torsdag 30 november 2017

Glömskan

länk till adlibris och bokus
Johanna Olssons Glömskan börjar direkt med att Hedda, hennes mamma och lillebror Teo lämnar mammans våldsamma pojkvän, Thomas. Den här gången har han slagit sitt sista slag. Planen är att de ska gömma sig hos Heddas mormor som bor i den lilla byn Glömskan uppe i Norrland. Heddas mamma och mormor kommer inte så värst bra överens, vilket Thomas vet och därför känner de sig rätt säkra på att Thomas inte kommer att leta där i första hand. Det är med andra ord en plats de kan känna sig trygga på, även om Hedda tycker det är ett rätt så tråkigt och händelselöst ställe hon hamnat på.

En dag när Hedda är i affären stöter hon på en kille i hennes egen ålder. Hon kommer på honom med att snatta och konfronterar honom. Som straff snor han hennes mobiltelefon, men Hedda följer efter killen ut i skogen till ett ödehus där det visar sig att han bor, uppenbarligen på rymmen från sitt hem.

En morgon upptäcks det att Heddas lillebror Teo har försvunnit. Hur mycket man än letar och får hjälp av både polis och frivilliga från byn så går det inte att hitta ett spår av Teo och man fruktar det värsta - att Teo blivit bortrövad. I sökandet efter Teo tar Hedda hjälp av Simon, pojken som bor i ödehuset. Han visar sig både känna till skogen väl och sådant som gömmer sig där och Hedda blir varse att det inte är alla som kan se de väsen som bor i skogarna, men Hedda är definitivt en av dem.

Glömskans både suggestiva stämning och gradvis stigande spänning fångar snabbt läsaren och Johanna Olsson följer Pax-trenden med att blanda in element från den nordiska folktron, något jag är lite förtjust i. Jag tycker också att Olsson fått till en lagom blandning av realism och övernaturligt vars trådar i berättelsen väger fint mellan varandra.

måndag 27 november 2017

The Hate U Give

Länk till adlibris och bokus
Sextonåriga Starr lever i två världar. Hon har vuxit upp och bor i den fattiga förorten men går i skolan inne i stan på en finare privatskola med nästan bara vita elever. Starr har lärt sig att förhålla sig till båda världarna, att dämpa sin förortsjargong när hon är i skolan för att inte sticka ut där och bland sina gamla kompisar hemmavid försöker hon att inte sticka ut på andra håller genom att verka snobbig och förmer.

På väg hem från en fest får Starr skjuts av sin gamla barndomsvän, Khalil. Polisen stoppar dem och Starr gör som hennes föräldrar har lärt henne; nämligen att aldrig ifrågasätta och göra precis vad polisen säger. Khalil har inte nött in samma mantra och när han ombeds att kliva ur bilen och vänta gör han en rörelse som polisen misstolkar varpå han blir skjuten till döds.

Starr chockas svårt, men värre är att hon som enda vittne får utstå påtryckningar både från de som anser att polisen har gjort fel och vill få upprättelse för Khalil, men också från polisen som vill svartmåla Khalil och istället utmåla honom som någon som fick skylla sig själv. Hur än Starr väljer att göra, vittna eller inte vittna, så kommer hennes val att få enorma konsekvenser för flera inblandade personer, inte minst hennes eget liv.

The Hate U Give är i min mening aningens lång, har aningens många bihandlingar, är aningens pratig (läs amerikansk) och blir aningens tjatig efterhand. Det känns som att Angie Thomas velat få med så mycket som möjligt, och ja, man får visserligen lära känna Starr väldigt väl, men det hade man nog ändå kunnat få göra om storyn komprimerats något. Jag sällar mig alltså inte till de som överöser den här romanen med lovord. Dock är The Hate U Give ett väldigt intressant nutidsdokument som ger inblick i USAs rasmotsättningar och det polisvåld man tyvärr hör eller läser om då och då. Och jag gillar den upplevelse av svart förortskultur som romanen förmedlar, det är något man sällan får läsa om i ungdomsromanernas värld. Jag tycker alltså trots mina invändningar ändå om storyn och tycker definitivt att den var mycket läsvärd.

Innan jag läst boken ifrågasatte jag lite varför man inte översatt titeln eller valt en svensk titel till boken, men det framgår glasklart när man väl läser The Hate U Give. Det hade inte kunnat bli någon annan titel. En eloge också till översättaren som valt att inte översätta många av slangorden och uttrycken till (ofta krystade) svenska motsvarigheter utan istället valt att behålla de amerikanska uttrycken. Det blir så mycket bättre då.

fredag 24 november 2017

Luftsprång

Länk till adlibris och bokus
17-åriga Linnea är elitgymnast med siktet inställt på VM. Medan hennes familj är på sommarsemester i Italien så är hon själv iväg på ett läger för elitgymnaster. Men Linnea stukar tidigt foten och det hjälper henne att ta beslutet. Hon har länge grubblat och funderat över sitt val med gymnastiken, över vad hon valt bort och vad hon missar jämfört med andra tonåringar, och helt ärligt har hon inte varit säker den senaste tiden på att VM är hennes mål. Är det egentligen inte hennes föräldrars mål? Hennes tränares? Med sin stukade fot kan Linnea ändå inte träna och hon smiter helt enkelt från lägret.

Tanken är att hon ska ta tåget hem, men hon går vilse och hamnar i ett rivningsområde. När det nu börjar ösregna pallar hon inte försöka hitta rätt väg, foten gör ont, hon är blöt och trött så Linnea bestämmer sig istället för att övernatta i ett av rivningshusen.

En natt blir till flera nätter. För rivningsområdet är perfekt miljö för några parkourutövare som Linnea lär känna nästa dag och hon bestämmer sig för att stanna. Som gymnast har Linnea goda förutsättningar för att snabbt lära sig de knep som behövs för att forcera olika hinder och ta sig fram på ett smidigt vis och hon imponerar på parkourgänget med Isak i spetsen. Isak drömmer om att nå berömmelse genom parkouren och Linnea låter sig imponeras av denna karismatiske kille. Men när hon möter David, en annan kille som också håller till i rivningsområdet lär sig Linnea mer om parkourens sanna filosofi och hon får också lära sig att Isak är någon hon bör vara försiktig med att lita på.

I Annika Widholms Luftsprång får man läsa en hel del om parkour, men Luftsprång handlar egentligen inte så mycket om själva sporten som om Linneas identitetssökande och uppbrott från krav från olika håll med medföljande sträng disciplin. Ett annat tema som också utgör en betydande del av berättelsen är flyktingars situation med rotlöshet och osäker framtid. Luftsprång är medryckande läsning och jag gillar framför allt det öppna slutet.

torsdag 23 november 2017

Vandrande pinnar på rymmen

Länk till adlibris och bokus
Vandrande pinnar på rymmen är en lättläst berättelse om Frodo som ska få husdjur. Tillsammans med pappa, farmor och storasyster Ebba åker Frodo hem till en tant som säljer vandrande pinnar. Det är rätt långt att köra och det blir nästan som en familjeutflykt.

Frodo är jätteglad att han ska få sina vandrande pinnar, men hans pappa som tycks ha en lättare fobi för insekter är inte lika glad, men han har i alla fall gett med sig och gått med på att Frodo ska få sina husdjur.

Frodo får med sig nio vandrande pinnar på från tanten. Han har tagit med sig en låda att ha pinnarna i under resan hem, problemet är bara att han glömde ta med ett lock. Men lite plastfolie löser kvickt det problemet. Tillfälligt i alla fall, för så klart råkar de små rackarna ta sig ut ur sitt tillfälliga boende och så länge det finns vandrande pinnar lösa i bilen så vägrar Frodos pappa att köra någonstans. Några pinnar fångas snabbt in, men vandrande pinnar är små och inte så himla att lätta upptäcka, speciellt inte när det finns många skrymslen och vrår att gömma sig i.

Linda Åkerström har skrivit en humoristisk berättelse om en familj som går ifrån den konventionella normen och visar att även pappor kan vara ängsliga och att farmödrar minsann kan visa jädrar anamma.

onsdag 22 november 2017

Flora Banks förlorade minne

Länk till adlibris och bokus
När Flora Banks var tio år fick hon en tumör i hjärnan. När hon var elva opererades tumören bort men konsekvenserna blev att Flora ända sen dess lider av anterograd minnesförlust. Det betyder att Flora kommer ihåg sådant som har med det motoriska att göra (sätta på duschen, koka en kopp te och så vidare) och Flora minns också allt från innan hon fyllde elva år. Men allt nytt hon är med om fastnar inte och hennes minne nollställs ett par gånger varje dag, vilket gör att Flora kan bli väldigt förvirrad. För varje gång hennes minne nollställs är hon återigen en tioårig flicka. Flora har därför lärt sig metoder för att fungera i sociala sammanhang, till exempel skriver hon ned viktiga saker eller sådant hon behöver komma ihåg på lappar, i en anteckningsbok hon ständigt bär med sig och på sina armar. Det funkar faktiskt hyfsat och till sin hjälp har Flora också sina föräldrar och sin bästa vän Paige.

På en fest, avskedsfesten för Paiges pojkvän som ska till Svalbard och plugga, kysser Flora en kille. Men det är inte vilken kille som helst utan Paiges pojkvän Drake. I vanliga fall skulle Flora inte minnas vad hon gjort när hon vaknade nästa dag, men det gör hon! Hon minns Drake och hon minns kyssen. Det måste alltså betyda något. Kanske är det hennes minne som håller på att reparera sig?

Flora lever för detta enda minne (men glömmer så klart varför Paige som är hennes enda vän, inte längre vill prata med henne) som ger henne hopp om att hon kanske ska börja fungera normalt igen. Och medan Floras föräldrar måste skynda iväg till Paris för att ta itu med en familjeangelägenhet så beslutar sig Flora för att hon ska sticka till Svalbard, till Drake som får henne att behålla sina minnen.

Emily Barr har skrivit Flora Banks förlorade minne som jag tycker har en väldigt intressant story.  Det jag mest gillar är att man får sätta sig in i Floras situation, uppleva den förvirring hon upplever när hennes minne nollställs och det i sig ger mig en aha-upplevelse av hur till exempel dementa personer kan uppleva sin värld. Även om jag nu gillar storyn, så håller den inte riktigt hela vägen. Här finns några logiska luckor (föräldrarna som lämnar sin sjuttonåriga förvirrade dotter för att åka till Paris till exempel) och framåt slutet började jag också ana hur saker och ting låg till. Men ändå gillade jag Flora Banks förlorade minne så pass att jag mer eller mindre sträckläste boken.

fredag 17 november 2017

I rosens mitt

Länk till adlibris och bokus
Det är julen 1918. Stefan och hans pappa firar jul på egen hand i år efter att Stefans mamma tagit livet av sig under hösten. Både Stefan och hans pappa sörjer men mest av allt är de lämnade ensamma med alla frågor om hur detta kunde ske. Det fanns inga tecken som tydde på att Stefans mamma var deprimerad eller hade andra orsaker till att inte vilja leva längre. Hon hade till och med planer på att resa till London till våren.

På julafton får Stefan en julklapp från en vän till hans mamma. Paketet visar sig innehålla ett förstoringsglas och med hjälp av förstoringsglaset finner Stefan ett hemligt budskap dolt i en tecknad ros som hans mamma tecknat i ett brev hon skrivit till pappan. Budskapet är skrivet som en gåta, vilket får Stefan att börja söka efter svaret och gåtan leder till ännu en och för Stefan från en plats till en annan runt i Stockholm. Snart upptäcker han dock att han är förföljd och Stefan blir mer och mer säker på att hans mamma inte alls tagit livet av sig utan i själva verket blivit mördad och dessutom att han själv tillsammans med sin far också svävar i livsfara.

I rosens mitt är ett riktigt klassiskt mysterium där varje ledtråd leder fram till en ny. Inramningen är vemodig, det är jul men en sorgtyngd sådan. Den vemodiga stämningen övergår dock rätt så snart till en riktigt spännande deckargåta i vilken Martin Widmarks text samspelar med illustratören Ola Skogängs illustrationer som ibland ger känsla av serieroman. Jag tycker att I rosens mitt är ett riktigt lyckat vintermysterium för mellanåldern och utan att berätta så mycket mer om orsaken till att Stefans mamma mördades (för mördad blev hon!) så drog i alla fall jag kopplingar till Macchiarini-skandalen. Måhända är det också så att viss inspiration hämtats från fallet med skandalkirurgen.

onsdag 15 november 2017

Den förskräckliga historien om Lilla Hon

Länk till adlibris och bokus
Lilla Hon är en helt vanlig flicka. Egentligen heter hon något annat, men hon har alltid kallats för Lilla Hon. Det bästa Lilla Hon vet är att äta bokstavskex och vissla på samma gång. Ännu bättre tycker hon om att hoppa bland kuddar och madrasser. I skolan finns ett kuddrum som Lilla Hon längtar efter. Men de andra eleverna vill inte släppa in henne. Det är deras kuddrum, säger de. De andra eleverna tycker istället att det är jätteroligt att skrämma Lilla Hon med att berätta otäcka historier om elever och lärare som spökar på skolan eftersom Lilla Hon blir så rädd då. Bland annat berättar de om slöjdflickan som brukade springa omkring med saxar och sen ramlade på sin egen sax och dog eller så berättar de om Matfarbrorn som släpar omkring på en köttyxa och som spökar i skolköket.

En dag när de andra eleverna har tråkigt i skolan bestämmer de sig för att skoja med Lilla Hon. De säger till Lilla Hon att hon kan få komma in i kuddrummet om hon går upp på vinden. Lilla Hon som så gärna vill in i kuddrummet antar utmaningen. För på vinden spökar nämligen en lärarinna som hängde sig själv. Men de andra barnen som ju i själva verket inte har några tankar på att släppa in Lilla Hon i kuddrummet låser in Lilla Hon på vinden. Och där glöms hon bort.

Den förskräckliga historien om Lilla Hon är en alldeles förtjusande läskig berättelse. Len Ollmark kombinerar sin fallenhet för skräckhistorier med humor och tillsammans med Per Gustavssons illustrationer blir det bisarrt, läskigt och roligt á la Tim Burton. Det är härligt blodigt och otäckt och hela berättelsen slutar i ett härligt crescendo. Som vuxen tolkar jag så klart in fler aspekter och då blir berättelsen om Lilla Hon hemsk på ett helt annat vis.

Tomtespelet

Länk till adlibris och bokus
Det har ju mer eller mindre blivit en tradition nu att Rabén&Sjögren ger ut en ny adventsbok varje år där man kan läsa ett nytt kapitel varje dag fram till jul. Därför finns det vid det här laget en rad titlar att välja att läsa för barn upp till 9-10 år om man vill räkna ner till jul. För lite äldre barn har det dock inte kommit något liknande initiativ förrän nu. Förlaget Lind&co ger i år ut Tomtespelet. En julsaga i 24 kapitel skriven av Arne Norlin.

I Tomtespelet är huvudpersonen elvaårige Michael som under en julmarknad sista helgen i november stöter på en man, kusligt lik tomten, i en gränd. Mannen erbjuder Michael att vara med i ett spel som går ut på att han varje dag ska göra något kul, intressant eller nyttigt varje dag fram till julafton. Michael tycker det verkar spännande och dessutom kan man vinna ett fint pris så han går med i spelet.

Varje dag kommer ett uppdrag på sms, signerat Tomten och i slutet av varje dag rapporterar Tomten hur Michael ligger till bland alla de andra som deltar. Uppdragen varierar från att baka pepparkakor till att vara julsnäll mot någon och en del uppdrag är klurigare än andra att lösa, men den stora frågan är så klart vem som skickar de här sms:en med uppdragen. Är det nån som skojar med Michael eller finns tomten på riktigt?

Idén med Tomtespelet är rolig och kul att det kommer en adventsbok för de något äldre barnen, men så värst spännande blir det aldrig. Däremot är Tomtespelet väldigt lärorikt eftersom man får läsa och lära sig om många av våra jultraditioner. Kanske blir det lite roligare att läsa Tomtespelet just som adventsbok med ett kapitel om dagen istället för att som jag gjorde läsa i ett svep, men jag är fortfarande lite tveksam till om den här boken går hem hos den tänkta målgruppen 9-12 år. Det skulle i så fall vara den nedre delen av målgruppen, 9-10-åringar, som kan uppskatta berättelsen tror jag.

tisdag 14 november 2017

Haj-Jenny

Länk till adlibris och bokus
Haj-Jenny är skriven av Lisa Lundmark och handlar om Jenny som går i tvåan och som älskar att läsa. Framför allt gillar hon att läsa om hajar. Hajar är precis som Jenny nämligen, de är tysta och de gör precis som de vill. Men det här med att vara tyst är tyvärr en grej som andra inte alltid fattar. När läraren tvingar henne att svara på frågor ropar alltid alla "Jag hör inte!" eller "Prata högre!" Jenny har själv valt att inte räcka upp handen, att inte prata högt inför alla, trots att hon ofta vet svaren på lärarens frågor. Men det fattar inte hennes lärare som tror att Jenny bara är blyg och att hon egentligen vill bli som de andra barnen i klassen med sina bläckfiskarmar som åker upp och ner och viftar omkring hela tiden. Jenny är inte alls blyg. Hon är bara tyst och hon gillar att vara det precis som hon tycker om att vara för sig själv ibland. Precis som en haj.

Jenny är en tjej jag känner lite extra för. Jag var också introvert som barn (är fortfarande), jag var inte heller den som gillade att prata högt i klassen, räckte inte alltid upp handen även om jag kunde svaret och kunde verkligen gilla att bara få vara för mig själv ibland. Det finns massor av barn som är som Haj-Jenny och ändå så få böcker med huvudpersoner som dessa barn kan identifiera sig med. Emma Adbåges Jag är jag är i och för sig ett annat bra exempel på en bok med en introvert person som huvudkaraktär, men jag önskar ibland att de tysta barnen fick ta lite större plats i barnlitteraturen.

torsdag 9 november 2017

Myran och gåtorna

Länk till adlibris och bokus
Myran is back! Och nu går han i ettan, har lärt sig att läsa och älskar att läsa gåtor och testa dessa på alla han känner. Och så är han snabbast i klassen på att springa. I alla fall tills hans ärkefiende Eva springer förbi honom.

Precis som i En Myras liv  är Myran och gåtorna en vardagsnära berättelse full av igenkänning för den som går på lågstadiet. I förra boken skilde sig Myrans föräldrar och sen dess bor Myran varannan vecka hos mamma och varannan vecka hos pappa. Det finns så klart bra saker med att ha mamma eller pappa för sig själv varannan vecka, men det jobbigaste är att Myran alltid måste längta efter någon.

Lite jobbigt är det också att mamma gått och blivit kär i badvakten Jesper. Myran gillar verkligen Jesper, men just därför får också Myran dåligt samvete för samtidigt vill han ju inte att pappa ska bli ledsen. För pappa är ingen kär i. Och hur känns det egentligen när man är kär? Efter att ha upptäckt att Eva faktiskt älskar gåtor lika mycket som Myran själv känns det som om Myran har magen full av varm choklad. Är det så det känns när man är kär?

Linn Gottfridssons andra bok om Myran lämpar sig precis som den första mycket väl för högläsning och är underhållande för både stor och liten. Fortfarande blir jag alldeles varm inom mig när jag läser om Myran, men jag tycker nog ändå att första boken är ett snäpp vassare. Fast så brukar det ju å andra sidan vara med första förälskelser.

måndag 6 november 2017

Höstväsen

Länk till adlibris och bokus
Höstväsen är en samling skräckberättelser bestående av sju noveller av lika många författare, alla med spänning och skräck som sin bästa genre. De är rätt skiftande i läskighetsgrad och i ärlighetens namn skulle jag nog inte direkt kalla alla för skräckberättelser. Några är lite krypande i stämningen, några är direkt obehagliga, men skräck-junkie som jag är så hade jag gärna sett att man fläskat på lite mer i några av berättelserna. Risken är ju dock att det blir överdrivet, så å andra sidan är det kanske bra att vissa är av berättelserna har en lite mer återhållen karaktär.

Bäst gillar jag Alex Haridis och Magnus Nordins noveller. I Haridis novell, Alla helgons dag, går ett harmlöst skämt över styr och huvudkaraktären Hannas psyke bryts ner av ånger. Nattsköterskan av Nordin är något av en klassisk spökhistoria, något som i den här samlingen faktiskt sticker ut.