Semlan & Gordon

Jag fortsätter att beta av min lista med böcker som jag länge varit nyfiken på. Moni Nilssons Semlan och Gordon. Pappan med de stora skorna är en av de som legat på listan.  Det här var en frisk fläkt! Jag satt mest och småfnissade hela tiden medan jag läste. När jag inte skrattade högt då, för så rolig tyckte jag den var!

12-åriga Semlan är ett skilsmässobarn. Men hon är ett ganska lyckligt skilsmässobarn inser hon. Hennes pappa flyttar 220 steg bort, in i ett likadant radhus som de alltid bott i, fast spegelvänt. På så sätt är det nära hem till mamma och fortfarande nära hem till Gordon, Semlans bästis. Gordon är förvisso ett psyko, men som tur är så gillar Semlan psykos och tillsammans tränar de sig på tungkyssar. Vad annars har man en bästis till? Det som däremot är lite jobbigt är att Semlan misstänker att Gordon vill vara lite mer än bara bästis med Semlan. Men Semlan känner absolut inget pirr i magen när hon och Gordon tränar tungkyssar.

Boken om Semlan och Gordon är rolig och småtokig och får ändå med lite tyngd i berättelsen med pappan som blir deprimerad efter skilsmässan. Ytterligare två böcker har kommit ut om Semlan och Gordon och jag lurpassar nu på att de ska bli tillbakalämnade i mitt bibliotek.