Stora Skräckens gränd

Tommy Donbavands Vampyrens huggtand är första och inledande boken i serien om Stora Skräckens gränd.

Lukas Watson har på sista tiden drabbats av mystiska anfall, under vilka han förvandlas till en varulv. Så en dag kommer Flyttarna och S.P.Ö.K.A.B (Statens problemflyttarfirmas överavdelning för konstiga och annorlunda boenden) som helt enkelt flyttar hela familjen Watson till Stora Skräckens gränd. I denna stad, som ligger i en egen värld där solen aldrig lyser, lever andra mörkrets varelser och Lukas lär snabbt känna vampyren Resus och mumien Kleo. 

För Lukas del går det an att vänja sig att leva i denna nya värld, men hans föräldrar, som i högsta grad är normala och alldeles vanliga människor, är inte skapta för att bo på detta läskiga ställe. Lukas måste göra nåt för att få dem att komma tillbaka till sin värld igen. Men ingen vet hur man tar sig från Stora Skräckens gränd.

Enda chansen till att få någon ledtråd till hur man hittar den enda vägen som leder från Stora Skräckens gränd är om man kan få tag på Klivstens berättelser från Stora Skräckens gränd. Men boken finns i tryggt förvar hos Hans Höghet Otto Flin som styr och ställer i Stora Skräckens gränd. Och den här boken delar Otto Flin inte med sig av till någon annan. Men tillsammans med sina nya vänner gör Lukas allt han kan för att rädda sina föräldrar från detta skräckens näste.

Stora skräckens gränd är riktigt läskig för att vara en serie som riktar sig till de yngre läsarna, och då menar jag verkligen få mardrömmar-läskig, men Donbavand har också humor och därför blir det emellanåt riktigt fnissigt och roligt. Men det här är verkligen ingen bok att rekommendera till den skraje läsaren. Jag hade själv aldrig i livet kunnat läsa denna bok som liten utan att sen sova med lampan tänd. 

Äventyret och uppdraget att försöka hitta en väg ut från Stora Skräckens gränd fortsätter i Häxans blod och i de därpå följande fyra delarna.

Frost

Jag är normalt sett inte så förtjust i den klassiska ungdomskärleksboken. Jag vill ha något mer än den vanliga intrigen: pojke och flicka trånar efter varandra på avstånd och dras obönhörligen till varandra som ett par magneter. Men lyckan är inte all då de och deras kärlek måste prövas innan de kan få varandra i slutet. Romantiskt dravel brukar jag avfärda sådana böcker (och filmer) som. Jag är i normalfall för cyniskt lagd och jag tror att anledningen till att några romantiska böcker (exempelvis här och här) ändå hyllats av mig berott både på att de faktiskt varit bra men också att det berott mycket på mitt sinneslag under själva läsningen.

Maggie Stiefvaters Frost omtalades när den kom ut, som en ny Twilight, fast med varulvar. Jag lyssnade på första Twilightboken, Om jag kunde drömma,  för ett par somrar sen och gillade den inte alls. Så förväntningarna var väl inte speciellt höga när jag började läsa Frost. Men omdömet blir ändå att det är en helt ok kärlekshistoria med lagom mycket spänningsmoment och, upplevde jag det som, lite mindre trånande beskrivningar än vad Twilight innehåller.

Frost utspelar sig i ett höstigt landskap i ett litet samhälle nära den kanadensiska gränsen. Grace har sedan hon varit liten varit väldigt fascinerad av vargarna som lever i skogen bakom hennes hus. Som liten flicka blev hon attackerad av en flock vargar, men en av vargarna, en speciell varg med gula ögon, räddade henne. Ända sedan dess har Grace känt en dragning till just den här vargen. Den vargen är ingen annan än Sam.

Sam lever i mänsklig gestalt om somrarna, men när frosten kommer förvandlas han till varg och måste leva i skogen under vinterhalvåret. På avstånd betraktar han Grace och önskar att han kunde komma henne nära. När en av vargarna i flocken dödar en elev i Graces skola ger sig ett jaktlag ut i skogen för att skjuta av vargarna. Under kaoset som sker korsas Sams (i människogestalt) och Graces vägar och deras gemensamma berättelse tar sin början. Men de är båda plågsamt medvetna om att deras kärlek endast existerar på lånad tid. Frosten och kylan gör att Sam snart kommer att förvandlas till varg igen. Och den här gången kommer det att vara för alltid.

Skuggvarelser

Vampyrböckerna har dominerat ungdomsboksutgivningen ett tag. Sen kom varulvarna. Men redan innan trenden med vampyrer och varulvar bet sig fast ordentligt kom Magnus Nordin 2002 ut med varulvsberättelsen Skuggvarelser. Boken kom därefter i nytryck 2010 för att bättre matcha uppföljaren Blodets röst som gavs ut samma år.

Skuggvarelser utspelar sig en sommar på Gotland och vi får lära känna Daniel som ägnar sommaren åt att jobba på pappans bilskrot och ta hand om sin pappa. Daniels pappa har sedan Daniels mamma gick bort i cancer dekat ner sig och försjunkit i alkoholism och Daniel längtar mer än något annat efter att komma bort från ön och starta ett nytt liv på fastlandet.

Tre främlingar flyttar den här sommaren in i ett ödehus i bygden. När Daniel första gången möter blicken hos flickan med bärnstensögonen är han fast direkt. Han lär i hemlighet känna Kira, som tjejen heter, och han blir ohjälpligt förälskad i henne, aldrig tidigare har han upplevt en sådan stark förälskelse. Föga anar han att Kira bär på en djup hemlighet och att denna hemlighet har samband med en hel del obehagliga saker som händer i bygden och dess omgivningar. Daniels kompis Linda anar dock oråd och försätter både sig själv och Daniel i livsfara när hon bestämmer sig för att undersöka vilka de tre främlingarna egentligen är.

Skuggvarelser är en spännande historia om kärlek och varulvar men också en berättelse om att behöva ta ansvar för sina föräldrar och att våga stå emot och gå sin egen väg.