Trollroten

Jag fortsätter min botanisering bland Gudrun Wessnerts böcker. Under 1500-talet var det många som trodde på trollrötter. En trollrot var en rot av alruna, en örtväxt som sades växa på galgbacken där män blev hängda. Roten kunde ha varierande storlek och former, men med lite fantasi skulle roten kunna likna en mänsklig varelse. Alrunan sades känna till alla mörka hemligheter och besatt magiska krafter som kunde göra dess ägare rik eller på annat vis lyckligt lottad.

Trollroten utspelar sig under 1500-talet och handlar om den snart femtonårige Ulrike, dotter till byns målarmästare. Ulrike drömmer om att kunna försörja sig på att måla, men hennes far har andra planer för henne. Han har hittat en lämplig make till henne, den rike, men också mycket äldre tyghandlaren Johan van Stendelen. Av grannen, guldsmeden Didrik, får hon på hans dödsbädd ärva alla hans skålar, fat och skedar, en mindre förmögenhet för Ulrike. Det är hans bröllopsgåva till henne, men Ulrike får också ärva en sidenpåse, och i sidenpåsen ligger en alruna. Mandragoran, som den vill bli kallad, lovar hjälpa Ulrike med att slippa giftermålet med van Stendelen mot att hon tar väl hand om alrunan. Alrunan vill till exempel bli badad i vin och få vackra kläder. Men alrunan ställer också till det en hel del för Ulrike, Mandragoran får allt större inflytande över Ulrikes liv och Ulrike får allt svårare att tygla trollrotens utspel.

På flykt med trollroten är en fristående fortsättning på Trollroten. Ulrike har blivit utslängd av sin far och ska bege sig till Lübeck där hennes blivande make, den gamle Johan van Stendelen väntar på henne. Men färden över Östersjön blir händelserik och Ulrike hamnar i klorna på sjörövare. När så Ulrike till sist anländer till Lübeck visar det sig att hon kommit för sent och istället för att bli fru van Stendelen får Ulrike slava för en kvinna vid namn Barbara. Ulrike drömmer dock fortfarande om att kunna försörja sig självständigt på att måla, men hon har ingen att vända sig till för hjälp. Den enda som kan hjälpa Ulrike nu är Mandragoran som hon alltjämnt bär med sig.

Båda böckerna är utgivna på LL-förlaget och är därmed lättlästa, men språket i böckerna är ingalunda fattigt. Det här är engagerande berättelse, med levande beskrivningar av såväl karaktärer som miljö. Ulrike skildras som en stark ung kvinna, men hon är som kvinna väldigt styrd och bunden av gamla konventioner. Att som kvinna stå för sin egen försörjning var kontroversiellt och att leva ensam som kvinna var svårt, ännu svårare var det då att gå en annan väg än den traditionella där kvinnan underställer sig sin make.