lördag 7 maj 2011

Utrensning

Det har gått mer än en vecka sen jag läste ut Sofi Oksanens Utrensning, varför mina starkaste intryck hunnit lägga sig. Men jag gör ett försök till att skriva om boken ändå.

Handlingen utspelar sig dels i början av 1990-talet, året efter Estlands självständighet, och dels under Aliides ungdom under 1940-talet då Estland var ockuperat av Sovjetunionen. Aliide är förälskad i sin systers make Hans som är motståndsman. Hon har alltid avundats sin "perfekta" syster. Avundsjukan och svartsjukan gentemot systern samt begäret efter Hans driver till slut Aliide till att förråda sin egen syster och systerdotter som blir förvisade till Sibirien.

Den gamla Aliide upptäcker en morgon ett bylte som ligger under ett träd en bit bort utanför hennes gård. Byltet är den unga avsvimmade Zara som flytt från prostitutionen och från sina hallickar. Aliide hjälper motvilligt Zara och släpper in henne i sitt hem. Men är det bara en slump att det var till just Aliide Zara kom? Sakta blir Aliide varse att så inte är fallet.

Det här är en berättelse om två kvinnors liv under två olika tidsperioder. Det som förenar de båda kvinnornas berättelser är att båda utsatts för vidrigheter men som trots detta ändå inte låter sig slås ner. Både Aliide och Zara är starka och envisa kvinnor, överlevare, som trots felaktiga beslut som de fått ta konsekvenserna av, inte ger upp i första taget.

Utrensning är också en historisk skildring av Estland, en djup sådan, som på sitt sätt också delvis förklarar Aliides handlande, men också andra esters handlingar, under tiden för Andra världskriget och åren därefter.

Jag tycker att Utrensning är en väldigt intressant bok. Tyvärr var jag väldigt splittrad i min läsning inledningsvis, och det dröjde några kapitel innan jag riktigt kunde börja ta till mig boken och dess berättelse. Men det här är trots det en bok som dröjer sig kvar i tankarna långt efter. Det är rent ut sagt vedervärdiga öden de båda kvinnorna får genomlida, men till skillnad från Zara, är det svårt att helt och hållet sympatisera med Aliide vars handlingar i sig varit nog så förfärliga. Oksanen skriver väldigt bra med ett mycket rikt språk. Jag blir helt klart nyfiken på att läsa mer av henne.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar