måndag 19 juni 2017

Dödens märken

Länk till adlibris eller bokus
Ett flödessvall omgärdar en galax med flera beboeliga planeter. Det här flödessvallet rör sig genom galaxen, det finns där ständigt men dess intensitet varierar och det syns ibland som nån form av norrsken. Detta flöde påverkar människorna som bor i galaxen, dels i form av de unika flödesgåvor och öden varje människa har och dels genom att påverka och ligga till grund för religioner och politik.

På planeten Thuve lever två folkslag, dels de fredsälskande thuvesiterna och dels de mer stridslystna Shotet-folket. Akos tillhör thuvesiterna och kommer från en inflytelserik familj. När Shotet-folket får nys om hans öde kidnappas han tillsammans med sin bror och blir fånge hos Shotets tyranniske regent, Ryzek.

Ryzeks yngre syster, Cyra, lider enormt av sin flödesgåva. Hennes gåva orsakar henne enorm fysisk smärta som hon genom beröring kan föra över till andra människor, något hennes bror utnyttjar för att tortera sina fiender. Cyras och Ryzeks relation är knappast den bästa men när Ryzek upptäcker att Akos gåva stoppar andra personers flödesgåva för han samman Akos med Cyra för att lindra hennes smärta.

Ett till en början högst motvilligt sammanförande leder snart till insikten om att de har en gemensam fiende i Ryzek. Och Cyra har också något som Akos vill ha och behöver. Hon kan hjälpa honom att lära sig att slåss, vilket han måste lära sig för att kunna rädda sin bror som också hålls fånge av Ryzek. Omväxlande får man följa Akos och Cyra och hur deras relation går från fiendeskap till djup vänskap och till och med något mer.

Det här är grundhistorien i Veronica Roths Dödens märken, men det hela är mycket mer komplicerat, i alla fall känns det så i mitt huvud. Flödessvallet och flödesgåvorna är ganska diffusa. Det finns allianser mellan olika planeter och olika familjer som jag tycker är röriga. Och så finns här mitt i allt orakel som kan avgöra vad som ska ske i framtiden. Det är lite för komplicerat, lite för snårigt att komma in i och jag förstår inte heller riktigt varför vi får följa Cyra utifrån jagperspektiv medan Akos berättelse återges i tredje person. Det finns en karta över galaxen i början, men jag hade hellre sett en karta över planeten Thuve och en förteckning över de mäktiga släkterna och hur de hänger ihop med varandra med allianser och familjeband.

Jag tyckte väldigt bra om Divergent-serien, men det här faller jag dessvärre inte för, även om jag delvis imponeras över Roths enorma världsbygge. Andra delen i denna duologi kommer jag därför med största sannolikhet inte att bry mig om att läsa.

Stort tack till Modernista för recensionsexet!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar