Kram från Alice

Tiden går långsamt när man ensam. Och då menar jag inte bara att vara ensam och att ha tråkigt, utan att vara övergiven och ensam. Alice är 11 år och får klara sig på egen hand. Det finns kex och ost, några konservburkar i köket, så hon har så hon klarar sig ett tag. Och helt ensam är ju Alice inte, hon har ju guldfisken Sammy. Och Jilly. Men vart mamma har tagit vägen har hon ingen aning om. Det enda Alice kan göra är att hoppas på att mamma snart kommer tillbaka.

Så börjar Kram från Alice skriven av Suzanne LaFleur. Man får som läsare ana att något riktigt hemskt har hänt, men inte förrän en bit in i boken har man hela historien klar för sig. Alices pappa och syster omkommer i bilolyckan som familjen var inblandad i. Alice och hennes mamma överlever, men mamman går in i en djup depression och överger Alice. Alice mormor hittar så småningom sitt övergivna barnbarn och Alice får flytta hem till sin henne. Först där kan Alice börja acceptera vad hon varit med om, bearbeta sorgen och förlusten och våga släppa taget om sina känslor och ge efter för alla svåra känslor hon burit inom sig sedan olyckan.

Kram från Alice är en rörande och sorglig bok med många känslostormar. Ena stunden är Alice arg för allt som ryckts bort från henne och hon klandrar sig själv för att hon överlevde istället för hennes lillasyster. Hon är arg på mormor som inte kan förstå och lämna henne i fred. Och hon vill inte vara den där tjejen som folk tycker synd om. Men framförallt känner Alice en enorm sorg och saknad som hon inte vet om hon någonsin kommer att kunna hantera. Som läsare känner man väldigt starkt för Alice, det är ett starkt personporträtt av en mycket stark flicka.