söndag 29 maj 2011

Jennie och Jenny

I helgen har jag avverkat två Jennieböcker. Den ena fantastiskt bra, den andra helt ok.

Bara vara Jennie av Solveig Olsson-Hultgren handlar om nioåriga Jennie som får ta ett allt för stort ansvar över sig själv, sin lillebror och sin mamma. Jennies mamma är arbetslös och ensamstående. Hennes högsta dröm är att slå igenom som poet, men hon får inget annat än avslag från förlagen och varje gång ett nytt avslag kommit åker flaskorna fram igen. Jennies högsta dröm och önskan är att ha en vanlig mamma som tar hand om alla normala mammagrejer. Som att handla mat, tvätta och städa och väcka Jennie på morgnarna så att hon inte kommer för sent till skolan. Eller se till så att Jennie kommer ihåg att ha med sig gympakläder till idrotten, matsäck till utflykten och köpa nya stövlar när de gamla blivit för små. I skolan vågar Jennie inte säga något, hon vill inte att alla andra ska få veta hur det egentligen är där hemma. Den ena vita lögnen leder till den andra och till slut går inte lögnerna att ta tillbaka.

Bara var Jennie utspelar sig under ett år och är en välskriven bok som engagerar mycket! Jennie skäms otroligt mycket för sin mamma och hon hatar henne stundom. Men samtidigt älskar hon sin mamma, speciellt de stunder då den riktiga mamman kommer fram, när alkoholen fått stå på hyllan ett tag. Dessa perioder är tyvärr korta och Jennies hopp om förbättring grusas gång på gång på gång. Jag satt som klistrad vid boken från första sidan. Det är en hemsk berättelse men den innehåller tack och lov också några ljuspunkter och slutet inger hopp.


I Den där Jenny låter Eva Wikander läsaren ta del av berättelsen om den nya tjejen Jenny från två sidor. Först ger Åsa sin berättelse om nya tjejen i klassen och i andra halvan av boken är det Jenny själv som berättar om sin första tid i klass 6A.

Allt börjar helt fel när Jenny kommer som ny till klassen. Hon är orolig och nervös inför mötet med de nya klasskompisarna men bestämmer sig för att ta det coolt. Men det blir lite för mycket coolt och Jenny framstår som en kaxig tjej med tuff attityd, något som inte gillas av vare sig läraren eller de andra tjejerna i klassen. Åsa och hennes gäng försöker till en början att tillrättavisa Jenny men Jenny får snart en horastämpel av tjejerna när hon börjar hänga med några äldre killar. Hon försöker spela oberörd och ger igen för trakasserierna så gott hon kan, men innerst inne känner Jenny sig bara osäker och utanför.

Det blir alltid intressant läsning när samma händelseförlopp spelas upp ur två synvinklar, speciellt när utfallet blir totalt olika. Den där Jenny är absolut en bok som man kan använda till att samtala om i skolan, men som läsupplevelse gav den mig inget extra. Det är absolut ingen dålig bok men den framkallade inga starkare känslor hos mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar