Sista resan

Sextonåriga Siris stora intresse är flygplan. Så fort hon sparat ihop tillräckligt med pengar tänker hon ta flygcertifikat. Tills dess hjälper hon till så ofta och så mycket hon bara kan på flygklubben. Dit har hon egen nyckel och eftersom flygklubbens dator är så otroligt mycket snabbare än den de har hemma har Siri gjort det till en vana att smyga dit sena kvällar för att ladda ned musik. Den här berättelsen utspelar sig alltså inte i nutid utan är förlagd till början av 00-talet, före strömningstjänsternas tid, och då var och varannan person ägnade sig åt att ladda ned filer illegalt. Hur som helst så råkar Siri befinna sig i klubbhuset en sen kväll då hon hör hur ett flygplan närmar sig och landar på flygfältet. Mycket märkligt, då det inte brukar vara någon flygtrafik nattetid. När Siri kikar ut genom fönstret kan hon se hur en ung kvinna skrikandes och sparkandes släpas ut ur planet och försvinner in i en väntande bil. Allt går så snabbt. Men Siri hinner notera bilens registreringsnummer och bilden av den kämpande kvinnan etsar sig fast i Siris minne. Vart tog hon vägen?

Några dagar senare ser hon av en slump bilen igen. Den visar sig tillhöra en av flygklubbens medlemmar, Martin Wiker, som driver ett företag som handlar varor med Ryssland. Martin, som älskar att flyga, tvingar ofta med sin son Aron, som dessvärre inte riktigt delar sin fars intresse. Men efter att ha träffat Siri blir det plötsligt mer intressant att följa med till flygklubben. Siri ser sin chans att luska i Arons pappas angelägenheter och kommer så småningom till insikt om att pappan inte bara handlar med delikatesser från Ryssland. En etablerad verksamhet med människosmuggling pågår också i det fördolda. 

Något som ställer allt på sin spets är också att Siri verkligen själv har fattat tycke för Aron. Men vad ska han tycka om henne om hon sätter dit hans egen pappa?

Sista resan av Ewa Christina Johansson och Kristina Sjögren är en spännande berättelse skriven i högt tempo och som står sig väl än idag trots att den har några år på nacken. 

En bön för de stulna

Mer om boken på adlibris eller bokus

Jennifer Clement har tillbringat tio år med att intervjua, lyssna på och samla ihop berättelser från en rad mexikanska kvinnor. Det har varit berättelser om döttrar som försvunnit, systrar som aldrig kom hem, barndomsvänner som blev hämtade av någon bil. Det finns ingen exakt statistik på hur många av Mexikos kvinnor som utsatts för trafficking, men man vet att det är många som är drabbade. Och efter att ha lyssnat på så många liknande berättelser så bestämde sig Clement för att hennes roman skulle handla om Mexikos försvunna kvinnor och barn.

I en liten bergsby utanför Acapulco bor Ladydi med sin mamma. I byn bor flera familjer, men inte i en enda finns det någon man (förutom en storebror i tonåren). Alla fäder och makar har lämnat byn för att jobba i Acapulco eller gå över gränsen till USA. En del hälsar på då och då, några skickar pengar ibland men andra är försvunna sen länge. I denna kvinnodominerande värld där hettan kan vara kvävande, där skorpionerna är dödliga och där den korrumperade militären dumpar växtgiftet som egentligen är avsett för knarkodlingarna - där växer Ladydi och hennes jämnåriga vänner upp förklädda till pojkar. När det inte längre går att låtsas vara pojke längre görs flickorna så fula som möjligt istället - allt för att undvika att knarkkartellerna ska komma i sina bilar och ta tjejerna. Utanför husen har man förberett gropar i marken som flickorna får gömma sig i när man anar en bil komma i fjärran. Men trots alla knep man tar till, trots alla försiktighetsåtgärder så händer det ibland ändå att någon blir stulen. Paula var till exempel alldeles för vacker för att kunna bli ful hur mycket hennes mamma än försökte.

Ladydi är hur som helst en av få tjejer som lyckas ta sig från bergsbyn utan att bli stulen. Hon får ett jobb i Acapulco som barnflicka, men på grund av olyckliga händelseutvecklingar och omständigheter hamnar Ladydi så småningom i fängelse istället.

En bön för de stulna är en ohygglig skildring av det utsatta liv som är vardag för merparten av Mexikos kvinnor. Flickorna i byarna är inget annat än handelsvaror för knarkkartellerna. De är värdefulla varor då de kan användas mer än en gång, (knark kan man till exempel bara sälja en gång) men samtidigt har de inget värde överhuvudtaget. Överhuvud taget är bristen på människovärde något som genomsyrar hela romanen. Det är knark och pengar som är värt något. Och män. Men inte ens det gör någon oersättlig.

En bön för de stulna är skriven med ett totalt osentimentalt språk, allt berättas rakt upp och ner som det är, vilket på sätt och vis gör att berättelsen känns distanserad men som samtidigt känns nödvändig för att man som läsare ska klara av att läsa Ladydis berättelse utan att bli totalt översköljd av det elände som det berättas om. Men trots allt detta elände så tycker jag att det här är en på så många vis oerhört läsvärd bok.

Kim 145

hitta den på adlibris eller bokus

Kim 145 är andra, fristående delen, om fjortonåriga Kim, vars liv till stora delar handlar om basket. Kim känns som en ganska trulig men skarp tjej som inte tvekar att ta saken i egna händer. I första boken, Spela falskt, råkar Kim bli inblandad i en knarkaffär och i Kim 145 hamnar Kim mitt i en traffickinghistoria.

De mystiska händelserna börjar när Kim ser en bil köra förbi. Någon i baksätet vinkar intensivt åt Kim, som vinkar tillbaka utan att tänka så mycket mer på varför, men hon lägger ändå märke till bilens registreringsnummer; KIM 145. Efter att ha sett den här mystiska bilen ett par gånger till och efter att ha hört och sett något konstigt ute i skogen så bestämmer sig Kim för att ta reda på vem som äger bilen. Bilen leder Kim till en lägenhet och Kim är säker på att hon i ett av fönstren ser en kvinna som försöker påkalla hennes uppmärksamhet. Är det samma kvinna som hon såg i bilen?

Anna Vikströms Kim 145 kombinerar en spännande historia, som drar lite åt deckarhållet, med ett typiskt tonårsrelationsdrama med kompisar, kärlek och skola. Berättelsen är okomplicerad och enligt min smak, tyvärr ganska så oengagerande. Kollegan som tipsade mig om boken menade på att böckerna om Kim är fristående och att man inte behöver ha läst Spela falskt innan. Men jag känner lite att jag missat nåt som inte läst första boken, även om det ges en viss sammanfattning i Kim 145. Det är framför allt när det gäller att lära känna karaktärerna som jag känner mig lite vilsen; jag får inte riktigt grepp om dem. I och för sig så tycker jag att Vikström är skicklig på att gestalta Kims spretande känslor; vem är hon kär i egentligen, vem är hennes kompisar, ska hon verkligen prova alkohol osv, men jag vill veta mer om vad hon varit med om tidigare, hennes relationer med kompisarna, hur har det sett ut mellan henne och grannkillen tidigare till exempel? Men det är möjligt att om man inte vet att det finns en bok före så hänger man inte upp sig på samma vis som jag gör?

Utrensning

Det har gått mer än en vecka sen jag läste ut Sofi Oksanens Utrensning, varför mina starkaste intryck hunnit lägga sig. Men jag gör ett försök till att skriva om boken ändå.

Handlingen utspelar sig dels i början av 1990-talet, året efter Estlands självständighet, och dels under Aliides ungdom under 1940-talet då Estland var ockuperat av Sovjetunionen. Aliide är förälskad i sin systers make Hans som är motståndsman. Hon har alltid avundats sin "perfekta" syster. Avundsjukan och svartsjukan gentemot systern samt begäret efter Hans driver till slut Aliide till att förråda sin egen syster och systerdotter som blir förvisade till Sibirien.

Den gamla Aliide upptäcker en morgon ett bylte som ligger under ett träd en bit bort utanför hennes gård. Byltet är den unga avsvimmade Zara som flytt från prostitutionen och från sina hallickar. Aliide hjälper motvilligt Zara och släpper in henne i sitt hem. Men är det bara en slump att det var till just Aliide Zara kom? Sakta blir Aliide varse att så inte är fallet.

Det här är en berättelse om två kvinnors liv under två olika tidsperioder. Det som förenar de båda kvinnornas berättelser är att båda utsatts för vidrigheter men som trots detta ändå inte låter sig slås ner. Både Aliide och Zara är starka och envisa kvinnor, överlevare, som trots felaktiga beslut som de fått ta konsekvenserna av, inte ger upp i första taget.

Utrensning är också en historisk skildring av Estland, en djup sådan, som på sitt sätt också delvis förklarar Aliides handlande, men också andra esters handlingar, under tiden för Andra världskriget och åren därefter.

Jag tycker att Utrensning är en väldigt intressant bok. Tyvärr var jag väldigt splittrad i min läsning inledningsvis, och det dröjde några kapitel innan jag riktigt kunde börja ta till mig boken och dess berättelse. Men det här är trots det en bok som dröjer sig kvar i tankarna långt efter. Det är rent ut sagt vedervärdiga öden de båda kvinnorna får genomlida, men till skillnad från Zara, är det svårt att helt och hållet sympatisera med Aliide vars handlingar i sig varit nog så förfärliga. Oksanen skriver väldigt bra med ett mycket rikt språk. Jag blir helt klart nyfiken på att läsa mer av henne.