The Hate U Give

Länk till adlibris och bokus

Sextonåriga Starr lever i två världar. Hon har vuxit upp och bor i den fattiga förorten men går i skolan inne i stan på en finare privatskola med nästan bara vita elever. Starr har lärt sig att förhålla sig till båda världarna, att dämpa sin förortsjargong när hon är i skolan för att inte sticka ut där och bland sina gamla kompisar hemmavid försöker hon att inte sticka ut på andra håller genom att verka snobbig och förmer.

På väg hem från en fest får Starr skjuts av sin gamla barndomsvän, Khalil. Polisen stoppar dem och Starr gör som hennes föräldrar har lärt henne; nämligen att aldrig ifrågasätta och göra precis vad polisen säger. Khalil har inte nött in samma mantra och när han ombeds att kliva ur bilen och vänta gör han en rörelse som polisen misstolkar varpå han blir skjuten till döds.

Starr chockas svårt, men värre är att hon som enda vittne får utstå påtryckningar både från de som anser att polisen har gjort fel och vill få upprättelse för Khalil, men också från polisen som vill svartmåla Khalil och istället utmåla honom som någon som fick skylla sig själv. Hur än Starr väljer att göra, vittna eller inte vittna, så kommer hennes val att få enorma konsekvenser för flera inblandade personer, inte minst hennes eget liv.

The Hate U Give är i min mening aningens lång, har aningens många bihandlingar, är aningens pratig (läs amerikansk) och blir aningens tjatig efterhand. Det känns som att Angie Thomas velat få med så mycket som möjligt, och ja, man får visserligen lära känna Starr väldigt väl, men det hade man nog ändå kunnat få göra om storyn komprimerats något. Jag sällar mig alltså inte till de som överöser den här romanen med lovord. Dock är The Hate U Give ett väldigt intressant nutidsdokument som ger inblick i USAs rasmotsättningar och det polisvåld man tyvärr hör eller läser om då och då. Och jag gillar den upplevelse av svart förortskultur som romanen förmedlar, det är något man sällan får läsa om i ungdomsromanernas värld. Jag tycker alltså trots mina invändningar ändå om storyn och tycker definitivt att den var mycket läsvärd.

Innan jag läst boken ifrågasatte jag lite varför man inte översatt titeln eller valt en svensk titel till boken, men det framgår glasklart när man väl läser The Hate U Give. Det hade inte kunnat bli någon annan titel. En eloge också till översättaren som valt att inte översätta många av slangorden och uttrycken till (ofta krystade) svenska motsvarigheter utan istället valt att behålla de amerikanska uttrycken. Det blir så mycket bättre då.