lite på att lösningen ligger så långt bort och att tonårsjargongen med sina slapsticks och ironiska kommentarer blir lite väl mycket. Men samtidigt är det underhållande läsning, det är äventyrligt med fart och fläkt och en del av det jag kallar tonårsjargong är både smart och rolig. I alla fall om man väljer att läsa boken i kortare pass och inte sträckläser, för det är då jag tycker det blir för mycket. Jag tror det är genom små portioner som jag och Rick Riordans berättarglädje kommer bäst överens.

Krigarens svärd innehåller tacksamt nog en ordlista i vilken fenomen, varelser, platser och gudar förklaras, något som även jag, som trodde mig vara rätt så införstådd med den den nordiska mytologin, hade användning av.

fredag 5 maj 2017

Rebecca

Länk till adlibris och bokus
Daphne Du Mauriers Rebecca från 1938 har kallats ett gotisk mästerverk och blev Du Mauriers mest framgångsrika roman. Inledningen till romanen tillhör en av litteraturvärldens mest kända: "I natt drömde jag att jag kom till Manderley igen." Mig har dock romanen gått ganska obemärkt förbi och det var först i och med Petter Lidbecks Becca som jag "upptäckte" Rebecca och jag får nog påstå att jag uppskattar Lidbecks bok lite mer nu när jag även har läst förlagan.

Huvudpersonen och berättarröst i Rebecca är en ung och fattig kvinna, vars namn aldrig nämns och som har tagit anställning som sällskapsdam åt en rik och oförskämd dam. De befinner sig i Monte Carlo när de stöter på Max de Winther som flytt sitt hem, herrgården Manderley i England, för att komma över sin hustru, den vackra och omtyckta Rebeccas tragiska död. Max och huvudpersonen fattar tycke för varandra och det slutar med att Max friar.

Huvudpersonen tvivlar på att hon någonsin kommer att kunna fylla den roll som Rebecca hade på Manderley, hon vill ändå verkligen göra sitt bästa för att anpassa sig till sitt nya liv. Men det är som att hela Manderley är emot henne, och framför allt hushållerskan fru Danvers ser gärna till att den nya unga fru de Winther känner sig obekväm och ovälkommen. För unga fru de Winther vilar minnet av Rebecca som en osalig ande över hennes nya hem och påverkar både henne själv och hennes make som blivit en helt annan man än den hon träffade i Monte Carlo.

Berättartempot i Rebecca är långsamt, men den krypande stämningen intensifierar berättelsen som tar karaktären av ett svartsjukedrama och psykologisk thriller. Gotisk skräckberättelse är en beskrivning som tillskrivs Rebecca, men det håller jag inte med om.

Den här nyutgåvan innehåller ett förord som jag helst hade sett som ett efterord istället. För jag läste ju förordet eftersom det alltid kan vara intressant att känna till lite om författaren, men dessvärre behandlades själva romanen också lite väl utförligt. Jag kände mig faktiskt snuvad på konfekten när stora delar av handlingen avslöjades redan innan jag börjat läsa boken.

tisdag 2 maj 2017

Wink, Poppy, Midnight

Länk till adlibris och bokus
Det ligger något sagoaktigt över April Genevieve Tucholkes Wink, Poppy, Midnight som slås an redan i beskrivningen av boken; hämnd, rättvisa och kärlek samt hjältar skurkar och hemligheter. Och det snygga omslaget förstärker helt klart den sagoaktiga känslan.

Wink, Poppy och Midnight är alltså namnen på de tre huvudpersonerna som växelvis är berättarröst åt den här historien.
Midnight och hans pappa har flyttat till ett hus ett par kilometer utanför stan. Midnight ser fram emot att få lite avstånd till stan och framför allt till Poppy som han varit olyckligt kär i i flera år. Han och Poppy har haft eller har, beroende på hur man ser det, ett från-och-till-förhållande, men det är helt och hållet på Poppys villkor, hon tar det hon vill ha, när hon vill ha det, men struntar i resten. Och trots att Midnight är galet förälskad i Poppy inser han att han måste bryta med henne. Men i Poppys värld är det hon som bestämmer och Midnight har enligt henne ingen rätt att bestämma om det är slut eller inte. I Poppys värld dansar alla för hennes pipa.

Mitt emot Midnight bor den rödhåriga Wink med De föräldralösa, som hon kallar sina småsyskon, och sin mamma som spår i tarotkort och teblad. Wink älskar berättelser och sagor och hon lever på sätt och vis sitt liv som vore den en saga eller berättelse. I hennes värld är människor skurkar, hjältar eller lögnare och allt har en från början bestämd riktning att följa. Wink har också en äldre bror, Leaf, som har slutat skolan och gett sig av. Leaf är den enda som vågat säga sanningen till Poppy. Att hon är vacker på utsidan men ful på insidan. Och därför vill Poppy så förtvivlat gärna vinna Leafs hjärta.

Winks, Poppys och Midnights liv och berättelser är förutbestämda att sammanflätas med varandra i ett våldsamt och skoningslöst triangeldrama. Det finns en skurk, en hjälte och en lögnare. Men vem är vem?

Wink, Poppy, Midnight har ett drivande tempo med sina korta kapitel och perspektivväxlingarna mellan de tre huvudkaraktärerna. Men det här är ingen lättläst bok, här finns tolkningsmöjligheter och liknelser och symbolik från sagans värld kastas in med jämna mellanrum. Det gäller alltså att hänga med. Det är väldigt oförutsägbart och det är något jag gillar mycket med den här boken. Språket är också utmärkande med sitt sagoskimmer, upprepningar och poetiska inslag.