Finns på adlibris och bokus t.ex |
Toms liv handlar om fotboll. Han spelar fotboll, han drömmer fotboll. Hans liv ÄR fotboll. Men trots all sin kunskap om sporten så har Tom inte det som krävs för att bli en riktigt bra fotbollsspelare. Faktum är att han tillbringar allt mer tid på bänken när hans lag Enskede spelar match. Och det faktum att han inte kommer överens med sin tränare hjälper inte till direkt. Tom har liksom svårt att hålla inne med vad han tänker och tycker och att tränaren Calle är skitkass på att förklara sina strategier går liksom inte att se mellan fingrarna.
Till slut skär det sig totalt mellan Tom och Calle och Tom hoppar av laget. Men när det känns som mest hopplöst med fotbollen så flyttar en ny familj in i Toms kvarter. Familjen är från Italien (nåja, mamman är svensk), dottern, Giulietta, som är i Toms ålder är en fantastisk fotbollsspelare och pappan är professionell fotbollstränare! Och Tom, som ju är halvitalienare och kan italienska, ser sin möjlighet att snacka fotboll med ett proffs. När Giulietta ska provspela för Älvsjö erbjuder sig Tom att hänga med som tolk vilket i sin tur öppnar upp för en rad möjligheter för Tom.
Hög press innehåller som sagt mycket fotbollssnack. För min del blir det att jag skummar och hoppar över upprabblandet av aktuella fotbollslag och fotbollsspelare såväl som illustrationerna med laguppställningar och lagformationer. Men jag finner ändå nöje i att läsa Högt press. Det här är alls ingen tokig bok. Och jag gillar Tillbergs grepp med att skriva om en kille som inte är någon stjärna och att han inte heller gör en förutsägbar historia med Tom som en underdog som kommer att övervinna alla hinder och till slut faktiskt bli den här fantastiska toppspelaren (Gäsp). Istället får läsaren lära känna halvitalienaren Tom, eller Toma som han egentligen är döpt till, som inte tycks ha någon kontakt med sin pappa och som inte riktigt är säker på var han hör hemma. Är han svensk eller italiensk? Vilken är hans plats i laget? I skolan?
Om Tom är vältecknad så känns den italienska familjen väl platt. Och jag stör mig på det rätt osannolika i att flytta från Italien för att tonårsdottern ska få spela fotboll. I och för sig så är ju mamman svensk, men ändå ger både pappan och dottern intryck av att aldrig ens ha satt sin fot i Sverige tidigare. De kan inte ens ett enda ord på svenska. Om man jämför detta med att Tom som har en frånvarande italiensk pappa men ändå kan snacka språket så framstår det onekligen som lite konstigt. Hade jag bara fått en förklaring på varför så hade jag nog kunnat acceptera det, istället tycker jag dessvärre det känns ogenomtänkt.
Fortsättningen på Hög press, Dödens grupp, kommer ut nu i höst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar