Ivanhoe

Vem har inte sett filmen Ivanhoe? Kanske inte hela, men åtminstone scener ur den. Och har man nu missat att se ens en liten snutt av den när man zappat mellan tv-kanalerna på nyårsdagen så känner ändå de allra flesta till att det varje nyårsdag går en evighetslång riddarfilm på tv.

Jag har aldrig sett hela filmen, men väl många snuttar och scener. Har dock aldrig fastnat så pass länge att jag funnit det värt att se hela. Och eftersom filmen aldrig fallit mig i smaken så hade jag därför inga större förväntningar på boken när jag nu tog tag i den. Men döm om min förvåning när jag märkte att jag faktiskt gillade Walter Scotts klassiska riddarroman! Och att Ivanhoe faktiskt både är spännande och stundtals humoristisk!

Det jag däremot var förberedd på var alla ädla och nobla känslouttryck, den så kallade ridderligheten, de fagra möerna och de bryska männen samt makthunger från både adel och kyrka. Faktiskt var det lite som att kolla på ett avsnitt av Game of thrones. Minus drakarna då. Och något mindre mängd blodspillan också. Men det händer minst lika mycket som i ett avsnitt av nämnda serie. 

Ivanhoe utspelar sig i 1100-talets England under en tid då England befolkades av både saxare och normander som båda ville sitta på makten. Kung Richard Lejonhjärta har gett sig ut på korståg men på vägen hem har han tillfångatagits. Under tiden försöker hans egen bror, prins Johan, utmanövrera kungen och ta hans plats istället. Prinsen är dock illa omtyckt och för att vinna över befolkningen på sin sida anordnar han tornerspel. Det är under en sådan tornering som en okänd riddare, som senare ska visa sig vara Ivanhoe, går vinnande ur striderna med hjälp av den mystiske Svarte riddaren.

Ivanhoe är son till Cedric, saxarnas ledare, som förvisat sin son då han förälskat sig i den vackra lady Rowena och istället anslöt sig Ivanhoe till Richard Lejonhjärtas korståg. Lady Rowena har under tiden blivit bortlovad till Athelstane, Cedrics tronarvinge, men lady Rowenas hjärta tillhör Ivanhoe och hon försöker få Cedric att förlåta sin son.

Ivanhoe blir under torneringens andra dag svårt sårad men tas omhand av juden Isak och hans sköna dotter Rebecka. Av den anledningen blir han därför också tillsammans med dessa samt Cedric, den undersköna lady Rowena och hennes trolovade Athelstane bortrövad av några normandiska herrar som kärat ned sig i de vackra kvinnorna och som därför beslutat sig för att helt enkelt vinna kvinnornas hjärtan med våld. Men med lite list från Cedrics narr, en viss fribonde vid namn Locksley och den mystiske Svarte riddaren lyckas man rädda livet på både saxar och judar. 

Att Ivanhoe gett romanen dess titel förvånar mig lite då han egentligen bara förekommer inledningsvis. Merparten av romanen ligger han skadad och orörlig medan istället juden Isak och hans starka dotter Rebecka tar desto större plats i handlingen. Det är hjärtskärande att läsa om hur Rebecka blir olyckligt kär i Ivanhoe, för hon vet att han aldrig kan bli hennes. Istället väljer hon att ge upp sin kärlek för all framtid. Fortsättningsvis när jag hör titeln Ivanhoe kommer det snarare att vara Rebecka jag tänker på, för enligt mig är det hon som är romanens starkaste karaktär.