Det lilla huset i den stora skogen

Länk till adlibris och bokus

Ibland blir man sugen på att återuppleva och läsa om någon av ens barndoms favoritböcker. Men ibland är det så att man helt enkelt borde låta bli att ge efter för det infallet. Laura Ingalls Wilders serie om Lilla huset på prärien har ju de senaste åren kommit ut i nyutgivning på Rabén&Sjögren med nya fina bokomslag och jag har länge känt mig manad att läsa om böckerna som jag ju läste som barn. Nu har jag läst om (ok, det blev en del skummande) första boken, Det lilla huset i stora skogen och kan inte låta bli att känna mig snuvad på nåt vis. Var det det här jag tyckte var bra som barn? Det händer ju nästan ingenting mer än att man tillreder en himla massa mat och beskriver hur man tar tillvara allt som naturen och lantbruket kan erbjuda (ett hipsterbarns drömbok!). Och sen tar pappa Charles fram sin fiol varje kväll i slutet av varje kapitel och spelar och sjunger en liten trudelutt.

I och för sig så var jag som barn väldigt nyfiken och intresserad (och är fortfarande) av hur det var förr i tiden, och Lilla huset på prärien-böckerna är ju en romantiserad förr-i-tiden-idyll, på samma vis som många av Astrid Lindgrens böcker och berättelser, så visst kan jag köpa att jag gillade det här. Men som vuxen tänker jag mest på vilken mossig och konventionell bild böckerna förmedlar där barn som är stygga får smaka på riset, flickor ska vara osjälviska och det är bara de ljushåriga små flickorna som räknas som söta. (jag ryser nästan!) Och mamma och pappa är bäst och har alltid rätt.

En annan ska jag tänker på är att tempot är ett helt annat än många av dagens barnböcker. Saker och ting berättas och beskrivs med omsorg och tempot är därefter väldigt långsamt. Men de barn som, liksom jag var, är intresserad av hur det var förr i tiden och som kanske gillar berättelser som är lite lugnare i sitt tempo och har det här mysiga och romantiserande draget kan säkerligen fortfarande uppskatta en bok som denna. Och som högläsning kan den nog göra sig ännu bättre.

Nåja, lärdomen blir att en del barnböcker helt enkelt inte bör läsas om i vuxen ålder.