onsdag 30 april 2014

Eleanor & Park

se mer på adlibris eller bokus
Jag var supertaggad inför att läsa Eleanor & Park av Rainbow Rowell. Jag hade hört så mycket gott om boken och det lät som en berättelse precis i min smak. Men en bit in i boken började jag faktiskt fundera över all hajp. För jag kunde inte förstå vad det var som skulle vara så fantastiskt med den här romanen.
Fantastiskt språk hade jag hört... Nja.. det var väl ok, inget speciellt, liksom.
Finstämd och vacker kärlekshistoria, hade jag också fått höra. Nja... sockersöt och sliskig, skulle vilja påstå.

Eleanor & Park utspelar sig i Omaha och handlar om två udda tonåringar som möts en morgon på skolbussen. Eleanor är ny i skolan och som ny, storvuxen med konstiga kläder och knallrött hår så passar hon absolut inte in någonstans. Park, är den enda på skolbussen som erbjuder Eleanor ett säte att sitta på och denna plats är den enda som Eleanor vågar sätta sig på framöver.

Park är en helt vanlig sextonåring, men som halvkorean, i ett i övrigt väldigt homogent och vitt samhälle, tror han att han sticker ut mer än vad han gör och han vill till en början på inga vis ha nåt att göra med Eleanor då detta kan få Park att falla nedåt på den sociala stegen. Men det är ändå nåt speciellt med den här nya tjejen, tycker Park. Tycke uppstår så småningom - och mer därtill! Park och Eleanor är varandras själsfränder! Fåglar sjunger, cheruber skjuter pilar och nu när kärleken visar sig vara ömsesidig borde alla problem i världen vara som bortblåsta! Men icke. Eleanor har det tufft hemma med en elak styvpappa, en fattig familj, och som storväxt tonårstjej är Eleanors självförtroende inte det bästa. Dessutom mobbar de andra tjejerna i skolan henne. Och Park vågar till en början inte erkänna att han blivit kär i den tjocka konstiga tjejen.

Jag läste Eleanor & Park i min bokklubb, något jag i efterhand tycker var himla bra för tack vare diskussionerna kring boken kunde jag se fördelarna med romanen; den har sina poänger. Men detta ändrar inte min allmänna inställning: jag känner fortfarande inget speciellt för vare sig berättelsen eller karaktärerna och boken innehåller en alldeles för stor portion puppylove för min smak.

tisdag 29 april 2014

Komma undan

finns på adlibris eller bokus
Anne Cassidy är en fena på att skapa spännande psykologiska thrillers. Komma undan är en lättläst variant, måhända inte lika spännande som hennes tjockare romaner, men har likväl en psykologiskt intressant handling.

Mark och Kate var ett par fram till för ett par veckor sen då Kate gjorde slut. Men nu verkar det som att hon har ångrat sig och vill att de två ska bli ett par igen. Mark och Kate stämmer träff på en nattklubb och Marks alla förhoppningar infrias. Kvällen blir perfekt - ända tills det är dags att sticka hem. Med bara nån sekunds marginal missar Mark och Kate sista bussen hem. Ute faller snön, det är isande kallt och det finns ingen de kan ringa och be om skjuts. Mark "lånar" en bil från en parkering att köra hem i. Hellre det än att frysa ihjäl.

Men det är mörka vägar och väglaget är halt och när ett rådjur dyker upp i strålkastarljuset hinner Mark inte väja. Kate, vars bilbälte krånglat, slungas ut genom vindrutan. Mark vet inte vad han ska ta sig till. Han vet att han borde ringa en ambulans, men kan inte förmå sig att göra det, han har ju trots allt stulit bilen de körde i - och dessutom kvaddat den nu. Så istället lämnar han Kate i snön. Det finns ändå inget han kan göra för henne, så vitt han kan se är redan allt hopp ute.

I drömmarna plågar Kate Mark, han drömmer hur han får sms från henne där hon anklagar honom för att ha övergett henne. Drömmarna känns kusligt verkliga. Är det verkligen bara drömmar?

fredag 25 april 2014

Zombiedjur

mer om boken på adlibris eller bokus
Joes gammelmorbror, arkeologen Charlie, är på besök. Charlie brukar berätta de mest fantastiska historierna om sina äventyr och han brukar också alltid ha med sig presenter när han är på besök. Den här gången får Joe en egyptisk amulett i form av Anubis, de dödas gud i det forna Egypten. Den här amuletten är speciell berättar gammelmorbror Charlie, Den kan uppfylla de önskningar man uttalar! Men, varnar Charlie, man får bara en önskan och man måste tänka på vad man säger för önskningarna går inte att ta tillbaka. Trams, tänker Joe, men å andra sidan, prova kan man ju alltid. Det är ju knappast som att Joe har nåt att förlora. Och Joe, som alltid önskat sig en hund, uttalar det han önskar sig mest: " Jag vill ha ett husdjur!", säger han. Ner dimper Klimpen, en odöd hungrig och dammig hamster som tydligen behöver Joes hjälp för att kunna finna frid och gå över till "andra sidan".

Att zombier är grejen i böckernas värld just nu råder det väl ingen tvekan om. Sam Hay rider på trenden när han skruvar till det med zombiedjur i sin tokroliga och galna bok. En tydlig etta (1) står att läsa på bokens rygg och slutet på Hungriga hamsterns återkomst passar vidare åt en fortsättning av Zombiedjurserien.

Dagens katastrofer

Finns tex på adlibris eller bokus
Cilla Jackert och hennes bok, Dagens katastrofer, tilldelades, för inte så länge sedan, Slangbellan, en utmärkelse som årligen delas ut av Författarförbundet till den bästa debutanten inom barn- och ungdomsboksgenren. Och det är ju ett gott kvitto på en roman om något!

Majken är orolig. Hon bekymrar sig över världssvält, sjukdomar, miljöförstöring, mord och övergrepp och kan bara inte sluta tänka på allt elände i världen. Majken har till och med inrättat ett eget katalogiseringssystem för olika olyckor och katastrofer som hon läser om eller hör talas om i en anteckningsbok; Rött för mord, rosa för misshandel, brunt för sjukdomar, lila för naturkatastrofer och så vidare.

Majkens mamma oroar sig istället för Majken. Hon försöker få Majken att tänka på andra saker och få henne att intressera sig för sådant som andra snart-tolvåringar intresserar sig för. Och hon tycker Majken borde hänga lite mer med kompisar. Men alla i Majkens klass tycker att Majken är ett UFO, så det är lättare sagt än gjort.

Så en dag när sommarlovet börjat så kommer Majkens mamma hem med en hund, Blunder, som hon lånat från ett hundstall. Tanken är att Majken ska ta hand om Blunder under sommaren medan mamma jobbar - för på så sätt kan ju Majken både få sällskap och frisk luft! Majken vill helst av allt att mamma ska lämna tillbaka den dreglande fula hunden, men när hon ser hur ledsen hennes mamma blir så beslutar hon sig för att ge Blunder en chans. Men mamma ska absolut inte tro att Majken ska att börja tycka om den slemmiga bajsätande jycken!

Man förstår rätt så tidigt i boken att något hänt längre bak i tiden, något som också förklaras längre fram i.  Majkens mamma är ledsen och Majkens oro och hang-ups på att hålla koll på olika katastrofer är uppenbarligen ett sätt för henne själv att hanterar något trauma. Dagens katastrofer handlar till stor del om Majkens inre oro och om att bearbeta sorg och omvälvande händelser. Och samtidigt är detta en väldigt lättsam bok! Tonen är humoristisk, berättelsen är hjärtvärmande och känns väldigt innerlig och äkta.

Sugrör för två

Jag kunde så klart inte låta bli att läsa den fristående fortsättningen till Éric Sanvoisins charmiga Ordvampyren; Sugrör för två. I Ordvampyren upptäcker Odilon en konstig typ i sin pappas bokbutik. Den här konstiga typen suger i sig orden i böckerna och lämnar sidorna helt blanka! Först efter att Odilon smugit efter denna skumme man hela vägen till kyrkogården, inser han sitt misstag! Mannen är en Ordvampyr och det slutar med att Odilon själv blir biten.

Se mer på adlibris eller bokus
Odilon har ända sedan dess sugit i sig ord och berättelser med ett sugrör. Det är jättespännande och Odilon kan riktigt känna smaken av alla äventyr han suger i sig. Men det är inte så kul att han inte kan berätta för någon om sin hemlighet. Om det bara funnits någon han kunde dela sin hemlighet och passion med. Odilon bestämmer dig för att på nytt besöka kyrkogården och Ordvampyren. Han kanske kan berätta för Odilon om det finns någon i Odilons ålder som är som honom. Eller kanske kan Odilon, genom att bita någon, såsom Ordvampyren bet honom, skaffa sig en ny kompis så att han slipper känna sig så ensam?

Sugrör för två är lika charmig som första boken om Odilon och lyckas på samma vis bygga upp en småkuslig stämning utan att vara det minsta läskig. Vilket är bra, då boken är tänkt att sättas i händerna på nybörjarläsaren som kommit förbi de allra enklaste böckerna.

måndag 21 april 2014

Alice i Zombielandet

Finns tex på adlibris eller bokus
Det här boken av Gena Showalter fick jag nys om via en elev på min skola. Håll med om att titeln låter intressant; Alice i Zombielandet, speciellt om man som jag gillar zombieböcker. Och visst låter det som att författaren har kommit på nåt riktigt spännande genom att parafrasera Lewis Carolls klassiska och fantasifulla saga, Alice i Underlandet. Och håll med om att omslaget till boken är snyggt!

Alice Bells pappa har alltid varit lite egen. Konstig, skulle nog många säga. Alice och hennes lillasyster Emma har aldrig fått vara ute efter mörkrets inbrott eftersom deras pappa insisterat på att de kan bli tagna av monsterna. Monsterna som i och för sig bara pappa kan se, men som likväl sätter reglerna för hela familjen Bell.

Så en dag vänds Alice liv upp och ned på ett ögonblick när de monster som pappan alltid fruktat faktiskt visar sig existera och dödar hela Alice familj. De äter av Alice mamma och pappa. Alice vill först inte tro på vad hon sett, men tecknen på att hennes pappa trots allt inte var galen blir hela tiden allt tydligare. Alice tänker dock inte gömma sig som hennes pappa gjorde under så många år. Alice plan är istället att hämnas på zombiemonsterna, men då måste hon lära sig att slåss mot dem också. Och den som skulle kunna lära henne är en av skolans snyggaste, men också farligaste killar, Cole Holland, en kille som också bär på en och annan hemlighet.

Jag tror inte någon blir direkt förvånad om jag påstår att Alice i Zombielandet inte direkt är nån litterär upplevelse, det är en väldigt pratig bok, vars översättning dessutom är aningens ojämn, men med detta sagt så tror jag ändå att detta är en roman som absolut går hem hos den tänkta målgruppen, det vill säga tonårstjejer som längtar efter både romantik, action, flärd och lättsmält underhållning. Det är rätt mycket Twilight över det hela; det är väldigt stereotypisk och amerikanskt. Alice är en sketasnygg tjej med dåligt självförtroende, som får suga i sig bekräftelse från alla håll och kanter och som för första gången får uppleva den första stora elektriska attraktionen. Showalter bjuder på mycket av varan muskulösa manskroppar och unga snygga människor som gnider sig mot varandra för att i nästa mening moraliserar över att dricka alkohol och ha sex. Och varje söndag går man i kyrkan, det är en självklarhet!

Precis som man kan ana så berättar författaren i en Q & A på sista sidorna att hon först kom på titeln, Alice in Zombieland, sen fick innehållet komma. Förutom att parafrasera på titeln till Alice i Underlandet, så har innehållet föga med Lewis Carolls bok att göra. Tyvärr, för det hade faktiskt kunnat göra den här romanen riktigt kul och skruvad. Ett ständigt återkommande fluffigt vitt kaninmoln förekommer förvisso, och även om detta är en blinkning åt original-Alice, så känns det mest av allt bara krystat.

tisdag 15 april 2014

Emmas bok

Finns bl.a. på bokus och adlibris
Emmas bok är andra delen i Magnus Nordins nya zombieserie, Varelserna. I första boken, skickade Elias iväg sin lillasyrra, Emma, med en bil som skulle till Kappelshamn där det ryktades att en båt var på väg för att rädda de överlevande på Gotland. Men i hamnen väntade varelserna. Bara Emma och sonen i familjen, Sebbe, undkom och nu smyger de från gömställe till gömställe i hopp om att finna mat och räddning. Och Emmas bror, som förhoppningsvis också gömmer sig någonstans på ön.

Emmas bok är dystert mörk och jag tycker denna boken känns mer hopplös än första boken, Elias bok. Finns det någon räddning för Emma och Sebbe? Kommer det en förklaring till denna zombie-epidemi? Och vem kommer nästa bok att handla om? Emma som huvudperson i denna andra del, kändes som ett självklart val, men jag är inte så nyfiken på någon av de andra karaktärerna som dyker upp i Emmas bok. Möjligtvis Maud i så fall. Men hon lär inte få en egen bok. Hon är ju tant.

Jag tycker gott att Berghs förlag kunde skyltat lite mer med illustratörens namn på framsidan av Varelserna-böckerna. De fantastiska bilderna av Lars Gabel utgör en stor behållning av boken och bidrar effektfullt till stämningen.


Puts väck!

se mer på adlibris eller bokus
Oskar älskar att trolla! Meningen var att han skulle vara på trolleriträff med Magiska cirkeln under hela påsken, men nu är hans pappa borta med jobbet och mamma har fullt upp med Oskars nyfödda lillasyster och Oskar är helt enkelt för liten för att själv få ta tåget till träffen. Alltså tvingas Oskar stanna hemma. Klart han surar när något han sett fram emot i flera månader inte blir av.

För att slippa från skrikande lillsyrran går Oskar ut på en promenad genom stan. Så kommer han plötsligt till en butik han aldrig sett förut. Mr Fisto står det på en röd neonskylt (eller står det Mefisto?) Det visar sig att Mr Fistos butik säljer diverse trolleritrick och Mr Fisto demonstrerar i egen hög person ett av tricken. En svart och röd näsduk som kan få saker att försvinna! Oskar MÅSTE bara ha den här duken. Men har han råd?

 Puts väck! är en lättläst kapitelbok skriven av Ellen Holmboe. "Rysligt" står det stämplat framtill på boken under titeln. Njä, inte så värst, tänkte jag medan jag läste. Men det tog jag raskt tillbaka när jag kommit till sista sidan! Slutet är överraskande hårresande och inte snällt alls. Mycket effektfullt och jag kan inte låta bli att dra paralleller till den traditionella sagans sensmoral.

söndag 13 april 2014

Augustiresan

finns på bokus eller adlibris
Tittar man enbart på omslaget till Anna Fredrikssons Augustiresan så skulle man lätt kunna tro att detta är en mysig, somrig feelgood-roman. Så är nu inte fallet. Här finns inte ett uns feelgood överhuvudtaget.

Jenny går med på att åka på cykelsemester på Österlen med sina tre bästa kompisar från ungdomstiden. Kompisarna har hon inte träffat på länge, men de har övertalat Jenny att hon behöver komma bort, få tänka på något annat. Och faktum är att Jenny verkligen behöver skingra sina tankar. Det nya jobbet med chefsposition har tagit över helt och hållet, det har förstört hennes relationer med gamla jobbkompisar, med personer i Jennys närhet och inte minst har det förstört äktenskapet med Johan. Stoltheten är allt Jenny har kvar och att erkänna för sina gamla kompisar hur allting verkligen ligger till är därför inte ett alternativ för Jenny.

Allt har verkligen gått käpprätt åt pipsvängen för Jenny, det är inte konstigt att hon tycker det är skitjobbigt att berätta om sina misslyckanden, både i karriären och i det privata. Men! Är det inte detta vänner är till för? Att stötta och trösta när livet är jobbigt. Och ska man inte våga berätta om sina tillkortakommanden och misslyckanden för sina vänner utan att vara rädd för att bli dömd? För att utge sig för att vara nära och bästa vänner, så känns det inte som att dessa kvinnor känner varandra speciellt väl, eller ens litar på varandra. Augustiresan handlar delvis om vänskap och hur vänskapens villkor kan förändras över tid. Men det är inte vänskapstemat som får mig att läsa vidare.

I vartannat kapitel befinner vi oss i nutid på cykelsemester på Österlen. Men i vartannat kapitel befinner vi oss i dåtid och får följa Jenny och hur hennes liv och karriär går åt skogen. Och detta blir drivet i min läsning. Vad är det som egentligen har hänt på Jennys jobb? Jag förväntade mig länge att det var något jättestort som hade hänt, men under läsningens gång så inser jag istället att Jenny helt enkelt gräver sin egen grav i sin strävan att vara duktig på jobbet, göra vad företaget och hennes chef kräver av henne och därmed helt och hållet stänga av all social kompetens. Det är jättejobbigt att läsa, och det blir bara så obegripligt och märkligt hur långt Jenny kan gå utan att inse hur fel hon gör och utan att göra något för att försöka förändra sin situation.

Vad gäller Augustiresan så hade vi i bokcirkeln jättemycket att prata om, tycka till om och diskutera kring; arbetsplatser, arbetsmiljö, chefskap, vänskap, bokstavskombinationer och diagnoser, vuxenmobbing, etc etc. Detta betyder dock inte att någon av oss tyckte speciellt mycket om boken. 

Oförutsägbar till sista sidan

Finns t.ex. på adlibris eller bokus
Ända sen vi i min bokcirkel läste Mörka platser av Gillian Flynn har jag varit riktigt sugen på att läsa Gone Girl, denna bästsäljare som det snackades och bloggades så himla mycket om i höstas. Och nu när också jag har läst Gone Girl, så får jag nog allt hålla med om att den är värd sin topplacering på bästsäljarlistorna. Det är en fantastiskt bisarr historia som Flynn lägger fram, men det är en historia som hon likväl lyckas presentera på ett fantastiskt trovärdigt vis. Det är sjukt, men också sjukt spännande och inte minst totalt oförutsägbart fram till sista sidan. Det här gillade jag mycket!

Amy och Nick är det perfekta paret i allas ögon. Men på parets femte bröllopsdag försvinner plötsligt Amy. Allt tyder på att hennes försvinnande varit ofrivilligt och efter en första sammanställning av brottsplatsen så pekar alla bevis i samma riktning - Nick är i allra högsta grad inblandad i hennes försvinnande. Nick, i sin tur, bedyrar dock sin oskuld, om han på inga sätt och vis har något alibi. Och om nu Nick är oskyldig till försvinnandet, såsom han själv påstår, var sjutton är då Amy?

Som sagt, fram till sista sidan är detta en helt och hållet oförutsägbar roman. En eloge till Flynn som verkligen lyckas med att hålla läsaren frustrerat nyfiken på händelseförloppet under en så stor del av romanen OCH som dessutom inte presenterar något givet slut. Vass egg, Flynns debutroman, har en självskriven plats på min sommarläsningslista!

lördag 12 april 2014

Att ladda batterierna



Förra helgen var jag iväg med min bokcirkel på en lyxig och skön bokcirkelstughelg. Vid det här laget har det blivit lite av en tradition att vi åker iväg på våren och/eller på hösten och det är precis så mysigt som man kan tänka sig att det ska vara. Det enda vi gör under en hel helg är att frossa i god mat, läsa böcker, gå långa promenader, snacka böcker, jobb, livet... Precis det som en stressad bibliotekarie behöver emellanåt!


torsdag 10 april 2014

Ordvampyren

se mer på adlibris eller bokus
Om ens pappa är en bokälskande bokhandlare som älskar böcker så pass mycket att han hetsläser dem, då
skulle man ju kunna tänka sig att denna bokpassion skulle ha smittat av sig på den bokälskande bokhandlarens son. Men icke. Odilon jobbar förvisso extra i sin pappas bokhandel, men det är ärligt talat skittrist. För då Odilon älskar ljudet av boksidor som rivs sönder så är han förbjuden att ens röra vid bokhandelns böcker. Istället spanar han efter tjuvar.

En dag kommer det in en skum typ i butiken. Odilon har aldrig sett honom innan. Kunden ser konstig ut med alldeles grå hud, borstiga ögonbryn och ett förvirrat ansiktsuttryck. Men det konstigaste av allt är att det ser ut precis som att mannen svävar ett par centimeter ovanför marken! Odilon bestämmer sig för att bevaka den skumme kunden och följer efter honom i butiken. Plötsligt stannar mannen till framför en bok, drar ut den ur bokhyllan, och nu blir det ännu konstigare, för han öppnar inte boken. Istället liksom särar han på boksidorna och drar fram ett sugrör från sin ficka, sticker sugröret mellan sidorna och börjar suga. Han ser väldigt belåten ut.

När mannen försvunnit smyger Odilon fram till bokhyllan och drar ut samma bok som mannen stack ett sugrör i och till sin stora förvåning ser han att alla ord i boken är borta. Mannen har druckit upp allt bläck i boken!

Nästa gång den mystiske kunden dyker upp i bokhandeln är Odilon beredd! Han följer efter mannen. Hela vägen till kyrkogården och ner i kryptan...

Éric Sanvoisins Ordvampyren är en mysryslig och lite rolig bok för den som kommit förbi de enklaste nybörjarböckerna. En fortsättning finns också; Sugrör för två heter den.

fredag 4 april 2014

Pontus 4 meter över marken

Som e-bok hos adlibris eller bokus
Pontus 4 meter över marken är Johan Unenges första bok om Pontus, 13-14-nånting-år, som helt och hållet hänger sig åt skateboarding. Det är utan tvekan något av det viktigaste i hans liv. Varje dag hänger han vid rampen, skejtar (eller skatar som Unenge skriver), över på tricks, finslipar tekniken, hoppas på att en dag sätta en ollie impossible. En vanlig ollie har han klarat några gånger, men varför är det aldrig nån som ser när man väl lyckas med ett trick!?

Skateboarding är som sagt mer än bara ett fritidsintresse för Pontus. Det är en livsstil! Men nu har Pontus också börjat fundera på det här med tjejer. Kan man kombinera sitt skejtintresse med att ha tjej? Klart det går att impa på tjejer med sin bräda, men kan Pontus impa på någon? Kommer han nånsin att få nån tjej? Detta och tankarna på mamma som lämnat dem, pappa som hela tiden oroar sig och syrran som precis flyttat hemifrån är saker som Pontus går och grubblar över.

Så får Pontus syn på HENNE, den sötaste tjej han någonsin sett. Pontus och en polare har stuckit till Vällingby för att kolla på en tävling och där står hon bara plötsligt!

På tunnelbanan hem lägger Pontus märke till henne igen, men hon hoppar av på en annan hållplats än han. Kommer han nånsin få se den här tjejen igen? Om han bara visste vad hon hette, åtminstone!

Boken innehåller många skateboard-termer; ollie, ollie impossible, ollie-to-nosegrind och annat som jag nu glömt, men som jag i efterhand kände att jag behöve youtube:a (Inget man behöver veta eller kunna, det var bara jag som var nyfiken), annars så har Unenge ett okomplicerat språk, vilket gör detta till en rätt lättläst bok. Det är mycket om skateboard och skejting. Men framför allt handlar Pontus 4 meter över marken mycket om vad som rör sig i Pontus huvud; om relationer, om att vara kär och om att ha en mamma som inte längre finns med.