Nunnorna och hönsen

I Nunnorna och hönsen berättar Gudrun Wessnert om det inte alltid helt fromma klosterlivet i Venedig under 1500-talet. Många unga kvinnor blev placerade i kloster helt enkelt för att deras familjer inte hade råd att försörja dem eller bekosta deras hemgift.

På San Zaccaria, Venedigs äldsta kloster har nunnorna ordnat det för sig så att deras ofrivilliga och ofta livslånga fängelsevistelse ska bli angenämare och lättare att stå ut med. Vissa klär sig modeenligt med klackade skor och tunna, skira klänningar, andra gör delikata bakverk så att medsystrarna kan smörja kråset och en del har kommit på metoder för att slippa gudstjänsterna genom att använda sig av nunneatrapper. Och mer eller mindre alla deltar i de onämnbara tävlingar som anordnas innanför klostrets murar. Hönskapplöpningarna med tillhörande vadslagning är de allra populäraste och lockar även publik utifrån. Nunnorna är förvisso väldigt diskreta, och de är ytterst medvetna om att de förmodligen gör sig skyldiga till varenda en av dödssynderna, förutom möjligtvis likgiltighet, men vid en oanmäld inspektion från patriarken uppdagas flera missförhållanden vid klostret och nunnorna får 72 timmar på sig att vidta nödvändiga åtgärder. Den största och mest omfattande åtgärden gäller hönsen. Hönsen som är fler till antalet än vad som anses nödvändigt ska omedelbart slaktas och nunnorna ska själva äta upp hönsen som straff. De förtvivlade nunnorna, som inte bara uppskattar sina hönskapplöpningar, utan också är väldigt fästa vid sina höns, bestämmer sig för att genomföra en räddningsaktion.

Humorn i Nunnorna och hönsen känns igen från Wessnerts andra böcker. Det är förväxlingar och lyteskomik och berättelserna gränsar ibland nära på till skrönan tycker jag. Jag är tveksam till huruvida själva berättelsen tilltalar den ämnade målgruppen och jag tyckte själv inledningsvis att det var många personer (med inte helt enkla namn) att hålla reda på, och det må finnas en personförteckning i boken att vända sig till, men för en tioåring tror jag att det kan bli mycket att hålla reda på. Kanske passar boken bättre att läsa högt i klassrummet?