Ringar på svart vatten

Finns att köpa på adlibris eller bokus

Ben har i hela sitt liv känt sig utanför, lite som att han står vid sidan om. Inte ens i sin egen familj känner han tillhörighet. Han är liksom övertygad om att han precis som i sagorna som John Bauer illustrerat, är en bortbyting. Att han själv egentligen tillhör trollen och att hans föräldrars riktiga son finns någonstans därute i skogarna.

När Bens pappa alldeles i början av sommaren föreslår att man ska flytta till något större så att Ben och hans bror äntligen ska kunna få vars ett rum är det egentligen bara Ben som tycker det låter som en god idé. Huset, en gammal prästgård, har i många år stått tomt och ligger en bit utanför samhället med en stor skog och en sjö alldeles i närheten. När Bens familj kommer dit första gången känner Ben hur allt bara känns rätt. Det är här han ska vara. Det är här han hör hemma. Bens bror, Isak, tycker däremot att prästgården känns som ett spökhus. Och kanske är det precis vad det är? Ben tycks vara den enda som märker av vinddragen och närvaron av något annat. Det är precis som att någon försöker kommunicera med honom. Och mycket riktigt så visar sig prästgården bära på en mörk och olycklig historia.

Gull Åkerbloms Ringar på svart vatten säljs in som en sommarrysare och visst ger bokens omslag en spöklig känsla. Jag har också satt en skräcksymbol på ryggen av mitt biblioteks exemplar. Men den där skräcksymbolen känns tyvärr rätt så tvivelaktig nu efter ha läst boken. Det är en lång startsträcka att ta sig igenom innan några som helst kusligheter börjar inträffa. Ska man sätta en genrestämpel på boken så är det snarare ett familje/relationsdrama eller en berättelse om en tonårskilles identitetssökande. Direkt läskigt blir det i varje fall aldrig.