söndag 27 september 2015

Ivanhoe

Vem har inte sett filmen Ivanhoe? Kanske inte hela, men åtminstone scener ur den. Och har man nu missat att se ens en liten snutt av den när man zappat mellan tv-kanalerna på nyårsdagen så känner ändå de allra flesta till att det varje nyårsdag går en evighetslång riddarfilm på tv.

Jag har aldrig sett hela filmen, men väl många snuttar och scener. Har dock aldrig fastnat så pass länge att jag funnit det värt att se hela. Och eftersom filmen aldrig fallit mig i smaken så hade jag därför inga större förväntningar på boken när jag nu tog tag i den. Men döm om min förvåning när jag märkte att jag faktiskt gillade Walter Scotts klassiska riddarroman! Och att Ivanhoe faktiskt både är spännande och stundtals humoristisk!

Det jag däremot var förberedd på var alla ädla och nobla känslouttryck, den så kallade ridderligheten, de fagra möerna och de bryska männen samt makthunger från både adel och kyrka. Faktiskt var det lite som att kolla på ett avsnitt av Game of thrones. Minus drakarna då. Och något mindre mängd blodspillan också. Men det händer minst lika mycket som i ett avsnitt av nämnda serie. 

Ivanhoe utspelar sig i 1100-talets England under en tid då England befolkades av både saxare och normander som båda ville sitta på makten. Kung Richard Lejonhjärta har gett sig ut på korståg men på vägen hem har han tillfångatagits. Under tiden försöker hans egen bror, prins Johan, utmanövrera kungen och ta hans plats istället. Prinsen är dock illa omtyckt och för att vinna över befolkningen på sin sida anordnar han tornerspel. Det är under en sådan tornering som en okänd riddare, som senare ska visa sig vara Ivanhoe, går vinnande ur striderna med hjälp av den mystiske Svarte riddaren.

Ivanhoe är son till Cedric, saxarnas ledare, som förvisat sin son då han förälskat sig i den vackra lady Rowena och istället anslöt sig Ivanhoe till Richard Lejonhjärtas korståg. Lady Rowena har under tiden blivit bortlovad till Athelstane, Cedrics tronarvinge, men lady Rowenas hjärta tillhör Ivanhoe och hon försöker få Cedric att förlåta sin son.

Ivanhoe blir under torneringens andra dag svårt sårad men tas omhand av juden Isak och hans sköna dotter Rebecka. Av den anledningen blir han därför också tillsammans med dessa samt Cedric, den undersköna lady Rowena och hennes trolovade Athelstane bortrövad av några normandiska herrar som kärat ned sig i de vackra kvinnorna och som därför beslutat sig för att helt enkelt vinna kvinnornas hjärtan med våld. Men med lite list från Cedrics narr, en viss fribonde vid namn Locksley och den mystiske Svarte riddaren lyckas man rädda livet på både saxar och judar. 

Att Ivanhoe gett romanen dess titel förvånar mig lite då han egentligen bara förekommer inledningsvis. Merparten av romanen ligger han skadad och orörlig medan istället juden Isak och hans starka dotter Rebecka tar desto större plats i handlingen. Det är hjärtskärande att läsa om hur Rebecka blir olyckligt kär i Ivanhoe, för hon vet att han aldrig kan bli hennes. Istället väljer hon att ge upp sin kärlek för all framtid. Fortsättningsvis när jag hör titeln Ivanhoe kommer det snarare att vara Rebecka jag tänker på, för enligt mig är det hon som är romanens starkaste karaktär. 

lördag 26 september 2015

Helgas dagbok

I pocket hos bokus eller adlibris
Helga Weiss är nio år när hon börjar skriva i sin dagbok 1938. De första anteckningarna handlar om hur hon oroar sig över mobiliseringen. Tjeckerna mobiliserar! Mamma och pappa lyssnar ständigt på radion och skyddsrum inreds i hela Prag. Så den 15 mars 1939 går tyskarna in i Tjeckoslovakien och landet hamnar under Tysklands "beskydd". De antijudiska lagarna blir fler och fler, Helgas pappa förlorar sitt arbete och Helga får inte längre gå i skolan. Beskedet om "transporter" kommer och varenda judisk familj i Prag börjar packa, städa, baka för att förbereda sig inför kallelsen. Till slut kallas även familjen Weiss och i december 1941 anländer de till Theresienstadt. Helga skriver och gör teckningar i sin dagbok om hur livet fortgår i lägret: hur man arbetar, går i skolan, hur en del vakter ser mellan fingrarna medan andra vakter beter sig som tyranner. Hon skriver om små stunder av glädje och lycka och om desto fler stunder av modfälldhet och förtvivlan. Under tre år skriver Helga i sin dagbok innan hon och hennes mamma deporteras vidare.

Det som slår mig när jag läser Helgas dagbok är hur förhållandevis humant människorna i Thersienstadt ändå behandlades. De fick behålla sina egna kläder, slapp långa uppställningar och kunde till och med anordna kulturella tillställningar som teateruppsättningar, konserter och föredrag. De tilläts med andra ord fortfarande behålla en del av sitt mänskliga värde. Men att Thersienstadt mer liknade ett getto mer än ett läger var så klart nazisternas avsikt då lägret användes i propagandasyfte för att visas upp för omvärlden och för merparten av de som anlände till Thersienstadt blev lägret inte mer än ett transitläger innan vidare deportation. Att komma till Auschwitz från detta måste så klart ha varit en chock då fångarna från Thersienstadt säkert väntade sig något liknande.

En annan reflektion är hur Helga beskriver tiden innan deras kallelse kom var. Hur judarnas liv sakta men säkert begränsades och hur man, när man började höra om transporterna, förberedde sig genom att städa och fixa, och den aningslöshet som rådde. Man verkar ha varit så säkra på att få komma tillbaka! Men vad skulle man tro?

Helgas dagboksanteckningar slutar med att hon och hennes mamma återkommer till Prag ("äntligen hemma.") men Helgas dagbok innehåller även en intervju med Helga där hon berättar mer om tiden i de läger hon satt i samt om hur hennes liv såg ut efter kriget. Helgas dagbok består av de anteckningshäften och skisser som Helga skrev och ritade under tiden i Thersienstadt och som hennes morbror gömde undan genom att mura in dem i en vägg när Helga och hennes mamma deporterades. Efter kriget kompletterade Helga dagboksanteckningarna genom att skriva ner sina minnen och upplevelser på lösblad. I ett förord till dagboken förklaras att den dagbok vi läser är starkt bearbetad och att kronologin inte alltid är helt säker, men Helgas dagbok utgör inte desto mindre ett viktigt dokument såsom ögonvittnesskildring inifrån koncentrationslägren. Av alla cirka 15000 barn som deporterades till Thersienstadt och Auschwitz överlevde enbart några hundra. Helga Weiss är en av dem.

onsdag 23 september 2015

Oliver Twist

Oliver Twist tillhör en av Charles Dickens mest lästa och omtyckta romaner och skildrar fattigEnglands liv och orättvisor utifrån en föräldralös pojkes perspektiv.

Olivers mamma dör då hon föder Oliver på fattighuset. Då fadern är okänd får Oliver växa upp på barnhem. Oliver är klen och liten till växten men anses, precis som alla olyckliga föräldralösa barn, ställa till besvär och droppen för föreståndarna på barnhemmet blir då han ber om extra portioner av fattigmansvällingen. Hur har han mage att! Så vid tio års ålder kickas han ut från barnhemmet för att istället bli lärling hos en begravningsentreprenör. Hos denne blir han, om möjligt, än mer illa behandlad och rymmer därför. Men inte heller nu får den stackars ensamme och olycklige Oliver det bättre. I London hamnar han nämligen i klorna på skurken och hälaren Fagin - juden, som vill lära upp Oliver till att bli en riktigt lönsam ficktjuv.

Tyvärr, för Fagin, är nu Oliver inte riktigt lämpad för detta kriminella liv och olika omständigheter gör att Oliver lyckas smita och blir istället omhändertagen av godhjärtat folk. Men lyckan för Oliver är dock endast kortvarig och snart har Fagin dragit in honom i sitt skurknät igen.

Oliver Twist skrevs som följetong som med jämna mellanrum kom ut i små häften. Oliver Twists äventyr och lidande engagerade och gjorde följetongen till en succé. Klart att man ville läsa om stackars Oliver som försöker ta sig ur sitt elände. Och Oliver Twist var såklart bästa underhållning också med alla sina stereotyper till karaktärer. Man bör alltid läsa en klassiker med glasögon från den tid då romanen blev till, men det är svårt att i nutid inte reagera över en del av karaktärsbeskrivningarna. Herregud vilken människosyn! Och alla stereotyper sen! Oliver är den genomgodaste av genomgoda och Fagin är den girige ondskefulle juden. Inte mycket till nyanser här inte. Men det är något jag får försöka ha överseende med. Berättelsen står sig helt klart fortfarande, vilket inte minst alla adaptioner, nytolkningar, filmatiseringar och dylikt skvallrar om, tänk till exempel bara tillbaka på SVT's julkalender Tjuvarnas jul för ett par år sen.


fredag 18 september 2015

Baskervilles hund

Arthur Conan Doyle skapade mer eller mindre den moderna detektivromanen i och med sin karaktär Sherlock Holmes, en karaktär som gjorts odödlig och som fortfarande idag är aktuell i diverse media. The Hound of the Baskervilles, eller på svenska: Baskervilles hund, publicerades ursprungligen som följetong i en tidning 1901-1902 och har, enligt baksidestexten på den utgåva jag läste, av många deckarkännare kallats för den bästa detektivromanen. Nånsin! Ett mästerverk alltså.

Ett klurigt fall med en död adelsherre, en gammal släktförbannelse och en ogästvänlig hed som sätter fart på fantasin. Och självklart en observant och skicklig detektiv med kusligt skicklig slutledningsförmåga. Dessa ingredienser utgör grunden till Baskervilles hund som inleds med att Sherlock Holmes och hans gode vän och assistent Doktor Watson får besök av Doktor Mortimer på Baker Street i London. Doktor Mortimer är bekymrad över ett plötsligt dödsfall på en av hans patienter och bekanta, slottsherren Sir Charles Baskerville. Denne Baskerville hittades nyligen död alldeles vid heden som gränsar till hans ägor. Då inga yttre tecken på våld går att finna, förmodas det att den gamle mannen dött av hjärtsvikt. Men det uppskrämda ansiktsuttryck som man fann honom med och det faktum att grannarna hört ylanden och även sett en jättelik hund stryka omkring ute på heden nattetid väcker liv i den gamla sägnen om en jättelik spökhund som är starkt förknippad med familjen Baskervilles historia.

Mortimer har före det här fallet aldrig ansett sig vidskeplig, men nu vet han inte längre vad han ska tro på. Att forska mer i dödsfallet tycker Mortimer verkar lönlöst, men han är desto mer angelägen om att få hjälp och råd med vad han ska göra med den unge avlägsne släkting som nu kommit hela vägen från Amerika för att ta över godset. Mortimer fruktar nämligen att även den unge arvingens liv är i fara.

Doyle skriver med humor och list och lägger upp fallet med flera ledtrådar som den uppmärksamme läsaren kan fånga upp och som pusslas ihop i bokens sista kapitel. Det är spännande läsning och jag både gillar och ogillar den geniala men också oerhört dryge Holmes. Jag blir, vilket jag verkligen inte trodde, klart sugen på att läsa fler Sherlock Holmes-berättelser.

måndag 14 september 2015

Dr Jekyll & mr Hyde

Finns hos adlibris och bokus
Robert Louis Stevensons psykologiska skräckberättelse Dr Jekyll & mr Hyde må vara kort, men helt enkelt är den inte, i både den ena och andra bemärkelsen.

Romanens handling är i stora drag välkänd och berättar om hur advokaten Utterson bekymrar sig över sin gode vän Dr Henry Jekylls testamente som denne bett Utterson förvara åt honom. I händelse av Jekylls död ska Jekylls ägodelar tillfalla en viss Mr Edward Hyde, en man Utterson inte känner till trots sin mångåriga vänskap med Jekyll.

Det som är mest bekymmersamt är dock att denne Mr Hyde, när Utterson väl får lära känna honom, visar sig vara en synnerligen obehaglig man. Han är elak till sinnet, våldsutövare och dessutom efterlyst av polisen! Utterson misstänker att denne Hyde har en hållhake på Jekyll, men han kan inte för sitt liv komma på vad denna hållhake skulle bestå i. Dr Jekyll har rykte om sig att vara en god och skötsam medborgare, en yrkeskunnig och mycket omtyckt läkare och därför framstår Jekylls samröre med Mr Hyde som en fullkomlig gåta.

Men sanningen om Dr Jekyll och Mr Hyde uppdagas så småningom i takt med att Jekylls hälsa börjar svikta och det visar sig att Jekyll inte enbart blivit slav under Hyde utan framför allt under sina egna experiment.

Dr Jekyll & mr Hyde är långsam inledningsvis, tråkig skulle jag till och med kunna tillstå. För min del kände jag hyfsat stort motstånd första gången jag läste romanen. Jag tycker fortfarande romanen är rätt seg i början, men med vissheten om att både spänning och tempo stiger så småningom så är motivationen att läsa vidare större nu. Och trots en seg inledning så är det ett faktum att Dr Jekyll & mr Hyde är en oerhört läsvärd och för sin tid genial roman. Ett mästerverk till och med.



Skriet från vildmarken

Den stora och snälla blandrashunden Buck lever ett bekvämt liv som familjehund hos domare Miller på USA's västkust. Men hans tillvaro förändras i ett slag när trädgårdsmästaren kidnappar Buck för att sälja honom vidare som slädhund i Alaska.

Buck får snabbt lära sig att frukta och underkasta sig mannen i den röda tröjan, han som utan att tveka använder sin påk för att visa vem som bestämmer. Buck säljs förvisso snart vidare till något trevligare män, men att jobba som slädhund är ett hårt liv och i Alaska är det dessutom vildmarkens lagar som råder. Om Buck ska överleva är det dessa lagar han måste lära sig att följa. Och faktiskt börjar uråldriga instinkter inom honom vakna till liv. Vildmarkens lagar och de nyvaknade instinkterna hos Buck gör att han så småningom kan besegra hundspannets grymme ledarhund Spitz. Buckblir självklart den som nu tar täten i spannet.

Buck gillar att arbeta och han gör sig snart känd som en särdeles stark och modig draghund och flera män skulle vilja ha honom i sitt spann. Och nog vet Buck att lyda sin herre, men allra helst skulle han vilja gå sin egen väg. För varje år som går lockar och pockar livet ute i vildmarken på honom allt mer. De vilda hundarnas och vargarnas yl, skrien från vildmarken, kallar på Buck.

Jack London slog igenom med Skriet från vildmarken 1903. Denna är också hans mest älskade vildmarksskildring. Att London själv följde med guldruschen till Klondyke i slutet av 1800-talet märks i de noggranna och levande skildringarna av natur och arbetsförhållande som också framstår som både våldsamma och brutala. De många blodiga och obarmhärtiga beskrivningarna bidrar så klart till framställningen av vildmarken som en oerhört tuff tillvaro där allt handlar om att överleva. Skriet från vildmarken är spännande att läsa och jag tycker också det är intressant hur tydligt Londons influenser från bland annat Darwin och Kipling lyser igenom i romanen.

fredag 11 september 2015

Galgbacken

Finns på bokus och adlibris
Galgbacken utspelar sig under midsommarhelgen. Hela Lykkes familj med mostrar och morbröder och kusiner är samlade för att fira midsommarafton tillsammans. Den enda som saknas är mormor som nu bor på ett hem för dementa. Av sin moster Teddy får Lykke en försenad födelsedagspresent. Det är en berlock. Inte vidare snygg eller tjusig, snarare väldigt enkel och gammal och den har en slarvigt inristad inskription: In aeternum. Teddy säger att presenten på sätt och vis är ett arv, men hur förstår inte Lykke. Det här smycket har hon aldrig tidigare sett.

Lykke som inte alls är sugen på att umgås med släkten vandrar iväg och kommer till en äng med en kulle där det står ett gammalt utsiktstorn. Där börjar plötsligt berlocken snurra hej vilt. Och plötsligt hör Lykke en viskning. In aeternum. Samma ord som står på berlocken.

Att det är något speciellt med både platsen och berlocken är inte så svårt att lista ut. Något hemskt har en gång utspelat sig på platsen och den där galgen med en otäck snara som Lykke tycker sig se på backen har med all sannolikhet något med saken att göra.

Ewa Christina Johansson har skrivit flera enkla och småkusliga böcker med övernaturliga inslag. Bäst gillar jag nog de lättlästa böckerna om Ella som är utgivna på Hegas förlag (Spegelns hemlighet till exempel). Även de böcker av henne som Wahlström (20 över 7, Anden i glaset) gett ut under senare år är hyfsat enkla att läsa. Dessa har alla lovande och lockande framsidor och jag gillar verkligen framsidan till Galgbacken. Här utlovas ett kusligt sommarmysterium, men ärligt talat blev jag lite besviken. Jag hoppades på mycket mer kalla kårar längs med ryggraden än vad jag fick. Det kan i och för sig vara jag som börjar bli lite väl blasé och för mindre vana rysarläsare kan denna berättelse nog ändå kittla sinnena. Men tyvärr blir min slutsats ändå att Galgbacken har mer på utsidan än insidan.

onsdag 9 september 2015

Hanna Mendels chans

Se mer på adlibris och/eller bokus
Femtonåriga Hanna Mendel har en lovande framtid som konsertpianist. Eller hon hade åtminstone haft det om det inte vore för att hon är judinna och lever i det judiska gettot i Debrecen i Ungern. Sommaren 1944 beslutas det att gettot ska stängas, vilket innebär att alla ungerska judar deporteras till koncentrationsläger. Hanna och hennes familj hamnar i Auschwitz-Birkenau och såväl Hanna som hennes syster och mamma börjar sakta men säkert tyna bort. Men musiken visar sig bli Hannas räddning. Lägerkommendanten behöver en pianist som kommer och spelar för honom i hans villa varje dag och han väljer Hanna.

För Hannas del innebär detta att hon slipper det hårda arbetet i stenbrottet, hon slipper vistas ute i kylan varje dag och hon har chans att få en bit extra mat då och då. Dessutom får hon göra det hon älskar mest - spela piano, något som får Hanna att känna sig som en levande varelse igen. Men det är inte utan bekymmer Hanna går till sitt arbete varje dag. De andra kvinnorna i lägret bemöter henne med missunnsamhet och Hanna får utstå både glåpord och trakasserier. Dessutom vet Hanna mycket väl att kommendanten helst av allt vill se henne död och att minsta misstag från hennes sida också kommer att ge honom anledning att göra sig av med henne. Men Hanna stöter också på vänlighet och stöd från oväntat håll.

Suzy Zail har utifrån sin egen pappas erfarenheter från Auschwitz och det han berättat skrivit Hanna Mendels chans. Beskrivningarna av hemskheterna från lägret känns igen. Att Hanna framställs som väldigt naiv då hon inte vill förstå vad som verkligen händer i sjukstugan eller varför fångarna som ska duschas inte kommer tillbaka känns i och för sig som en trovärdig försvarsmekanism, men hennes aningslöshet blir mindre och mindre trovärdig ju mer tid hon tillbringar i lägret. Överhuvudtaget tycker jag tonen är barnslig på ett vis, förenklat och sentimentalt. Zails roman är dessvärre inte en av de bättre förintelseskildringar jag läst och det här med antydningen till en romans mellan Hanna och kommendantens son känns allt annat än trovärdig.

Med passion för fotboll!

Finns på adlibris och bokus t.ex
Fotboll, Italien, fotboll, mer fotboll, ännu mer fotboll. Så skulle man kunna summera Jesper Tillbergs roman Hög press. Att det här är en bok om fotboll går liksom inte att missa. Det är fotboll i kvadrat med speltaktik, aktuella fotbollsspelare, fotbollsträningar, fotbollslag... you name it. En perfekt bok för fotbollsnörden! Och samtidigt en bok som ändå kan läsas av icke-fotbollsnörden.

Toms liv handlar om fotboll. Han spelar fotboll, han drömmer fotboll. Hans liv ÄR fotboll. Men trots all sin kunskap om sporten så har Tom inte det som krävs för att bli en riktigt bra fotbollsspelare. Faktum är att han tillbringar allt mer tid på bänken när hans lag Enskede spelar match. Och det faktum att han inte kommer överens med sin tränare hjälper inte till direkt. Tom har liksom svårt att hålla inne med vad han tänker och tycker och att tränaren Calle är skitkass på att förklara sina strategier går liksom inte att se mellan fingrarna.

Till slut skär det sig totalt mellan Tom och Calle och Tom hoppar av laget. Men när det känns som mest hopplöst med fotbollen så flyttar en ny familj in i Toms kvarter. Familjen är från Italien (nåja, mamman är svensk), dottern, Giulietta, som är i Toms ålder är en fantastisk fotbollsspelare och pappan är professionell fotbollstränare! Och Tom, som ju är halvitalienare och kan italienska, ser sin möjlighet att snacka fotboll med ett proffs. När Giulietta ska provspela för Älvsjö erbjuder sig Tom att hänga med som tolk vilket i sin tur öppnar upp för en rad möjligheter för Tom.

Hög press innehåller som sagt mycket fotbollssnack. För min del blir det att jag skummar och hoppar över upprabblandet av aktuella fotbollslag och fotbollsspelare såväl som illustrationerna med laguppställningar och lagformationer. Men jag finner ändå nöje i att läsa Högt press. Det här är alls ingen tokig bok. Och jag gillar Tillbergs grepp med att skriva om en kille som inte är någon stjärna och att han inte heller gör en förutsägbar historia med Tom som en underdog som kommer att övervinna alla hinder och till slut faktiskt bli den här fantastiska toppspelaren (Gäsp). Istället får läsaren lära känna halvitalienaren Tom, eller Toma som han egentligen är döpt till, som inte tycks ha någon kontakt med sin pappa och som inte riktigt är säker på var han hör hemma. Är han svensk eller italiensk? Vilken är hans plats i laget? I skolan?

Om Tom är vältecknad så känns den italienska familjen väl platt. Och jag stör mig på det rätt osannolika i att flytta från Italien för att tonårsdottern ska få spela fotboll. I och för sig så är ju mamman svensk, men ändå ger både pappan och dottern intryck av att aldrig ens ha satt sin fot i Sverige tidigare. De kan inte ens ett enda ord på svenska. Om man jämför detta med att Tom som har en frånvarande italiensk pappa men ändå kan snacka språket så framstår det onekligen som lite konstigt. Hade jag bara fått en förklaring på varför så hade jag nog kunnat acceptera det, istället tycker jag dessvärre det känns ogenomtänkt.

Fortsättningen på Hög press, Dödens grupp, kommer ut nu i höst.

fredag 4 september 2015

I ljusets makt

Finns bl.a. hos bokus och adlibris
Som fattiga och föräldralösa växer Alina och Mal upp tillsammans på barnhem i kungariket Ravka. De tyr sig till varandra och och är oskiljaktiga som barn. Också när de lämnat barnhemmet följs de åt som soldat respektive kartritare i kungens armé. När Mal attackeras av en volkra, ett fruktansvärt monster som lever i Skuggsänkan, en alltigenom mörk och ogästvänlig plats, väcks en uråldrig kraft inom Alina. Alina kan nämligen skapa ljus och med hjälp av sin magiska kraft räddar hon livet på sin bäste vän.

Men Alina hinner knappt ens uppfatta att Mal överlevt då hon genast förs till Ravkas magiska elit: grishorna. Nu när hennes magiska förmåga upptäckts är skuggmästaren, grishornas ledare, angelägen om att utveckla hennes krafter. Det finns nämligen en chans att Alina med sin förmåga kan rädda hela landet Ravka från Skuggsänkan som delar riket och därmed ena det splittrade riket.

En helt ny värld öppnar sig för Alina, en värld av rikedom och överflöd som hon inte alls är van vid, men det är samtidigt en skrämmande värld där Alina känner sig övergiven och bortglömd av bästa vännen som hon inte hör något från. Och vem kan hon egentligen lita på bland allt detta nya? Vågar hon, så som skuggmästaren så gärna vill, låta släppa fram sina krafter och har hon verkligen det som krävs för att hjälpa honom att utplåna Skuggsänkan?

Leigh Bardugos debutroman I ljusets makt är en snyggt förpackad fantasyroman med lockande miljöer som är kraftigt influerad av Tsarryssland. Jag gillar absolut Bardugos världsbygge med alla ryska influenser, men hade önskat att få något mer djupgående skildringar och karaktärsteckningar. I ljusets makt är faktiskt en ovanligt tunn fantasyroman (blott 295 sidor) och här borde med andra ord finnas utrymme att fördjupa några av karaktärerna såväl som miljöbeskrivningar. Enligt min mening, är den här romanen både aningens ytlig (i dubbel bemärkelse) och även något förutsägbar. Jag är inte helt såld, som ni kanske förstår, men I ljusets makt funkar i alla fall definitivt som underhållning för stunden.

onsdag 2 september 2015

Ringar på svart vatten

Finns att köpa på adlibris eller bokus
Ben har i hela sitt liv känt sig utanför, lite som att han står vid sidan om. Inte ens i sin egen familj känner han tillhörighet. Han är liksom övertygad om att han precis som i sagorna som John Bauer illustrerat, är en bortbyting. Att han själv egentligen tillhör trollen och att hans föräldrars riktiga son finns någonstans därute i skogarna.

När Bens pappa alldeles i början av sommaren föreslår att man ska flytta till något större så att Ben och hans bror äntligen ska kunna få vars ett rum är det egentligen bara Ben som tycker det låter som en god idé. Huset, en gammal prästgård, har i många år stått tomt och ligger en bit utanför samhället med en stor skog och en sjö alldeles i närheten. När Bens familj kommer dit första gången känner Ben hur allt bara känns rätt. Det är här han ska vara. Det är här han hör hemma. Bens bror, Isak, tycker däremot att prästgården känns som ett spökhus. Och kanske är det precis vad det är? Ben tycks vara den enda som märker av vinddragen och närvaron av något annat. Det är precis som att någon försöker kommunicera med honom. Och mycket riktigt så visar sig prästgården bära på en mörk och olycklig historia.

Gull Åkerbloms Ringar på svart vatten säljs in som en sommarrysare och visst ger bokens omslag en spöklig känsla. Jag har också satt en skräcksymbol på ryggen av mitt biblioteks exemplar. Men den där skräcksymbolen känns tyvärr rätt så tvivelaktig nu efter ha läst boken. Det är en lång startsträcka att ta sig igenom innan några som helst kusligheter börjar inträffa. Ska man sätta en genrestämpel på boken så är det snarare ett familje/relationsdrama eller en berättelse om en tonårskilles identitetssökande. Direkt läskigt blir det i varje fall aldrig.