Galgbacken

Finns på bokus och adlibris

Galgbacken utspelar sig under midsommarhelgen. Hela Lykkes familj med mostrar och morbröder och kusiner är samlade för att fira midsommarafton tillsammans. Den enda som saknas är mormor som nu bor på ett hem för dementa. Av sin moster Teddy får Lykke en försenad födelsedagspresent. Det är en berlock. Inte vidare snygg eller tjusig, snarare väldigt enkel och gammal och den har en slarvigt inristad inskription: In aeternum. Teddy säger att presenten på sätt och vis är ett arv, men hur förstår inte Lykke. Det här smycket har hon aldrig tidigare sett.

Lykke som inte alls är sugen på att umgås med släkten vandrar iväg och kommer till en äng med en kulle där det står ett gammalt utsiktstorn. Där börjar plötsligt berlocken snurra hej vilt. Och plötsligt hör Lykke en viskning. In aeternum. Samma ord som står på berlocken.

Att det är något speciellt med både platsen och berlocken är inte så svårt att lista ut. Något hemskt har en gång utspelat sig på platsen och den där galgen med en otäck snara som Lykke tycker sig se på backen har med all sannolikhet något med saken att göra.

Ewa Christina Johansson har skrivit flera enkla och småkusliga böcker med övernaturliga inslag. Bäst gillar jag nog de lättlästa böckerna om Ella som är utgivna på Hegas förlag (Spegelns hemlighet till exempel). Även de böcker av henne som Wahlström (20 över 7, Anden i glaset) gett ut under senare år är hyfsat enkla att läsa. Dessa har alla lovande och lockande framsidor och jag gillar verkligen framsidan till Galgbacken. Här utlovas ett kusligt sommarmysterium, men ärligt talat blev jag lite besviken. Jag hoppades på mycket mer kalla kårar längs med ryggraden än vad jag fick. Det kan i och för sig vara jag som börjar bli lite väl blasé och för mindre vana rysarläsare kan denna berättelse nog ändå kittla sinnena. Men tyvärr blir min slutsats ändå att Galgbacken har mer på utsidan än insidan.