Glömskan

länk till adlibris och bokus

Johanna Olssons Glömskan börjar direkt med att Hedda, hennes mamma och lillebror Teo lämnar mammans våldsamma pojkvän, Thomas. Den här gången har han slagit sitt sista slag. Planen är att de ska gömma sig hos Heddas mormor som bor i den lilla byn Glömskan uppe i Norrland. Heddas mamma och mormor kommer inte så värst bra överens, vilket Thomas vet och därför känner de sig rätt säkra på att Thomas inte kommer att leta där i första hand. Det är med andra ord en plats de kan känna sig trygga på, även om Hedda tycker det är ett rätt så tråkigt och händelselöst ställe hon hamnat på.

En dag när Hedda är i affären stöter hon på en kille i hennes egen ålder. Hon kommer på honom med att snatta och konfronterar honom. Som straff snor han hennes mobiltelefon, men Hedda följer efter killen ut i skogen till ett ödehus där det visar sig att han bor, uppenbarligen på rymmen från sitt hem.

En morgon upptäcks det att Heddas lillebror Teo har försvunnit. Hur mycket man än letar och får hjälp av både polis och frivilliga från byn så går det inte att hitta ett spår av Teo och man fruktar det värsta - att Teo blivit bortrövad. I sökandet efter Teo tar Hedda hjälp av Simon, pojken som bor i ödehuset. Han visar sig både känna till skogen väl och sådant som gömmer sig där och Hedda blir varse att det inte är alla som kan se de väsen som bor i skogarna, men Hedda är definitivt en av dem.

Glömskans både suggestiva stämning och gradvis stigande spänning fångar snabbt läsaren och Johanna Olsson följer Pax-trenden med att blanda in element från den nordiska folktron, något jag är lite förtjust i. Jag tycker också att Olsson fått till en lagom blandning av realism och övernaturligt vars trådar i berättelsen väger fint mellan varandra.