måndag 30 maj 2011

Mitt extra liv

Mitt extra liv är en grafisk roman skriven och illustrerad av Johan Unenge. Huvudpersonen Mattias bor i ett mindre samhälle som heter Hellevik. Hans fritid kretsar kring att spela Mortal combat, hänga med kompisarna och kolla när Hellevik Tigers dominerar i basket på hemmaplan. Och att drömma om Alva. Alva är nog den snyggaste tjejen han någonsin sett och hon går i hans klass. Tänk om han bara vågat prata med henne.

I klassen går också Albin. Mattias ogillar verkligen Albin. Dels för att han är högljudd och dels för att Alva verkar tycka han är häftig. Sen håller han hela tiden på med sitt snack om att Sverige borde skicka iväg alla invandrare och mörkhyade. Mattias tycker att Albin kan bli lite väl hetsig med det där snacket ibland men han försöker att inte bry sig för mycket. Det där har ju inte med honom att göra. Mattias är bara så less på allt snack om invandrarna som snor svenskarnas jobb och på alla som försöker få bort flyktingförläggningen från Hellevik. Det känns som att det är det enda folk snackar om i Hellevik numera. Förutom att Hellevik Tigers håller på att vinna ligan då.

En kväll när Mattias är ensam hemma knackar det på dörren. När han öppnar står där en kille från flyktingförläggningen. Han är på flykt från en mobb och ber om hjälp. Mattias måste plötsligt ta ställning. Men väljer han rätt?

Mitt extra liv är en mycket tänkvärd bok som tar upp många kluriga frågor om främlingsfientlighet och grupptryck och att våga stå för vad man tycker. Formatet med serierutor blandat med "vanlig" löpande text tyckte jag flöt på bra och gör dessutom boken lättillgänglig för de som inte är så vana läsare. Illustrationerna tycker jag dessutom fungerar förstärkande till texten många gånger och man får tack vare dessa en djupare inblick i Mattias tankar. Dock tycker jag att Mitt extra liv slutar väldigt tvärt. Någon form av avrundning hade jag gärna sett.

söndag 29 maj 2011

Jennie och Jenny

I helgen har jag avverkat två Jennieböcker. Den ena fantastiskt bra, den andra helt ok.

Bara vara Jennie av Solveig Olsson-Hultgren handlar om nioåriga Jennie som får ta ett allt för stort ansvar över sig själv, sin lillebror och sin mamma. Jennies mamma är arbetslös och ensamstående. Hennes högsta dröm är att slå igenom som poet, men hon får inget annat än avslag från förlagen och varje gång ett nytt avslag kommit åker flaskorna fram igen. Jennies högsta dröm och önskan är att ha en vanlig mamma som tar hand om alla normala mammagrejer. Som att handla mat, tvätta och städa och väcka Jennie på morgnarna så att hon inte kommer för sent till skolan. Eller se till så att Jennie kommer ihåg att ha med sig gympakläder till idrotten, matsäck till utflykten och köpa nya stövlar när de gamla blivit för små. I skolan vågar Jennie inte säga något, hon vill inte att alla andra ska få veta hur det egentligen är där hemma. Den ena vita lögnen leder till den andra och till slut går inte lögnerna att ta tillbaka.

Bara var Jennie utspelar sig under ett år och är en välskriven bok som engagerar mycket! Jennie skäms otroligt mycket för sin mamma och hon hatar henne stundom. Men samtidigt älskar hon sin mamma, speciellt de stunder då den riktiga mamman kommer fram, när alkoholen fått stå på hyllan ett tag. Dessa perioder är tyvärr korta och Jennies hopp om förbättring grusas gång på gång på gång. Jag satt som klistrad vid boken från första sidan. Det är en hemsk berättelse men den innehåller tack och lov också några ljuspunkter och slutet inger hopp.


I Den där Jenny låter Eva Wikander läsaren ta del av berättelsen om den nya tjejen Jenny från två sidor. Först ger Åsa sin berättelse om nya tjejen i klassen och i andra halvan av boken är det Jenny själv som berättar om sin första tid i klass 6A.

Allt börjar helt fel när Jenny kommer som ny till klassen. Hon är orolig och nervös inför mötet med de nya klasskompisarna men bestämmer sig för att ta det coolt. Men det blir lite för mycket coolt och Jenny framstår som en kaxig tjej med tuff attityd, något som inte gillas av vare sig läraren eller de andra tjejerna i klassen. Åsa och hennes gäng försöker till en början att tillrättavisa Jenny men Jenny får snart en horastämpel av tjejerna när hon börjar hänga med några äldre killar. Hon försöker spela oberörd och ger igen för trakasserierna så gott hon kan, men innerst inne känner Jenny sig bara osäker och utanför.

Det blir alltid intressant läsning när samma händelseförlopp spelas upp ur två synvinklar, speciellt när utfallet blir totalt olika. Den där Jenny är absolut en bok som man kan använda till att samtala om i skolan, men som läsupplevelse gav den mig inget extra. Det är absolut ingen dålig bok men den framkallade inga starkare känslor hos mig.

Kram från Alice

Tiden går långsamt när man ensam. Och då menar jag inte bara att vara ensam och att ha tråkigt, utan att vara övergiven och ensam. Alice är 11 år och får klara sig på egen hand. Det finns kex och ost, några konservburkar i köket, så hon har så hon klarar sig ett tag. Och helt ensam är ju Alice inte, hon har ju guldfisken Sammy. Och Jilly. Men vart mamma har tagit vägen har hon ingen aning om. Det enda Alice kan göra är att hoppas på att mamma snart kommer tillbaka.

Så börjar Kram från Alice skriven av Suzanne LaFleur. Man får som läsare ana att något riktigt hemskt har hänt, men inte förrän en bit in i boken har man hela historien klar för sig. Alices pappa och syster omkommer i bilolyckan som familjen var inblandad i. Alice och hennes mamma överlever, men mamman går in i en djup depression och överger Alice. Alice mormor hittar så småningom sitt övergivna barnbarn och Alice får flytta hem till sin henne. Först där kan Alice börja acceptera vad hon varit med om, bearbeta sorgen och förlusten och våga släppa taget om sina känslor och ge efter för alla svåra känslor hon burit inom sig sedan olyckan.

Kram från Alice är en rörande och sorglig bok med många känslostormar. Ena stunden är Alice arg för allt som ryckts bort från henne och hon klandrar sig själv för att hon överlevde istället för hennes lillasyster. Hon är arg på mormor som inte kan förstå och lämna henne i fred. Och hon vill inte vara den där tjejen som folk tycker synd om. Men framförallt känner Alice en enorm sorg och saknad som hon inte vet om hon någonsin kommer att kunna hantera. Som läsare känner man väldigt starkt för Alice, det är ett starkt personporträtt av en mycket stark flicka.

fredag 27 maj 2011

Frost

Jag är normalt sett inte så förtjust i den klassiska ungdomskärleksboken. Jag vill ha något mer än den vanliga intrigen: pojke och flicka trånar efter varandra på avstånd och dras obönhörligen till varandra som ett par magneter. Men lyckan är inte all då de och deras kärlek måste prövas innan de kan få varandra i slutet. Romantiskt dravel brukar jag avfärda sådana böcker (och filmer) som. Jag är i normalfall för cyniskt lagd och jag tror att anledningen till att några romantiska böcker (exempelvis här och här) ändå hyllats av mig berott både på att de faktiskt varit bra men också att det berott mycket på mitt sinneslag under själva läsningen.

Maggie Stiefvaters Frost omtalades när den kom ut, som en ny Twilight, fast med varulvar. Jag lyssnade på första Twilightboken, Om jag kunde drömma,  för ett par somrar sen och gillade den inte alls. Så förväntningarna var väl inte speciellt höga när jag började läsa Frost. Men omdömet blir ändå att det är en helt ok kärlekshistoria med lagom mycket spänningsmoment och, upplevde jag det som, lite mindre trånande beskrivningar än vad Twilight innehåller.

Frost utspelar sig i ett höstigt landskap i ett litet samhälle nära den kanadensiska gränsen. Grace har sedan hon varit liten varit väldigt fascinerad av vargarna som lever i skogen bakom hennes hus. Som liten flicka blev hon attackerad av en flock vargar, men en av vargarna, en speciell varg med gula ögon, räddade henne. Ända sedan dess har Grace känt en dragning till just den här vargen. Den vargen är ingen annan än Sam.

Sam lever i mänsklig gestalt om somrarna, men när frosten kommer förvandlas han till varg och måste leva i skogen under vinterhalvåret. På avstånd betraktar han Grace och önskar att han kunde komma henne nära. När en av vargarna i flocken dödar en elev i Graces skola ger sig ett jaktlag ut i skogen för att skjuta av vargarna. Under kaoset som sker korsas Sams (i människogestalt) och Graces vägar och deras gemensamma berättelse tar sin början. Men de är båda plågsamt medvetna om att deras kärlek endast existerar på lånad tid. Frosten och kylan gör att Sam snart kommer att förvandlas till varg igen. Och den här gången kommer det att vara för alltid.

torsdag 26 maj 2011

Violet Park

Hitta Violet Park är Jenny Valentines debutbok som på originalspråk gavs ut redan 2007. Atrium förlag har i år gett ut boken i översättning och dessutom har förlaget en användbar läsguide med diskussionsfrågor som man kan hämta hem gratis från deras hemsida.

16-årige Lucas kommer av en slump i kontakt med Violet Park. På en taxistation träffar han henne. Hon står i en urna på en hylla men hon utövar en enorm dragningskraft på Lucas. När han frågar om henne får han veta att någon glömt hennes urna i en taxibil för flera år sedan. Taxistationen har sedan dess tagit hand om urnan i väntan på att släktingar till henne ska göra anspråk på urnan och hämta den. Lucas kan inte släppa tankarna på denna Violet Park och han tycker det känns väldigt ovärdigt att hon ska stå där på en taxistation där ingen bryr sig om henne. Så Lucas tar ett beslut och tar hand om urnan. Han ska se till att Violet Park hittar hem. Vad han dock inte anar är att sökandet efter Violet Park också kommer att leda honom närmre ett resultat på mysteriet med hans egen fars försvinnande några år tidigare

Detta är en smart och rolig utvecklingsroman. Lucas själv återger berättelsen om jakten och sökandet efter Violet som i förlängningen också blir ett sökande efter svar på varför fadern försvann. Lucas lär sig både det ena och det andra om sig själv och sin relation (eller snarare avsaknaden av relation) till sin far och når också insikt i hans mammas agerande. Hitta Violet Park handlar om hemligheter, familjerelationer och att nå avslut. Violet Park får ett värdigt avslut och Lucas sökande efter sin far når på sitt sätt också ett slut.

Skuggvarelser

Vampyrböckerna har dominerat ungdomsboksutgivningen ett tag. Sen kom varulvarna. Men redan innan trenden med vampyrer och varulvar bet sig fast ordentligt kom Magnus Nordin 2002 ut med varulvsberättelsen Skuggvarelser. Boken kom därefter i nytryck 2010 för att bättre matcha uppföljaren Blodets röst som gavs ut samma år.

Skuggvarelser utspelar sig en sommar på Gotland och vi får lära känna Daniel som ägnar sommaren åt att jobba på pappans bilskrot och ta hand om sin pappa. Daniels pappa har sedan Daniels mamma gick bort i cancer dekat ner sig och försjunkit i alkoholism och Daniel längtar mer än något annat efter att komma bort från ön och starta ett nytt liv på fastlandet.

Tre främlingar flyttar den här sommaren in i ett ödehus i bygden. När Daniel första gången möter blicken hos flickan med bärnstensögonen är han fast direkt. Han lär i hemlighet känna Kira, som tjejen heter, och han blir ohjälpligt förälskad i henne, aldrig tidigare har han upplevt en sådan stark förälskelse. Föga anar han att Kira bär på en djup hemlighet och att denna hemlighet har samband med en hel del obehagliga saker som händer i bygden och dess omgivningar. Daniels kompis Linda anar dock oråd och försätter både sig själv och Daniel i livsfara när hon bestämmer sig för att undersöka vilka de tre främlingarna egentligen är.

Skuggvarelser är en spännande historia om kärlek och varulvar men också en berättelse om att behöva ta ansvar för sina föräldrar och att våga stå emot och gå sin egen väg.

onsdag 25 maj 2011

Låt de gamla drömmarna dö

Låt de gamla drömmarna dö är inte John Ajvide Lindqvists första novellsamling, men till skillnad från Pappersväggar innehåller den förra inte enbart skräcknoveller. Låt de gamla drömmarna dö har ett mycket mer varierat innehåll som även utgörs av material till sketcher, kåserier samt Sommarprogrammet i P1 från 2006 som inleder samlingen av texter. I både förordet till Låt de gamla drömmarna dö och i Sommarprogrammet får man lära känna författaren bakom skräckromanerna lite bättre. Detta gav åtminstone mig en mer nyanserad bild av det jag läst tidigare av Ajvide Lindqvist och faktiskt var Sommarprogrammet en av de texter jag fastnade mest för. Jag anade inte att Ajvide Lindqvist kunde vara så rolig, än mindre att han försökt sig på en stå-upp-karriär.

Novellsamlingen innehåller givetvis många bra noveller också. Den tidigare opublicerade Tindalos är en av de bättre enligt mig. Den är äkta Ajvide Lindqvist-skräck som hos mig framkallar engagemang för berättelsen och karaktärerna och lämnar mig med en betagenhet blandat med häpnad, förskräckelse och mysryskänslor. Och i novellen Låt de gamla drömmarna dö får man en fortsättning på Låt den rätte komma in. Men allt går inte hem hos mig. Liksom i Pappersväggar finns här några noveller som jag tycker är konstiga till innehållet och som jag inte riktigt kan ta till mig (Garnet till exempel). Måhända kräver de en omläsning. Eller så är det bara jag som inte förstår riktigt. Men likväl, John Ajvide Lindqvist håller sig kvar på en favoritplats hos mig och näst på tur nu blir att se till att få tag på Tjärven.

måndag 16 maj 2011

Bok som lever upp till sitt rykte

Vårens klart mest hajpade ungdomsbok är Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Så många blogginlägg man läst som är fullkomligt lyriska i sina recensioner av boken, och så mycket publicitet som boken har fått, gjorde mig automatiskt skeptiskt inställd från början. För det är inte sällan man blir besviken har jag lärt mig vid det här laget. Men det slapp jag bli. Cirkeln är välskriven och spännande och förtjänar faktiskt den hajp som blivit kring boken.

Berättelsen utspelar sig i det gamla gruvsamhället Engelsfors. På en toalett på en gymnasieskola hittas en emokille död. Hans handleder är uppskurna och alla förmodar att han tagit sitt liv. Hans bästa vän står dock på sig; det är uteslutet att han skulle ha begått självmord. Kort efter killens död börjar märkliga saker ske och sex tjejer blir kallade till ett möte mitt i natten när månen lyser blodröd. Alla går de på Engelsfors gymnasium men har inte mycket annat gemensamt. Faktum är att de snarare aldrig ens skulle närmat sig varandra, än mindre pratat med varandra om det inte vore för att de nu får veta att de är häxor med speciella krafter. Tjejerna är enligt en urgammal profetia De Utvalda som ska strida mot ondskan i en strid som snart kommer att utspela sig i Engelsfors. Utan varandra kommer ingen att överleva och tjejerna måste lära sig att samarbeta för att hantera sina krafter och för att stoppa Ondskan innan tiden rinner ut.

Cirkeln är en riktig bladvändare och är skickligt skriven så att spänningen och mystiken håller hela berättelsen igenom. Trots att det är en ganska tjock bok känns den inte alls så maffig och går snabbt att läsa. Tjejerna är väl porträtterade och jag är faktiskt mer sugen på att lära känna dem bättre och läsa mer om dem och deras utveckling, än vad jag är nyfiken på hur det kommer att gå i den stora striden. I vilket fall så får jag hålla mig ett tag. Nästa del, Eld, kommer inte ut förrän nästa år.

lördag 14 maj 2011

Ajvide Lindqvist

Hur sugen blir man inte på att läsa/lyssna på Tjärven efter att ha läst Johanna K's inlägg på Bokhora. Jag bara måste se till att få tag på Tjärven! Nästa bok på tur för mig att läsa är Låt de gamla drömmarna dö och i väntan på det så gottar jag mig åt det här klippet:

tisdag 10 maj 2011

Inte bara ännu en vampyrbok

I De som går igen försöker Marcus Sedgwick komma så nära de gamla ursprungliga folksagorna om vampyrer som möjligt. Istället för de blodsugande och ljusskygga, men dock eleganta och vackra varelser vi idag föreställer oss vampyrer som, så var den tidiga folksagans vampyrer snarare ett slags blodtörstiga zombier. De kunde vara uppsvullna, groteska lik uppstigna ur graven eller så kunde de vara en exakt kopia av sitt tidigare och levande jag. I efterordet till De som går igen skriver Sedgwick att han försökt fånga stämningen från de tidigaste rapporterna om vampyrism från 1500-talet och framåt. Han har studerat och samlat på tidiga sägner och östeuropeiska berättelser om de blodsugande gengångarna och De som går igen är, så att säga, resultatet av hans studier.

Det är tidigt 1600-tal och den tonårige Peter och hans far Tomas försörjer sig som vedhuggare. Faderns misstänksamhet gentemot andra samt hans hemliga förflutna har gjort att de aldrig kunnat slå sig till ro mer än ett par år i taget. Rätt så snart efter att Peter och Tomas flyttat till utkanten av den lilla byn Chust i Östeuropa börjar märkliga saker ske. En man hittas död i skogen, det påstås att han tog sitt eget liv, och han begravs utan kista och med ansiktet vänt neråt mot jorden. Efter begravningen gräver Tomas en vallgrav runt huset, Peter kan inte förstå varför utan tror att hans far till slut blivit galen av allt brännvin han dricker.

Snart sker ännu ett dödsfall. Det är den unge Stefan som påträffas död i byn. Då Stefan fortfarande var ogift då han dog säger seden att det måste hållas bröllop för honom för att han ska slippa bli begravd som ungkarl. En brud välj ut till den döde och efter bröllopet förs hon till en stuga i skogen där hon i isolering ska avtjäna en änkas sorgetid.

Lotten som den dödes brud faller på Agnes, flickan som Peter är förtjust i, och Agnes är livrädd för att vistas ensam i den lilla stugan i skogen. När hon återvänder till byn är hon inte längre sig lik och under tiden fortsätter märkliga saker att ske i Chust.

Jag hade höga förväntningar när jag satte igång mitt läsande och jag blev lite besviken på att den inte var mer läskig och intensiv. Men däremot så gillar jag verkligen Sedgwicks efterforskningar i de ursprungliga folksagorna och att han låtit sig inspireras av dessa. Det blir inte bara ännu en bok som handlar om vampyrer och den gamla folktron ger nästan berättelsen ett mer skrämmande och mytiskt drag till skillnad från alla andra vampyrböcker som dykt upp de senaste åren.

måndag 9 maj 2011

Min pappa är snäll och min mamma är utlänning

Emmy Abrahamsson debuterar med Min pappa är snäll och min mamma är utlänning, en uppväxtskildring med inspiration från Emmys egen uppväxt under 1980-talet.

Alicja, en tjej i gymnasieåldern, har flyttat till ett ruckel på Österlen. Sommarlovet har precis börjat och allt Alicja vill är att få en lugn och skön sommar. Men detta är en omöjlighet om man har en mamma som är polack och i svenskars ögon framstår som mer eller mindre galen. Tack vare mamma Beata tillbringas sommaren med illegala polska hantverkare, polska psykotiska kusiner, påvedyrkan och möglig mat. Och Alicja måste hela tiden rycka in för att rädda sin mamma, sin mammas släktingar och sig själv från pinsamma situationer och diverse missförstånd.

Min pappa är snäll och min mamma är utlänning är enligt baksidestexten "...en rolig, varm berättelse om vänskap, kärlek - och kulturella frontalkrockar" Jag instämmer. Föräldrar kan vara nog så jobbiga och pinsamma i tonåren. Att dessutom ha en mamma som sticker ut och är så där väldigt och oerhört polsk gör inte saker och ting enklare.

Emmy Abrahamsson har skrivit en rolig och lättsam bok som är en helt ok debut, men ibland tycker jag det känns som att hon anstränger sig lite för mycket för att locka läsaren till skratt och det känns lite krystat här och var. Att berättelsen utspelar sig på 1980-talet framgår bl.a. av Alicjas och hennes kompisars Gyllene tider-vurm, kassettbandsspelare, walkmans och den tydliga öststatskänslan i Polen. 80-talist som jag ju är tycker jag att det hade varit roligt om mer av 80-talet hade fått komma fram i beskrivningarna. Men det tycker jag mest för att jag gillar att frossa i 80-tals-nostalgi...

lördag 7 maj 2011

Utrensning

Det har gått mer än en vecka sen jag läste ut Sofi Oksanens Utrensning, varför mina starkaste intryck hunnit lägga sig. Men jag gör ett försök till att skriva om boken ändå.

Handlingen utspelar sig dels i början av 1990-talet, året efter Estlands självständighet, och dels under Aliides ungdom under 1940-talet då Estland var ockuperat av Sovjetunionen. Aliide är förälskad i sin systers make Hans som är motståndsman. Hon har alltid avundats sin "perfekta" syster. Avundsjukan och svartsjukan gentemot systern samt begäret efter Hans driver till slut Aliide till att förråda sin egen syster och systerdotter som blir förvisade till Sibirien.

Den gamla Aliide upptäcker en morgon ett bylte som ligger under ett träd en bit bort utanför hennes gård. Byltet är den unga avsvimmade Zara som flytt från prostitutionen och från sina hallickar. Aliide hjälper motvilligt Zara och släpper in henne i sitt hem. Men är det bara en slump att det var till just Aliide Zara kom? Sakta blir Aliide varse att så inte är fallet.

Det här är en berättelse om två kvinnors liv under två olika tidsperioder. Det som förenar de båda kvinnornas berättelser är att båda utsatts för vidrigheter men som trots detta ändå inte låter sig slås ner. Både Aliide och Zara är starka och envisa kvinnor, överlevare, som trots felaktiga beslut som de fått ta konsekvenserna av, inte ger upp i första taget.

Utrensning är också en historisk skildring av Estland, en djup sådan, som på sitt sätt också delvis förklarar Aliides handlande, men också andra esters handlingar, under tiden för Andra världskriget och åren därefter.

Jag tycker att Utrensning är en väldigt intressant bok. Tyvärr var jag väldigt splittrad i min läsning inledningsvis, och det dröjde några kapitel innan jag riktigt kunde börja ta till mig boken och dess berättelse. Men det här är trots det en bok som dröjer sig kvar i tankarna långt efter. Det är rent ut sagt vedervärdiga öden de båda kvinnorna får genomlida, men till skillnad från Zara, är det svårt att helt och hållet sympatisera med Aliide vars handlingar i sig varit nog så förfärliga. Oksanen skriver väldigt bra med ett mycket rikt språk. Jag blir helt klart nyfiken på att läsa mer av henne.

onsdag 4 maj 2011

Kjetil Johnsen gör det igen!

Jag var helt fast i Kjetil Johnsens Tre-serie och jag jublade högt när jag fick reda på att ännu en serie av honom skulle släppas på svenska. Lasarusfenomenet är den första delen i Den 4:e parallellen och är en lovande inledning på serien.

Emma, 17 år, vaknar upp ur koma efter en bilolycka. Hennes föräldrar har omkommit och hennes lillebror har blivit stum. Den enda släkting som kan ta hand om syskonen är Emmas farbror Harry som verkar tycka att hela olyckan är Emmas fel. Emma själv kommer inte ihåg någonting från olyckan och har heller inget som helst minne från tiden precis innan olyckan. Dessutom har hon svårt för att skilja drömmar från minnen och saker som verkligen hänt. Något står inte rätt till och allt tycks leda tillbaka till hennes pappas hemligklassade forskning inom kvantfysik på en militärbas i Nevadaöknen.

Johnsen är skicklig på att bygga upp spänningen i sina böcker och liksom i Tre-serien är det korta kapitel som ofta slutar med cliffhangers vilket skapar ett bra driv i läsnignen. Det är svårt att släppa boken när man väl kommit in i berättelsen. Karaktärsskildringen är dock aningens platt och jag hade gärna lärt känna Emma lite bättre. En eloge till Johnsen också för att han lyckas förklara kvantfysiska fenomen så att även jag förstår!

måndag 2 maj 2011

Försöksdjuret

Marianne Strand bokdebuterar med Försöksdjuret som är utgiven på LL-förlaget. Boken är dock inte på den lättaste lättläst-nivån utan innehåller rätt mycket text.

Adinas mamma jobbar på Statens Strålforskningsinstitut. Mycket mer än så vet inte Adina om sin mammas jobb. Men Adina blir plötsligt kidnappad och anledningen visar sig vara att hennes mamma arbetar med djurförsök. Kidnapparna konfronterar Adina med uppgifter om mammans arbete, visar filmer och foton på när hon utför olika tester på djur och Adina vill inte tro att det är sant. Framför allt kan hon inte ta in att hennes mamma skulle kunna plåga djur på det där sättet.

Jag tror att Försöksdjuret kan fånga en del läsare, framförallt de som värnar om djurens rätt. Själv tycker jag att den här berättelsen är väldigt obalanserad och subjektiv. Jag är inte för djurförsök, men jag tycker ändå att berättelsen hade kunnat lyfta fram annat än bara de negativa och uppseendeväckande aspekterna med djurförsök. Som tur är så handlar Försöksdjuret lika mycket om Adinas förhållande till sin mamma. Att Adina känner sig lurad och sviken som inte tidigare fått veta vad mamman tjänar sina pengar på gör att man förstår hennes reaktioner och agerande. Det här är definitivt en bok som man kan diskutera mycket kring.

söndag 1 maj 2011

Monsterskola

Mårten Melins senaste bok Förvandlad är en finurlig och trevlig mysrysare. Måns vaknar en morgon och lägger genast märke till tre ovanliga saker. För det första så är han inte hungrig, som han alltid brukar vara. För det andra har han en massa hårstrån i munnen, ungefär som om han legat och tuggat på ett gosedjur i sömnen. För det tredje så är han jordig under fötterna. När han berättar för sin mamma säger hon att han gått i sömnen och att det är bäst att han börjar på en internatskola som är väldigt duktiga på att ta hand om det här problemet. Men han hör också hur hans mamma mumlar något om en förbannelse i släkten...

Installerad på internatskolan börjar Måns misstänka att detta inte är vilken vanlig skola som helst. Varje kväll efter mörkrets inbrott låses han in i sitt rum, det är galler på fönstren och eleverna måste bära ett silverkors om halsen. Också de andra eleverna på skolan är lite annorlunda, men Måns blir snabbt kompis med Oliver och lär så småningom även känna Felicia, hans granne som trots låsta dörrar enkelt letar sig in till Måns om nätterna.

Jag gillar Förvandlad. Jag är fast från början till slutet. Mårten Melin avslöjar precis lagom mycket för att hålla intresset uppe genom hela berättelsen. Det här är trevlig läsning men jag hade gärna velat läsa mer om de andra figurerna på skolan. Det känns lite som att Melin kan ha stoff till ännu en bok om Måns och de andra eleverna på Skogsbingelskolan. Åtminstone så hoppas jag lite på en fortsättning.